Kastaler – Gotland när det är som bäst

Gotland har mycket att erbjuda turisterna. Underbara sandstränder, Visbys ruiner och rosor, samt Sveriges bästa väder. Men frågan är ändå inte om alla kastaler är den stora höjdpunkten för öns besökare.

Visst finns dessa medeltida försvarstorn även i övriga Sverige, men inte alls i samma antal. Häng med på en kastalsafari från Lärbro i norr till Sundre i söder! Vi koncentrerar oss på dem som fortfarande har några murar kvar att visa upp (en två decimeter hög gräsbeväxt kulle är inte så upphetsande) och dem som uppförts i dåtidens samhällscentrum  (invid sockenkyrkan).

Lärbro och Gothem.

Kastalen vid Lärbro kyrka är öns bäst bevarade. Den ser nästan helt ny ut, trots att den uppfördes på 1100-talet. Som många av kastalerna har den även använts som förvaringsutrymme.

Gammelgarn, innan försvaret moderniserades.

Alla, speciellt på Gotland, vet att fienden kommer från öster. Därför finns det gott om kastaler längs öns ostkust. Den i Gothem skulle man kunna säga är kluven efter ett ras 1867. Ståtliga murar står dock kvar. I Gammelgarn, lite söderut, har man renoverat sitt försvarstorn. Det återinvigdes 2006 och ryssarna har hållit sig borta.

Lau.

I Lau, som för övrigt har en av landsbygdens största kyrkor, gick kastalen ett lite annorlunda öde till mötes. Den byggdes om till prästgård, men lika fullt är en ruin allt som återstår i dag.

Så tar vi oss över till västkusten och Västergarn, en av de historiskt mest intressanta platserna på Gotland. Tätt ihop ligger kyrkan, vars storslagna ombyggnad avstannade efter första etappen, grunden av ytterligare en kyrka och resterna av kastalen. Dessutom tydliga rester av en stadsvall från vikingatiden. Hade historien velat annorlunda hade kanske Gotlands ”huvudstad” legat här.

Fröjel.

Den naturliga och kortaste segelleden mellan fastlandet och Gotland går från Ölands norra via Karlsöarna till Ekstakusten. Vyn västerut från landborgen vid Fröjel är magnifik. I juli 1361 fick vakten högst upp i kastalen se en stor flotta närma sig västerifrån. Att han slog larm hjälpte föga. En knapp vecka senare hade den danske kungen Valdemar Atterdag erövrat/befriat Gotland från Sverige.

Öja och Sundre.

Storsudret finns två kastaler av intresse. Den i Öja har för länge sedan förvandlats till en ruin. Bättre hälsa då för tornet intill öns sydligaste kyrka, Sundre. Utsikten från kastalens topp är mycket vacker. Rakt söderut det öppna havet ända ned till Polen.

Har utflykten gett mersmak, så är det bara att hoppa på överkursen – svåridentifierade kastaler. Besök Hamra, Fide, Näs, Ardre och Kräklingbo på returresan norrut.

Fakta/läs mer:
Erik Lundberg: ”Staden” i ”Boken om Gotland”, AB Sylve Norrbys bokhandel, 1945.
Armin Tuulse: ”Borgar i Västerlandet”, Nordisk rotogravyr, 1952.
Bengt Hammarhjelm: ”Gotländsk krigshistoria: från Gutasagan till 1814”, Ödins förlag, 1998.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Nya tavlor i domartornet

Så länge det har funnits tamhästar har människan tävlat med dem – ridande på ryggen eller sittande efter i en vagn eller släde. Under andra hälften av 1800-talet började travsporten ta form. I början var det nästa bara istrav som gällde. Från början var det värdshusvärdar plogade upp banor på frusna sjöar och krängde mat och förfriskningar till såväl åskådare som tävlande.

I Stockholm hölls tävlingarna i första hand på Brunnsviken. Från slutet av 1800-talet var travdagarna stora tillställningar. Läktare byggdes, pengar satsades och det gick extratåg från Centralen till Järva (Ulriksdal). Istravet fanns även med i Nordiska spelen, en föregångare till vinter-OS, som hölls med ojämna mellanrum från 1901 till 1926.

Först 1927 fick travet i Stockholm fast mark under hovarna, då Solvalla invigdes. Tävlingarna på Brunnsviken fortsatte några år, men vintern 1930 lade sig inte isen och traditionen upphörde. På senare år har den dock tagits upp igen vid några tillfällen.

År 1885-86 flyttade Bergianska trädgården från nuvarande Vasastan till Frescati på östra sidan av Brunnsviken. Flytten leddes av professor Veit Brecher Wittrock. År 1908 lät han uppföra ett utsiktstorn på en kulle vid vikens strand. Där inredde han sin arbetsplats och här fanns trädgårdens samling av frukter och kottar.

Travlopp kan vara hårda och målgångarna jämna. Då vill det till att domarna har bra överblick över banan. Plattformen tre trappor upp i Wittrocks utsiktstorn kom att bli en perfekt plats för de som övervakade loppen. Tornet är i dag det enda (indirekta) spåret av travfesterna på Brunnsviken. Numer rymmer det konstnärsateljéer.

Fakta/läs mer:
Einar Sörensen: ”Travsport” i ”Hästen i Sverige”, Aktiebolaget Svensk litteratur, 1939.
”Husen i Nationalstadsparken. Stockholmsdelen”, Stockholms stadsmuseiförvaltning, 2002.
Catrine Arvidsson: ”Bröderna Bergius och Bergianska trädgården” i ”Kulturvärden” 1/05.
Greiff & Hedenberg (red): ”I sulky och sadel”, Carlssons, 2007.
Hodder Stjernswärd: ”Isfesterna på Brunnsviken” i ”Hagabladet” 3-4/2010.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Atlantis under Vätterns yta

Några meter under Vätterns yta vilar resterna av den medeltida kyrkan Sanda. När vinterisen ligger klar kan man se grundmurarna och gravhällarna. Som det sjunkna Atlantis. Eller?

Landhöjningen i den norra delen av sjön är betydligt större än i den södra, vilket medför att Vättern tippar över. I Jönköpings- och Huskvarnatrakten kryper vattnet in över stränderna och forntida jordbruksmark ligger nu en kilometer ut och trettio meter under ytan. På botten i Huskvarnaviken har arkeologer bland annat hittat ett bronsåldersröse och något som kan vara en vikingatida hamnanläggning.

Någon kyrkoruin finns det dock inte, trots sentida berättelser om både murar och gravstenar. Hjältekonungen Gustav Vasa beslutade 1556 att Sanda kyrka skulle stängas och efter det togs antagligen det mesta av byggnadsmaterialet till vara. Vad som återstod förstördes när strandbrinken rasade ned i Vättern. Märkligt nog återfanns 1910, invid stranden, en dopfunt som antas ha tillhört Sanda kyrka.


Atlantis, eller inte. Då och då lär det spolas upp benrester från de gravar som inte flyttades när kyrkan övergavs. Författaren Carl Jonas Love Almqvist berättar i ett brev 1843 att han och dottern ”…fiskar som oftast upp friska dödskallar med de superbaste hvita tänder och till och med hårstrån ännu qvarsittande på skallen”.

Stranden där Sanda kyrka stod, nedanför Andréevägen i Huskvarna, är värd ett besök för den vackra utsikten över Vättern. Om det spökar har jag ingen aning om.

Fakta/läs mer:
Jean Silfving: ”Sanda socken” och ”Sanda kyrka och församling” i ”Vår hembygd XIII”, Huskvarna hembygdsförening, 1960.
Anders Gutehall: ”Huskvarnaviken – ett kulturlandskap under vatten”, i ”Småländska kulturbilder 1997″, Jönköpings läns museum, 1997.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Underbart är kort

Den 17 juni 2007 skrevs järnvägshistoriaGotland. Dåvarande landshövdingen Marianne Samuelsson invigde 320 meter räls. Inte så märkvärdigt kan tyckas, men nu hade ön en korsning landsväg-järnväg, med bommar och allt, för första gången på 47 år.

Järnvägsepoken på Gotland startade 1878 och som mest fanns det cirka 24 mil räls – från Lärbro i norr till Burgsvik i söder. Någon större ekonomisk succé blev det tyvärr aldrig och ganska snart började linjer att läggas ned. År 1960 var sagan all.

Ungefär tio år senare började järnvägsentusiaster att samla ihop resterna. Med utgångspunkt från stationen Hässelby i Dalhem växer nu Gotlands järnvägsnät på nytt. En av milstolparna var när bommarna fälldes för ett ånglok på väg söderut. Än är banan bara en dryg kilometer, men förhoppningen är att så småningom nå fram till forna järnvägsknuten Roma.

Fakta/läs mer:
John Kvarnstedt: ”Gotlands Järnvägar”, Barry Press förlag, 1978.
”Spårstumpen. Medlemskrift för Föreningen Gotlandståget”, Nr 97, 2/2007.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Att inviga 320 m järnväg kan vara en större upplevelse än man kan tro. Bara det att tågen numera korsar vägen och även en gammal järnvägsbro som inte sett ett tåg på 49 år fick ögonen att tåras på många. I nuläget byggs ännu mera spår på Gotland och avståndet till Roma krymper...

Facebookanvändare, 20:43, 4 februari 2011. Anmäl