Djävulens brunn

Gotland har allt en besökare kan kräva: sol, natur, historia, nattliv… Det enda lilla som saknas är en klassisk hälsobrunn med helande vatten. Men, en gång i tiden fanns även detta.

Järnhaltigt vatten är sällsynt på Gotland och det har bara påträffats i socknarna Akebäck och Hamra. År 1752 besökte provinsialläkaren Samuel Nauclér källorna i Hamra på Storsudret. Vattnet föll honom i smaken och han lät uppföra en paviljong på platsen. Brunnsepoken hade börjat.

År 1819 testades vattnet av Kongl Sundhetscollegium (dåtidens Medicinalstyrelse/Socialstyrelse) och en professor Säfström var lyrisk: ”Detta vatten är således att anse såsom ett av de förnämsta mineralvatten, som finnas inom riket. Det liknar Sätra, Ramlösa, Porla och Adolfsbergs vatten bland de inländska och Spavatten bland de utländska.”

Hamra hälsobrunn blev, trots det bevisligen uppiggande vattnet, aldrig någon större succé och verksamheten tynade bort under slutet av 1800-talet. Kanske var besöksunderlaget på ön för litet. Några logibyggnader uppfördes aldrig utan brunnsgästerna fick bo på bondgårdarna i omgivningen. De förnämsta inkvarterades på ståtliga Sallmunds.



Hälsobrunnen låg i den norra kanten av Lillmyr väster om Vändburgs fiskeläge. Vattnet i den numer betongomslutna källan ser i dag allt annat än hälsosamt ut, men en provtagning 1997 lär ha visat att det är ”tjänligt för enskild förbrukning”. Uppe på grusåsen finns ytterligare en brunn, Paukes saudi (Djävulens brunn). Så kallad av ortsbefolkningen på grund av vattnets bittra smak.

Hembygdsvännerna har under lång tid drömt om att återuppväcka Hamra hälsobrunn. Och varför inte. Bubbelvatten och självspäkning säljer ju som aldrig förr.

Fakta/läs mer:
Alfred Levertin: ”Svenska brunnar och bad”, Jos. Seligmann & CI:S förlag, 1883
Torsten Gislestam. ”Hamra hälsobrunn. Ett av Gotlands första turistmål” i ”Från Gutabygd 2004″, Gotlands hembygdsförbunds förlag, 2004