När Hässelbyborna liftade med skittåget

Det finns många sätt att ta sig ut till Hässelby villastad i nordvästra Stockholm. Har du tänkt ta tåget är du dock 60 år för sent ute. I stället kan du njuta av 8 kilometer promenad på den gamla banvallen och se bostadsområdena från en annan sida.

Perrongen vid Skälby hållplats.

År 1889 invigdes sopanläggningen vid Lövsta och i samma veva drog Spånga-Lövsta järnväg (SLJ) igång verksamheten. Det primära var att frakta sopor och latrin från staden till ”upparbetning”. För de boende i Hässelby innebar detta en kraftig förbättring. En personvagn kopplades helt enkelt på tåget bakom vagnarna med matrester och skit. Det kanske inte luktade så gott, men man slapp i alla fall att gå.

Kartan ”Stockholm med omgivningar” från 1917 av Axel Gillberg.

Så småningom fick resenärerna ett eget persontåg, och trots byte i Spånga var restiden Hässelby villastad–Stockholms central som bäst bara 33 minuter. Persontrafiken lades ned 1956, efter att tunnelbanan till Hässelby öppnat. Sopvagnarna rullade till 1970.

Förutom bostadsområdena bjuder promenaden på järnvägshistoriska föremål och miljöer. Packa kaffetermos och smörgåsar!

Börja i Spånga. Glädjande nog går det fortfarande industrispår till Lunda industriområde. Vårt spår börjar strax söder om korsningen Avestagatan-Fagerstagatan. Skärningen är tydlig och det finns till och med en viadukt över banvallen. På andra sidan Bergslagsvägen syns några sliprar i gruset på cykelbanan.
Efter industrilandskapet väntar bostadsområdet Skälby. Parallellgatan i villaområdet till höger heter Banvägen och på nummer 5 står fortfarande banvaktsstugan kvar. Kvar finns också perrongen för Skälby hållplats. Missa inte heller stolparna av räls som använts till avspärrningar där gångvägar korsat spåret. Några el-stolpar finns inte eftersom järnvägen aldrig elektrifierades.


Banvallen fortsätter i en båge mellan husen för att till sist försvinna in under Mäster Karls väg och Lövstavägen.

Slutstation för persontrafiken var Riddersvik (från 1920 med namnet Hässelby villastad). Stationsområdet är i dag helt borta, men det låg ungefär där en gångbro nu går över Lövstavägen.


I korsningen Lövstavägen-Riddersviksvägen finns det mest konkreta spåret från järnvägsepoken, ett välbevarat litet lokstall. Banvallen blir åter synlig efter korsningen och löper parallellt med Lövstavägen ända ut till sopstationen.

Och njut av den friska luften, sopförbränningen upphörde 1986.

Fakta/läs mer:
”Stockholms förstäder och villasamhällen 1911”, Rediviva, 1975.
Grip & Westberg: ”Bilder från Hässelby villastad”, Stockholms stadsmuseum, 1976.
Dufwa & Pehrson: ”Stockholms tekniska historia 4. Snöröjning, renhållning återvinning”, Monografier utgivna av Stockholms stad, 1989.
”Järnvägsdata”, Svenska Järnvägsklubben, 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

[...] hus frankrike – #1 När Hässelbyborna liftade med skittåget – Dagens Nyheter – dn.se 06/27/2012 När Hässelbyborna liftade med skittågetDagens NyheterBanvallen [...]

| Nyheter hus frankrike – #1 | hus frankrike (Webbsida), 10:59, 28 juni 2012. Anmäl

[...] 3 Italien vidare efter straffar; 4 Portugal till semifinal; 5 Nasri kan petas i tv more… När Hässelbyborna liftade med skittåget – Dagens Nyheter – dn.se 06/27/2012 När Hässelbyborna liftade med skittågetDagens Nyheter… [...]

Nyheter bostäder frankrike #1 | Nyheter bostäder utomlands (Webbsida), 10:56, 28 juni 2012. Anmäl

Vintern 1820–21: Sjuk varg dödade tio barn i Gästrikland

Tre små söta vargungar hittades under en gran i skogen. De fick leva, eftersom brukspatrons hustru och två döttrar förälskade sig i de små liven. Två av vargarna fick ett någorlunda ”hyggligt” liv i fångenskap. Den tredje hetsades i sin inhägnad och lyckades rymma efter drygt tre år. Tio barn fick sätta livet till innan den sköts.

Det finns en livlig diskussion i Sverige om de stora rovdjurens vara eller icke vara. En debatt som lär få ny fart efter den tragiska olyckan i Kolmårdens djurpark. Den senaste dödliga vargattacken i naturen i Sverige kan ha inträffat så sent som på 1840-talet i Halland. Fakta i det målet är dock mycket oklara. Två människor har dödats av björn de senaste hundra åren. (Det finns dock andra faror i skogen: Mellan 1983 och 2008 sköts sex icke jagande människor ihjäl av jägare, och under samma period omkom i snitt 1,9 jägare per år i samband med jakt.)

De tre vargungarna hittades av trädgårdsmästaren på Gysinge bruk i Gästrikland våren 1817 och de gjorde stor succé på den årliga midsommarfesten. Familjen Bedoire på Gysinge behöll en hanne. En annan hanne hamnade hos af Uhr på Åsberg. Den tredje vargungen, en tik, följde med brukspatron Thore Petre till Hofors herrgård.

Hofors herrgård – här bodde vargen.

Hösten 1820 lyckades tiken rymma. Hon hade hetsats av traktens barn, hon var tillvand med människor, hon hade aldrig lärt sig jaga, hon visste inte hur det var att vara varg. Helvete bröt lös i gränstrakten mellan Gästrikland och Dalarna. Minst trettio människor attackerades. Tio barn, mellan tre och arton år gamla, dödades. Läser man kyrkböckerna är det lätt att föreställa sig skräcken i bygden:
”Per Erssons i Ysjön dotter Anna, 9/3, 1813, Ihjälbiten och till en betydlig del förtärd af vargar.”
”Tvilling Gossen Jan Carlsson i Jemtbo, 1814 18/5, I samma kista laggd med morfadren (som avlidit 30/12), Våderligen af Wargar sliten och upäten mellan GrannGårdshusen.”
”Afl. Torparens vid Olofsborg Eric Erssons Dotter Carin, 8½, Ihjälrifven och till det mesta uppäten af vilddjur.”

Den 20 april 1821 sköts en stor varghona i Årsunda. Därefter upphörde attackerna. Och därefter finns inga bevisade fall av att någon dödats av varg i Sverige – i naturen.

Thore Petres ståtliga grav i Torsåker.

De fysiska spåren av den så kallade Gysingevargen är få. Hofors herrgård står kvar och på kyrkogården i Torsåker ligger vargägaren Thore Petre begravd.

Rädda för vargen är vi fortfarande.

Fakta/läs mer
Ulf Ivar Nilsson om Gysingevargen i boken ”Det hände i Gästrikland”, Kultur & Fritid Gävle, 2003.
Wikipedia
Svensk Jakt nr 2/3 2012: ”Vådaskjutningar minskar i antal”.
De 5 stora: ”Är björnen farlig”.
Vargfakta: ”Gysingevargen omskriven och uppseendeväckande – men inte sist”.
Arbetarbladet den 11 oktober 2011: ”För hundarna är jägarna farligare än vargarna”.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Staden som inte drog

Helt plötsligt (den 17 september 1809) var nästan halva landet borta, uppslukat av den mäktiga grannen i öster. Borta var också staden Torneå. Nu krävdes en ny svensk stad vid Bottenvikens norra strand vid den nya riksgränsen.

Landets styrande fastnade för en plats på västra sidan Nikkalahalvön, cirka en mil väster om dagens Haparanda, och den 20 maj 1812 fick Carl Johans stad sina privilegier. Uppkallad efter kronprinsen, senare hjältekonungen Karl XIV Johan.

Skylten sitter vid Haparanda hamn, inte exakt där staden skulle ha legat. Men det är av mindre betydelse.

Det var bara ett problem – ingen ville flytta till den nya staden. Handelsmän och andra trivdes bättre i Haparanda by vid gränsen. En uppgiven landshövding konstaterade i några årsrapporter att staden bara hade 23 invånare och att dessa var en och samma familj.

Efter 30 år insåg man att projektet var misslyckat och stadsrättigheterna flyttades över till Haparanda.

De skumma hamnkvarteren i Carl Johans stad.

Carl Johans stad skulle ha legat strax norr om dagens Haparanda hamn, vid Hillerströms strand. I dag finns en prydlig rad sommarstugor längs det som kunde ha varit skumma hamnkvarter.

Fakta/läs mer:
Nils Svanberg: ”Det äldsta Haparanda 1600–1900”, Haparandapojkarna, 1689.
Olof Hederyd: ”Haparanda efter 1809”, Tornedalskommunernas historiebokskommitté, 1992.
Annelia Wasserman: ”Haparandas historiska utveckling”, C-uppsats vid Lunds tekniska universitet.

Mer om sevärdheter och osevärdheter dyker då och då upp på Twitter: https://twitter.com/#!/MatsAreskoug

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Fint inlägg - fin blogg! Spännande med sådant som 'kunde ha varit'!

Micael (Webbsida), 20:36, 10 juni 2012. Anmäl

Intressant och läsvärt speciellt för en gammal Norrbottning som jag själv. Tack så mycket.

Petter, 17:40, 9 juni 2012. Anmäl

En olycka utan minnesmärke

Ska man minnas olyckor och katastrofer med minnesmärken och högtider? Eller mår människan bäst av att försöka leva vidare och inte tänka för mycket bakåt?

Parkeringsplatsen i maj 2012.

Vid niotiden på lördagsmorgonen den 15 januari 1977 störtade ett inrikesflyg i Kälvesta i nordvästra Stockholm. Planet, från bolaget Skyline, var på väg från Malmö till Bromma, via Kristianstad, Växjö och Jönköping. Under inflygningen drabbades det av nedisning och störtade lodrätt på en parkeringsplats mitt i ett bostadsområde. Planet totalförstördes och samtliga 22 ombord omkom omedelbart, däribland den svenska förbundskaptenen och tidigare världsstjärnan i bordtennis, Hans Alsér. Ingen på marken skadades.

Räddningsarbetet efter olyckan. Foto: EPU/Scanpix.

Den som stannar till i dag vid parkeringsplatsen på Ängsullsvägen hittar inget som minner om olyckan. Personer med ett riktigt gott minne känner dock igen husfasaderna från de 35 år gamla svartvita bilderna från räddningsarbetet.

Den 20 november 1964 inträffade den hittills svåraste olyckan i svenskt inrikesflyg när ett plan från Linjeflyg störtade under inflygning till Ängelholms flygplats. 31 personer omkom. En minnessten finns på platsen.

Mer om sevärdheter och osevärdheter finns på Twitter: https://twitter.com/#!/MatsAreskoug

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0