När Erik XIV slaktade Blekingebor

Världsliga saker skall man inte förakta, tänkte ärkebiskopen i Lund, Tuve Nielsen, och tog sig an staden Elleholm i Blekinge.

När den danska kyrkan ansåg sig behöva en stödjepunkt i den östligaste delen av riket passade staden vid Mörrumsån bra. Ingen vet idag när Elleholm formellt blev en stad, men det var med kyrkans intåg i mitten av 1400-talet som det hela tog fart.

Staden låg på en långsmal ö mitt i ån. Här passerade den gamla kustvägen och det var inte långt till öppet hav i Pukaviksbukten. Då, som nu, fiskade man lax i Mörrumsån. Annars livnärde sig borgarna mest på köpenskap, man hade rätt att handla direkt med Hansan.

I och med reformationen 1536 gick Elleholm över till kungen. Den svenska krigsmakten tog dock inte någon hänsyn till detta. Under personlig ledning av hjältekonungen Erik XIV förvandlade man 1564 staden till aska. Kungens paroll var ”bättre ödeland än fiendeland”. I närbelägna Ronneby lät Erik mörda stadens män, kvinnor och barn.

Downtown Elleholm efter kung Eriks besök.

Nordiska sjuårskriget var början till slutet för Elleholm och år 1600 beordrades invånarna att flytta till Sölvesborg.

Ön ligger kvar i ån, men spåren av den gamla staden är få. Det tydligaste är lämningarna av stadens lilla borg på öns norra spets. Här kan besökaren njuta av en liten vallgrav och en ruinkulle.

Fakta/läs mer:
Eva Arvidsson: ”Elleholm”, Medeltidsstaden rapport 69, Riksantikvarieämbetet, 1985.
Ulf Sundberg: ”Svenska krig 1521–1814”, Hjalmarson & Högberg, 1998.