Fanns det verkligen spårväg i Ulricehamn?

Spårväg är på frammarsch i svenska städer, vilket de flesta tycker är trevligt. En stad som inte nådde riktigt ända fram är Ulricehamn. Spårvagnsfrälsta tvistar dock om huruvida Ulricehamn ska räknas till landets spårvägsstäder eller inte.

Ulricehamn är en mycket vacker stad där den klättrar uppåt på sjön Åsundens östra strand. Klättra får också stadens besökare göra, upp för de stundtals branta backarna. Kanske skulle man kunna underlätta för besökarna genom att bygga en spårväg?

Högst upp i staden låg från 1886 ett sommarsanatorium och från 1910 det stora Kurhotellet/Vintersanatoriet. På initiativ av direktören för sanatoriet byggdes vintern 1910–11 en tre kilometer lång spårväg från järnvägsstationen och Stora hotellet till det 170 meter högre upp belägna sanatoriet. År 1911 levererades en motorvagn och banan provkördes.

Spårvagnen framför Stora hotellet.

En version av historien är att spårvagnen välte vid den första provkörningen och att man då konstaterade att anläggningen inte höll måttet. En annan handlar om ekonomisk tvist mellan staden och sanatoriets ledning. Spårvägen lades i alla fall ned innan den hade hunnit komma igång.

Ett ekonomiskt fiasko för de inblandade? Nej, tvärt om. När anläggningen såldes 1917 hade priserna stigit på grund av första världskriget, så spårvägen i Ulricehamn gick med rejäl vinst.

Stora hotellet brann 1971. Vintersanatoriet/Kurhotellet stängde 1976 och revs 1981. År 1985 var det slut med järnvägstrafiken, men det ståtliga stationshuset står, tackochlov, kvar.

Stationshuset sommaren 2013.

En annan sevärdhet som inte finns att se – inte ens vintertid – i Ulricehamn är slaget på sjön Åsundens is 1520. De lömska danskarna vann och rebelledaren Sten Sture den yngre skadades dödligt.

Fakta/läs mer
Jan Jangö: ”Hej spårvagn!!!”, Allt om hobby, 1967.
Ulricehamns hemsida.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Trafiknostalgiska Förlaget har gett ut en bok om denna (obefintliga) spårväg. http://www.trafiknostalgiska.se/produkt.php?prod_id=66

PetterG, 17:27, 25 oktober 2013. Anmäl

Pärla från 1600-talet hukar bakom bankhus

Kanske kommer ”Bankhus 90” vid Ulvsundavägen i Sundbyberg om tre hundra år betraktas som ett fint exempel på sen 1900-talsarkitektur, eller rentav som ett monument över finanskrisen i början av 1990-talet då alla kranar stod öppna. Kanske har huset rivits och sikten lämnats fri upp mot Rissne gård på höjden bakom.

Vid slutet av medeltiden ägdes byn Rissne av kyrkan, sedan lade hjältekonungen Gustav Vasa beslag på den. 1631 skänktes byn bort till Erik Larsson von der Linde, en rik handelsman som lånat ut stora summor pengar till svenska staten. (Kriser kommer, kriser går…)

Någon gång i mitten av 1600-talet uppfördes det som i dag är Rissne gård.  På 1660- och 1670-talet reste Erik Jönsson Dahlberg land och rike runt och ritade av stormakten Sveriges ståtligaste byggnader. Skissen av Rissne visar en mäktig stenbyggnad i två våningar plus två vindsvåningar under ett spetsigt tak.

Efter 60 år tog Kronan tillbaka gården och upplät den till ryttmästerebostad för Konungens livregemente till häst. Stormakten förföll. Det gjorde även Rissne gård och 1811 beslutades att den skulle rivas. Dåvarande hyresgästen löste dock in gården och kapade den helt enkelt längs första våningen.

Dagens Rissne gård hittar du på Mässvägen 2 i Sundbyberg. Den som känner till att huset en gång varit mycket högre tycker kanske att det ser lite stympat ut, men låt inte det avskräcka från ett besök. Gården rymmer vackra 1600-talsdetaljer som porten, takmålningar och en öppen spis. Dessutom erbjuds här god affärslunch till den som är hungrig.

Fakta/läs mer
Nils Staf (red): ”Spånga sockens historia”, 1966.
Gösta Selling: ”Säterier och gamla gårdar i Stockholmstrakten”, Bonniers, 1977.
Christian Braunstein: ”Sveriges arméförband under 1900-talet”, 2003.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Nu var ju förvisso de flesta av Dahlbergs gravyrer rejält överdrivna. Meningen var ju att visa stormaktens Sverige så även planerade eller tänkta tillbyggnader kom med. Även sånt som aldrig blev av.

Rasputin, 07:47, 19 oktober 2013. Anmäl

Jakten på Kråkguldet

De flesta teveprogram man råkat se försvinner in i den mörka delen av minnet. Barmhärtigt nog. Något litet blir kvar – som ”Kråkguldet”.

För en sjuårig pojke i Visby var övergivna gruvor mycket exotiskt och spännande. (Visst, gamla kalkbrott lockade också till förbjudna lekar, men det var ju vardagsmat.) Jag vill minnas att jag satt klistrad vid teveapparaten under de sex avsnitten.

Den som vill återuppleva spänningen kan med fördel göra en sökning på Youtube, där finns avsnitten helt gratis. Ungdomar från samhället Granhyttan hittar guld i den nedlagda Horngruvan och sedan är äventyret i gång…

Seriens Horngruvan är Rödbergsgruvan väster om Gyttorp. Den lades ned 1959, tio år innan inspelningen av ”Kråkguldet”. Alla träbyggnader brändes 1970, men platsen är ändå värd ett besök. Byggnadsrester av sten och mystiska gruvhål är inte att förakta.

Orten Granhyttan motsvaras av verklighetens Grythyttan. I dag är det mat som håller samhället igång, tidigare var det just gruvnäringen. Jag repriserar oblygt en egen text från 2005:

Krig kostar människoliv och pengar. Den levande varan har envåldshärskare sällan något problem att anskaffa. Då är det ibland värre med slantarna.

När stormakten Sverige på 1630-talet upptäckte att det fanns silver i jorden kring Grythyttan i Bergslagen togs det säkert ett och annat glädjeskutt av de styrande i Stockholm. Här fanns det en möjlighet att finansiera det pågående trettioåriga kriget. Som en del i projektet försågs Grythyttan med stadsprivilegier 1641.

Järnhanteringen i Grythyttan var i gång redan på medeltiden och runt hyttan hade det växt upp en by. Nu gick det inte riktigt som det var tänkt med silvret. Fyndigheten var inte så stor som man först hoppats och det blev aldrig någon riktig stad av Grythyttan. 1682 drogs privilegierna in.

Centrala delarna av Grythyttan består i dag av rödmålade trähus från 1700- och 1800-talet. De äldsta delarna av den spånklädda kyrkan är från 1632. Den riksbekanta gästgivaregården har anor från 1640-talet. På 1960-talet hotades den av rivning, men efter återöppnandet 1973 är gästgiveriet bygdens guldgruva.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Eller i SVTs öppna arkiv http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/Kr%C3%A5kguldet/

Anonym, 22:05, 8 oktober 2013. Anmäl