När Gotland hade egna sedlar

Almedalsveckan i Visby – mingel, rosévin och lite politik. Och själva epicentrum på en krog vid Donners plats, inte i någon talarstol eller på någon presskonferens. Men föga anar deltagarna i de nattliga blocköverskridande samtalen byggnadens historiska betydelse.

1824 beslutade riksdagen – eller om det var hjältekonungen Karl XIV Johan – att enskilda personer fick bilda bankbolag. Först ut bland de så kallade enskilda bankerna blev ”Skånska privatbanken i Ystad” 1830. De nya enskilda bankerna hade rätt att ge ut egna sedlar och mellan 1831 och 1903 kom sammanlagt 31 banker att ge ut sedlar. Sedlarna innebar att bankerna i princip fick räntefria lån, men banken skulle på begäran lösa in sedlarna mot riksmynt.

nysedeln
Huset på Donners plats östra sida fick sitt nuvarande utseende på 1870-talet. I undervåningen hade Gotlands Enskilda Bank sitt kontor, vilket framgår av en bild från omkring 1890. Banken grundades 1868 och kom att ge ut sedlar med valörerna 5, 10, 50 och 100 riksdaler/kronor. GEB uppgick 1907 i Bank AB Södra Sverige, som i sin tur 1919 uppgick i Svenska Handelsbanken.
platsenI nedervåningen i huset till höger huserade banken. Foto: Schorle/Wikimedia Commons/CC BY-SA 3.0

För att det åter skulle ges ut egna betalningsmedel på Gotland krävs antagligen en självständighetsförklaring – men då skulle ju Almedalsveckan flytta någon annan stans. Vilket i sin tur skulle bli ett ekonomiskt slag i ansiktet på krögare och uthyrare. En svårlöst ekonomisk ekvation som kräver ett par glas rosé att lösa.

Fakta/läs mer
Nordisk Familjebok: Enskild bank
Rasmusson & Nathorst-Böös: ”Pengar på Gotland”, Svenska Handelsbanken, 1969.
Waldemar Falck: ”Visby förr i tiden”, Hanseproduktion, 1988.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

K-spaning på Gotland 14

När termometern drar sig under minus 15 grader kan det vara skönt att göra K-spaningen från kammaren. Jag hittade några gamla tändsticksaskar från kiosker och liknande i Visby på en auktionssajt på nätet. Minnen från en tid då det fanns 1-öres godis (och 1-öringar) och mellanstadieläraren kunde skicka elever till kiosken för att köpa John Silver. Här askar från några av etablissemangen som försvunnit.

askar1

Där Hagings tobakshandel låg på Adelsgatan säljs numer diverse saker till turister under sommaren. (Jag tänkte skriva skräp.)

Samma sak gäller för kiosken på Stora torget, som egentligen låg i början av Södra Kyrkogatan.

AB Visbys tobaksaffär, också den på Södra Kyrkogatan, har blivit en sommarrestaurang.

askar2

Lermans konditori förvandlades till en kvarterskrog för kanske 30 år sedan. Namn och meny har varierat.

Södervärnskiosken stod i hörnet av en villatomt. Den är sedan länge riven och helt borta.

Söderports gott har blivit ett gatukök som är öppet sommartid. Om jag minns rätt så var det här jag åt min första kebab. En smak av världen på andra sidan Östersjön.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

K-spaning på Gotland 13

Vissa blogginlägg kan man vänta med att skriva, andra är det mer bråttom med. Ett, tu tre kan det som finns att se vara helt borta och ordet osevärdhet bokstavligt uppfyllt.

Den gamla hamnstationen i Visby är i dag ombyggd till oigenkännlighet. Här fanns de första rulltrapporna på Gotland.

– Vi var många som hängde på låset vid invigningen! Gotlänningarna gick man ur huse för att åka upp och ned, upp och ned, upp och ned, vilket ledde till att rulltrappan gick sönder då och då, berättar min kollega Anders Sjöstrand.

Men nymodigheten möttes även med kritik. En del gnällde (va ska de va bra för…) på att rulltrapporna, som kostade 200.000 kronor, var för dyra. Landshövding Martin Wahlbäck var dock nöjd med den nya terminalen i sitt invigningstal den 23 februari 1964:

– Det här är en viktig händelse i Visbys historia, sade han enligt tidningen Gotlands Folkblads utsända.

Rulltrapporna försvarades med att passagerarna skulle embarkera de nya färjorna högt upp och att många hade tungt bagage.

vykortet
Tyvärr har jag inte något vykort som på ett bra sätt visar hamnterminalen. Här skymtar den delvis bakom m/s ”Gotlandia” på kortet från Gotlandskonst AB.

År 1983 invigdes dagens hamnstation och färjorna lämnade de inre delarna av hamnen. Nu har Spendrups fått klartecken att riva den gamla terminalen för att bygga ett bryggeri. Det hade varit trevligare om man återställt byggnaden, speciellt övervåningen med cafeterian och de stora fönsterytorna.

Läs också om den lilla, lilla bunkern i hamnen, som skulle stoppa tyskarna under andra världskriget.

Fakta/läs mer
Gunnar Fritzell: ”Visby hamns historia 2”, Hanseproduktion, 1978.
Kenneth Landgren: ”Med Nynäsbanan till Gotland”, Stockholm Nynäs järnvägs kamratförening, 2009.

terminalenTerminalen våren 2015.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

På en egen liten kyrkogård

Runt om i landet ligger koleragravar utspridda. Här är en av dem.

Under Krimkriget (1853–56) använde västmakterna Fårösund på norra Gotland som flottbas. En av många sjukdomar som plågade de stridande var kolera och även Fårösund hemsöktes.

Tjugoårige Lars Petter Höglund från Kajlungs i Lärbro hade vakttjänst i Fårösund och drabbades av koleran. Hemkommen till gården dog han inom ett dygn, den 8 september 1854.

På grund av smittorisken ville man ha den döde i jorden så snabbt som möjligt. Bonden lät begrava honom i kanten av en skogsdunge. Enligt legenden var prästen så rädd för smittan att han stod en bra bit från graven och ropade sin förkunnelse.

Graven är omgiven av en mur och har numer en sten. Platsen är väl värd ett besök, om inte annat för att fundera på hur det var i Sverige för bara 160 år sedan.

Fotnot: I en annan version av historien heter den döde Isak Forslund.

Fakta/läs mer
Lärbro hembygdsförening: Kajlungs

gravenEn sommarkväll vid graven i Lärbro.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

K-spaning på Gotland 12

Det är med lätt hjärta jag besöker den gamla festplatsen i Tofta (koordinater 57.48534, 18.13613). Allt är numer preskriberat och förhoppningsvis även glömt. Fem, sex midsommarhelger runt 1980 var Tofta platsen för min och mina kamraters dyrkan av sommaren, flickorna och ruset. Även om själva epicentrum låg på campingplatsen, så var festplatsen en viktig del av ”traditionen”.

För några år sedan höll festplatsen på att förfalla och växa igen, men Tofta varpaklubb, som äger området, har röjt och renoverat. Scenen och några längor finns kvar. Av dansgolvet återstår dock bara fundamenten av betong. Nästan helt borta är också taggtrådsstängslet, som skulle hålla icke betalande kavaljerer borta från dansen.

ToftaTofta.
Det fanns naturligtvis alternativ till festplatsen i Tofta. Någon åkte till Ljugarn, andra till Sudersand eller Åminne. I dag är dock de flesta av de gamla festplatserna jämnade med marken. Med ett lysande undantag: Ekbacken i Garda (57.31283, 18.58644).

Dansgolvet är intakt. Flera längor för tombola och luftgevärsskytte. Genom området porlar en bäck, det är en mycket vacker plats även dagtid. Och stängslet runt området ser ut att vara i funktion. Festplatsen hålls i ordning av mc-klubben Sugg MC och det brukar vara ett par arrangemang per år. Nästa chans för dig 2015 är ”Nostalgidansen” lördagen den 4 juli.

EkbackenEkbacken.
Men inte all dans skedde under bar himmel. I Follingbo fanns fram till början av 2000-talet danspalatset Follingbohus i en ombyggd skolbyggnad (57.58250, 18.37378). Min enda erfarenhet från lokalen är min idrottsklubbs 75-årsfest. Som omyndig var det mycket spännande… I dag är det bostäder i huset. Bara skylten ”Follingbohus” minner om storhetstiden.
FollingbohusFollingbohus. Vykort Hans Holmberg.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Vad döljer sig under rasmassorna i Ala?

Det börjar bli dags att planera sommarens aktiviteter och då står naturligtvis ett besök vid en gammal kastal högt på listan. Den här bloggen har avverkat kastaler på Gotland och Österlen, samt några vid Bråviken och en ensam stackare utanför Nyköping. Här kommer ytterligare ett objekt på Gotland.

I Ala på östra Gotland finns en ruinkulle, 21 meter i diameter och 2 meter hög. Den är inte undersökt av arkeologer. Ruinen kallas Kastalet, men det är inte klarlagt vad som döljs under rasmassorna. Kan det vara en kalkugn?

alabilden

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Var bor Döden?

En sen kväll i mitten av 1980-talet på stamkrogen i Visby kom diskussionen in på döden och var Döden bodde. Vi beslutades oss för att undersöka om Döden bodde i kyrkoruinen S:t Göran strax norr om ringmuren. Där låg stadens hospital för spetälska på medeltiden. Vi marscherade dit, men lyckades inte – om jag minns rätt – få någon kontakt med Döden. (Håll med om att det låter som inledningen på en sämre amerikansk skräckfilm.) Vi återvände till krogen.

Något år senare avled min mor på lasarettet i Visby och från hennes sjukrum hade man utsikt mot S:t Göran. Jag kommer ihåg att jag då funderade på om inte Döden trots allt bodde just vid kyrkoruinen.

Kyrkoruinen är välbevarad och ståtlig, men av själva hospitalet finns inga spår ovan jord. Kyrkan dateras till omkring år 1200. Spetälska blev så småningom allt ovanligare och 1542 bestämde hjältekonungen Kristian III att de särskilda spetälskehospitalen i Danmark skulle avvecklas. Anläggningen lämnades att förfalla. Kyrkogården kom dock att användas vid speciella tillfällen. Bland annat under pestepidemin 1711–12 och koleraepidemin på 1800-talet.  Intill ruinen finns två gravstenar kvar från det senare tillfället och med lite tålamod gick det i alla fall tidigare att läsa följande på den ena:

”Skomakaren Westerlund, 1824–1859, Jungfru A-M Fadder, 1797–1859”

gravarnaSista vilan.

Oavsett om man vill träffa Döden, eller inte, så är S:t Göran värt ett besök, speciellt i kvällssolen. Ruinen är låst, men det går att hyra nyckel på Gotlands museum. (Logga sedan in på din internetbank och skicka över lite pengar till de organisationer som kämpar mot dagens farsoter i runt om i världen.)

Fakta/läs mer:
Gunnar Svahnström: ”Visby under tusen år”, Awe/Gebers, 1984.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Oljan var Gotlands hopp

Vad krävs för att Gotland ska bli självständigt från Sverige? Antagligen stora fynd av olja. Frågan är dock om det är ett pris man är villig att betala.

(Vid läsning av detta blogginlägg rekommenderas lyssning av ”Skagerack” med Scafell Pike.)

När man hittade olja i Norge på 1960-talet tändes hoppet i Sverige och provborrningar gjorde på flera platser i landet. År 1974 påträffades olja på Gotland och fram tills verksamheten upphörde 1993 borrades 323 hål – bara 20-30 gav någon utdelning. Sammanlagt pumpades cirka 100.000 kubikmeter olja upp.

vykortetOljeborrning i Hamra på södra Gotland. Vykort från Gotlandskonst.

Risungsfältet på norra Gotland stod för en dryg tredjedel av oljefynden. Intill landsvägen finns Sveriges enda bevarade oljepumpanläggning – ett minne av något som skulle ha kunnat bli så mycket större. Men allt hopp är inte ute, nya aktörer har gjort nya fynd på ön.

pumpenDen bevarade anläggningen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Om effekter av ljudbangar på människa

Året var 1972 och forskarna ville veta hur människor reagerade på den ljudbang som uppstår när ett reaplan passerar ljudvallen. Undersökningen genomfördes av Statens Naturvårdsverk, Omgivningshygieniska avdelningen, och Karolinska Institutet, Hygieniska institutionen. Platsen var Hoburgen på södra Gotland.

De drygt 20 personerna från fastlandet kompletterades med kvinnlig lokalbefolkning som värvats med annonser i Gotlandstidningarna. Försöksplatsen överflögs 5-13 gånger dagligen av J35 Draken från F12 och F13 och personernas reaktioner noterades. Det kunde konstateras att fler personer blev överraskade om ljudbangen var starkare, men att reaktionens styrka inte påverkades av ljudnivån.

Även de djur som fanns i området observerades under överflygningarna och det visade sig att ”i vissa fall avbröts pågående aktiviteter och hos fåren kunde en reaktion med ansamling till en flock konstateras”.

BangStenen

Till minne av den epokgörande forskningen finns en liten minnessten på kullen bakom restaurang Majstregården på Hoburgen.

Stort tack till Anders Hellgren i Visby, som tipsade om osevärdheten!

Tidigare blogginlägg om Hoburgen:
Restaurangen vid slutet av Gotland.
Ensam sjökapten under gravsten.

Fakta/läs mer
Med dr professor Ragnar Rylander: ”Effekter av ljudbangar på människa – Resultat av fältförsök på Gotland, oktober 1972 – Bang -72” Omgivningshygieniska avdelningen, Statens Naturvårdsverk och Hygieniska institutionen, Karolinska Institutet, Stockholm.
En amerikansk rapport som behandlar försöket ovan.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Tänk så mycket onödig forskning det finns. Det finns bara ett ord Skiträdd

grinola, 03:25, 30 augusti 2014. Anmäl

Vad man vet idag är att hjärtproblem infrakter och liknande är mycket högre i antal nära flygplatser, forskare tror att det beror på stress av bullret. Man kan ju även anta att flygbränslet orsakar dito.

Elvira, 02:14, 30 augusti 2014. Anmäl

Rånmördaren som inte ville dö

Ungefär halvvägs mellan Visby och Slite står på landsvägens södra sida en obetydlig minnessten. Texten är numer svårtydd, men lyder ”Husbonden N. Kullsarfve född den 23 oct. 1799 blev här mördad och rånad af P. Hammarström d. 27 oct. 1857”. Bytet blev 70 riksdaler, i dag cirka 3.500 kronor.

Nils Kullsarve hade varit inne i Visby och bland annat tagit emot betalning för sålt spannmål. Den före detta fästningsfången Johan Petter Hammarström råkade bli vittne till transaktionen i handelsboden och beslutade sig för att råna Kullsarve. Hammarström hade hört åt vilket håll Kullsarve skulle efter avslutade affärer och bad om skjuts. Under en bensträckare plockade han åt sig en sten.

Nästan framme vid Tollby gård i Källunge såg Hammarström sin chans och slog till två gånger i huvudet med stenen, slet ned Kullsarve på vägen och tog hans plånbok. Kullsarve kvicknade dock till, men Hammarström hittade en större sten och slog ihjäl honom.

Mordoffret på vägen upptäcktes nästan genast efter dådet av två förbipasserande. Nils Kullsarves svärson kom också snabbt till platsen, eftersom hästarna hittats springande lösa.

Petter Hammarström betalade bland annat gamla skulder med rånbytet, men tiden i frihet blev kort. Den fanns vittnen som sett honom tillsammans med Kullsarve och den 1 november greps han i Atlingbo.

Hammarström erkände med en gång och dömdes att ”mista liv sitt genom halshuggning”. Nådeansökan avslogs. Därmed var det dags för den sista akten – som blev minst lika dramatisk som den första. Scenen var avrättningsplatsen på Endre backe. (En plats som ni som följer denna blogg redan har besökt.)

Den gotländska kulturhistorikern Theodor Erlandsson, som bland annat skapade Bungemuseet, intervjuade på 1890-talet en av de personer som hade varit med på Hammarströms avrättning den 25 augusti 1858.

När prästen läste ”Fader vår” för Petter Hammarström gjorde den dödsdömda ett flyktförsök och det uppstod kaos bland de bönder som kommenderats ut för vakthållningen. Till slut stoppades Hammarström av Erlandssons sagesman. Hammarström fick ett kraftigt hugg över ryggraden av poliskonstapelns sabel och sjönk ihop, innan han släpades fram till stupstocken och blev av med huvudet. Han begravdes i en grop i skogsbrynet med huvudet mellan benen.

När Erlandssons sagesman senare en kväll kom körande förbi avrättningsplatsen började det hagla stenar omkring honom. Först trodde mannen att det var några busungar, men sedan insåg han att det var Hammarström som hämnades från andra sidan döden. Han steg av vagnen och ropade ”Jaså, det är du, Hammarström. Gå då till ro, för du fick bara vad du förtjänte!” Därefter upphörde stenkastningen.

Theodor Erlandsson avslutar sin nedteckning med en undran ”om den gamla goda tiden var så särskilt bra ändå”.

Fakta/läs mer
Theodor Erlandsson: ”En döende kultur. Andra samlingen”, Förlag Bungemuseet, 1981.
Torsten Daun: ”Med våldsam hand. Om mord, dråp, mordbrand och mordförsök på Gotland under 1800-talet”, Gotlandica förlag, 2008.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1