Jorden runt på tio minuter

Det blir snabbt en vardag oavsett var i livet eller var i världen man befinner sig, och eftersom jag älskar rutiner passar det mig perfekt.
Efter tio dagar i Sotji är det lika självklart att ta bussen från hotellet till presscentrat i OS-området som det är att ta ettans buss till DN:s redaktion.
Till och med säkerhetskontrollen innan jag kommer in på till min tillfälliga arbetsplats har blivit en del av mina självklara rutiner. Tror nästan jag kommer att sakna den när jag är tillbaka på redaktionen i Stockholm igen.
Men en kort sekund då och då slår det mig hur alldeles speciell och fantastisk min tillfälliga vardag är.
I morse var det som vanligt fullsatt på bussen. Några amerikanska kollegor diskuterade gårdagens misslyckade tv-sändning. En finsk journalist frågade en journalist från Schweiz hur mycket spelarna i den schweiziska hockeyligan tjänar, och utan att förstå vad de sa insåg jag snabbt att gruppen med japanska journalister var på väg för att titta på curling och var rädda för att missa anslutningsbussen.
Vid min sida satt en norrman som naturligtvis ville prata om Northug, och längst bak i bussen satt några kanadensiska tv-fotografer med slutna ögon i hopp om att få några minuters sömn.
Bussresan tog bara drygt tio minuter ändå hann jag möta olika delar av världen, och i dag hade jag för ovanlighetens skull förstånd nog att uppskatta det.
I morgon bitti lär jag som vanligt mest reta mig på att bussarna är för få, och att man allt som oftast måste stå.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Mamma och pappa Ericsson missar sönernas OS-premiär

Skellefteås lagkapten Jimmie Ericsson är den svenska OS-truppens ende SHL-spelare. Många trodde att han skulle få sitta på läktaren under turneringen men i kvällens premiär mot Tjeckien gör Jimmie Ericsson OS-debut.
OS-debut mot Tjeckien, och dessutom får du för första gången spela i Tre Kronor tillsammans med lillebror Jonathan som är back i OS-laget. Har du börjat bli nervös?
Nej, faktiskt inte. Jag känner mig pigg och fräsch och ser fram emot matchen. Det ska bli häftigt att få uppleva det här tillsammans med brorsan. Våra föräldrar (mamma Susanne och pappa Sven) kommer dessutom till Sotji. De hinner tyvärr inte hit till premiärmatchen, men till den andra gruppspelsmatchen tror jag att de vara på plats.
Vad säger du om dina två kedjekompisar Carl Hagelin och Marcus Krüger?
Jag spelar med en smart tänkande tvåvägscenter (Krüger) och världens snabbaste kantspringare (Hagelin) så jag kan inte klaga. Det känns som vi börjar hitta varandra ute på isen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Extra spelare på isen när Ryssland tränar

Ryssland har satsat hårt inför hemma-OS i flera olika sporter, bland annat damhockey.
I december 2012 utsågs den tidigare NHL-spelaren Alexej Jasin till general manager för laget, och Jasin med all sin NHL-erfarenhet nöjer sig inte med att stå vid sidan om.
När de ryska hockeydamerna körde en kort men intensiv matchvärmning i samma arena som Damkronorna två timmar senare skulle spela sin OS-premiär mot Japan fanns Alexej Jasin med på isen under hela passet.
I gul tröja åkte han omkring och både deltog i övningarna och instruerade spelare individuellt.
När den gemensamma träningen var över stannade Jasin och tre spelare kvar på isen och körde skottövningar i ytterligare tio minuter.
Ryska journalister berättar att Alexej Jasin är med på isen under varje träning, och hans närvaro verkar göra nytta. I VM 2013 tog Ryssland sin första mästerskapsmedalj någonsin när de kom trea i VM.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

En hel kedja på rad i OS-byn

Ska tre NHL-spelare verkligen behöva dela rum?
En bild från en av Kanadas lägenheter i OS-byn skapade stora diskussioner i Sotji. På bilden stod tre smala 70 centimeter sängar på rad. Avståndet mellan dem var högst ett par decimeter.
Det fick de kanadensiska hockeyreportrarna att börja undra hur NHL-spelarna skulle reagera när de på måndag checkar in i OS-byn.
I samband med en pressträff med Brad Pascall från det kanadensiska hockeyförbundet kom frågan upp.
Pascall lugnade dock reportrarna med att det var högst tillfälligt som det var tre sovplatser i ett och samma rum. När NHL-spelarna flyttade in skulle de som planerat bo två och två.
En av journalisterna såg dock fördelen med den första möbleringen.
-Tänk om vi lade våra kedjor i ett och samma rum men centern i mitten. Det kanske de kunde ha nytta av på isen också, sa han med ett leende.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Liv förtjänar alla hyllningar

Damkronornas målvakt Valentina Lizana Wallners försök att hedra den avlidna målvakten Stefan Liv med en målad bild av Stefan på sin hjälm har stoppats. Enligt IOK:s regler får man inte ha namn eller bilder på sin utrustning.
Trist regel i största allmänhet. Att hylla och hedra människor borde aldrig förbjudas. Men extra trist den här gången eftersom Stefan Liv verkligen levde upp till allt det som brukar kallas för den olympiska andan.
Liv var en otroligt skicklig målvakt, men också en omtänksam lagkamrat med ett stort hjärta. I både OS i Turin och i Vancouver var han tredjemålvakt, och han hanterade den rollen perfekt. Det var aldrig några sura miner eller ilska över att inte få stå. I stället stöttade han sina lagkamrater på bästa sätt.
Inte bara sina lagkamrater förresten. När Damkronornas målvakt Kim Martin Hasson på grund av skada tvingades stå över en träning i OS i Turin hoppade Stefan Liv in och vaktade det ena målet under den träningen.
Stefan Liv kommer alltid att vara saknad, och Valentinas vilja att hylla honom värmer hjärtat även om IOK satte stopp för det.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Lyckliga hundar på gröna ängar

För bara några dagar sedan var OS-staden Sotji en lugn oas för vilda hundar. De kunde ströva omkring utan att någon gjorde speciellt mycket notis av dem trots att de var många till antalet.
Men så kom världen på besök och på bara ett par dagar har det stora antalet vildhundar minskats till nästan noll och inga.
Snabbt spreds ryktet att hundarna hade avlivats och på onsdagen fick till och med Internationella Olympiska Kommitténs kommunikationsdirektör Mark Adams svara på frågor om var hundarna hade tagit vägen under IOK:s dagliga presskonferens. Något som inte överraskade Adams som sa att han hade försökt ta reda på så mycket som möjligt före presskonferensen och enligt den information han fått hade vildhundarna tagits om hand och förts till en stor kennel efter att först ha undersökts av veterinär. De enda hundar som hade avlivats var de som var sjuka.
Det svaret fick stora delar av journalistkåren att börja fnissa. Kanske mindes många av dem var deras föräldrar sa när de var barn och ett älskat husdjur hade dött. I stället för att berätta sanningen brukade det heta att ”hunden/katten/kaninen flyttat till en gård på landet där det fanns stora gröna ängar och inga bilar”.
Att Sotjis vildhundar springer på samma gröna ängar är en inte alltför vågad gissning.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Bakom mina solglasögon

Eftersom jag kommer att tillbringa den största delen av mitt OS-äventyr i Adler, och inte i bergen, var paraplyet det första som jag packade ner.
Beskedet om ösregn i två veckor i sträck före min ankomst i måndags fick mig till och med att fundera på att packa ner gummistövlar. Det enda som hindrade mig var att de vägde för mycket.
Eftersom OS är ett mästerskap i ständig förändring packade jag också ner ett varmt underställ och ett par rejäla vantar. Ett svenskt guldregn över skidåkare, skidskyttar och alpina åkare kunde innebära att kollegorna på plats behövde assistans därför gäller det att likt en scout alltid vara redo.
Så här sitter jag nu rustad för både regn, rusk och kyla.
Det var bara ett väder som jag inte hade förberett mig för, nämligen strålande solsken. Eftersom solen här står lågt på himlen har solstrålarna, hur ljuvliga de än må vara, blivit ett problem. För kvar hemma i Stockholm ligger mina älskade solglasögon. Utan dem kisar jag så hårt att mitt synfält begränsar sig till ungefär 30 centimeter framför mig.
I går innebar det att jag totalt missade en trottoar och i stället för att lyfta på fötterna snubblade över den och bara genom ren tur undvek att platt fall.
Enligt väderprognosen ska solen fortsätta att skina åtminstone ett par dagar till så därför är det jag som nu ger mig ut på jakt efter ett par solglasögon.
Annars är risken stor att jag bryter både armar och ben.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!