Bron begravdes under Sveavägen

Korsningen Sveavägen–Odengatan i Vasastan i Stockholm kan stundtals vara kaotisk och kanske hade det varit bättre om den varit planskild. Som den var fram till början av 1920-talet.

Korsningen maj 2013.

Sveavägen, och dess föregångare, låg tidigare mycket lägre en dagens väg. Vid korsningen med Odengatan var höjdskillnaden drygt åtta meter. För att underlätta för korsande trafik byggdes 1897 den så kallade Sveabron över Sveavägen. Bron var en av de första betongbroarna i Sverige.

Sveabron under byggnad 1897. Foto: Skånska Cementgjuteriet

I början av 1920-talet omvandlades Sveavägen till att bli Stockholms huvudled norrut genom stan. Den höjdes till nuvarande nivå, men Sveabron lämnades kvar under korsningen. På 1950-talet gjordes en provborrning och man konstaterade att fyllnadsmassorna hade satt sig och att det hade bildats ett cirka en meter högt tomrum under det gamla brovalvet. Utrymmet fylldes med betong.

Detalj ur ”Plan öfver Stockholm år 1913”.

Men än i dag finns den gamla bron kvar under Odengatans asfalt. Mumma för framtidens arkeologer.

Fakta/läs mer
Arne Dufwa: ”Trafik, broar, tunnelbanor, gator”, Stockholmsmonografier utgivna av Stockholms stad, 1985.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Stavfel.

Ulrik D, 18:47, 31 maj 2013. Anmäl

Det här gillar jag. Är prenumerant hos SvD men det hindrar ju inte att även DN kör också. Läser DN på nätet. Stockholm har en fantastisk historia som man kan skriva mycket om. Kan man säkert också göra med andra städer med behållning.

Anonym, 16:30, 31 maj 2013. Anmäl

Konkurrenten Svenska Dagbladet har ju en 'blogg' om olika platser i Stockholm och de har haft ett inslag om denna korsningen. http://blog.svd.se/mittstockholm/2012/08/29/bild-pa-bron-som-ligger-under-sveavagen/

Petter G, 15:59, 31 maj 2013. Anmäl

Sjunkna sarkofager på havets botten

År 1761 kom ett skepp med sarkofager, tillverkade av gotländsk sandsten, till Åhus på den skånska ostkusten. Men något gick fel. Innan lasten hann lossas sjönk fartyget utanför Revhaken. Någon gjorde en karta över förlisningsplatsen, men platsen glömdes så småningom bort. Fartyg och last sjönk allt djupare ned i den sandiga botten.

Kartan med förlisningen finns avritad i en bibel från 1840-talet, men det var först 1953 som vraket återfanns. I olika omgångar bärgades sex av de nästan tio ton tunga sarkofagerna. En ställdes upp framför S:ta Annas kapell i Åhus. En återbördades till södra Gotland, där den en gång tillverkats, och placerades vid hembygdsgården i Eke. Kvar på tre meters djup utanför Revhaken vilar resterna av det 20 meter långa fartyget och åtminstone tre sarkofager.

Sarkofagen i Eke på Gotland.

Men vad hände egentligen med den engelska prinsessa som enligt legenden fanns med ombord 1761? Rånmördades hon verkligen av några fiskare?

Fakta/ läs mer
Riksantikvarieämbetets Fornsök.
Mogens Månsson: ”Stensarkofagerna utanför Revhaken i Åhus”.
Maj Wennerdahl: ”Sällsamheter på Gotland”, Rabén & Sjögren, 1985.

När du besöker Åhus nästa gång ska du också titta på de unika resterna av stadsmuren.
Fler sjunkna gravmonument hittar du, kanske, i Vättern.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Nu ska länken fungera. /Skribenten

Mats Areskoug, 18:58, 22 maj 2013. Anmäl

Får inte prinsesslänken att funka.

emi, 17:03, 22 maj 2013. Anmäl

Helande vatten botade döv pojke

Under 1700- och 1800-talet fanns det nästan en hälsobrunn med helande vatten i varje socken. Några har överlevt till i dag och några få, som Ramlösa och Loka, har blivit riktigt kända. Följ med till två gamla brunnar på Södertörn med olika historia.

Närheten till Stockholm gjorde hälsobrunnen vid Viksberg till ett populärt ställe för 300 år sedan. Dit kunde man fara över dagen för att dricka nyttigt vatten och umgås.

Källan fick sitt medicinska erkännande av läkaren Urban Hiärne 1683. Han ansåg dock att närheten till huvudstaden var ett problem. Pendlandet gjorde det omöjligt för brunnspersonalen att kontrollera att sjuklingarna skötte sin kropp och själ. Han befarade att Viksberg skulle en ren nöjespark.

Viksbergs storhetstid varade i omkring 50 år, bland andra lär hjältekonungen Fredrik I ha tagit del av utbudet ur och runt brunnen. Efter 1730-talet försvinner den lilla kurorten in i historiens mörker.

Anrikt vattenhinder.

Den som idag kör allén ned mot Viksbergs gård vid Mälaren har en golfbana på vänster sida. På en liten skogsudde ut i banan står några lindar. Det är resterna av den forna brunnsparken. Ett tiotal meter ut på golfbanan finns den gamla, och numer med plåt övertäckta, hälsobrunnen. Synd, annars kunde golfarna stärka sig under sitt hårda idrottande.

Vårby källa är jämnårig med Ramlösa. Det bevisligen undergörande vattnet flödar än, men brunnen i Stockholms södra utkant har dragit sig ur kampen om landets mineralvattenälskare.

Ägaren av den intilliggande Vårby gård hade redan på 1680-talet försökt få källan godkänd som hälsobrunn. Den högtidliga provtagningen av vattnet, som inledde brunnsepoken, lät dock vänta på sig till den 31 augusti 1707. Redan året efter inträffade några mirakel vid källan. En nästan blind kvinna återfick synen och en döv pojke återfick hörseln.

På platsen uppfördes ett större hus, som rymde gemensamhetsutrymmen och kontor, samt en badstuga. Den förra står kvar innanför grindarna vid källan, men har byggts om åtskilligt sedan början av 1700-talet. Vid Vårby gård, som brann ned 1975, fanns logi och krog.

Vårbys tid som hälsobrunn blev kort. Konkurrensen mellan landets kurorter var hård och redan i början av 1750-talet upphörde verksamheten. Källan fick nytt liv 1933 då vattnet började tappas på flaska i en nyuppförd mineralvattenfabrik. Nio år senare köptes den av Konsumentföreningen Stockholm och med åren växte anläggningen Wårby bryggeri fram. År 1989 tog Spendrups över.

Paviljong i behov av renovering.

Bryggeriet utnyttjar i dag inte det hälsosamma vattnet från Vårby källa. Den som känner sig krasslig får själv besöka den lilla brunnspaviljongen i parken på norra sidan av Vårby allé. När jag besökte paviljongen i veckan fanns det inget vatten i kranen, men det flödade friskt från i från källan. I augusti lägger Spendrups ned sin tillverkningen i Vårby, men huvudkontoret blir kvar. Och företaget ska fortsätta vårda källan.

Alfred Levertin: ”Svenska brunnar och bad”; Jos Seligmann & CI:S förlag, 1883.
Karl Nilsson: ”Vårby Källa”, Kooperativa förbundets bokförlag, 1951.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Arkitektonisk glädjechock i Surahammar

Sommarstugan är öppnad för säsongen vilket innebär regelbundna turer mellan Stockholm och Bergslagen. Resor är en anledning till fikapauser, helst på ett nytt ställe varje gång. I tisdags blev det Surahammar.

Vykort från Eilert, Surahammar.

Kommunhuset, som invigdes 1953, ritades av en av förra seklets stora arkitekter, Eskil Sundahl. Från den ena sidan skulle jag vilja säga att byggnaden är ordinär. Från den andra tvärtom. Att säga att sessionssalen sticker ut är inte att ta i för mycket.

Fakta/läs mer:
Martin Åhrén: ”Modernismens mötesplatser. Arkitektur i Bergslagen”, Länsmuseet Gävleborg, 2012.

Två andra modernistiska höjdpunkter:
Sankt Görans gymnasium i Stockholm: Kanske Stockholms vackraste byggnad.
Turiststationen i Jävre: Ett ufo på fel sida vägen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0