Historia mitt i maten

Restaurang Leijontornet på Lilla Nygatan i Gamla stan i Stockholm serverar en unik rest av huvudstadens medeltid. Där man i dag äter gott, gick bokstavligen gränsen mellan stad och land.

Stadsmurar var en sällsynthet i det medeltida Sverige. Bara fyra städer ansågs vara värda denna stora investering: Stockholm, Visby, Viborg och … en stad som jag tar upp i ett kommande blogginlägg.

Medeltida stadsmurar är än sällsyntare i dagens Sverige. När försvarsverket blivit omodernt revs det och byggnadsmaterialet återanvändes. Utom i fattiga Visby, där de stackars borgarna varken hade råd att riva ringmuren eller de gamla kyrkorna.

Stockholms första stadsmur, från 1200-talet, sträckte sig ungefär längs dagens Prästgatan, Baggensgatan och Bollhusgränd. När staden växte uppfördes, från slutet av 1300-talet, en ny mur längs nuvarande Lilla Nygatan och strax innanför Skeppsbron. Den hamnade i hetluften direkt. Albrekt av Mecklenburg satt minst sagt löst på tronen och huvudstaden ansattes hårt av hans motståndare.

Mur nummer två revs på 1600-talet. Lämningarna av Lejontornet ”återupptäcktes” våren 1984 när gården på Lilla Nygatan 5 frilades. Timret som tornet grundlagts på hade avverkats nästan exakt 600 år tidigare, vintern 1382-83. Restaurang Leijontornet öppnade 1987 och det medeltida tornet har i varierande omfattning använts i marknadsföringen. Den som vill njuta av historiens vingslag får dock skynda sig. Vid midsommar klappar restaurangen igen för att uppstå i ny form först nästa år. Tornet kommer att stå kvar.

 

Nej, stadsmuren i Medeltidsmuseet på Helgeandsholmen är inte riktigt medeltida. Museet är naturligtvis ändå värt ett besök, om inte annat för modellen av den muromgärdade staden och kopian av Vädersolstavlan.

Fakta/läs mer
Hans Hansson: ”Stockholms stadsmurar”, Stockholms kommunalförvaltning, 1956
Göran Dahlbäck: ”I medeltidens Stockholm”, Stockholms medeltidsmuseum, 1988

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En äventyrare av klass

Utanför entrén till köpcentrumet Eurostop i Örebro ligger en stor, röd sten till hans minne. Ungefär där, i Vivalla by, föddes 1605 Lars Svensson. Så småningom tog han namn efter platsen – Wivallius – och blev en av Sveriges första stora skalder.

 

Han bluffade sig runt i Europa under brinnande storkrig. Kallade sig falskeligen friherre och gifte sig med en dansk adelsfröken. Dömdes till döden. Satt sju år på fästning i norra Finland. Arbetade som brännvinsadvokat. Fick Cornelis Vreeswijk till granne på Katarina kyrkogård i Stockholm.

I jämförelse med Lars Wivallius framstår Carl Michael Bellman och Evert Taube som välkammade söndagsskolepojkar. Ändå så anonym. Jag väntar med spänning på en välgjord teveproduktion, ingen kalkon som SVT:s ”Snapphanar”, eller en ny långfilm.

När han inte lurade skjortan av fattiga och rika skrev Wivallius dikter. Främst under sin fängelsetid på finländska Kajaneborg. Då som nu var våren en högst opålitlig årstid och ”Klagevisa över denna torra och kalla vår” tillhör hans mest kända verk.

Wivallius Vivalla är sedan länge borta och den som letar efter en mer konkret sevärdhet får söka sig till vår egen tid. I dag lever andra Svensson i ett annat Vivalla. Teveserien ”Svensson, Svensson” utspelar sig – i alla fall enligt manus – i stadsdelen. Verklighetens Vivalla är inte så småstadslik.

Läs!

Lars Wivallius: ”Självbiografi”, Bokgillet, 1957

Lars Wivallius: ”Dikter i urval”, Bokgillet, 1957

Ulf Bagge: ”Skalderna i Gamla stan”, Bilda förlag, 2001

Lennart Jörälv: ”Lärkans sång är inte lång. Om skalden och äventyraren Lars Wivallius”, Wahlström & Widstrand, 2005

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Hyr ett kasernområde

Det blev inte någon enda liten attack från ”Stormakt Röd” under kall kriget och det sved nog lite i några officerssjälar. Krigsmakten fick inte visa sin tapperhet.

Runt om i landet minner gamla kasernområden om en utrangerad försvarsdoktrin. Byggnaderna har i de flesta kunnat fyllas med andra verksamheter – dock inte i Almnäs väster om Södertälje.

En övergiven armébas med bunkrar och taggtråd är lätt att acceptera. Det är svårare med tegelbyggnader från slutet av 1960-talet, som i mycket påminner om ett bostadsområde i en helt vanlig svensk stad.

Svea ingenjörregemente flyttade hit från Solna 1970. Den 31 december 1997 var den sista bron slagen. Försvarsmaktens internationella centrum (Swedint) höll ställningen i Almnäs fram till 2004.


Tomma kaserner och ett stängt sjukhus. Restauranger och sportanläggning. Gräset på fotbollsplanen är sämre än på en allsvensk arena i mars. Till och med ett övergivet litet postkontor – bara det ett minne från ett svunnet Sverige. För den som behöver ett regementsområde är det bara att kontakta det statliga fastighetsbolaget Vasallen. Det bör vara köparens marknad.

”Ur svenska hjärtans djup en gång, en samfälld…” I nedre delen av den stora kaserngården finns en kopia av uppställningsplatsen på Slottets yttre borggård. Regementet lämnade inget åt slumpen i sin uppgift att försvara kung och fosterland. Det räckte nu inte.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Hoppsan! Jag var på Almnäs under högvakten (3 vändor om 3 dygn vardera) en varm sommar 2002. Visste inte att det var öde idag. Synd!

Conny, 23:42, 11 juni 2010. Anmäl

Var där i våras och köpte plasttunnor av en jeppe, många småskuttar hyr lokaler där nuförtiden. Inte så vackra byggnader kanske men tunnorna fick jag för hundringen stycket!

Johan, 21:28, 21 maj 2010. Anmäl

Och på vilket sätt fick då den svenska krigsmakten visa sin tapperhet käre anonyme skribent?

Anders Eriksson, 15:38, 20 maj 2010. Anmäl

Stormakt Röd genomförde fullt med insatser mot oss under kalla kriget, och vi mot dem. Se: http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/05/nar-ka lla-kriget-var-kallt.html

Starvid, 13:47, 15 maj 2010. Anmäl

Spåren av SUJ snart borta

Det gäller att passa på. Vissa sevärdheter, som Egyptens pyramider, finns till beskådande väldigt många år. Andra lever ett betydligt kortare liv. En sevärdhet som sjunger på sista versen är Sundbybergs norra-Ulvsundasjöns järnväg (SUJ).

Jag tycker det är tråkigt när miljövänlig och trafiksäker järnvägstransport ersätts med lastbilar, men här kommer en del av banvallen att utnyttjas för förlängningen av Tvärbanan. Det känns bra.

Den 4 kilometer långa industribanan togs i bruk 1915 och självdog när Pripps lämnade området i början av 2000-talet. SUJ förband företagen i Ulvsunda industriområde, i västra Stockholm, med Europas järnvägsnät. Äldre stadskartor visar det stora antalet stickspår i området.

Tydligaste spåret av järnvägen får du från viadukten på Allén i Sundbyberg. Här ser man hur SUJ försvinner in i en mindre björkskog, men rälsen ligger i alla fall kvar. Definitivt stopp för trafiken blir det nere vid Bällstaån där bara det östra brofästet finns kvar. Som om någon sabotagegrupp från IOGT slagit till för att stoppa ölleveranserna till riket.

Banvallen dyker åter upp i en tunnel under Bällstavägen ute vid Ulvsundavägen. Det verkar som en cykelbana är på gång. Också det lovvärt. Rälsen är uppbruten, men banvallen är högst synlig längs Ulvsundavägen ned till Karlsbodavägen. Vid en gångpassage påpekas att ”spårområdet beträdes på egen risk”. Vid Karlsbodavägen varnas bilisterna för ”industrispår”.

Längre söderut försvinner järnvägen bland industrierna och uppslukas så småningom av bygget av Tvärbanan. Bara här och var finns rälsen kvar i gatubeläggningen. SUJ hade, som namnet anger, sin ände vid Ulvsundasjön. Tvärbanan, däremot, kommer att rulla på en bro över till Alvik.

Fakta/läs mer
Järnvägsdata 1999, Svenska järnvägsklubben, 1999
Hans Törnsäter: ”På vandring i Ulvsunda. Kulturhistoriskt ABC”

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

@Peter, <br/>Du lär få vänta på en ursäkt för det finns ingenting att ursäkta. Du bör nog inte ta dig själv eller IOGT-NTO på alltför stort allvar, det mår varken du eller organisationen bra av. För mig har du genom ditt inlägg talat om att representanter för IOGT-NTO är inga man behöver bry sig om.

Joe, 18:42, 14 maj 2010. Anmäl

"Som om någon sabotagegrupp från IOGT slagit till för att stoppa ölleveranserna till riket." <br/>Med tanke på det stora muslimska inflytandet i IOGT-NTO är detta skämt inte utan en allvarlig botten.

Magnus Johansson (Webbsida), 12:03, 8 maj 2010. Anmäl

Ett litet påpekande: Boken "Järnvägsdata" från SJK Förlag finns numera i en utökad och mera aktuell version daterad 2009.

Jan L (Webbsida), 04:32, 8 maj 2010. Anmäl

Ett litet påpekande: Boken "Järnvägsdata" från SJK Förlag finns numera i en utökad och mera aktuell version daterad 2009.

Jan L (Webbsida), 04:31, 8 maj 2010. Anmäl

@ Din Idol, Mats Areskoug: <br/>Plumpheter har inget med humor att göra. Att utpeka nykterister såsom glädjedödare är omdömeslöst, okunnigt, okänsligt, enfaldigt, etcetera. Med andra ord inte alls roligt, enbart dumt. Väntar fortfarande på en ursäkt.

Peter, 03:59, 8 maj 2010. Anmäl

Peter: Skaffa humor.

Din Idol, 21:17, 7 maj 2010. Anmäl

RÄTTELSE: IOGT är ingen väckelserörelse, med andra ord man varken värvar eller utför terrordåd. Metaforen inte bara haltar den är förlegat fördumsfull, och en skymf mot alla nykterister och före detta alkoholister. En ursäkt är på sin plats.

Peter, 20:51, 7 maj 2010. Anmäl