Nyköpingshus bortglömda lillebror

En kastaler blir till ståtliga slott, andra blir bortglömda ruiner. Inloppet till Nyköpingsån vaktades redan på 1100-talet av ett försvarstorn, samma sak med Kilaån tre kilometer västerut.

Kastalen vid Nyköpingsån blev en del av en borg som blev ett slott. Här firades gästabud och här förvarades döda hjältekonungar. Dessutom växte en hel stad upp utanför dess murar.

Kilaån var under tidig medeltid segelbar ungefär två mil uppströms och eftersom en kastal uppfördes vid inloppet måste ån haft en viss betydelse. Tornets uppgång och fall är dock höljda i dunkel. Det återupptäcktes först på 1940-talet. Den senaste utgrävningen på platsen kunde inte heller den lösa gåtan.

Vi får nog nöja oss med att spana ut från de kraftiga murarna och fantisera om stormän, trälar, fartyg, pilbågar och kålrötter.

Fakta/läs mer:
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, 1996.

FOTNOT: Eftersom du älskar kastaler har du naturligtvis läst de tidigare inläggen om dessa på Gotland och Österlen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tunnelbanan till Årsta

Jag hade tänkt vänta med detta inlägg, eftersom det lätt blir lite för mycket Stockholm (och Årsta) i bloggen så här års. Men så kom utspelet om tunnelbana till Nacka i veckan som gick. Då var det bara att hänga på.

När tunnelbanan i Stockholm började projekteras i slutet av 1920-talet skulle fyra grenar mötas vid Gullmarsplan. (Dessutom skulle Saltsjöbanan ansluta till stationen.) I stadsplanen för Årsta reserverades markområden från Gullmarsplan och västerut ungefär till dagens Skälderviksplan.

Illustration: Holger Ellgaard/Wikimedia Commons/Creative Attribution-Share Alike 2.0 Generic.

När det efter andra världskriget började bli dags att bygga visade nya beräkningar att spåret över Skanstullsbron mot Södermalm bara skulle kunna klara av tåg från tre grenar utan störningar i trafiken. Årstagrenen försvann ur planen.

Etsarvägens viadukt.

Linjen skulle ha fem stationer. Än i dag kan man följa den tänkta sträckningen, även om det på en del ställen dykt upp hus i korridoren som en gång reserverades. Tunnelbanan skulle gå i parkområdena norr om Skulptör-, Bolmens-, Borens- och Bränningevägen. Nuvarande Johanneshovsvägen skulle passeras på en viadukt. Det mest konkreta spåret är dock Etsarvägens viadukt över de tänkta spåren i Johanneshov.

Fakta/läs mer:
Göran Sidenbladh: ”Planering för Stockholm 1923–1958”, Stockholms kommunalförvaltning, 1981.
Wikipedia: Årstabanan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

[...] Den här lilla artikeln i DN fick igång mig. Här kan man läsa om de nedlagda planerna på en gren av tunnelbanans Gröna linje genom Årsta, från Gullmarsplan bort till Årstaberg. Här får man bakgrunden till en del till synes omotiverade långsmala glapp i en annars tät bebyggelse. I dessa korridorer skulle tunnelbanan dras fram, nu mest till glädje för barn och rådjur. [...]

Ett nedslag i Årsta « Nedslag i historien (Webbsida), 13:35, 19 mars 2012. Anmäl

Linje 160 är en utmärkt kandidat för att bygga om till trådbussdrift. Hög belastning och trafik dygnet runt. Tvärbanan har redan likriktarstationer i området som skulle kunna utnyttjas för detta.

Anders Johansson, 02:11, 19 mars 2012. Anmäl

Här är stadsplanen från 2 september 1939 om tunnelbanan genom Årsta, då kallades den för förortsbanan. http://insynsbk.stockholm.se/Byggochplantjansten/GallandePlan/Planarende-Gallande/?JournalNumber=Pl%202353 Här är planen närmast Gullmarsplan: http://insynsbk.stockholm.se/Byggochplantjansten/GallandePlan/Planarende-Gallande/?JournalNumber=Pl%202261

Gunnar Arnkvist, 15:52, 18 mars 2012. Anmäl

Magnus Orest: Även om man ska vidare mot Alvik och västerort från t ex södra Södermalm eller Gullmarsplan skulle den här sträckningen snabbat på resan.

Richard, 22:41, 17 mars 2012. Anmäl

Intressant! Just under den viadukten och parken bakom den passerar jag väldigt ofta när jag promenerar till eller från Gullmarsplan. Det är dock svårt att föreställa sig hur området hade sett ut om Årstabanan blivit av, och hur det fungerade ihop med andra planer för bebyggelse och så (barnrikehusen på Skagersvägen är byggda 1940). Att det fanns - och finns - behov av den sträckningen är dock ganska lätt att se utifrån hur många som åker med buss 160 mellan Gullmarsplan - Årstaberg (Liljeholmen) varje dygn. Linje 4 anses ju vara den linje som tar flest resanden i Sverige, men om man slår ut antalet resenärer på antalet kilometer som körs undrar jag om inte 160 ändå är hårdare trafikerad.

Magnus Orest (Webbsida), 18:53, 17 mars 2012. Anmäl

Det nya Sverige, en klippa i floden

”Ett litet steg för en människa, men ett jättekliv för Sverige.” Kanske var det orden som uttalades när den svenska expeditionen i slutet av mars 1638 nådde fast mark i Nordamerika. Fartygen ”Kalmar Nyckel” och ”Fågel Grip” hade varit på väg fyra månader från Göteborg. Nu kunde man kliva i land på en klippa vid en biflod till vad som i dag heter Delawarefloden.

Den historiska klippan.

Här skulle det skapas en koloni – Nya Sverige. Många europeiska länder hade redan tagit för sig av kontinenten på andra sidan Atlanten och stormakten Sverige ville inte vara sämre. Främst var det tobak och skinn som lockade.

Land köptes av Lenapefolket, mark röjdes, hus byggdes och skansar anlades. Den första bosättningen (i dagens Wilmington) fick namnet Christina efter hjältedrottningen hemma i Stockholm.

Fler expeditioner med nya bosättare följde, många av dem finska svedjebönder från Bergslagen. Kolonin växte längs med Delawareflodens båda sidor i vad som i dag är delstaterna Delaware, Pennsylvania och New Jersey. Problemet var bara att holländarnas och engelsmännens ambitioner var än större.

Nederländerna, med sin bas i Nya Amsterdam (i dagens New York) , erövrade 1655 den svenska kolonin, som blev en del av Nya Nederländerna. Flertalet av de 400 svenskarna och finländarna valde att stanna kvar under de nya herrarna. Nio år senare tog engelsmännen över.

Den svenska kulturen kom dock att leva vidare. Fram till 1783 skickade Sverige präster till området och svenska ska ha talats ända till slutet av 1700-talet. När Delaware 1776, som en av tretton kolonier, förklarade sig självständigt från Storbritannien fanns i det cirka 2.000 ättlingar från Sverige. Många av de eldsjälar som i dag håller minnet av Nya Sverige levande i Delaware berättar stolt att en förfader/moder (förhen?) var med på någon av 1600-talets expeditioner.

Konkreta spår från den svenska tiden är svåra att finna. Klippan, där den historiska landstigningen skedde för 374 år sedan, finns kvar vid Christinaflodens strand, men den yttersta delen har sprängts bort för att underlätta för fartyg att passera.

”Svenska” sevärdheter finns det dock gott om i staden Wilmington! Klippan befinner sig i Fort Christina park, där skansen Christina och den första bosättningen låg. Här skulle också staden Christinehamn ha anlagts, om historien fått en annan gång. Parken är tyvärr stängd, eftersom myndigheterna inte anser sig ha råd att underhålla den.

”Kalmar Nyckel” rutas inför segelsäsongen.

Strax intill, på ett litet varvsområde, ligger New Sweden centre. Ett litet museum som berättar allt om områdets historia. Varvsområdet är också hemmahamn för ”Kalmar Nyckel”, en fullskalekopia av fartyget som gjorde tre expeditioner mellan gamla och nya Sverige. Några hundra meter från parken finns kyrkan Holy Trinity, eller Old Swedes church. Invigd 1699 och den äldsta kyrkan i USA som fortfarande är i bruk.

Old Swedes church.

År 1655 laddade hjältekonungen Karl X Gustav för krig mot Polen och resurserna räckte inte till att försvara Nya Sverige där borta i Amerika. Även i dag är pengar en bristvara i ”Nya Sverige”. All verksamhet i Wilmington sker ideellt av volontärer. Skänk en slant! Till:
New Sweden centre
Old Swedes foundation
Kalmar Nyckel

Bonus:
Webbteve från 300-årsfirandet 1938.
Webbteve från 350-årsfirandet 1988.

Fakta/läs mer:
Algot Mattsson: ”Nya Sverige. Drömmen om ett imperium”, Tre böcker förlag, 1987.
Alf Åberg: ”Folket i Nya Sverige. Vår koloni vid Delawarefloden 1638–1655”, Natur & Kultur, 1987.
Nationalencyklopedin, 1994.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0