Alla gamla fyrskepp återfunna?

Av de nästan fyrtio fyrskepp som tjänstgjort i svenska farvatten verkar minst åtta stycken finnas kvar i landet. Denna blogg har redan berättat om fem i Stockholm och här kommer tre nya fynd.

Västerås måste betraktas som rikets andra fyrskeppsstad efter Stockholm. I Östra hamnen ligger fyrskepp nummer 2B, ursprungligen stationerat vid Almagrundet 1896. Sista stationeringen blev 1952–69 vid Malmö redd.

1
Lite längre ut från centrum, vid Öster Mälarstrand, ståtar nummer 5. Under åren 1866 till 1962 tjänstgjorde fartyget vid Utgrunden, Svenska Björn, Finngrundet och så åter Svenska Björn.

2
I Göteborg, Sveriges största hamn, verkar bara ett fyrskepp ha överlevt. I museiområdet Maritiman ligger bland många andra museifartyg nummer 29, ursprungligen stationerat vid Ölandsrev.

3
Är uppdraget avslutat? Vi får se om det dyker upp ytterligare något fyrskepp under våren. Tills dess gäller listan nedan.

2B – ”Almagrundet” – Västerås/Östra hamnen
5 – ”Utgrunden” – Västerås/Öster Mälarstrand
10B – ”Fladen” – Stockholm/Skeppsholmen
15 – ”Utgrunden” – Stockholm/Galärvarvet
19 – ”Norströmsgrund” – Stockholm/Söder Mälarstrand
21 – ”Trelleborgs redd” – Stockholm/Biskopsudden
25 – ”Finngrundet” – Stockholm/Wasamuseet
29 – ”Ölandsrev” – Göteborg/Maritiman

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Var bor Döden?

En sen kväll i mitten av 1980-talet på stamkrogen i Visby kom diskussionen in på döden och var Döden bodde. Vi beslutades oss för att undersöka om Döden bodde i kyrkoruinen S:t Göran strax norr om ringmuren. Där låg stadens hospital för spetälska på medeltiden. Vi marscherade dit, men lyckades inte – om jag minns rätt – få någon kontakt med Döden. (Håll med om att det låter som inledningen på en sämre amerikansk skräckfilm.) Vi återvände till krogen.

Något år senare avled min mor på lasarettet i Visby och från hennes sjukrum hade man utsikt mot S:t Göran. Jag kommer ihåg att jag då funderade på om inte Döden trots allt bodde just vid kyrkoruinen.

Kyrkoruinen är välbevarad och ståtlig, men av själva hospitalet finns inga spår ovan jord. Kyrkan dateras till omkring år 1200. Spetälska blev så småningom allt ovanligare och 1542 bestämde hjältekonungen Kristian III att de särskilda spetälskehospitalen i Danmark skulle avvecklas. Anläggningen lämnades att förfalla. Kyrkogården kom dock att användas vid speciella tillfällen. Bland annat under pestepidemin 1711–12 och koleraepidemin på 1800-talet.  Intill ruinen finns två gravstenar kvar från det senare tillfället och med lite tålamod gick det i alla fall tidigare att läsa följande på den ena:

”Skomakaren Westerlund, 1824–1859, Jungfru A-M Fadder, 1797–1859”

gravarnaSista vilan.

Oavsett om man vill träffa Döden, eller inte, så är S:t Göran värt ett besök, speciellt i kvällssolen. Ruinen är låst, men det går att hyra nyckel på Gotlands museum. (Logga sedan in på din internetbank och skicka över lite pengar till de organisationer som kämpar mot dagens farsoter i runt om i världen.)

Fakta/läs mer:
Gunnar Svahnström: ”Visby under tusen år”, Awe/Gebers, 1984.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Vad hände med järnvägen till Värmdö?

För drygt hundra år sedan planerades det för en järnväg från Stockholm österut till Värmdölandet. Av projektet bidde det dock inte ens en vante.

Kommunikationerna ut till Värmdölandet var minst sagt usla och speciellt usel var passagen på den gamla flottbron över Skurusundet. Med bättre kommunikationer skulle de stora markägarna kunna stycka av och sälja mark till stadsbor som, i tidens anda, skulle lockas att bo i villa. Dessutom skulle en järnväg locka industrier till området.

Den första järnvägsplanen från 1902 redovisade en sträckning från Saltsjöbanans station vid Henriksdal, över Skurusundet, förbi Gustavsberg och Hemmesta, ända ut till Bullandö. Dessutom en gren norrut från Hemmesta till Norrnäs.

De ”starka män” (en lantbrukare, en ryttmästare, en docent och en kapten), som tagit tag i järnvägsprojektet, ansökte 1904 om att få anlägga en normalspårig järnväg från Saltsjöbanan, vid Järla, och ut till Ålstäket på Värmdön. Alltid en början. Året efteråt lämnade man dock in en ny ansökan, om att i stället få anlägga en elektrisk spårväg från Saltsjöbanans station Storängen till Ålstäket, samt en ny bro över Skurusundet för järn- och landsvägstrafik.

Den 9 februari 1906 beviljades koncession för spårvägen. Den 10 februari hölls konstituerande bolagsstämma med Värmdö järnvägsaktiebolag på anrika Hotell Rydberg i Stockholm. År 1907 reviderades sträckningen av banan och den förlängdes till Vik. Samtidigt stod det klart att anläggningskostnaden från början varit en glädjekalkyl. Den hade ökat från 1,7 till 2,9 miljoner (x 50 i dagens penningvärde) – dessutom hade en del av aktiekapitalet försvunnit i oklara sidoprojekt. Försöken att få in mer kapital misslyckades helt och den 19 april 1909 upplöstes bolaget.

John Tjerneld (se nedan) avslutar sin historik över bolaget med ”Aktieägarna är visserligen fattigare på mynt, men desto rikare på erfarenhet.”

Finns det något kvar av det havererade projektet?

En ny bro över Skurusundet stod klar 1915, men den har inget med järn/spår-vägen att göra.

En kollega, som bor i Hemmesta, har hört att huset på Viks skolväg 20 skulle vara uppfört som stationshus. Ser lite överdimensionerat ut.

Busshållplatsen ”Viks central” heter ”central” eftersom den var tänkt station på banan. Låter ambitiöst för en spårväg. Busstrafiken startade först 1930, men jag har inte lyckats utröna om hållplatsen och namnet fanns då.

Det stora trähuset på Skärgårdsvägen 211 uppfördes som tänkt järnvägshotell. Det kom i stället att fungera som pensionat in på 1950-talet, men är nu bostadshus.

pensionatGammalt järnvägshotell?

Drygt 100 meter nordost om nedfarten till Viks gård fanns tidigare en terrassering som påstås vara en del av banvallen. Men ingen av de planerade sträckningarna av banan skulle passera här. Terrassen uppfördes på order av ägaren till Vik, docenten Cassel, som sedan planterade nyheten i media att bygget av järnvägen var i full gång. Allt för att kunna sälja avstyckade villatomter i området. I dag döljs terrasseringen av ett – villaområde.

Fakta/läs mer
John Tjerneld: ”Värmdö järnvägs historia, framställd med ledning av järnvägsbolagets handlingar”, PA Norstedt & söner, 1910.
Nils Ädelgren: ”Om elektrisk spårväg till Värmdön och Värmdö järnvägsaktiebolag” i Värmdö skeppslags fornminnesförenings årsskrift 1955–56.
Cecilia Hammarlun-Larsson: ”Nacka kommun. Kulturhistoriska miljöer”, Nacka kommun mfl, 1987.
Rolf Källman: ”Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun”, Stiftelsen Stockholms läns museum och Värmdö kommun, 1991.
Boo hembygdsförening: Berättelsen om Skarpnaäs villastad.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[…] För drygt hundra år sedan planerades det för en järnväg från Stockholm österut till Värmdölandet. Av projektet bidde det dock inte ens en vante. Kommunikationerna ut till Värmdölandet var minst sagt...  […]

Vad hände med järnvägen till V&a... (Webbsida), 22:42, 7 februari 2015. Anmäl