Staden som inte drog

Helt plötsligt (den 17 september 1809) var nästan halva landet borta, uppslukat av den mäktiga grannen i öster. Borta var också staden Torneå. Nu krävdes en ny svensk stad vid Bottenvikens norra strand vid den nya riksgränsen.

Landets styrande fastnade för en plats på västra sidan Nikkalahalvön, cirka en mil väster om dagens Haparanda, och den 20 maj 1812 fick Carl Johans stad sina privilegier. Uppkallad efter kronprinsen, senare hjältekonungen Karl XIV Johan.

Skylten sitter vid Haparanda hamn, inte exakt där staden skulle ha legat. Men det är av mindre betydelse.

Det var bara ett problem – ingen ville flytta till den nya staden. Handelsmän och andra trivdes bättre i Haparanda by vid gränsen. En uppgiven landshövding konstaterade i några årsrapporter att staden bara hade 23 invånare och att dessa var en och samma familj.

Efter 30 år insåg man att projektet var misslyckat och stadsrättigheterna flyttades över till Haparanda.

De skumma hamnkvarteren i Carl Johans stad.

Carl Johans stad skulle ha legat strax norr om dagens Haparanda hamn, vid Hillerströms strand. I dag finns en prydlig rad sommarstugor längs det som kunde ha varit skumma hamnkvarter.

Fakta/läs mer:
Nils Svanberg: ”Det äldsta Haparanda 1600–1900”, Haparandapojkarna, 1689.
Olof Hederyd: ”Haparanda efter 1809”, Tornedalskommunernas historiebokskommitté, 1992.
Annelia Wasserman: ”Haparandas historiska utveckling”, C-uppsats vid Lunds tekniska universitet.

Mer om sevärdheter och osevärdheter dyker då och då upp på Twitter: https://twitter.com/#!/MatsAreskoug