Oljan var Gotlands hopp

Vad krävs för att Gotland ska bli självständigt från Sverige? Antagligen stora fynd av olja. Frågan är dock om det är ett pris man är villig att betala.

(Vid läsning av detta blogginlägg rekommenderas lyssning av ”Skagerack” med Scafell Pike.)

När man hittade olja i Norge på 1960-talet tändes hoppet i Sverige och provborrningar gjorde på flera platser i landet. År 1974 påträffades olja på Gotland och fram tills verksamheten upphörde 1993 borrades 323 hål – bara 20-30 gav någon utdelning. Sammanlagt pumpades cirka 100.000 kubikmeter olja upp.

vykortetOljeborrning i Hamra på södra Gotland. Vykort från Gotlandskonst.

Risungsfältet på norra Gotland stod för en dryg tredjedel av oljefynden. Intill landsvägen finns Sveriges enda bevarade oljepumpanläggning – ett minne av något som skulle ha kunnat bli så mycket större. Men allt hopp är inte ute, nya aktörer har gjort nya fynd på ön.

pumpenDen bevarade anläggningen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Tynnelsö slott sover sin törnrosasömn

Tynnelsö rosa slott tornar upp sig mellan träden på andra sidan fjärden i Mälaren. Lika oåtkomligt för den vanliga vandraren som slotten i sagorna om Askungen och Törnrosa.

Tynnelsö slott är en blandning av 550 år med stora om- och tillbyggnader. Först ut var biskoparna i Strängnäs, som i slutet av 1200-talet uppförde en borg åt sig på platsen. Murarna av detta enkla stenhus ingår i nuvarande källar- och bottenvåningarna. De vita blinderingar som smyckar fasaderna utfördes vid en tillbyggnad i slutet av 1400-talet. Hjältekonungen Gustav Vasa såg till att Tynnelsö hamnade under kronan och hans drottning Margareta Leijonhufvud avled på slottet 1551. 1779 sålde kronan slottet och det brukades som bostad ytterligare ett sekel innan det övergavs och lämnades att förfalla.

slottetNUSlottet sommaren 2014.

År 1940 återvände Tynnelsö slott till staten och det förvaltas i dag av Riksantikvarieämbetet. Reparationsarbeten genomförs för att byggnaden inte ska ta skada av väder och vind, men det finns för närvarande inga planer på att öppna slottet för allmänheten.

slottet1991Slottet vid mitt besök 1991.

För 25 år sedan fanns dock möjligheten att träda in i gemaken. Slottet stod olåst och en familj vid Landhäll på Selaön fraktade intresserade över vattnet i sin lilla båt. Har du ingen båt njut du bästa av byggnaden från bryggan just vid Landhäll.

Fakta/läs mer:
Bengt G Söderberg: ”Slott och herresäten i Sverige. Södermanland bd 2”, Allhem, 1968.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige” Kungl Vitterhets historie och antikvitets akademien, 1996.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Spårvägsspår på Lidingö

Finns det något bättre höstnöje än en promenad längs en nedlagd spårvägslinje? Nej, antagligen inte. På med promenadskorna och ta dig till Ropsten i nordöstra Stockholm.

När norra Lidingö började bebyggas med villor för drygt hundra år sedan insåg man redan från start att det krävdes goda kommunikationer för att locka nybyggarna. Den 11 november 1905 bildades därför Lidingö trafik AB. År 1907 fick företaget tillstånd att driva järnvägstrafik mellan Islinge och Kyrkviken på Lidingö och färjetrafik Ropsten–Islinge. På land kom det i stort sett att handla om klassisk spårvägstrafik.

kartanSS karta från 1946.

Den 26 oktober 1907 började vagnarna gå mellan Islinge och Hersbyholm. I början av 1909 förlängdes trafiken till Kyrkviken och senare samma år kunde en nybyggd färja frakta spårvagnar över Värtan.

Stockholms nya spårvägs AB, som trafikerade Stockholms norra delar, körde vart fjärde tåg på linje 5 (Karlberg–Ropsten) med färjan över till banan på Lidingö. Det innebar en turtäthet på 20 minuter. I samband med utbrottet av första världskriget upphörde dock överskeppningen. Först elva år senare, 1925, fick Lidingö åter spårvägskontakt med huvudstaden. Nu rullade vagnarna över den nya bron och vidare in till ändhållplatsen i korsningen Humlegårds-Sturegatan. På ösidan hade banan förlängts Från Islinge till det nya brofästet.

bronBrogrenen.

Trafiken in till Stockholm fortsatte fram till högertrafikomläggningen 1967. Norra Lidingöbanan överlevde ytterligare nästan fyra år, men den 12 juni 1971 var sagan slut.

Vad finns då kvar att se längs den drygt 4 kilometer långa promenaden längs banan?

När du närmar dig Lidingö delar sig bron och i grenen står det runda stationshuset där banorna till södra och norra Lidingö delade sig. Vid hållplatsen Brogrenen kunde resenärer mellan öns olika delar byta spårvagn.

Banan gick sedan parallellt med Norra Kungsvägen fram till nuvarande Lejonvägen. Skärningen du ser sprängdes för spårvägens skull. Biltrafiken fick ta de backiga vägarna på sidorna.

Längs med Kyrkvägen gick banan i dagens cykelbana. Här finns dessutom två byggnader från spårvägstiden. Hersbyholms stationshus är numer japansk restaurang och vagnhallen från 1949 fungerar i dag bland annat som hotell.

stationenHersbyholms stationshus.

Banan gick sedan mellan idrottsplatsen och Kyrkviken. Ändhållplatsen låg ungefär där det nu står en tennishall.

hallenDen tidigare vagnhallen.

Innan du tar bussen tillbaka mot mer tätbebyggda trakter passar du naturligtvis på att ta en titt på den gamla väderkvarnen på platsen. Kvarnen har en kos liv på sitt samvete.

Fakta/läs mer
”Stockholms förstäder och villasamhällen 1911”, Rediviva, 1975.
”Linje 20: Humlegårdsgatan–Kyrkviken”, Svenska Spårvägssällskapet, 1995.
Petrus J Sarmento: ”Norra Lidingöbanan”, Trafik-nostalgiska förlaget, 2009.

FOTNOT: Om allt går som planerat så kommer Spårväg city att nå till ut till Ropsten år 2020 och kopplas samman med Södra Lidingöbanan. Intet nytt under solen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Klicka på länken i meningen innan så får du förklaringen.

Gunnar H, 22:51, 7 oktober 2014. Anmäl

Man kan inte bara skriva "Kvarnen har en kos liv på sitt samvete" och inte ge nån vidare förklaring! :O

Daniel, 19:46, 7 oktober 2014. Anmäl