Gratis åkattraktioner i Stockholm

Det är inte helt gratis att semestra i Stockholm, men det finns kostnadsfria alternativ till Gröna Lund och Skansen om man vill åka upp – och ner.

Uppåt i Liljeholmen.

I anslutning till Liljeholmens tunnelbanestation finns en bergbana 37 meter upp till Nybohovsberget. Den så kallade Nybohovshissen, som drivs av SL, invigdes 1964. Bergbanan framförs av en operatör ombord och restiden är cirka 135 sekunder. Fin utsikt när man tar sig utanför bostadshusens ”mur”.

Uppåt i Skärholmen.

Lite längre söderut längs röd t-bana ligger Skärholmens centrum. Här invigdes 2001 bergbanan 20 meter upp till Ekholmsvägen. Ingen operatör i vagnen och restiden är cirka 90 sekunder. Fin utsikt över Skärholmens centrum söderut.

Uppåt i Nacka.

Den som tänkt sig ut i skärgården kan stanna till vid Nacka strand och ta en tur upp och ner. Bergbanan invigdes 1996 och höjdskillnaden mellan kajen och busstorget är 25 meter. Restiden är cirka 150 sekunder och utsikten över Stockholms inlopp bedårande.

FOTNOT 1: Känner du att du är rik så väntar Storstockholms fjärde bergbana på dig inne på Skansen på Djurgården.

FOTNOT 2: Det här var blogginlägg nummer 150, men nu blir det sommaruppehåll fram till mitten av augusti. Passa på att besöka någon av landets många osevärdheter! Trevlig sommar!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Rånmördaren som inte ville dö

Ungefär halvvägs mellan Visby och Slite står på landsvägens södra sida en obetydlig minnessten. Texten är numer svårtydd, men lyder ”Husbonden N. Kullsarfve född den 23 oct. 1799 blev här mördad och rånad af P. Hammarström d. 27 oct. 1857”. Bytet blev 70 riksdaler, i dag cirka 3.500 kronor.

Nils Kullsarve hade varit inne i Visby och bland annat tagit emot betalning för sålt spannmål. Den före detta fästningsfången Johan Petter Hammarström råkade bli vittne till transaktionen i handelsboden och beslutade sig för att råna Kullsarve. Hammarström hade hört åt vilket håll Kullsarve skulle efter avslutade affärer och bad om skjuts. Under en bensträckare plockade han åt sig en sten.

Nästan framme vid Tollby gård i Källunge såg Hammarström sin chans och slog till två gånger i huvudet med stenen, slet ned Kullsarve på vägen och tog hans plånbok. Kullsarve kvicknade dock till, men Hammarström hittade en större sten och slog ihjäl honom.

Mordoffret på vägen upptäcktes nästan genast efter dådet av två förbipasserande. Nils Kullsarves svärson kom också snabbt till platsen, eftersom hästarna hittats springande lösa.

Petter Hammarström betalade bland annat gamla skulder med rånbytet, men tiden i frihet blev kort. Den fanns vittnen som sett honom tillsammans med Kullsarve och den 1 november greps han i Atlingbo.

Hammarström erkände med en gång och dömdes att ”mista liv sitt genom halshuggning”. Nådeansökan avslogs. Därmed var det dags för den sista akten – som blev minst lika dramatisk som den första. Scenen var avrättningsplatsen på Endre backe. (En plats som ni som följer denna blogg redan har besökt.)

Den gotländska kulturhistorikern Theodor Erlandsson, som bland annat skapade Bungemuseet, intervjuade på 1890-talet en av de personer som hade varit med på Hammarströms avrättning den 25 augusti 1858.

När prästen läste ”Fader vår” för Petter Hammarström gjorde den dödsdömda ett flyktförsök och det uppstod kaos bland de bönder som kommenderats ut för vakthållningen. Till slut stoppades Hammarström av Erlandssons sagesman. Hammarström fick ett kraftigt hugg över ryggraden av poliskonstapelns sabel och sjönk ihop, innan han släpades fram till stupstocken och blev av med huvudet. Han begravdes i en grop i skogsbrynet med huvudet mellan benen.

När Erlandssons sagesman senare en kväll kom körande förbi avrättningsplatsen började det hagla stenar omkring honom. Först trodde mannen att det var några busungar, men sedan insåg han att det var Hammarström som hämnades från andra sidan döden. Han steg av vagnen och ropade ”Jaså, det är du, Hammarström. Gå då till ro, för du fick bara vad du förtjänte!” Därefter upphörde stenkastningen.

Theodor Erlandsson avslutar sin nedteckning med en undran ”om den gamla goda tiden var så särskilt bra ändå”.

Fakta/läs mer
Theodor Erlandsson: ”En döende kultur. Andra samlingen”, Förlag Bungemuseet, 1981.
Torsten Daun: ”Med våldsam hand. Om mord, dråp, mordbrand och mordförsök på Gotland under 1800-talet”, Gotlandica förlag, 2008.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Isengrim utmanade drottning Margareta

John Ronald Reuel Tolkien och hans hobbitar var aldrig på Österlen även om landskapet i sydöstra Skåne är sagolikt vackert. Den Isengrim (även stavad Isegrim) som härskade på en borg nära dagens Tosterup har inget att göra med Isengrim Took i Fylke.

Alla som följer denna blogg minns naturligtvis historien om borgherren Jens Grim, Ise(n)grim, som lät mörda prästen i Löderup när han blev bannlyst efter att ha stulit allmogens boskap.

Enligt historikern Carl Georg Brunius skickade Grim sina bönder till kyrkan där de högg ned prästen. När saken blev känd lät han straffa sina egna bönder hårt för att bevisa sin egen oskuld. När Grim vägrade att följa unionsdrottningen Margareta (1353–1412) i kriget mot Albrekt av Mecklenburg var dock måttet rågat. Drottningen beordrade rivning av borgen.

Enligt en annan version av historien var det drottning Margareta Spränghäst (ca 1230–82) som lät straffa Jens Grim med att riva borgen. Hon ska dessutom ha avrättat Grim och hans män. Fästet är i alla fall borta.

Bakom de vaktande korna och trädet döljer sig borgen.

Lämningarna av Ise(n)grims borg visar att den varit en av de största i Skåne. I dag återstår två höga kullar om cirka 40 x 40 meter. Beroende på lantbruket är det inte alltid det går att ta sig fram till själva anläggningen, men den är väl synlig från vägen.

För övrigt är Ise(n)grim ett återkommande namn på vargen i medeltida sagor. Tolkien behövde inte gå över ån efter vatten.

Fakta/läs mer
Carl Georg Brunius: ”Skånes konsthistoria för medeltiden”, Gleerup, 1850.
Svenska Familj-Journalen 1873.
Inge Löfström: ”Detta är Österlen”, 1978.
Anders Ödman: ”Borgar i Skåne”, Historiska media, 2002.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0