Tack och hej!

Vaknade i morse och kände mig pigg och stark igen. Mina små skador efter TjurRuset (här kan ni för övrigt se när jag kutar i mål) verkar lägga sig snabbt. Jag har märkligt nog knappt träningsvärk och jag börjar fundera på vilket mitt nästa lopp ska bli. Tips mottages tacksamt! Funderar även på att låta kroppen vila till på onsdag då det blir NMT igen. Hurra! Och TACK kära ni för alla fina grattis! Blir verkligen otroligt glad! Glömde även igår att credda Shrinkand-Malena som faktiskt gissade min målgångstid med bara 40 sekunders diff – snyggt där Malena!

 

Annons:


Nu är det dags för mig att avsluta min Stanna-i-form-blogg och hälsoresa här på DN.se. Det har varit en fantastisk och omvälvande tid. Jag ska erkänna att när jag vägde in den 4e januari i år och började min ”hälsomånad” för DN Söndags räkning så var det nog just en liten månad jag hade i åtanke snarare än ett helt liv. Jag trodde nog inte på fullt allvar att jag faktiskt skulle klara av att inte bara förändra mina dåliga matvanor på sikt men framförallt hade jag inte i min vildaste fantasi trott att jag skulle börja träna på riktigt och dessutom tycka om att träna och göra träningen till en del av min vardag. Tänk att det faktiskt fanns en liten träningsnarkoman där långt inne i anti-tränings-soffpotatis-Moa som bara väntade på att få komma fram och springa skiten av sig i lervälling och över stockar och sten. Vem hade trott det? Inte jag i alla fall.

Förutom att jag har kommit att älska träningen så har det dessutom varit grymt kul att blogga och alla ni kära bloggvänner har varit en stor källa till inspiration för mig och era ständiga peppningar och outtröttliga hejarrop har gjort träningen så mycket roligare! Tusen tack! Jag kommer verkligen att sakna er och bloggen.

För er som är sugna på ett något mindre träningsfokuserat bloggande så kommer jag att gästblogga om böcker och skrivande på bokcirklar.se i november med anledning av min nya roman som kommer i mars – annars så hoppas jag att vi ses i papperstidningen DN Söndag och längs Karlbergskanalen förstås. Och glöm för bövelen inte att vinka när vi möts mellan pulsbandsångest och pannsvett!

PS: Eftersom ni så tålmodigt stått ut med mina eviga musikvideos så ska jag avsluta med en sista favoritdänga som ganska bra summerar Herngrens nuvarande form och sinnesstämning. Tack som fan hörrni – vi ses!

Mot Cannes!

Min gamla kompis Heddan kom på middag i går och vi satt och gaggade till väldigt sent och vid halvtvå-rycket insåg jag att det inte skulle bli någon NMT för mig idag. Istället sprang jag en runda på drygt 7 kilometer ikväll och hamnade mitt i en rejäl regnskur vilket jag tyckte var ganska så härligt (förutom att jag frös en del om händerna). Trots mitt nattsuddande kände jag mig (förutom min onda höft) väldigt stark och obegripligt nog knappt andfådd av att springa. Jag tror att jag måste börja öka på farten och pressa mig själv mer när jag kutar.


Nu strax om några timmar: Åker jag till TV-mässa i Cannes! Jag har inte hunnit förprogrammera några inlägg som förra gången utan hoppas kunna blogga lite tv-skvaller direkt från La France istället!

Malena: Här kan du läsa mitt svar till dig som jag skrev häromdagen!

Viola: När jag tränar tidigt så äter jag något litet innan, typ en banan och sen grötfrukost efter passet!

Stina: Jag förstår vad du menar och så tänkte jag också förut när jag gjorde något i kortare perioder. Typ gick ner fem kilo på en månad och sen tillbaka till mina gamla matvanor. Eller så körde jag två veckor på Sats och sen så stod jag inte ut längre. Jag känner en väldigt stor skillnad nu då träningen blivit en del av mitt liv eftersom jag känner att jag inte längre mår bra om jag inte rör på mig. Det är mer på samma sätt som att jag måste andas, äta eller gå på toa liksom. Jag har inte heller känt någon konkurrens med andra aktiviteter utan på något vänster så lyckas jag få in träningen ändå. Jag tänker nog inte längre ”hur ska jag orka fortsätta?” utan jag kan i så fall mera vara orolig för om kroppen ska hålla och att jag ska kunna träna utan skador osv. Jag är lite stressad över att åka bort nu och inte träna men tänker att det är bra för min kropp att vila.

 

 

Jobbmotion

Var uppe tidigt och åkte genom stan med sonen som skulle på lägerskola och fascinerades av alla dessa människor som tar sig till jobbet på olika sätt och passar på att motionera samtidigt. Såg en tjej i joggingkläder som sprang med stressad blick och stor ryggsäck som jag antar innehöll jobbkläder. Samt ett helt gäng som cyklade i mer eller mindre sportiga munderingar också med ryggsäckar.
Verkar ju väldigt fiffigt att kombinera att åka till jobbet med träning men det verkar samtidigt en aning meckigt att komma fram till sin arbetsplats drypandes av svett och behöva duscha och byta om.

Idag:
Längtar min kropp efter att träna efter flera dagars vila så det blir NMT klockan 18.00 (med dom nya fotinläggen, spännande) -  hurra för det!

Och så måndagen till ära lite ta-sig-till-jobbet-inspiration!

 

The return of the hälsporre

Hade egentligen tänkt att köra ett tvåtimmars specialpass idag med NMT (”konditionsinriktat pass med problemlösning”) men känner fortfarande av hälsporren i vänster fot och bestämde mig för att jag fick hejda mig själv och istället vila foten en dag till. Får se om jag kan hålla mig från att springa en lite kortare runda kring Karlberg i eftermiddag. Det drar av springsug i benen. I vilket fall blir det hemmagympa med situps, armhävningar och karatehunden i vardagsrummet.

Istället idag: Klädshopping inför en pressbildsfotografering nästa vecka för min kommande bok med min fina brorsdotter Fanny som är en fena på att hitta snygga grejer. Och sen ytterligare shopping på Shock med sonen för att införskaffa rockattiraljer till kommande gigs.

Ikväll: Filmmys och kolhydratsvull i form av Ben&Jerrys wich! Är även sjukt sugen på en efterrätt jag åt ofta på Kreta i somras: Grekisk yoghurt, skivad persika, kanel och ringlad honung på det – mums!

Vad tror ni förresten om den här Madonnaklänningen på mig som Queen of Pop bär i nya musikvideo Celebration? Känns väl författaraktigt och bra?

 

 

Blodpuddingcraving

Hade tänkt köra NMT 06.15 idag men åkte på nattjobb och när jag släckte lampan vid halvtvå-rycket så insåg jag att den planen inte var riktigt hållbar. Inte heller har jag möjlighet att köra kvällspasset klockan 18. Min NMT-strategi för Tjurruset har med andra ord spruckit med råge så här långt. Inte bra. Jag får ta nya tag nästa vecka.

Däremot så blev det återigen en springtur för mig igår kväll innan nattjobbet. Min fina T lockade ut mig på en riktigt härlig långrunda på 1 timme och 20 minuter där vi dessutom lyckades fastna i något slags byggområde i Fredhäll-trakten vilket ledde till lite urban-tjurruset klättringar för att ta oss ut igen. Kände mig inte så stark i kroppen som jag brukar och T fick sakta ner farten och jag fick till och med förnedra mig till att behöva stanna till och gå några sträckor. Till slut kom jag på att jag kanske inte hade ätit tillräckligt under dagen och att jag därav inte hade samma energi som vanligt.

När jag kom hem hade jag värsta söt-och-blodpudding-cravingen igen och kutade ner på Ica och bunkrade upp med nyponsoppa och blodpudding som jag svullade i mig. På detta var jag sjukt sugen på kryddost och pecannötter i en osannolik kombination vilket jag också slog till på.
Noterade även i morse på vågen att jag är nere på för mig chockerande 62 kilo (3 kilo under min matchvikt). Alltså har jag fortsatt att gå ner i vikt och undrar om detta är kopplat till sötsuget? Kanske mina matvanor inte riktigt passar ihop med träningen jag gör längre och att jag bör öka på kolhydraterna? Funderar på att ta ett snack med näringsfysiologen Martin Brunnberg (som någon av er föreslog) som satte mig på den förhatliga Isodieten back in the days.

 



Gårdagens bedrift: Jag tog äntligen tag i saken och ringde ortopeden! Måndagmorgon klockan 09.00 ska jag prova ut inlägg.

Hanna: Det där äppel-smör-tricket låter som en dröm. Skall provas snarast!
Heddan: Du vet att jag knappt kan stå på ett par långfärdsskidor men jag byter gärna ut slalomlaggen i år och tränar inför Tjejvasan med dig!
Mia: Håller med – heja oss tidsoptimister! Läste din braiga blogg igår och undrar om jag kanske ska frukostboosta mer á la MarathonMia och lägga till leverpastejsmacka, ägg och juice? Bara det att jag äter ju väldigt sällan bröd nuförtiden eftersom jag är rädd att falla in i mitt gamla smörgåsberoende.
Malina: Jag undrar också om det är svårare för tjejer att bygga de muskler som krävs för chins – tycker själv att just den övningen är tämligen vidrigt jobbig. Vad säger ni andra?

Hörrni förresten: Det må vara en grådaskig och regnig onsdag här i Stockholm men vi kan väl låtsas att den är sådär Lou Reed-aktigt perfekt? (ni som är känsliga för reklam får blunda på slutet)

 

 

 

En missad träning är också en träning

Jag kände mig som en blandning av Papphammar och en senildement Mr Bean när jag försökte ta mig till NMT-träningen igår klockan 18. Jag tyckte att jag hade allt under kontroll och oceaner av tid som skulle hinna handla middagsmat till sonen och byta om på en halvtimme innan jag tog bussen till Östermalms IP. Men då hade jag inte riktigt räknat med ett ”uttag medges ej”-intermezzo när jag skulle betala vid kassan vilket resulterade i språngmarsch hem och tillbaka för att fixa pengar och sen hämta ut varorna. Där var den lilla halvtimmen raskt uppslukad och när jag väl bytt om och stod vid busstationen upptäckte jag att mitt busskort gått ut och det blev ytterligare en språngmarsch ner i tunnelbanan för att inhandla ett nytt. Därefter måste alla trafikljus bestämt sig för att jävlas med Herngren och slå om till rött EXAKT när 4:ans buss närmade sig.
När jag kastade mig av bussen vid Stadion och sprang i världsrekordfart till Östermalms IP hann jag in precis i lagom tid för att se mina Rambovänners ryggar försvinna i horisonten.

Man kan väl säga att jag åtminstone var ordentligt uppvärmd när jag istället fick ta bussen hem igen och ge mig ut på en ganska arg springtur längs Karlbergskanalen. Dock sken jag upp som en liten sol när jag stötte på min gamle tränare Mattias Johansson (i full fart med att göra chinups vid vattnet) som var den som försökte piska igång soffpotatisen i januari när jag var i absolut sämsta möjliga shape. Mattias var väldigt peppande (och lite chockad tror jag över att det inte var lika mycket Moa kvar av mig rent kilovis) och tyckte att jag nästa år ska ha som mål att genomföra Tjejklassikern samt komma in på Oasen och variera med styrketräning och spinning.

 

Och så här ser Mattias ut för er som undrar. Tänk att jag tyckte att han var en så elak slavdrivare en gång i tiden. Det var innan jag hade träffat Commander Bruno det.


Middag igår:
Blodpudding och lingonsylt efter springturen täppte till truten på sötsuget!

Och hörrni alla bloggvänner: Jag kan inte nog många gånger säga vad kul det är att läsa allt ni skriver – jag får inspiration av er – tack!

Förresten apropå chinups och för er som tycker att det är svårt att få in träningen i vardagen. Här har ni lösningen!

 

 
Hehe, visst får man ont i armarna bara av att titta?

Karlberg by night



Det märks ganska tydligt att det börjar bli mörkare på kvällarna nu när jag springer. Tänker att det inte dröjer så länge innan det kommer att ligga snö och slask och is där jag springer nu och vara jättemörkt redan klockan fem. Det blir nytt för mig att träna mig igenom en hel höst och vinter och det ska bli intressant att klura ut hur jag ska tackla väder och vind. Vill absolut inte springa på rullband inomhus känns det som nu, har svårt att tänka mig något tråkigare. Fast vi får väl se hur kaxig jag är i mitten av november, hehe. Igår blev det en kortare och faktiskt MYCKET långsam runda, tror att det här hur snabbt eller långsamt jag springer är väldigt olika från gång till gång. Igår skulle jag gissa att jag sprang cirka 3 kilometer 35 minuter, det ni…

kostfronten har det hänt två saker de senaste veckorna: Från att ha hållit en ganska jämn och nyttig ”diet”/matvanor har jag plötsligt blivit mycket hungrigare på kvällarna (dessutom fått en ganska plågsam craving efter mackor/kolhydrater som jag hittills har lyckats bekämpa) kombinerat med ett rejält sötsug. Jag har aldrig haft en ”sweet tooth” förut. Kan detta alltså bero på träningen som någon av er sa? Eller så har jag ätit för mycket kolhydrater på sistone vilket triggat igång söt- och kolhydratsuget? Vill inte ramla tillbaka i gamla fällor utan måste hitta ett sätt att ge kroppen ”rätt bränsle” före och efter träning.

Ryggstatus: I princip återställd! Hurra!

Idag: Ingen träning. Istället svullig middag med härliga väninnor och så dagdrömmer jag om Nigella Lawsons Heaven-choc-trip-brownies – ahhhhhh! Känner ni smaken?

 

 

 

 

Malena och Katarina: Hahahaha! Underbart och RESPEKT till er ni Jane-Fonda-work-out-girls!

Malina: Nja, ordentliga vet jag inte om man kan kalla backarna, jag har ett par sega uppförsbackar men det går absolut inte att jämföra med de i Lilljansskogen när jag kör intervaller med NMT till exempel. Som du säger, det tar knäcken på en på ett helt annat sätt än raksträckor.

Tomas: Helt sant, man måste vara noga hur man gör lyften för att inte skada sig. Jag vet med mig att jag har en tendens att lyfta snett.

Stina, Gröna Gräset och Peter: Damn right att det heter ”ta KÅL på” och inget annat!  Jag får skylla på att hjärnan numera är lite urkopplad och träningen mer påkopplad.

Tofsvipan: Härligt att du fått träningsinspiration! Grattis – du ska definitivt vara stolt över dig själv! Go!

Träningsvärk dag 3

Den gamla spikmattan åkte fram igår kväll efter att en springrunda inte lyckats få bukt med träningsvärken i ryggen (en runda som mest kändes som bly i fötterna och en gammal rostig trögstartad bil). Tror att ryggontet framkallades i lördags på NMT då jag och min träningskompis Anneli gjorde en slags situp där den ena liksom hoppar upp på sin träningskompis som en liten apa och gör situps bakåt och neråt hängandes så samtidigt som den andre håller emot (hänger ni med?) väldigt effektiv och jobbig ryggknäckarövning. Det andra momentet som jag tror tog KÅL (thank you guys, just den felstavningen lär jag väl inte upprepa i alla fall, hehe) på mig var bära-kompis-på-ryggen-uppför-backe. Kanske måste jag göra ett litet besök hos Magiska Micke om det inte blir bättre snart?

Stressnivå denna vecka: 9 av 10 - ett stort antal textdeadlines, jobbmöten, intervjuer, sociala tillställningar och så sonens första vecka på högstadiet…

Träning idag: Egentligen vila men kanske en kortare runda i kväll för att rensa skallen? Eller – ska jag satsa på lite Jane Fonda-work out för att variera träningen? Ah du ljuva 80-tal – minns ni? Those were the days of fräsiga träningsoutfits.

 

 

 


Anna: Otroligt kul att höra om din träning, att du tycker att det är så roligt och att du har blivit så inspirerad! Tusen tack för dina ord! Häftigt med boxningen! Också kul att höra om det omvända att du kämpat för att lägga på dig i vikt och bli starkare. Jäkligt bra jobbat av dig!

Sanna:
Jag håller med Maria om att det kan vara väl värt att testa att springa med en kompis. Förut tyckte jag oftast att det var skönare att springa själv men numera tycker jag att det är kul de gångerna jag kan få sällskap. Jag brukar springa över Sankt Eriksbron nerför trapporna och bort mot Stadshuset längs kanalen, sen tillbaka hela vägen bort mot Hornsbergsstrand över bron och tillbaka på andra sidan förbi Karlbergs Slott och så hem via Rörstrandsgatan – en runda på cirka 7 kilometer (cirka 40 min). Orkar jag inte springa så långt kortar jag bara av. Vill jag springa längre springer jag åt andra hållet: Rörstrandsgatan, Karlbergs Slott, ner Igeldammsgatan, Mariebergsgatan och sen ner till Rålambhovsparken, sen bort längs Norrmälarstrand och runt förbi Stadshuset tills jag kommer tillbaka till Karlbergskanalen och så hem igen (cirka 1 timme). Här kan du planera en runda och kolla hur långt du springer på www.mapmyrun.com. Det här med hur fort jag springer har jag ingen riktig koll på utan jag försöker hålla ett tempo som känns bra utifrån dagsformen. Men generellt sätt tror jag att jag springer ganska långsamt. Heja dig och lycka till!

Regn!

Gårdagen var egentligen vilodag men jag kände att jag under en springtur var tvungen att begrunda det faktum att det var sista dagen på sommarlovet för sonen och att han idag börjar 7:an. Obegripligt. Jag minns det som igår när jag tretton bast gammal på darriga ben klev in genom portarna på läskiga högstadiet. Ingenting blev sig liksom någonsin likt efter det.

 

 

Molnen över Sankt Eriksbron såg mullriga ut och jag kände mig inte så lite förväntansfull.

 

 

Och några minuter senare på andra sidan bron kom det härliga skyfall jag hoppats på och jag njöt för fulla muggar och sprang dessutom om en tjej i lila tröja på kuppen (1-0 till Herngren!).

 



Jag blev rätt blöt och kom fram till att det kanske inte finns något bättre än att springa sig svettig i spöregn.


Malinka: Tack för påminnelsen – ska snarast boka in ortopedtid och fixa schyssta inlägg. Och helt rätt med att man kan kolla distansen på fler sätt. Här på Map my run. Har mätt att min långa runda är cirka 7 kilometer och den korta cirka 4!

Malina och Lisa: Det är tydligen lite strul ibland om man använder Explorer som webläsare – men jag har gjort några ändringar nu när jag gör inläggen – funkar det bättre?

Josefin: Tack, vad glad jag blir! Nej, jag har faktiskt aldrig sprungit något lopp. Mitt första blir Tjurruset 17 oktober! Kul med Tjejmilen – heja dig!

PS: Kolla in MarathonMia - helt otroligt – hon sprang dryga 16 mil 28 timmar och 18 minuter! I take a DEEP DEEP DEEP bow Mia! 

MadonnaMania!

Queen of Pop gick på igår vid 22-rycket till jublet av en publik bestående av cirka 90 procent tjejgäng i 40-plus-åldern (och en barnsligt – nästan andäktigt – discopeppad Moa) som nostalgidansade i två timmar höga på Madonnarus. Scenshowen var mäktig och cool, ett par låtar total dansextas (däribland Like a Prayer och Give it 2 me) men framförallt var det Madonnas läskigt vältränade krutpaket till kropp som imponerade. Jag kunde liksom inte sluta fascineras av hennes apgrymma muskler som tokjobbade scenen runt i en slags feberaktig dansfrenesi 120 minuter nonstop. Gode gud vilken jädra superwoman. Nu ska det tränas – jag har tio år på mig att ta mig till Madonnanivå -  hehe.

Den här veckan: Känner mig i princip återställd från min förkylning och har massor av spring i benen! Längtar efter en riktig träningsmangling. NMT kör bara lördagar under augusti så jag får hålla till godo med jogging och hemmastyrketräning i veckorna. Imorgon springeling!

Här Canon Ixus-resultatet från min Madonna-helg med min bästis (tack Heddan för en oförglömlig Madonnakväll)!

 

Vi laddade på ett väldigt tantigt vis med ALKOHOLFRIA drinkar

Och rejäla grillspett för kvällens Madonnamarathon! Heddan gömde sig bakom korven

Konsertpjucken på sen var jag good to go

Madonna hade en helt annan typ av konsertpjuck

So far away

Ändå var jag lycklig som ett barnjulafton

Och så fick jag med mig en ny joggingkepa hem – hurra!

Sist men inte minst – ett rassligt youtubeklipp från kvällens höjdpunkt när mina konsertpjuck antog en ny form under en mycket studsig Like a Prayer