Kung Ingjald Illrådes sista bloss

Det var en gång en kung som hette Ingjald Illråde som inte skydde några medel för att utvidga sitt rike. Under sin fars, Bröt-Anunds, gravöl i Uppsala satte han eld på gästabudssalen. Sex kungar, med anförvanter, från intilliggande riken brann inne och Ingjald kunde lägga sig under deras länder. Kungen av Södermanland hade lämnat återbud till gravölet, men efter diverse strider brann även han upp. Ingjald Illråde var nu kung över svearna.

Ingjalds dotter Åsa, som var gift med kung Gudröd av Skåne, var lika driftig hon. Först fick hon Gudröd att ta livet av sin bror Halvdan, sedan tog hon själv livet av Gudröd. Halvdans son Ivar ogillade dock dödandet och beslutade sig för att hämnas.

Åsa flydde till sin far. Ivar samlade ihop en stor här och begav sig upp till Mälardalen. Ingjald och Åsa belägrades på kungsgården Räninge. När de insåg att slaget var förlorat brände de sig själva inne på gården.

Ingjald Illråde blev den siste kungen ur Ynglingaätten i Uppsala. Ivar fick tillnamnet Vidfamne eftersom han lade hela Sveariket – och även Danmark, Baltikum, samt delar av Saxland och England – under sig.

borgen
Allt detta är naturligtvis en saga. Men om det hade varit sant så hade kanske kungsgården Räninge legat i det som i dag är fornborgen med namnet Rällingeborg. Och kanske hade det varit där, på Fogdön nordväst om dagens Strängnäs, som Ingjald Illråde gick upp i rök år 655. Borgens inre mur bär spår av eld, en påverkan som är daterad till någon gången mellan år 445 och 725.

Fakta/läs mer
Starbäck & Bäckström: ”Berättelser ur svenska historien”, 1885–86.
Verner von Heidenstam: ”Svenskarna och deras hövdingar”, 1908–10.
Alf Henrikson: ”Ända från Vendelkråka”, Bra Böcker, 1985.
Dick Harrison: ”Sveriges Historia 600–1350”, Norstedts, 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0