Clark, Lasse-Maja och Svartenbrandt

Många fascineras av förbrytare och en del av dem blir rikskändisar. Clark, Lasse-Maja och Svartenbrandt är bara några.

Den blivande kyrktjuven Lars Larsson föddes i Ramsberg i Bergslagen 1785. Redan 17 år gammal piskades han på kyrkbacken i hembyn efter att ha blivit dömd för stöld. Stölderna och bedrägerierna rullade på fram till 1813 då Lars Molin, som han kallade sig från 1809, dömdes till livstids straffarbete på fästning.

Lasse-Maja berättade livligt om sina eskapader och legenden om tjuven i kvinnokläder skapades. Kanske var det enbart en förklädnad vid brotten, kanske var han transvestit. Historierna nådde ända upp i kungahuset och1838 benådades han av hjältekonungen Karl XIV Johan. Redan fem år tidigare hade den första upplagan av hans självbiografi kommit ut. Efter frisläppandet reste Lasse-Maja runt i Mälardalen på berättarturnéer.

Den livstidsdömde kyrktjuven blev en rikskändis. Fortfarande hyllas han med minnesstenar, kulturstigar, skolor, restauranger…

stenen

 

De sista åren av sitt liv bodde Lasse-Maja hos sin bror som drev krog i Arboga. Han avled 1845 och begravdes på kyrkogården vid Trefaldighetskyrkan. Texten på metallplattan på minnesstenen är på väg att utplånas, men Lasse-Maja lever vidare.

Fakta/läs mer
Svensk biografiskt lexikon: Lars Larsson (Lasse-Maja) Molin.
Edvard Matz: ”Lasse-Maja – analfabeten som fick svenskarna att läsa”, Populär Historia 5/1995.
Lars Molin: ”Lasse-Majas besynnerliga öden, Bakhåll, 2006.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Spelade tärning med Döden i Örebro

Den 15 februari 1751 slog de två drängarna Johan Eriksson och Erik Mårtensson ihjäl sin kamrat Anders Olofsson på vägen mellan Greksåsar och Bleksberg, väster om Nora.

I hovrätten dömdes den ene av gärningsmännen till döden och den andre till ”40 par spö”. Frågan var nu bara vem som skulle avrättas. Genom tärningskastning på landskansliet i Örebro bestämdes att Johan Eriksson skull mista livet. Han avrättades på Noras avrättningsplats den 24 juli 1751 och grävdes ned på norra sidan av kyrkogården.

Staden Nora har haft minst fyra avrättningsplatser. Platsen där Johan Eriksson möte döden låg strax norr om staden, någonstans mellan torpen Fåsjöhyttehäll och Tappdammen. Exakt var är det ingen som vet, i skrivande stund. Bäcken som rinner igenom området har i alla fall det ovanliga namnet Galgbäcken.

1841 försvann ”möjligheten” att dra lott om dödsstraff.

Fakta/läs mer
Johan Johansson: ”Om Noraskog 3”, 1887.
Thomas Eriksson: ”Kuslig plats med utsikt över staden” i Nerikes Allehanda den 23 augusti 2010.
Samtal med hembygdsforskaren Åke Mossberg i Nora.

kartanUtdrag från Ekonomiska kartan från 1956. Galgen stod antagligen i närheten av platsen där Galbäcken passerar skogsvägen mellan Fåsjöhyttehäll och Tappdammen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Försvunnen funkis i Bergslagen

Bland mycket annat samlar jag på gamla vykort från trakterna runt vår sommarstuga i Bergslagen. Plötsligt dök det upp ett kort med en byggnad som verkligen bröt av mot det småskaliga och traditionellt faluröda. (Det går att se, trots att vykortet är svartvitt.)

”Någon lämpligare plats för en barnkoloni torde det vara svårt att uppbringa. Västerås har gjort ett verkligt fynd, men så var också förtjusningen allmän bland gästerna därifrån”, rapporterade Bergslagspostens utsända från invigningen den 27 juni 1942.kortetVykortet.

Kolonin låg vid sjön Uskens nordöstra hörn, i byn Mårdshyttan. Egen strand och vacker utsikt över sjön. Vykortet visar en lägre byggnad sammanbyggd med en större och ljusmålad funkisbyggnad med pulpettak.

Enligt Thomas Eriksson, som växte upp i Mårdshyttan när barnkolonin var i drift, var det stora huset logement och i det mindre fanns bland annat köket.

Barnkolonin drevs av Föreningen Västerås skollovskolonier, men hade fått ett större startbidrag från Västerås stad. Det första året fick två omgångar med 70 barn glädjen att besöka Bergslagen under fem veckor.

klippetBergslagsposten den 1 juli 1942.

Barnkoloniverksamheten i Sverige startade under slutet av 1800-talet. Ursprungstanken var att ge fattiga och klena barn från storstadsområdena några veckors vistelse på landet under sommaren. Verksamheten utvecklades och växte under första hälften av 1900-talet, men avtog under 1960- och 70-talet.

Västerås barnkoloni i Mårdshyttan såldes till en privatperson 1973. Den nya ägaren rev den stora logementsbyggnaden och byggde om köksdelen till sommarstuga.

Kvar, på andra sidan om grusvägen, finns också den gamla lekhallen från 1946. Även den ombyggd till sommarstuga. Solen skiner tyvärr inte alltid vid Uskens strand och Socialstyrelsen krävde att barnen skulle ha ett hus att leka i när vädret var kallt och regnigt.

Fakta/läs mer:
”Barnkolonien i Mårdshyttan har invigts”, Bergslagsposten den 1 juli 1942.
Nordmark & Söderblom: ”Koloniverksamhet – från filantropi till kommunalisering med fokusering på Västeråskolonierna”, Lärarhögskolan i Stockholm, specialarbete höstterminen 1994.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Järnvägen utplånade slutligen Köpingshus

Först Engelbrekt och sedan rallarna. Den medeltida borgen i Köping är utraderad från jordens yta.

Staden Köping, som i början gick under det vilda västern-liknande namnet Laglösaköping, dyker upp i urkunderna i mitten av 1200-talet.  Borgen i stadens utkant anlades antagligen omkring hundra år senare. Den skyddades av ån och kanske också av en ringmur.

Ringmur, eller inte. När rebellen Engelbrekt Engelbrektssons här närmade sig fästet sommaren 1434 flydde hjältekonungen Erik av Pommerns fogde Giovanni Franco. Borgen intogs, brändes och lämnades åt sitt öde i 150 år.

I slutet av 1500- och början av 1600-talet initierade Johan III respektive Karl IX uppförande av ett slott på platsen för den gamla borgen, men det är oklart om några större arbeten genomfördes.

kopingshusPlatsen för borgen i september 2014.

Lämningar av borgen fanns kvar till 1874 då allt schaktades bort när bangården vid stationen skulle anläggas.  (Borgkullen uppmättes året innan.) Efter att du avnjutit historiens vingslag på perrongen vid stationen i Köping rekommenderar jag ett besök vid den likaledes utplånade hälsobrunnen i staden.

Fakta/läs mer
Karl Joel Österberg: ”Köpingshus. Vad man vet och tror om dess tillkomst och öden”, Köpings museum, 1932.
Catharina Folin: ”Medeltidsstaden 11. Köping”, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1979.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1996.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Sorgligt detta med borgen. Men Köping kan glädja sig åt att ha härbärgerat en av Sveriges främsta vetenskapsmän någonsin - Carl Wilhelm (von) Scheele. Han upptäckte syret, liksom flera andra viktiga grundämnen under laboratoriearbete på sitt apotek i Köping. Grattis, Köping. När vi var yngre kände en del av oss till Köping främst genom att det - i en känd visa - rimmade på snöping. Lyckligtvis vet ju ingen längre vad detta ord betyder. Blada hälsningar

Bengt S Nilsson, 17:03, 27 januari 2015. Anmäl

Näst sista vilan på Färna bruk

År 1828 kom Färna bruk i Västmanland i den grevliga släkten von Hermanssons ägo. Först ut var Carl Johan, som var även var riksdagsman.

Han är främst ihågkommen för en motion om äldrevården, som får dagens skandaler i ämnet att framstå som bagateller. Greven föreslog att de gamla och orkeslösa i samhället helt enkelt skulle avlivas.

Bruket övertogs så småningom av sonen Carl Fredrik von Hermansson. Han lät bland annat försköna parken vid bruket. Carl Fredriks favoritplats låg ned mot Lillsjön och där uppförde ha en sista viloplats åt sig. Ett mausoleum byggt av slaggsten.


När Carl Fredrik dog 1906 placerades urnan med hans aska i mausoleet, men efter bara ett par år flyttades den till Gunnilbo kyrkogård. Det märkliga mausoleet står dock kvar – och vyn ned mot sjön är fortfarande fin.

Fakta/läs mer
Eva Burman: ”Sällsamheter i Bergslagen”, Rabén & Sjögren, 1982.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Greven fick ändå rätt till slut. Idag har ju den politiska alliansen i syfte att spara några skattekronor åt de rika introducerat de s k dödskoderna som används på alla sjukhus (och som det tycks råda politisk konsensus om... varför sossarna är lika medansvariga.) så att den som blir inlagd utan att tillfrågas (!!) kan få specificerat vilket typ av livsuppehållande behandling sjukhuset kan avstå ifrån. Det avgörs av de anhöriga utan juridiska rättssäkerhetskrav. Det händer varje dag, hela tiden, ingen protesterar, inga journalister, ingenting. Ett slags övermänniskoideal som åter kommit till heders.

Fidel Karlsson, 13:47, 1 maj 2014. Anmäl

Bättre rik och frisk än sjuk och fattig.

Gustav Wetter, 10:11, 1 maj 2014. Anmäl

Reinfeldt har alltså historiska förebilder till sin politik.

Kerstin, 06:49, 1 maj 2014. Anmäl

Det finns ju alltid beslut och händelser som i efterhand kan framstå som väldigt märkliga. Ibland så konstiga att man tom skrattar år dem och hur "dumt" man uppförde sig förr. Men detta kommer givetvis att fortsätta även i framtiden. Det är ju onekligen en intressant tankelek att fundera runt vad kommer folk tex år 2034 tycka "åhhh vad konstiga saker man gjorte 2014. Förstod man verkligen inte bättre!"

Vargen, 19:45, 30 april 2014. Anmäl

Unik flottbro bevarad vid Hinseberg

För var de vanliga, nu finns det kanske bara några få kvar i hela landet – flottbroarna. En av dem finns i Frövi och sträcker sig från samhället till herrgården/kvinnofängelset Hinseberg.

Bron byggdes på order av Jacob Johan Tersmeden, ägare till Hinseberg, på 1840-talet. Enligt legenden var han rädd för ryssarna och ville ha en bro som snabbt kunde rivas. Mer troligt är kanske att en flottbro är billigare än en stenbro.

Bron renoverades och återinvigdes 1999. Men har du inget ärende till kvinnofängelset tvingas du njuta av konstruktionen från land.

Fakta/läs mer:
Länsstyrelsen i Örebro län: ”Riksintressen KNÖL-kommunderna”.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Jakten på Kråkguldet

De flesta teveprogram man råkat se försvinner in i den mörka delen av minnet. Barmhärtigt nog. Något litet blir kvar – som ”Kråkguldet”.

För en sjuårig pojke i Visby var övergivna gruvor mycket exotiskt och spännande. (Visst, gamla kalkbrott lockade också till förbjudna lekar, men det var ju vardagsmat.) Jag vill minnas att jag satt klistrad vid teveapparaten under de sex avsnitten.

Den som vill återuppleva spänningen kan med fördel göra en sökning på Youtube, där finns avsnitten helt gratis. Ungdomar från samhället Granhyttan hittar guld i den nedlagda Horngruvan och sedan är äventyret i gång…

Seriens Horngruvan är Rödbergsgruvan väster om Gyttorp. Den lades ned 1959, tio år innan inspelningen av ”Kråkguldet”. Alla träbyggnader brändes 1970, men platsen är ändå värd ett besök. Byggnadsrester av sten och mystiska gruvhål är inte att förakta.

Orten Granhyttan motsvaras av verklighetens Grythyttan. I dag är det mat som håller samhället igång, tidigare var det just gruvnäringen. Jag repriserar oblygt en egen text från 2005:

Krig kostar människoliv och pengar. Den levande varan har envåldshärskare sällan något problem att anskaffa. Då är det ibland värre med slantarna.

När stormakten Sverige på 1630-talet upptäckte att det fanns silver i jorden kring Grythyttan i Bergslagen togs det säkert ett och annat glädjeskutt av de styrande i Stockholm. Här fanns det en möjlighet att finansiera det pågående trettioåriga kriget. Som en del i projektet försågs Grythyttan med stadsprivilegier 1641.

Järnhanteringen i Grythyttan var i gång redan på medeltiden och runt hyttan hade det växt upp en by. Nu gick det inte riktigt som det var tänkt med silvret. Fyndigheten var inte så stor som man först hoppats och det blev aldrig någon riktig stad av Grythyttan. 1682 drogs privilegierna in.

Centrala delarna av Grythyttan består i dag av rödmålade trähus från 1700- och 1800-talet. De äldsta delarna av den spånklädda kyrkan är från 1632. Den riksbekanta gästgivaregården har anor från 1640-talet. På 1960-talet hotades den av rivning, men efter återöppnandet 1973 är gästgiveriet bygdens guldgruva.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Eller i SVTs öppna arkiv http://www.oppetarkiv.se/etikett/titel/Kr%C3%A5kguldet/

Anonym, 22:05, 8 oktober 2013. Anmäl

Arkitektonisk glädjechock i Surahammar

Sommarstugan är öppnad för säsongen vilket innebär regelbundna turer mellan Stockholm och Bergslagen. Resor är en anledning till fikapauser, helst på ett nytt ställe varje gång. I tisdags blev det Surahammar.

Vykort från Eilert, Surahammar.

Kommunhuset, som invigdes 1953, ritades av en av förra seklets stora arkitekter, Eskil Sundahl. Från den ena sidan skulle jag vilja säga att byggnaden är ordinär. Från den andra tvärtom. Att säga att sessionssalen sticker ut är inte att ta i för mycket.

Fakta/läs mer:
Martin Åhrén: ”Modernismens mötesplatser. Arkitektur i Bergslagen”, Länsmuseet Gävleborg, 2012.

Två andra modernistiska höjdpunkter:
Sankt Görans gymnasium i Stockholm: Kanske Stockholms vackraste byggnad.
Turiststationen i Jävre: Ett ufo på fel sida vägen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Öde skyskrapor i skogen

De flesta öde gruvorna i Bergslagen är oansenliga hål i marken, förhoppningsvis skyddade av någon form av stängsel. Men ibland dyker de upp över trädtopparna – övergivna väldiga betongkonstruktioner. Bergslagens egen skyline.

Gruvdriften i Striberg, strax nordväst om Nora lades ned 1967, trots stora investeringar bara tio, femton år tidigare. Satsningar som i dag är mäktiga lämningar ovanför Stribergs lilla samhälle.

Att besöka anläggningen vid Karls schakt är en nästan spöklik upplevelse. Laven, anrikningsverket, gruvstugan… Man väntar bara på att arbetet ska dra igång igen. Mer spöklikt blir det när man tänker på världen under jorden. Kilometerlånga gångar, 600 meter ned. Vad döljer sig där?

Fakta/läs mer
Kjell Sundström: ”Gruvbyggnader i Bergslagen”, Rapport RAÄ 1993:2, Riksantikvarieämbetet, 1993
Petter Eklund: ”Guide till det K-märkta Sverige. På spaning efter gruvlavar”; Byggförlaget, 1995.

Mer om Bergslagens järn på bloggen:
Skogen tar gruvan i Ösjöberg
BDJ – Järnets järnväg
Absint efter malm i Stråssa

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Ryktet säger att det står kvar ett helt tågsätt nere i gruvan

Huggormen, 07:49, 16 mars 2013. Anmäl

Jo för så är det nog, SOFO-hipsters sitter och skakar färgburkar, redo för att åka långt bort från latte och microbryggt öl, endast för att klottra på en gruva... Tror du överdriver DNs bloggars genomslagskraft en aning.... Skumt att värsta spökstaden är plogad?!

Pelle, 07:28, 16 mars 2013. Anmäl

Anonym, över 150 meter brukar man köra på som definition i Amerika och Europa. Men det är rätt löst det där, skulle säga att under 30 våningar så är det ingen skyskrapa, över 50 och det är med största sannolikhet en.

Fredrik, 01:38, 16 mars 2013. Anmäl

Jag har en gång klättrat upp på taket till den där laven och det var inte och leka med. För att nå lucka upp på taket måste man klättra på en tio meter hög hemsnickrad stege som står över ett stort hål som störtar ner i underjorden.

Jan, 00:51, 16 mars 2013. Anmäl

Ett femvåningshus är ingen skyskrapa, vet inte var gränsen går men i Asien brukar de vara 40 våningar eller mer.

Anonym, 00:34, 16 mars 2013. Anmäl

Det tråkiga är att nu kommer det bli vandaliserat och nerklottrat tack vare artikeln, det slår aldrig fel.

Anonym, 22:59, 15 mars 2013. Anmäl

Bergslagen är ett fantastiskt historiskt utflyktsmål för en biltur på sommaren. De miljöer som beskrivs i artikeln är unika och spännande för hela familjen. Avsluta dagen med middag i mysiga Kopparberg.

Carl, 22:54, 15 mars 2013. Anmäl

Anden i flaskan

Ibland räcker inte själarna till. När gruvan, för andra gången, lades ned 1983 försvann själva grunden för samhället Stråssa i Bergslagen. Samma sak för kyrkan Sankta Anna på platsen.

Samhället uppfördes efter att gruvan öppnats på nytt 1959. Villor och radhus i typiskt 1960-talsstil. Den röda träkyrkan vid genomfartsvägen invigdes 1972. En promenad i Stråssa kunde vara som en promenad i ett vanligt villaområde i vilken svensk stad som helst – om inte en del av husen helt tydligt lämnats tomma.


Fadern, sonen och den helige ande lämnade Sankta Anna kyrka 2009. Två år senare flyttade Sankta Annas bränneri AB in lokalen och i stället för nattvardsvin vankas det bland annat absint. Kyrkorummet är intakt och används vid provsmakningar och andra arrangemang. Om någon kontakt med högre makt fortfarande är möjlig vet jag tyvärr inte.

Fakta/läs mer
Petter Eklund: ”Guide till det ‘k-märkta’ Sverige. På spaning efter gruvlavar”, Byggförlaget, 1995.
Tomas Lindmark: ”Absinthe: sanning och myt”, Grenadine, 2007.
Klas Holmquist: ”Brännvinstillverkning startar i S:ta Anna” i Nerikes Allehanda den 23 maj 2011.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Håller inte alls med Anders Chydenius. Jag tycker det var bra och informativt skrivet, och jag blir inte alls illamående. Men det är klart, religiöst folk är, som vi har mer än tillräckligt många belägg för, lättkränkta.

Patrik, 19:42, 24 november 2012. Anmäl

Verkligt äckligt skrivet, klumpiga och plumpa skämt med kristen tro. Klart underkänt. Man mår dåligt av att läsa.

Anders Chydenius, 19:31, 15 november 2012. Anmäl

Harmagedon har börjat nu. håll i Anden så den inte flyger iväg.

Bengt, 08:50, 9 november 2012. Anmäl

Om man vill veta mer om absint så skulle jag personligen vilja avråda från Tomas Lindmarks bok. Det finns betydligt bättre och trovärdigare källor att tillgå. Läs mer om boken på http://www.absinthe.se/books-about-absinthe

Seth Pylad (Webbsida), 22:57, 7 november 2012. Anmäl

Tack för ett blogginlägg! /delägarna Göran och Henrik Läs gärna mer om bränneriet på www.facebook.com/sanktaannasbranneri

Göran Bäuerle (Webbsida), 15:57, 7 november 2012. Anmäl