Kung Ingjald Illrådes sista bloss

Det var en gång en kung som hette Ingjald Illråde som inte skydde några medel för att utvidga sitt rike. Under sin fars, Bröt-Anunds, gravöl i Uppsala satte han eld på gästabudssalen. Sex kungar, med anförvanter, från intilliggande riken brann inne och Ingjald kunde lägga sig under deras länder. Kungen av Södermanland hade lämnat återbud till gravölet, men efter diverse strider brann även han upp. Ingjald Illråde var nu kung över svearna.

Ingjalds dotter Åsa, som var gift med kung Gudröd av Skåne, var lika driftig hon. Först fick hon Gudröd att ta livet av sin bror Halvdan, sedan tog hon själv livet av Gudröd. Halvdans son Ivar ogillade dock dödandet och beslutade sig för att hämnas.

Åsa flydde till sin far. Ivar samlade ihop en stor här och begav sig upp till Mälardalen. Ingjald och Åsa belägrades på kungsgården Räninge. När de insåg att slaget var förlorat brände de sig själva inne på gården.

Ingjald Illråde blev den siste kungen ur Ynglingaätten i Uppsala. Ivar fick tillnamnet Vidfamne eftersom han lade hela Sveariket – och även Danmark, Baltikum, samt delar av Saxland och England – under sig.

borgen
Allt detta är naturligtvis en saga. Men om det hade varit sant så hade kanske kungsgården Räninge legat i det som i dag är fornborgen med namnet Rällingeborg. Och kanske hade det varit där, på Fogdön nordväst om dagens Strängnäs, som Ingjald Illråde gick upp i rök år 655. Borgens inre mur bär spår av eld, en påverkan som är daterad till någon gången mellan år 445 och 725.

Fakta/läs mer
Starbäck & Bäckström: ”Berättelser ur svenska historien”, 1885–86.
Verner von Heidenstam: ”Svenskarna och deras hövdingar”, 1908–10.
Alf Henrikson: ”Ända från Vendelkråka”, Bra Böcker, 1985.
Dick Harrison: ”Sveriges Historia 600–1350”, Norstedts, 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Fortfarande lite hemligt vid Barkarby flygfält

Blåsiga och kyliga höstdagar är som gjorda för promenader på övergivna flygfält. Ett perfekt utflyktsmål i Stockholm är gamla Barkarby flygplats, men det gäller att passa på. Snart kan Barkarbystaden ha slukat anläggningen.

Flygverksamheten på platsen drog igång redan 1913. Från 1919 och fram till invigningen av Bromma 1936 gick det till och med att flyga utrikes från Barkarby. 1936 tog militären över flygplatsen. Fram till 1974 verkade här först Svea flygflottilj och sedan Svea flygkår, båda med beteckningen F8. 1974 blev flygplatsen civil igen, men fortfarande militärt område. Denna sista flygepok tog slut 2010.

banan
Den 2.000 meter långa start- och landningsbanan är till stora delar intakt. Intressanta är också de kvarvarande militära anläggningarna, fortfarande så hemliga att de inte får beskrivas med ord eller bild. Nätverket med banor kan i alla fall sägas vara omfattande.

Sevärt är också det gamla kasernområdet. Det invigdes 1938 och många av byggnaderna finns kvar. Ett nygammalt bostadsområde växer fram på kullen med ekarna.

Läs också
Krutbanan – Stockholms hemligaste järnväg
Skarpnäcksfältet – flygbasen som inte blev av

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Man vill bara sätta stenen i rullning

Den kantiga stenen är cirka fem meter hög och verkar balansera på en spets. Den så kallade Spikstenen ser ut att när som helst kunna rulla i väg och säkert är det tusentals personer som genom åren försökt sätta stenen i rörelse. Flyttblocket har dock stått där det har stått sedan inlandsisen placerade det på platsen för cirka 10.000 år sedan.

Du hittar den märkliga stenen på en ås intill sjön Båvens södra ände i Sörmland.

stenen

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0