Länge sedan sista gästen for

När jag är ute och kör motorcykel brukar jag försöka välja de äldre huvudlederna. Mindre trafik och miljöer som hamnat vid sidan av flödet. Förflyttning kombinerad med k-spaning.

Den som äger en ridhäst kan ta resandet ytterligare ett steg tillbaka i tiden och följa de vägar som fanns innan motortrafiken tog över för ungefär hundra år sedan. Passa i så fall på att besöka Fellingsbros gamla gästgiveri innan det faller ihop.

I en dunge strax sydost om samhället står ett en gång i tiden ståtligt tvåvåningshus i trä. Uppfört som tingshus 1817 och gästgiveri från 1913. Huset är det sista i raden av alla krogbyggnader på platsen. Den gamla landsvägen syns tydligt i sträckningen österut. Åt motsatt håll har jordbruket utplånat alla spår.

Blomsterkonungen Carl von Linné skriver den 8 augusti 1746 i boken om sin resa till Västergötland: ”Stockholms vägen tog vid något förr, än då vi kommo fram till Fellingsbro krog, nämligen den samma, som vi foro förbi vid bortresan den 14. junii, att vi alltså måste här efter resa samma väg tillbaka åt Uppsala, som vi tillförne bortrest. Vi märkte strax större rörelse på vägen, svagare hästar, oginare folk, och dubbelt dyrare gästgivare.” Inget nytt under solen. Ju närmare Stockholm, desto tuffare blir livet.

Hjältekonungen Adolf Fredrik passerade Fellingsbro 1761 på sin väg till Loka brunn. Där tvingade han i sig sex till åtta liter helande vatten per dag, men så lär han också ha blivit av med sin migrän.

Passerade gjorde även huvudpersonerna, Albert och Sara, i Carl Jonas Love Almqvists minst sagt uppmärksammade roman ”Det går an” från 1839: ”I rappet kom man till Fellingsbro. Se, vilka stora, vackra, rödbruna hus! var Saras första ord efter den långa tystnaden. Hon menade förmodligen de tvenne Fellingsbrobyggningarna, som vänder gavlarna åt landsvägen, står så symetriskt med den rymliga, fyrkantiga, rena gården mellan sig och trädgården i fonden, samt skyddas för bönder och lass genom sitt staket utmed vägen.”



Det ena huset står fortfarande kvar. I alla fall när jag passerade i mitten av september 2010. Inredningen tyder på någon form av mänsklig aktivitet efter gästgiveriperioden. Byggnadens kondition inbjuder dock inte till några mer ingående studier.

Fakta/läs mer:
Carl Jonas Love Almqvist: ”Det går an”, Brombergs, 1988.
Axel Garfvé: ”Fellingsbro sockens historia”, Fellingsbro hembygds- och fornminnesförenings förlag, 1926.
Carl Linnæus: ”Västgöta resa”, redigerad av Sigurd Fries och Lars-Erik Edlund, illustrerad av Gunnar Brusewitz, Wahlström & Widstrand, 1978.
Thor, Lindén och Lahall: ”I Linde och trakterna däromkring skrivs det mycket vackert”, Thor Media, 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tack Mats för den fina och fylliga informationen. Det här kanske kan hjälpa till att rädda ett kulturhistoriskt minnesmärka.

Elias ben Salem (Webbsida), 08:15, 12 oktober 2010. Anmäl