K-spaning på Gotland 10

Film är bäst på bio och allra bäst var de barnförbjudna filmerna man lyckades få se före 15-årsdagen. Favoritbiograf var Hansa, där vaktmästaren aldrig brydde sig om besökarens ålder. (Enda gången jag behövde tjata lite var när ”Hajen” visades.) Tillsammans med kompisarna fick jag se både det ena och det andra på den vita duken.

Av min barndoms fem biografer i Visby finns bara två kvar. På Roxy kan man ana en del av den gamla inredningen. Teaterbion, är helt ombyggd till en mindre filmstad. Hansa, Royal och Röda kvarn är alla hotell, tror jag. Det sista i ”fransk bordellstil”.

För att få lite K-känsla under biografbesöket får du ta dig utanför ringmuren. Till metropolerna Slite och Fårösund.

I Fårösund hittar du välbevarade biografen Roy, invigd den 13 oktober 1940. Foajén är i princip i originalskick med stilig biljettkassa och fantastiska taklampor.

Roy är nästan samtida med det tidigare regementet KA3, ett kortare stenkast bort, och de värnpliktiga bidrog säkert en hel del till biljettintäkterna. Regementet lades ned vid millennieskiftet och Roy försvann in i en törnrosasömn.

– När vi köpte huset 2002 var biografen en lagerlokal med skivor för fönstren, berättar Bengt Nilsson, som äger och driver Roy tillsammans med sin fru Deisy.

Gotland har alltid varit inspelningsplats för film och på senare år har många av dessa haft världspremiär på Roy i Fårösund. Foajéns väggar pryds med affischer signerade av mer eller mindre kända skådespelare. Även under Bergmanveckan har Roy en roll.

Men det skulle kanske ha varit Royal.

– När man skulle beställa en neonskylt till den nya biografen visade det sig att det blev lite för dyrt med fem bokstäver, så namnet kortades helt enkelt, förklarar Bengt Nilsson, men antyder att historien kanske inte är helt sann.

Den 21 juni 1954 var en stor dag i köpingen Slites historia. Då invigdes medborgarhuset Slitegården med Sliteteatern. Sextio år senare ser det mesta ut som då, speciellt salongen andas 50-tal.

Sliteteatern – handkolorerat vykort från Slite Leksaks- & Pappershandel

– Vi har bytt ut några av stolsraderna, men i övrigt är allt original, berättar Lena Björk, ordförande i ideella Slite biografförening som driver verksamheten.

Stolar i alla ära, men salongens exklusivaste detalj är ändå raden med hångelsoffor längst bak. Ingen risk att armen kommer i kläm!

Maskineriet i Sliteteatern, eller Slite bio, är dock av det modernaste slaget. Precis som i Fårösund har man investerat i den numer nödvändiga digitala utrustningen.

– Förutom film spelas det en hel del teater här. Dessutom direktsänder vi operor och konserter från världens stora scener, säger Lena Björk.

Men redan den 19 oktober 1958 kom den stora världen, i form av Josephine Baker, på besök till Slite och teatern. (Mina blivande föräldrar var på plats.) Gotlands Allehandas skribent Bertil Torekull gillade vad han såg och rapporterade bland annat:

”Hon tunnsnackade med publiken, lindade den runt fingrarna, gick ner i bänkarna och sprutade parfym på parkettens damer och strök med vemodig värme en äkta gotländsk flint.”

Fakta/läs mer
Föreningen Landsortsbio på Gotland.
Fårösund får fin biograf”, Gotlands Allehanda den 15 oktober 1940.
Bertil Torekull: ”Trött och frysande Baker gjorde succé”, Gotlands Allehanda den 20 oktober 1958.
Inger Hammar: ”Landsortens salonger möter sin nya publik”, Gotlands Allehanda den 20 februari 2010.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Roy är en riktig pärla. väl värd både besök och återbesök. Nostalgi på hög nivå!

Neon, 13:58, 26 mars 2013. Anmäl

Öde skyskrapor i skogen

De flesta öde gruvorna i Bergslagen är oansenliga hål i marken, förhoppningsvis skyddade av någon form av stängsel. Men ibland dyker de upp över trädtopparna – övergivna väldiga betongkonstruktioner. Bergslagens egen skyline.

Gruvdriften i Striberg, strax nordväst om Nora lades ned 1967, trots stora investeringar bara tio, femton år tidigare. Satsningar som i dag är mäktiga lämningar ovanför Stribergs lilla samhälle.

Att besöka anläggningen vid Karls schakt är en nästan spöklik upplevelse. Laven, anrikningsverket, gruvstugan… Man väntar bara på att arbetet ska dra igång igen. Mer spöklikt blir det när man tänker på världen under jorden. Kilometerlånga gångar, 600 meter ned. Vad döljer sig där?

Fakta/läs mer
Kjell Sundström: ”Gruvbyggnader i Bergslagen”, Rapport RAÄ 1993:2, Riksantikvarieämbetet, 1993
Petter Eklund: ”Guide till det K-märkta Sverige. På spaning efter gruvlavar”; Byggförlaget, 1995.

Mer om Bergslagens järn på bloggen:
Skogen tar gruvan i Ösjöberg
BDJ – Järnets järnväg
Absint efter malm i Stråssa

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Ryktet säger att det står kvar ett helt tågsätt nere i gruvan

Huggormen, 07:49, 16 mars 2013. Anmäl

Jo för så är det nog, SOFO-hipsters sitter och skakar färgburkar, redo för att åka långt bort från latte och microbryggt öl, endast för att klottra på en gruva... Tror du överdriver DNs bloggars genomslagskraft en aning.... Skumt att värsta spökstaden är plogad?!

Pelle, 07:28, 16 mars 2013. Anmäl

Anonym, över 150 meter brukar man köra på som definition i Amerika och Europa. Men det är rätt löst det där, skulle säga att under 30 våningar så är det ingen skyskrapa, över 50 och det är med största sannolikhet en.

Fredrik, 01:38, 16 mars 2013. Anmäl

Jag har en gång klättrat upp på taket till den där laven och det var inte och leka med. För att nå lucka upp på taket måste man klättra på en tio meter hög hemsnickrad stege som står över ett stort hål som störtar ner i underjorden.

Jan, 00:51, 16 mars 2013. Anmäl

Ett femvåningshus är ingen skyskrapa, vet inte var gränsen går men i Asien brukar de vara 40 våningar eller mer.

Anonym, 00:34, 16 mars 2013. Anmäl

Det tråkiga är att nu kommer det bli vandaliserat och nerklottrat tack vare artikeln, det slår aldrig fel.

Anonym, 22:59, 15 mars 2013. Anmäl

Bergslagen är ett fantastiskt historiskt utflyktsmål för en biltur på sommaren. De miljöer som beskrivs i artikeln är unika och spännande för hela familjen. Avsluta dagen med middag i mysiga Kopparberg.

Carl, 22:54, 15 mars 2013. Anmäl

Gravkammaren i Gubbängen

När arkeologerna om ett par tusen år gräver ut Gubbängen i södra Stockholm kommer de att hitta något som de kanske tolkar som en gravkammare med igenmurad ingång. Har de riktig tur rymmer kammaren en eller annan mumifierad potatis.

Källaren hösten 2012.

Gubbängens gård låg, fram till rivningen på 1940-talet, på platsen för dagens Gubbängsskolan. Då bestod den av inte mindre än fem bostadshus, samt ekonomibyggnader som stall, ladugård, smedja och magasin. Ett 50-tal personer bodde på gården.

Skiss över Gubbängens gård, tagen ur häftet ”Gubbängen – från gård till stad”, utgiven av Farsta hembygdsförening 1986.

Den siste ägaren, Albin Arvidsson, sålde gården till Stockholms stad 1908, men fortsatte som arrendator fram tills nedläggningen. I dag återstår bara den gravkammarlika matkällaren och allén som ledde fram till huvudbyggnaden.

Del ur ”Karta över Stockholm med omgivningar” från 1917.

Fakta/läs mer
”Gubbängen – från gård till stad”, Farsta hembygdsförening, 1986.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Frågan är vad de kommer att läsa ut av den muifierade potatisen! Mycket trevlig och underhållande läsning här - tack!

Marina (Webbsida), 03:10, 9 mars 2013. Anmäl

Jag växte upp i en av villorna nära skolan. Närmsta granne var dottern från bondgården, Lilly, född 7 maj 1911. Lilly tog mig runt i omgivningarna och visade på gamla järnspikar, taljor mm i tallar, där hade varit trägrindar och staket till åkrar och hägn. Hon visade den gamla festplatsen i parken, en uppbyggd scen för musikanterna och bygdens människor samlades i parken för att dansa. Gubbängen är byggd på en riktigt lantlig bondgårdsidyll.

Ann L, 21:39, 8 mars 2013. Anmäl

Jag gick i den skolan 1949-1952/1953. Kände igen bilden på matkällaren vid ingången på allen till skolan. Men eftersom jag minns att vi hade pappslöjd i huvudbyggnaden ca 52-53 så kan inte varit riven på 1940-talet utan efter jag gick där , dvs 1950 talet.

Björn Norevik, 19:47, 8 mars 2013. Anmäl