Hem till kamrat Stalin igen

En gång för länge sedan luffade jag runt i Nya Zeeland. När bussen jag åkte med rullade ned mot huvudstaden Wellington berättade chauffören om den lyckligaste dagen i sitt liv. Det var när han själv återvände till staden denna väg efter att ha överlevt som soldat i andra världskriget. Jag är inte helt säker på att de sovjetiska soldater som tillbringade några år i flyktingläger i Bergslagen kände samma glädje när de hösten 1944 skickades tillbaka till sitt hemland.

Under andra världskriget flydde många människor till Sverige, bland annat sovjetiska militärer från arbetsläger i det tyskockuperade Norge. Några av dessa kom att hamna i Krampen i Skinnskattebergs kommun. Lägret, med cirka 300 flyktingar löd under den sovjetiska ambassaden, men hade svensk personal.

Av själva lägret lär det återstå några husgrunder (jag har tyvärr inte varit där själv). Soldaterna utförde skogs- och vägarbeten, samt hjälpte folk i trakten med jordbruksarbetet. Den mest kända vägen som anlades är den så kallade Ryssvägen, några kilometer från lägret[M1]. Efter avslutat arbete ristade man in sitt lands symboler i en sten vid vägkanten.

Hösten 1944 samlades sammanlagt nästan 3.000 sovjetiska flyktingar i Sverige i hop och skickades österut. Med tanke på hur Josef Stalin såg på den som gav sig fången, kan man frukta att mottagandet inte blev så hjärtligt från officiellt håll.

Läs mer:
Per Olov Enquist: ”Legionärerna”, Norstedt, 1968.
Hans Lundgren: ”Krampen: ryssläger i Sverige under andra världskriget”, Västmanlands läns museum, 2008.
Sennerteg & Berglund: ”Svenska koncentrationsläger”, Natur & Kultur, 2010.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det har skrivits spaltkilometer om baltutlämningen så varför skriver man aldrig om detta? Vad är det som säger att Sverige måste sända tillbaka dem? Självklart visste man hur de skulle komma att behandlas vid hemkomsten

Sune Svensson, 08:38, 30 november 2010. Anmäl

Kanske Stockholms vackraste byggnad

Kanske är höghuset på Sankt Göransgatan 81-95 Stockholms vackraste byggnad, kanske den fulaste. Oavsett vad man tycker om brutalismen som byggnadsstil, så börjar huset som tidigare hyste Sankt Görans gymnasium på Kungsholmen se lite nedgånget ut.

”Med sin fasta indelning i fack av betong med paneler av glas är huset ett av 50-talets mest tilltalande höghusbyggen, med tydliga associationer till Le Corbusier.” Allt enligt boken ”Stockholms byggnader”. Arkitekterna, det äkta paret Léonie och Charles Edouard Geisendorf, hade antagligen Le Corbusiers gigantiska bostadshuslösning Unité d’Habitation som förebild.

De första eleverna flyttade in 1960 – då enbart kvinnliga som gick sömnads- och hushållsutbildning. År 1971 blev skolan Sankt Görans gymnasium. Den som i november 2010 passerar 50-åringen finner ett nästan övergivet hus. Utbildningsförvaltningen flyttade ut vid senaste årsskiftet efter problem med bland annat ventilationen. Sisab, Skolfastigheter i Stockholm AB, letar efter nya hyresgäster och kommer när dessa hittats inleda en omfattande renovering.



I väntan på att portarna öppnas igen får den arkitekturintresserade hålla till godo med exteriören och med att kika in genom fönstrena. I huvudbyggnaden anas den stora entréhallen med tidstypisk belysning, i flygeln mot Sankt Göransgatan ligger något som liknar en butik.



Stockholm stadsmuseum har ”K-märkt” Sankt Görans gymnasium och bedömer att huset har högsta kulturhistoriska värde (blå klassificering). Bara att hålla tummarna för att kommande renoveringar inte fördärvar höghuset på Sankt Göransgatan.

Källa/läs mer:
Andersson & Bedoire: ”Stockholms byggnader”, Prisma, 1988.
Christer Bodén: ”Modernismens arkitektur”, Archilibris, 1997.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Samma klassning som Riddarhuset, Storkyrkan och slottet, d v s omistligt. Klaga inte på huset, utan lyssna på experterna! De vet vad som är värdefullt

Expertvän, 08:21, 19 november 2010. Anmäl

"Om det inte vore för Lenin, Hitler, Stalin, Mao och Pol Pot, skulle Le Corbusier räknas till 1900-talets stora monster. Utan tvivel gjorde han mer för att ödelägga det brittiska stadslandskapet än Luftwaffe någonsin gjorde; och Sverige, som helt slapp undan kriget, undslapp förvisso inte den världsomspännande effekten av detta destruktiva storhetsvansinne."<br/>http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=364

En annan Lasse igen, 22:42, 18 november 2010. Anmäl

Lasse, du jämför äpplen och rotfrukter. Det vet du. Huset är förfärligt fult, borde sprängas ögonblickligen.

En annan Lasse, 22:39, 18 november 2010. Anmäl

När jag går till min läkare respekterar jag hans yrkeskunskap. Men när det gäller arkitektur anser sig den totalt okunniga allmänheten besitta mer kunskap än den yrkesutbildade arkitekten. Mycket märkligt.

lasse, 21:39, 18 november 2010. Anmäl

Ja, det finns ju de mest märkliga åsikter. Själv råkar jag tycka att LeCorbusiers idéer var helt vanvettiga och att arkitekturen från 30-talet och fram emot ca. 1980 är ett enda stort lågvattenmärke där fulheten upphöjdes till norm och man aktivt försökte sudda ut alla historiska lärdomar. Eller på Nyspråk: "Okunnighet är Styrka!"

torparn, 21:37, 18 november 2010. Anmäl

Ytterligare ett exempel på att hus- och stadsbyggnad inte kan lämnas till arkitekter.

En annan Pelle, 21:27, 18 november 2010. Anmäl

Fantastiskt .. detta är ju en av de absolut fulaste byggnader jag har sett. Men den är nog relativt unik i sin design.. brutalstil låter helt rätt. Det skulle vara kul om den kunde vara kvar.. men samtidigt så får man ju förstå att den kan inte vara alltför populär bland ungdomarna.. den kanske inte har den mest upplyftande arkitektur jag har sett ;-)

Pelle, 20:31, 18 november 2010. Anmäl

En rejäl avrivning i Köping

En rejäl avrivning för 30 öre? Eller en elektricitetsbehandling med en medelstor Hirschmans apparat för 1 krona? Utbudet på Johannisdals hälsobrunn och badanstalt i Köping år 1918 skämdes inte för sig.

Första världskriget var den lilla hälsobrunnens guldålder, men det nyttiga radioaktiva vattnet hade upptäckts redan 1760 av prosten Olof Tillæus. Aktade vetenskapsmän som Jacob Berzelius och Carl Wilhelm Scheele besökte platsen och bidrog till dess berömmelse.



Anstalten stängde 1939 och i dag finns ingenting kvar. En minnessten i stadsdelen Johannisdal förklarar hur området såg ut under storhetstiden. I brist på inpackningar och fotbad kan du ta en promenad längs den vackra Köpingsån. En stärkande kur i sig.

Källor/läs mer:
Alfred Levertin: ”Svenska brunnar och bad”, Jos Seligmann & CI:S förlag, 1883.
”Svenska bad- och kurorter 1918″, Hasse W Tullbergs förlag och boktryckeri, 1918.
Elisabeth Mansén: ”Ett paradis på jorden. Om den svenska kurortskulturen 1680-1880″, Atlantis, 2001.
”Källor i Sverige”, Källakademin/Svensk Byggtjänst, 2006.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Gotland 65 år före Stockholm

Att kunna ta tåget direkt från en flygplats är mycket praktiskt. Inget strul med bussar eller oseriösa taxiförare. Man tar sig smidigt till stadens centrum eller reser enkelt vidare på rälsen till något annat mål. I Stockholm förverkligades denna miljösmarta bekvämlighet för Arlanda flygplats 1999 när snabbtåget Arlanda Express drog i gång. På Gotland var man lite snabbare – 65 år snabbare.

År 1933 öppnades landets andra reguljära inrikes flyglinje, mellan Tingstäde träsk på norra Gotland och sjöflyghamnen Lindarängen i Värtan i Stockholm. Redan året efter fick flygplatsen sin egen hållplats, Tingstäde träsk, på Gotlands Järnvägars linje mellan Visby och Lärbro. Tidtabellerna för flyget och tåget synkroniserades.

År 1942 flyttade reguljärflyget på Gotland upp på torra land och ned till Visby. Efter kriget, 1946, invigdes hållplatsen Flygfältet, på samma järnvägslinje, för de passagerare som vill ta tåget till och från flygplatsen.

September 1956: En rälsbuss möter en DC3:a på den nya landningsbanan i Visby. Foto: SJ Press från Föreningen Gotlandstågets arkiv.

Visby flygplats växte och 1956 invigdes en ny landningsbana. Den kom att korsa järnvägsspåret, något som enligt Gotlands Allehanda (14 juni 1948) var unikt: ”Världens enda korsning mellan järnväg och flyg blir ett faktum i och med att visbyflygfältet byggs ut sedan statsanslag beviljats. Den nya betongbanan kommer nämligen på ett ställe att korsa järnvägen norrut från Visby. Det innebär i sin tur att trafikledaren på fältet även får tjänstgöra som tågklarerare när trafiken sammanfaller vilket beräknas ske fem gånger om dagen. Man har redan infört bestämmelsen att flygplanen beviljas förkörsrätt!”

Juli 2010: Hållplatsen Flygfältet och banvallen söderut mot Visby.

Järnvägsepoken på Gotland tog slut för nästan exakt 50 år sedan, den 30 september 1960. Av hållplatsen Flygfältet återstår själva perrongen och banvallen in mot staden är full synlig. Allt invid Hangarvägen i norra Visby.

Den som i stället vill uppleva hur det såg ut när det begav sig, kan följa med på en tur på de gotländska spåren sommaren 1947. Se SJ film 320, som finns på SVT:s öppna arkiv på nätet.

FOTNOT: Det är inte alltid utvecklingen går framåt, det är inte heller alltid den följer en rak och logisk linje. I Nynäshamn har man tidigare kunnat åka tåg ända fram till färjeterminalen. Mycket praktiskt för till exempel alla resenärer med stort bagage. Av någon anledningen upphörde denna möjlighet 1973. Trafiken återupptogs 1995 med nybyggd perrong och allt. År 2007 upphörde servicen igen. Ansvariga försvarar sig med att tågen från Nynäshamns station, 500 meter bort, till Stockholm nu går tätare. Det är en klen tröst om man har mycket att bära på, har gamla ben eller tåget går tio minuter efter färjans ankomst. Konspirationsteoretikerna hävdar att spektaklet beror på att även de med SL-kort ska lockas/tvingas att betala för att åka med den så kallade båtbussen.


Fakta/läs mer:
Bengt G Söderberg (red): ”Från fars och min tid. En bokfilm om Gotland 1915-1970″, Gotlandskonst, 1972.
John Kvarnstedt: ”Gotlands Järnvägar”, Barry Press förlag, 1978.
”Järnvägsdata med trafikplatser”, Svenska Järnvägsklubben, 2009.
Föreningen Gotlandstågets hemsida

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

ALundberg: Slarvigt av mig, har rättat texten i fotnoten.

Mats Areskoug, 12:04, 6 november 2010. Anmäl

Intressant läsning! Bara beskrivningen av järnvägs-flyg-korsningen var ju en pärla i sig.

Anders Lindberg, 11:10, 6 november 2010. Anmäl

Bra att du tog upp Nynäshamnsskandalen. Man rev upp en perrong för att tjäna lite mer pengar på färjebussen. En infrastrukturförstöring av nästan obegripliga mått. När ska SL förstå att de är till för befolkningens bästa och inte tvärtom?

Refanut, 11:03, 6 november 2010. Anmäl

Destination Gotlands färjeläge i Nynäshamn är inte på något sätt byggd eller anpassad för passagerare som åker kommunalt eller med båtbussen.

Billös i Bro, 10:19, 6 november 2010. Anmäl

Till skillnad från nedanstående kommentator, som uppenbarligen fann din blogg värd åtminstone lite tid, så fann jag detta mycket läsvärt. <br/>Vill dock påpeka en sak: En konspiratör är den som konspirerar och alltså i det här fallet cheferna som beslutat att lägga ner tågförbindelsen. Konspirationsteoretiker är den som tycker sig se en konspiration, vare sig där finns en eller inte.

ALundberg, 06:10, 6 november 2010. Anmäl

fan vad din blogg är värdelös

Kim, 01:59, 6 november 2010. Anmäl