När Erik XIV slaktade Blekingebor

Världsliga saker skall man inte förakta, tänkte ärkebiskopen i Lund, Tuve Nielsen, och tog sig an staden Elleholm i Blekinge.

När den danska kyrkan ansåg sig behöva en stödjepunkt i den östligaste delen av riket passade staden vid Mörrumsån bra. Ingen vet idag när Elleholm formellt blev en stad, men det var med kyrkans intåg i mitten av 1400-talet som det hela tog fart.

Staden låg på en långsmal ö mitt i ån. Här passerade den gamla kustvägen och det var inte långt till öppet hav i Pukaviksbukten. Då, som nu, fiskade man lax i Mörrumsån. Annars livnärde sig borgarna mest på köpenskap, man hade rätt att handla direkt med Hansan.

I och med reformationen 1536 gick Elleholm över till kungen. Den svenska krigsmakten tog dock inte någon hänsyn till detta. Under personlig ledning av hjältekonungen Erik XIV förvandlade man 1564 staden till aska. Kungens paroll var ”bättre ödeland än fiendeland”. I närbelägna Ronneby lät Erik mörda stadens män, kvinnor och barn.

Downtown Elleholm efter kung Eriks besök.

Nordiska sjuårskriget var början till slutet för Elleholm och år 1600 beordrades invånarna att flytta till Sölvesborg.

Ön ligger kvar i ån, men spåren av den gamla staden är få. Det tydligaste är lämningarna av stadens lilla borg på öns norra spets. Här kan besökaren njuta av en liten vallgrav och en ruinkulle.

Fakta/läs mer:
Eva Arvidsson: ”Elleholm”, Medeltidsstaden rapport 69, Riksantikvarieämbetet, 1985.
Ulf Sundberg: ”Svenska krig 1521–1814”, Hjalmarson & Högberg, 1998.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Hur kungarna - och andra - bar sig ât pâ 1500-talet har inte mycket att göra med diskussionen om vârt statsskick nu.

Gunnar, 11:58, 2 februari 2012. Anmäl

Morden i ronneby är inte fullständigt historiskt belagda, dessutom, om de ägde rum, kan de ha varit en hämndaktion för danska härjningar i Småland; men sådana petitesser struntar ju svensk media i när de vill nedsvärta vårt statsskick

Lars, 12:12, 1 februari 2012. Anmäl

Visst har ni rätt i att Erik XIV aldrig kallats hjältekung. De vet de allra flesta med normal allmänbildning, men man får inte begära för mycket av journalister.

xelom, 23:55, 31 januari 2012. Anmäl

Finns väl ingen som kallat Erik XIV för hjältekonung?

Förståsigpåare, 23:49, 31 januari 2012. Anmäl

Vem har nâgonsin kallat Erik XIV för hjältekonung???

Gunnar, 19:40, 31 januari 2012. Anmäl

Att Erik XIV skulle gå under epitetet hjältekonung har jag aldrig hört. Snarare ett eftermäle som knäppskalle, väl?

Anonym, 16:25, 31 januari 2012. Anmäl

En förlisning med lyckligt slut

På en stenig strand på norra Fårö står resterna av ”Fortuna”, ett västtyskt fraktfartyg. För drygt fyrtio år sedan spolades hon upp på pallkanten under en höststorm. Nu tar havet fartyget tillbaka – bit efter bit.

Förlisningar är alltid spektakulära och ofta tragiska. Förra helgens katastrof i Italien med kryssningsfartyget ”Costa Concordia” är ett tydligt exempel. Lika dramatiskt, men i mindre skala, var det vid Norsholmen natten mellan den 27 och 28 oktober 1969. Kaptenen skulle söka lä i Ekeviken, men tog fel på fyren.

Vraket av ”Fortuna” för drygt 15 år sedan.

”Vi var på resa från Antwerpen till Örnsköldsvik med 315 ton kaustiksoda i fat och säckar då vi råkade ut för hårt väder. Det blåste c:a 10 beaufort (drygt 25 m/sek). Vid 2-tiden natten till tisdagen gick vi hårt på grund och då läget var mycket utsatt – sjön slog över förskeppet – sände vi upp nödraketer för att kalla på hjälp”, berättade befälhavaren, kapten Dieter Baschin, för Gotlands Allehanda.

De fem ombord var beredda att gå livbåten då flygvapnets helikopter från Visby nådde fram till haveristen strax före klockan sex på morgonen. Besättningen vinschades upp från akterdäck och flögs till Visby. På polisstationen i mottogs den med kaffe och bullar.

Gamla ”Fortuna”, byggd 1917, blev kvar på Fårös nordligaste udde. Undan för undan bröts hon sönder och ned av havet. När jag senast besökte platsen, för ungefär 15 år sedan, fanns för- och akterskeppet kvar. Nu lär bara förskeppet finns kvar ovanför vattnet. Övriga rester av vraket ligger i djupet nedanför pallkanten.

Resterna av sorteringsverket.

Så du får skynda dig om du ska hinna se något av ”Fortuna”. Skulle hon gått till botten helt, så är ändå inte promenaden ut på halvön bortkastad. Tvärtom! Här finns resterna av kalkbrytning, med egen järnväg, sorteringsverk och utskeppningshamn. Verksamheten pågick dock bara några få år på 1910-talet. Här finns gravområden från såväl forn- som medeltid. Här finns rara växter. Norsholmen är dessutom fågelskyddsområde och 15 mars–15 juli får man bara gå på markerade vägar.

Fakta/läs mer
Gotlands Allehanda den 29 oktober 1969: ”Helikopter räddade fem på haverist”.
”Industrilok på Öland & Gotland”, SJK Småbaneavdelning, 1983.
Sajten tugboatlars.se.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[...] En förlisning med lyckligt slutDagens Nyheter”Vi var på resa från Antwerpen till Örnsköldsvik med 315 ton kaustiksoda i fat och säckar då vi råkade ut för hårt väder. Det blåste c:a 10 beaufort (drygt 25 m/sek). Vid 2-tiden natten till tisdagen gick vi hårt på grund och då läget var mycket utsatt … [...]

En förlisning med lyckligt slut – Dagens Nyheter | Billiga Resor London (Webbsida), 10:37, 22 januari 2012. Anmäl

K-spaning på Gotland 5

Tofta strand, två mil söder om Visby. Sedan havsbad blev på modet en av Sveriges absolut hetaste stränder. Extra hett blev Tofta sommaren 1965 då den nya strandrestaurangen invigdes. Tidningen Gotlands Allehanda var på plats vid spärrölen (taklagsfesten) i april:

”Man kan nu skönja konturerna på byggnaden – en skapelse i betog och glas, men som trots detta nog kommer att smälta väl in i naturen och de kringliggande sanddynerna. Detta tack vare den ringa höjden och den närliggande tallskogen.”

Strandrestaurangen på 1970-talet. Vykort från Gotlandskonst AB.

Mitt tidigaste minne av restaurangen är bowlinghallen med tre banor i undervåningen – Gotlands första. Efter avslutat bad på stranden brukade man få följa med pappa in i hallen titta en liten stund på de spelande. Den nya sporten blev så populär på ön att banorna 1973 flyttades till en större hall i närheten av hamnen i Visby.

Notera skylten ”BOWLING” på undervåningen. Vykort från Einar Enegren AB, Mjölby.

Restaurangen lever dock vidare, även om den stått tom några säsonger sedan 1973. Tofta strand lockar stor mängder badande och dessa behöver ju någon stans att äta och släcka törsten. Afterbeach är ett nöje som inte kan överskattas.

Restaurangen julen 2011.

Byggnaden smälter fint in mellan dyner och tallskog, precis som GA förutspådde 1965, trots att bland annat en bassäng tillkommit. En bowlingkägla finns kvar. Den sitter som handtag på dörren till den gamla bowlinghallen.

En kägla står kvar!

Fakta/läs mer
Bengt G Söderberg (red): ”Från fars och min tid. En bokfilm om Gotland 1915-1970″, Gotlandskonst AB, 1972.
”Idrottshistoriska platser på Gotland”, Gotlands idrottsförbund, 2004.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Stockholms port mot världen

Området kring järnvägstunneln genom Nybodaberget i södra Stockholm tillhör inte huvudstadens vackraste platser. (Skala kopparkabel verkar vara en populär utomhusaktivitet dessa dagar.) Själva tunneln är dessutom igenbommad. Annat var det för 150 år sedan. När tunneln invigdes 1860 kom järnvägen till Stockholm. Nu låg rälsen öppen till först Södertälje, sedan till Göteborg och så småningom till kontinenten. Huvudstaden var tillgänglig året runt.

Arbetet med den 278 meter långa tunneln, som tog två år, var för den tiden ett mycket stort byggprojekt. Sprängningarna är bland det första som Henning, huvudperson i Per Anders Fogelströms roman ”Mina drömmars stad”, noterar när han kommer vandrande för att söka lyckan i Stockholm:

”…snart väntade den stora revolutionen, när isens välde skulle brytas för alltid och den långa vinterisoleringens tid vara slut. Järnvägen höll på att byggas, sprängskotten dånade från Nybodatunneln. Som om han kom tillsammans med den nya tiden, just i det rätta ögonblicket.”

Järnvägstrafiken genom tunneln, och ytterligare en tunnel som stod klar 1909, var fram till 1929 Stockholms pulsåder söderut. Då togs Årstabron i drift och trafiken leddes om. På ”Plankarta över Stockholms stad med omnejd” från 1920-talet finns både järnvägens gamla och nya sträckning med. (Intressant för den som vill trampa gammal banvall på Södermalm.)

Historisk plats – behöver städas.

Kvar vid Liljeholmen blev godstrafik till industrierna i området och hamnspåren vid Årstaviken. I dag används spåret genom den yngre tunneln av SL som länk mellan järnvägsnätet och t-banan/spårvägen, samt av cementfabriken i Liljeholmshamnen. Spåret genom den äldsta tunneln avvecklades 1967 i samband med att Essingeleden byggdes.

En kortare sträcka av järnvägen från 1860 används dessutom av Tvärbanan på sin väg mellan hållplatserna Liljeholmen och Årstadal.

För den som är intresserad av järnvägsarkeologi finns en hel del godis vid Liljeholmen, även om den ståtliga stationen revs 1959. Området är fullt med växlar och gamla kontaktledningsstolpar. Där spåret gick över till Södermalm finns ett av de gamla brofundamenten kvar. En husbåt har klämt sig in mellan det och kajen. Längs spåret bort mot cementfabriken finns ett godsförråd kvar.

Smått och gott i Liljeholmen.

Ungefär mitt för den tidigare stationsbyggnaden finns infästningen för en gångbro, som gått över spårområdet. Vill man studera de gamla hamnspåren nere i Årstadal gäller det dock att skynda på. Snart skjuter det upp höga bostadshus i bästa läge på Sjövikskajen.

Ljuset efter tunneln. Här börjar världen!

Söder om tunnelmynningen är sevärdheterna färre. I Västberga industriområde lever i högsta grad, glädjande nog, den spårbundna godstrafiken. Intressantast är den tidigare järnvägskorsningen med Västberga allé vid Västberga gård. Skyltar – för både bilister och lokförare – finns kvar.

Varning för bilar respektive tåg.

För den som är konstintresserad finns det graffiti av skiftande kvalitet och storlek på båda sidor om tunneln.

OBS: Gå inte på järnvägsspår eller genom tunnlar! Som framgår av texten, så används de fortfarande.

Fakta/läs mer
”16 Utsigter i färgtryck af sammanbindnings-banan genom Stockholm och dess utsträckning till Liljeholmen : med plan och profilkarta samt text.”
Mats Areskoug: ”Järnvägarna har lämnat många spår” i Dagens Nyheter 15 februari 2003.
”Järnvägsdata med trafikplatser”, Svenska järnvägsklubben, 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Tack för en fin artikel!

Klas, 20:56, 5 januari 2012. Anmäl

Ja, det behöver städas vid tunneln - skräpet kom dit vid någon slags filminspelning och är ännu kvar, två år senare... städa undan efter sig, det gjorde de inte.

Jay, 19:00, 5 januari 2012. Anmäl