På Pilen drack bohemerna pilsner

När kvällsdiset lägger sig över kvarteren kring Sergels torg och Vasagatan i Stockholm kommer de fram – Klarabohemernas osaliga andar. ”Ge mig en pilsner! Var är du Nisse?” (Jag tror att det är Nils Ferlin de letar efter.) Ropen dränks nästan i den nya stadens larm.

För 75 år sedan, 1936, skakades Klarakvarteren i sina grundvalar. Samlingspunkten Café Cosmopolite på Vasagatan 7 stängde. Plötsligt var alla poeter och andra kulturarbetare hemlösa. Så ock den så kallade svansen, de som nöjde sig med att vara fulla i kända personers närhet.

En handfull Stockholmskrogar såg sin chans. Kunde man bli det nya stamstället för bohemerna var det bra marknadsföring och inkomstkälla. Det hände ju att även dessa nyttjade starkt.

Ett av ställena som lyckades bäst var restaurangen Pilen på Bryggargatan 12A. Den hade tidigare legat i ett hus på tomten, men hade på 1920-talet flyttat in i ett nytt hus längs med gatan. Pilen hade tredjeklass restaurang på bottenvåningen och andraklass en trappa upp.

Bryggargatan 12A 2011.

Om det gamla Klara var en den ideala staden eller mest social misär lär diskuteras i många decennier än. Ska man tro de flesta böckerna i ämnet så var det rena drömmen. Borta är det i alla fall till största delen. Bryggargatan och parallellgatan Gamla Brogatan har dock kvar en del av den äldre miljön – men inte lockar det mer folk än de moderna delarna av City.

Restaurang Pilen överlevde en bit in på 1980-talet, betydligt längre än Klarabohemen. I dag huserar ett spanskt kulturcentrum i lokalerna. Sätt dig på trappan och författa en dagsvers. Pilsnern får du ta med dig.

Fakta/läs mer:
Kerstin Mandén-Örn: ”Ett hotellkvarter i Klara” i ”Stadsvandringar 10″, Stockholms stadsmuseum, 1987.
Bergkvist & Mellin: ”I Klarabohemernas värld”, Carlssons, 1993.
Jenny Westerström: ”Klara var inte Paris”, Carlssons, 2006.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

K-spaning på Gotland 3

Strax utanför Ringmuren i Visby ligger Gotlands nationalarena, Gutavallen. På platsen har flera avgörande bataljer avgjorts. Allt från den danske hjältekonungen Valdemar Atterdags massaker på en gotländsk bondearmé 1361 till IFK Göteborgs utspelning (4-0), inför rekordpublik, av Visby IF Gute 1995. Men den 20 augusti 1950 inträffade något alldeles speciellt.

”…när speakern G Hörling förkunnade att ‘det var en bit över rekordet’ var det helt stiltje över församlingen.”

Världens då dominerande kulstötare, amerikanen Jim Fuchs, hade hivat iväg kulan så långt att den hamnade på gräset utanför själva kulstötningssektorn. Med yxa och spett avlägsnades en bit av sargen så att mätningen kunde genomföras.

Var det härifrån som rekordkulan stöttes?

”När väl resultatet utropades blev det emellertid ljud i skällorna, och när den svarthårige kulbjässen sprang sitt ärevarv glatt vinkande åt publikum då applåderades som aldrig förr på Gutavallen.”

När måttbanden kontrollmätts och kulan kontrollvägts stannade det nya världsrekordet på 17,90.

Gutavallen  2011.

Gutavallen har förändrats en del sedan den sensommardagen för drygt sextio år sedan. Kolstybben på löparbanorna är ersatt av tartan och läktaren är ny sedan drygt tio år tillbaka. Kulringarna finns dock kvar bakom det södra fotbollsmålet.

Jim Fuchs, som avled förra året, drog vidare på sin turné och två dagar senare förbättrade han sitt eget rekord med fem centimeter i Eskilstuna.

Fakta/läs mer:
Signaturen Kejo: ”Fantastisk Fuchs skrev Gutavallenhistoria” i Gotlands Allehanda den 21 augusti 1950.
”Idrottshistoriska platser på Gotland”, Gotlands idrottsförbund, 2004.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Döden på vägen

I avdelningen vägmärken som märks har vi nu kommit fram till festliga skyltar vid kyrkor. Som vanligt är det tilläggsskyltarna som piggar upp det för trafikanterna. Kanske borde Transportstyrelsen ta fram en varningsskylt att använda vid just kyrkor.


Den första skylten hittade upptäckte jag i somras när vi passerade genom Älvdalen i Dalarna. Begravningståget från kyrkan hade hunnit korsa vägen, så vi orsakade inte någon skada.

Den andra skylten dyker upp när man passerar Grängesbergs kyrka norrifrån, även detta i Dalarna. Vän av trafikordning frågar sig hur en utfart från en kyrkogård skiljer sig från andra utfarter.

Den tredje skylten finns tyvärr inte kvar. Den stod mitt emot Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. För snart 15 år sedan kommenterade jag skylten på Marginalensidan i SvD: ”Trots att jag försäkrade för polisen att jag inte hade några lik i lasten gav han mig böter”.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Utanför Jakobs kyrka finns en motortrafik förbjuden-skylt med dubbla tilläggsskyltar varav en på polska: zakaz parkowania bez pozwolenia. Detta ska betyda ingen parkering utan tillstånd.

TomasS, 07:12, 13 september 2011. Anmäl

Om jag förstår den tredje skylten rätt så hade du väl klarat dig bättre om du verkligen haft lik i lasten. Undrar om ditt försvar var optimalt.

Bengt O. Karlsson (Webbsida), 16:47, 12 september 2011. Anmäl

Gömda gränder i Gamla stan

Letar du efter Fru Gunillas gränd eller Oluf Mattssons gränd i Gamla stan i Stockholm är du 400 år för sent ute. Inte ens den smartaste så kallade app lär kunna hjälpa dig.

Gamla stan i dag är ett myller av gränder. Gamla stan i början av 1600-talet var ett fullständigt virrvarr av gränder.  På den äldsta Stockholmskartan, från 1625, kan man se att i princip varje hus längs de båda långgatornas utsidor utgör ett eget kvarter.

När de gamla befästningarna revs passade man samtidigt på att reglera bebyggelsen. Många av de gamla gränderna försvann helt, andra ströps av eller byggdes in med plank och portar.

Dock finns det tydliga spår än i dag efter många av dessa gränder. När de begav sig hade de ofta namn efter någon person som bodde i området. Namnet varierade i takt med att dessa flyttade eller dog. Så här långt efteråt kan det vara svårt att veta grändens namn, men några finns bevarade. (Inte ens Samfundet S:t Erik har koll på detta!)

Oluf Mattssons gränd.

Vi tar en promenad!
• Längst norrut på Österlånggatan, mellan nummer 3 och 5 når en gammal gränd en bit in i kvarteret – Oluf Mattssons gränd.
• Samma sak på Prästgatan, mellan 7 och 9.

Gränd i butik på Västerlånggatan 48-50.

Västerlånggatans västra sida är en riktigt guldgruva för grändspanare!
• Mitt i nummer 10: Det syns inget från gatan, utan du måste gå in på torget bakom för att hitta grändstumpen.
• Nummer 34: Spana in genom porten. Kanske är detta resterna av en gränd.
• Nummer 40: Som ovan, spana i porten.
• Mellan 48 och 50: Inne i butiken ser man tydligt var gränden gått.
• Mellan 56 och 58: Även här får du gå in i butiken. Kanske markerar valvet var gränden en gång i tiden gick. Vid slutet av 1500-talet hette den Rasmus Bagges gränd, i början av Mats Anderssons gränd. I alla fall den sistnämnde var husägare på Västerlånggatan.
• Mellan 60 och 62: Resterna av gränden syns tydligt.
• Mellan 64 och 66: Som ovan.
• Mellan 68 och 70. Även här syns gränden tydligt.

Fru Gunillas gränd.

Vi återvänder till, och avslutar på, Österlånggatan.
• Mellan 43 och 45 finns ytterligare en gränd som inte når riktigt ända fram. På 1530-talet hette den Mäster Simon skräddares gränd. Det sista namnet var Fru Gunillas gränd. Ett av husen i gränden ägdes av Gunilla Johansdotter Bese.

Men det är inte alltid utvecklingen följer en som man tycker en utstakad linje. 1981 öppnades en av de tidigare igensatta gränderna, mellan nummer 66 och 68 på Västerlånggatan. Den fick namnet Torgdragargränd, efter en tävling i Dagens Nyheter.

Fakta/läs mer:
Byggnadsinventeringar utförda av Stockholms stadsmuseum.
Ragnar Josephson: ”Borgarhus i gamla Stockholm”, Samfundet S:t Erik, 1916.
Margareta Hasselmo: ”Medeltidsstaden 17. Stockholm”, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1981.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0