Djurgårdsfärjan som korsade Östersjön

Sommarkväll i hamnen i Visby i mitten av 1980-talet: Solen skiner och de kluckar hemtrevligt mot skrovet. Sommarnatt i Visby hamn i mitten av 1980-talet: Det är skumt och det kluckar otrevligt i mitt huvud. Den flytande krogen ”Noaks ark” stänger för kvällen och nog känner man sig lite djurisk.

Härligt gung i Visby hamn. Vykort från Immenco i Visby.

Det var en gång en tuff liten färja som transporterade nöjeslystna stockholmare till Djurgården. Praktiskt nog fick hon namnet ”Djurgården” med siffran 5, eftersom hon hade fyra äldre syskon. Vid sjösättningen 1901 hade ”Djurgården 5” starkast ångmaskin av alla Djurgårdsfärjorna. Det hade W Lindbergs Verkstads & Varfs Aktiebolag vid Tegelviken på Södermalm sett till.

”Djurgården 5” kämpade på mellan Slussen/Gamla stan och Djurgården. Ibland ända ut till Fjäderholmarna. År 1963 fick hon dieselmaskin, men 1980 var det dags för pension. De två första viloåren tillbringades, lite förnedrande, som flytande förrådslokal. Sedan tog historien en ny gir.

”Djurgården 5” såldes till en driftig gotlänning som renoverade och byggde om färjan till restaurang. Omdöpta ”Noaks ark” seglade till Visby och tog plats i inre hamnen. Det jag minns bäst från det trivsamma stället är trubadurerna.

Än flyter gamla ”Djurgården 5”.

Gamla ”Djurgården 5” längtade dock tillbaka till huvudstaden och 1993 förtöjdes den delvis ombyggda restaurangbåten vid Kornhamnstorg i Gamla stan. Nu med namnet ”Sjöhäxan”. Bryggbyggen och pontonförlisningar till trots, hon ligger kvar. Sedan 1999 med namnet ”Flyt”. Och det kluckar hemtrevligt mot skrovet.

Fakta/läs mer:
Friberg & Hedman: ”Djurgården 3 och ångfärjorna på Strömmen”, Stiftelsen skärgårdsbåten, 1987.
Sajten Skärgårdsbåtar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Även den våldtagna kon avrättades

Drängen Olof Thomson från KräklingboGotland tyckte mycket om djur. Lite för mycket för sitt eget bästa. Den 5 juli 1753 halshöggs han på Endre backe – dömd för tidelag. Även den röda ko han utnyttjat sexuellt blev av med huvudet. Båda brändes på bål.

I dag är den gamla galgbacken i Endre, cirka 1 mil öster om Visby, en mycket stillsam plats. Ett fallfärdigt träkors och en enkel skylt minner om det blodiga förflutna.

Allra blodigast var det den 4 februari 1837. Då utspelade sig sista akten i vad som skulle gjort en manusförfattare i Hollywood grön av avund:

Olof Olofsson var gift med Anna Maria, men älskade Anna Gardrud Jacobsdotter. Anna Stina Stendahl var gift med Jacob Stendahl, men älskade Christian Lundgren.

Olofs hustru vägrade gå med på skilsmässa. Olof och älskarinnan Anna Gardrud fick då hjälp av Christian med att skaffa fram arsenik. Giftet blandades i en bulle som lurades i Anna Maria. Hon avled i svåra plågor.

De sammansvurna drabbades av ångest och historien uppdagades. I domstolsförhandlingarna kom även Anna Stinas och Christians förhållande till allmän kännedom. Anna Stina bekände att hon fött Christian sex barn. De senast födda barnen hade varit tvillingar och Christian hade direkt efter förlossningen i gårdens fähus dränkt barnen i ett spann vatten.

Olof Olofsson dömdes att mista högra handen, halshuggas och steglas. Anna Gardrud Jacobsdotter dömdes att halshuggas och brännas på bål. Christian Lundgren dömdes att halshuggas och steglas. Anna Stina Stendahl dömdes att halshuggas och brännas på bål. Hovrätten tyckte dock att det räckte med att de skulle mista huvudena.

Skarprättaren Carl Styf kunde efter blodbadet verkligen kalla sig Mästerman.

Den dåtida lokaltidningen Wisby Weckoblad ägnade avrättningen fem (5) rader: ”Förleden Lördag afrättades fyra för mord till döden dömde brottslingar. Det lugn, den styrka och förnöjsamhet med hwilken de gingo sitt öde till möte, wäckte allmänt deltagande, till heder för den lärare, som haft det wigtiga kallet att leda deras beredelse.”

Den senaste avrättningen på Endre backe utfördes den 15 december 1863 då rånmördaren Johannes Mathias Lindgren halshöggs.

Men åter till Olof Thomson och den arma kon. Tidelag var belagt med dödsstraff fram till 1864, även om ingen hade avrättats sedan 1778. Lagen föreskrev också att det våldtagna djuret skulle avrättas. Vid utgrävningar på Galgberget i Visby har man hittat ben av get, lamm, nöt och häst.

År 1944 avskaffades tidelagsbrottet helt. En kriminalisering är dock på gång igen i den nya djurskyddslagen.

FOTNOT: Den som delar mitt morbida intresse för avrättningsplatser kan med fördel ta del av de tidigare blogginläggen om Malmköping och Simrishamn. Tragiska berättelser om ett Sverige som trots allt inte är så långt borta.

Fakta/läs mer
Wisby Weckoblad, den 10 februari 1837
Nättidningen Rötter: Avrättade personer.
Nationalencyklopedin.
Mats Areskoug: ”En blodig historia” i Dagens Nyheter den 9 juli 2002.
Göran Lager: ”Döden i skogen. Svenska avrättningar och avrättningsplatser”, Ersatz, 2006.
Torsten Daun: ”Med våldsam hand. Om mord, dråp, mordbrand och mordförsök på Gotland under 1800-talet”, Gotlandica, 2008.
Per Widerström: ”En anna del av Visby” i Gotländskt arkiv 2011, Gotlands museum, 2011.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

<strong>... [Trackback]...</strong> [...] Read More: dn.se/osevardheter/2011/12/15/aven-den-valdtagna-kon-avrattades/ [...]...

credit card processing (Webbsida), 20:59, 5 januari 2012. Anmäl

<strong>... [Trackback]...</strong> [...] Read More: dn.se/osevardheter/2011/12/15/aven-den-valdtagna-kon-avrattades/ [...]...

increase youtube views (Webbsida), 11:15, 30 december 2011. Anmäl

<strong>... [Trackback]...</strong> [...] Informations on that Topic: dn.se/osevardheter/2011/12/15/aven-den-valdtagna-kon-avrattades/ [...]...

My Homepage (Webbsida), 14:22, 24 december 2011. Anmäl

[...] vill ju alltid hem till moderön. Hem där hem är hem på riktigt. Sen halkade jag över den här artikeln… Vad f-n är det för ställe jag är uppvuxen på egentligen. Avrätta en våldtagen ko, jo [...]

Hemlängtan? « Just follow the pink rabbit (Webbsida), 22:15, 18 december 2011. Anmäl

Ingen koppling alls till Lena Endre eller?

JaW, 22:05, 16 december 2011. Anmäl

[...] http://blogg.dn.se/osevardheter/2011/12/15/aven-den-valdtagna-kon-avrattades/ Like this:GillaBli först att gilla denna post. [...]

Våldtagen ko avrättad – det var mer än jag ville veta! « Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen (Webbsida), 19:39, 15 december 2011. Anmäl

Gunnar Grens första finter

”Mellan timmarna i skolan, läxläsningen och söndagsbesöken på Ullevi utövade jag ett allt flitigare personligt umgänge med den kära läderkulan – ja, det hade faktiskt blivit en läderkula nu! Gröna Vallen låg alldeles intill där jag bodde, och så fort läxorna var klara på eftermiddagen, bar det i väg ut till denna tummelplats nummer 1 för traktens fotbollslystna ungdomar.”

Grusplanen för några år sedan.

Hur idrottsplatsen Gröna Vallen såg ut i fotbollslegenden Gunnar Grens barndom vet jag inte. I dag är fotbollsplanen i stadsdelen Majorna i Göteborg i alla fall en högst ordinär grusplan. En plats för seriespel i de lägre divisionerna och förhoppningsvis en arena för de barn som fortfarande ägnar sig åt utomhusaktiviteter. Klubbarna i Majorna och Linnéstaden hoppas att gruset snart ska ersättas med konstgräs.

Pojken Gunnar var med och bildade Silverkällans idrottsklubb, men redan som trettonåring gick han över till BK Strix. Gröna Vallen är några år äldre än Gunnar Gren. Enligt sajten Majorna.nu var planen i början en starkt sluttande äng. År 1912 anges som startår, namnet fick den 1918. Det kommer från en fastighet i området som hette Grönvallen. Sex år senare rustades Gröna Vallen upp och fick sådan standard att även storlagen i Göteborg använde den för träningsmatcher.

Fotbollsgodis i bokhyllan.

Gunnar Gren lämnade så småningom Göteborg och blev firat proffs i Italien. De största framgångarna nådde han i AC Milan 1949-53 – tillsammans med Gunnar Nordahl och Nils Liedholm. I landslagströjan blev det bland annat OS-guld i London 1948 och VM-silver på hemmaplan 1958.

Familjegraven på Västra kyrkogården.

Numer har Gunnar Gren en minnestavla vid Gröna Vallen. En lång utspark (som det brukar stå i sämre texter om fotboll, i det här fallet 650 meter) åt sydväst ligger Il Professore begravd. I familjegraven på Västra kyrkogården.

Fakta/läs mer
Gunnar Gren: Från Gröna Vallen till Wembley, Cirkelförlaget, 1949.
Gunnar Gren och Bert Gren: ”Fotboll är en skön konst”, Sportförlaget, 1993.
Greta Baum: ”Göteborgs gatunamn 1621-2000″, Tre böcker, 2001.
Sajten Majorna.nu.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Det va la gött!

Daniel Ohlvin, 16:48, 6 december 2011. Anmäl