En kunglig ruin

Den medeltida kyrkoruinen i Träslöv utanför Varberg ser inte mycket ut för världen. Men skenet bedrar. Här har både kungar och blivande helgon fått sina synder förlåtna.

Det som skiljer Träslövs gamla kyrka från andra på 1800-talet övergivna landsbygdskyrkor är närheten till Varbergs slott. Kyrkan fungerade fram till 1830 som församlingskyrka för de som verkade på befästningen. Det var i Träslöv slottsherrar, prominenta gäster, knektar och kökspigor fick ta till sig Guds ord.

Bara murar kvar, och knappt det.

Under den första hälften av 1300-talet höll den svensk-norske hjältekonungen Magnus Eriksson hov på Varbergs slott – och gick i kyrkan. Den då ännu inte heliga Birgitta lär ha besökt kungen vid ett flertal tillfällen – och gått i kyrkan. Jag känner dock inte till om Träslövs kyrka återkommer i någon av hennes uppenbarelser.

När den danske slottsfogden Anders Bing dog 1589 hölls naturligtvis en begravningsgudstjänst i kyrkan i Träslöv. Högst av alla högdjuren bland gästerna var den skotske kungen Jakob VI, som var i Norden för att gifta sig med den danska prinsessan Anna. Jakob blev senare även kung av England. Anders Bing hamnade i ett gravkor i Smedstorps kyrka på Österlen, där han hade sitt familjegods.

I Träslöv finns grundmurarna kvar av den gamla kyrkan. I det här fallet är historiens vingslag kraftigare än byggnadsresterna.

Läs mer/fakta:
A Tell: ”Träslövs kyrkoruin” i ”Vår bygd”, Hallands hembygdsförenings årsskrift 1931.
”Slott och herresäten i Sverige. Riksfästen och residens”, Allhem, 1971.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Intressant mycket kul att klicka på i artiklen. Magnus Eriksson du nämner avskaffade träldommen 1335 genom skarastadgan och i landskapslagen blev det lag att man hade skyldighet att se efter föräldrar som var gamla och orkeslösa. så man kan nästan säga att Magnus Eriksson var sveriges förste socialist ;)

Lars (Webbsida), 23:21, 22 september 2010. Anmäl

Väl maskerad soldatgrav

I romanen ”Vem älskar Yngve Frej?” av Stig Claesson ljuger lokalbefolkningen ihop en sevärdhet för att locka turister till byn. I det lilla fiskeläget Sysne på östra Gotland gör man nästan tvärt om. Inga skyltar visar vägen till båtsmannen Carl Fredrik Lindgren Carlströms grav. Inte ens en liten stig har röjts. Kanske säljs det ändå tillräckligt med rökt fisk och glass i sjöboden.

Sysneudd.

I början av 1808 färgade Napoleonkrigen Europas jord röd. Ryssland var i full färd med att erövra Finland, den östra delen av Sverige. Men på Gotland, ”Sveriges Gibraltar”, fanns inga soldater. Inte något krut heller för den delen.

När den ryske amiralen Nicolaj Andrejevitj Bodisco den 22 april landsteg med 2.000 man i Grötlingbo, på sydöstra delen av ön, mötte han inget motstånd.  På några ställen längs vägen till Visby samlades visserligen bönder beväpnade med jordbruksredskap, men man insåg att motstånd var dumt. Succén var ett faktum. Tsar Alexander I hade erövrat Sveriges största ö utan att ett skott hade avlossats.

Två dagar senare överlämnade Visbys borgmästare, Petter Herman Grewesmühl, stadens nycklar till Bodisco vid en ceremoni på Stora torget. De ryska officerarna inkvarterades hos stadens borgare. Temperaturen på Visbys nöjesliv höjdes betydligt.

Det ryska väldet varade i 24 dagar. Avskuren som han var från hemlandet insåg Bodisco att han inte kunde stå emot den svenska undsättningsexpeditionen. Efter krigsråd med sina officerare kapitulerade han för övermakten. Succén var ett faktum. Hjältekonungen Gustav IV Adolf hade återerövrat Sveriges största ö utan att ett skott hade avlossats.

Helt utan manspillan gick det dock inte. Carl Fredrik Lindgren Carlström tillhörde Södermanlands båtsmanskompani och var båtsman på linjeskeppet ”Konung Gustaf IV Adolf”, ett av fartygen som var med och befriade ön. Den 15 maj ramlade han ned från masten och slog ihjäl sig, dagen efter begravdes han på vackra Sysneudd.

Soldatgrav.

Fram tills för två år sedan var graven i princip omärkt, men lagom till tvåhundrårsjubileet av kriget röjdes platsen. Graven fick en sten och en skylt. Ta på dig kraftiga skor och tåliga långbyxor och följ staketet som går tvärs över udden. Graven ligger bland enbuskarna på den högsta punkten.

För övrigt bör min farmors farfars morfar, båtsmannen Olof Eriksson Fahrstedt Modig, ha var med och befriat Gotland. Men det är en annan historia.

Läs mer/fakta:
Hans Björkegren: ”Bron vid Ajmunds”, Wahlström & Widstrand, 1978
Bengt Hammarhjelm: ”Gotländsk krigshistoria. Från Gutasagan till 1814″, Ödin, 1998
Gunnar Geisle: ”Här steg ryssarna i land 1808”, Gotlands Allehanda 19 april 2008
Vilda Engström: ”Efter 200 år får båtsmannen sin gravsten”, Gotlands Allehanda 23 april 2008
Ryss’n kummar!”, Symposium om ryssar och rysskräck på Gotland från Bodisco till Nordstream, Högskolan på Gotland, 2009

RÄTTELSE: Jag benämnde felaktigt Gotland ”Östersjöns Gibraltar”. Det skall vara ”Sveriges Gibraltar”, myntat av riksdagens sekreta utskott på 1700-talet. Texten ovan korrigerad.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Har inte heller hört talas om Sveriges Gibraltar. Sveriges Gibraltar var onekligen, som påpekats av No 1, Sveaborg i Finska viken. Sen kan man ju skoja till det och hävda att Medelhavets Sveaborg är Gibraltar....!

DEW, 21:23, 22 september 2010. Anmäl

Tackar för enbra artikel. Rekommenderar denna länk från när "Graven fick en sten ochen skylt" http://www.helagotland.com/nyheter/artikel.aspx?Ar ticleId=3657246

Rolf K Nilsson, 14:53, 14 september 2010. Anmäl

"Östersjöns Gibraltar" var Sveaborg, utanför Helsingfors. Areskog överdriver nog Gotlands betydelse en smula: Gustav IV Adolf hade försökt skänka bort ön till malteserriddarna ett par år tidigare, efter att de blivit av med Malta. Men de ville inte ha Gotland.

Hugo, 08:23, 14 september 2010. Anmäl

Med Djurgårdens IF i Traneberg

Fotbollshistoria är mer än snacket en ölglad lördagseftermiddag om Tomas Brolins mål mot England i EM 1992. Det är till exempel en gräsplätt i Traneberg i västra Stockholm.

Det har aldrig varit lätt att få Stockholms stora fotbollsklubbar att dela arena. När Djurgårdens IF 1910 tackade nej till att spela på samma gräs som AIK erbjöds man av Stockholms stad ett område ”strax bortom Tranebergsbro”. I september året efter kunde dåvarande kronprins Gustav Adolf inviga Tranebergs idrottsplats. Viktigare matcher kom dock klubben nästan alltid att spela på den större Stockholms stadion.

Tranebergs IP cirka 1912.

Djurgården tillhörde under 1910-talet Sverigetoppen i fotboll, men efter att den allsvenska serien dragits igång 1924-25 var Dif allt annat än ett topplag. Faktum är att bara två allsvenska matcher spelades på ”Tranan” (28/8 1927 Dif-IFK Eskilstuna 4-1 och 18/9 1927 Dif-IFK Norrköping 3-3).

Lite mer glamorös är den olympiska historien. För att få in pengar hyrde Djurgården ut idrottsplatsen till organisatörerna för OS 1912. Tre matcher spelades, bland annat besegrade Finland både Italien (3-2) och Ryssland (2-1).

År 1935 gick det 25-åriga hyreskontraktet ut och Stockholms stad behövde området för bostäder. Sista matchen, mot Skärblacka IF den 29 september, vanns med 5-2. Läktarna revs, men några bostäder byggdes aldrig. Djurgården flyttade permanent till Stadion.

Nya mål, gammal mur.

Kartan från 1922 visar var Tranebergs IP låg och hur omgivningarna såg ut. Gräsytan, som begränsas av Tranebergs-, Margretelunds- och Svartviksvägen, ockuperas numer av lekplatser, skateboardramper och boulebanor. Det enda som minner om platsens storhetstid är rester av den stenmur som löpte längs västra kurvan. Det finns ett par sentida fotbollsmål uppställa. Vill du näta på en allsvensk arena, så är det bara att ta bollen under armen och ta tunnelbanan till Alvik.

Fakta/läs mer:
Karl Liliequist: ”‘Gamla Tranan’ lever vidare…” i Bromma hembygdsförenings årsskrift 1980.
”Djurgårdens IF 100 år”, Sellin & partner, 1991
Jonas Cederquist: ”Stockholms fotbollshistoria 1880-2010″, Stockholmia, 2010

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Om vi nångång får tid ska vännen fotografen/tecknaren och jag själv besöka och dokumentera alla platser där det spelats allsvensk fotboll. Tyvärr får nog drömprojektet dröja till pensionneringen - minst 15 år bort... och hur många finns kvar som arenor då? Alla klubbar med självaktning ska ju bygga nytt och de gamla idrottsplatserna ligger ofta på mycket attraktiv tomtmark. Tack för upplysningarna!

Paul, 19:08, 13 september 2010. Anmäl

Kul med blogg om Tranebergs IP. Även Westermalms IF spelade allsvenskt på arenan vid ett fåtal tillfällen. Klubben höll annars till på Stadion.

Jonas Cederquist, 23:29, 3 september 2010. Anmäl