Var bor Döden?

En sen kväll i mitten av 1980-talet på stamkrogen i Visby kom diskussionen in på döden och var Döden bodde. Vi beslutades oss för att undersöka om Döden bodde i kyrkoruinen S:t Göran strax norr om ringmuren. Där låg stadens hospital för spetälska på medeltiden. Vi marscherade dit, men lyckades inte – om jag minns rätt – få någon kontakt med Döden. (Håll med om att det låter som inledningen på en sämre amerikansk skräckfilm.) Vi återvände till krogen.

Något år senare avled min mor på lasarettet i Visby och från hennes sjukrum hade man utsikt mot S:t Göran. Jag kommer ihåg att jag då funderade på om inte Döden trots allt bodde just vid kyrkoruinen.

Annons:

Kyrkoruinen är välbevarad och ståtlig, men av själva hospitalet finns inga spår ovan jord. Kyrkan dateras till omkring år 1200. Spetälska blev så småningom allt ovanligare och 1542 bestämde hjältekonungen Kristian III att de särskilda spetälskehospitalen i Danmark skulle avvecklas. Anläggningen lämnades att förfalla. Kyrkogården kom dock att användas vid speciella tillfällen. Bland annat under pestepidemin 1711–12 och koleraepidemin på 1800-talet.  Intill ruinen finns två gravstenar kvar från det senare tillfället och med lite tålamod gick det i alla fall tidigare att läsa följande på den ena:

”Skomakaren Westerlund, 1824–1859, Jungfru A-M Fadder, 1797–1859”

gravarnaSista vilan.

Oavsett om man vill träffa Döden, eller inte, så är S:t Göran värt ett besök, speciellt i kvällssolen. Ruinen är låst, men det går att hyra nyckel på Gotlands museum. (Logga sedan in på din internetbank och skicka över lite pengar till de organisationer som kämpar mot dagens farsoter i runt om i världen.)

Fakta/läs mer:
Gunnar Svahnström: ”Visby under tusen år”, Awe/Gebers, 1984.

Dela med dina vänner

  • 7
  • 1
  • 0
  • 1

Oljan var Gotlands hopp

Vad krävs för att Gotland ska bli självständigt från Sverige? Antagligen stora fynd av olja. Frågan är dock om det är ett pris man är villig att betala.

(Vid läsning av detta blogginlägg rekommenderas lyssning av ”Skagerack” med Scafell Pike.)

När man hittade olja i Norge på 1960-talet tändes hoppet i Sverige och provborrningar gjorde på flera platser i landet. År 1974 påträffades olja på Gotland och fram tills verksamheten upphörde 1993 borrades 323 hål – bara 20-30 gav någon utdelning. Sammanlagt pumpades cirka 100.000 kubikmeter olja upp.

vykortetOljeborrning i Hamra på södra Gotland. Vykort från Gotlandskonst.

Risungsfältet på norra Gotland stod för en dryg tredjedel av oljefynden. Intill landsvägen finns Sveriges enda bevarade oljepumpanläggning – ett minne av något som skulle ha kunnat bli så mycket större. Men allt hopp är inte ute, nya aktörer har gjort nya fynd på ön.

pumpenDen bevarade anläggningen.

Dela med dina vänner

  • 4
  • 2
  • 0
  • 0

Om effekter av ljudbangar på människa

Året var 1972 och forskarna ville veta hur människor reagerade på den ljudbang som uppstår när ett reaplan passerar ljudvallen. Undersökningen genomfördes av Statens Naturvårdsverk, Omgivningshygieniska avdelningen, och Karolinska Institutet, Hygieniska institutionen. Platsen var Hoburgen på södra Gotland.

De drygt 20 personerna från fastlandet kompletterades med kvinnlig lokalbefolkning som värvats med annonser i Gotlandstidningarna. Försöksplatsen överflögs 5-13 gånger dagligen av J35 Draken från F12 och F13 och personernas reaktioner noterades. Det kunde konstateras att fler personer blev överraskade om ljudbangen var starkare, men att reaktionens styrka inte påverkades av ljudnivån.

Även de djur som fanns i området observerades under överflygningarna och det visade sig att ”i vissa fall avbröts pågående aktiviteter och hos fåren kunde en reaktion med ansamling till en flock konstateras”.

BangStenen

Till minne av den epokgörande forskningen finns en liten minnessten på kullen bakom restaurang Majstregården på Hoburgen.

Stort tack till Anders Hellgren i Visby, som tipsade om osevärdheten!

Tidigare blogginlägg om Hoburgen:
Restaurangen vid slutet av Gotland.
Ensam sjökapten under gravsten.

Fakta/läs mer
Med dr professor Ragnar Rylander: ”Effekter av ljudbangar på människa – Resultat av fältförsök på Gotland, oktober 1972 – Bang -72” Omgivningshygieniska avdelningen, Statens Naturvårdsverk och Hygieniska institutionen, Karolinska Institutet, Stockholm.
En amerikansk rapport som behandlar försöket ovan.

Dela med dina vänner

  • 12
  • 2
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Tänk så mycket onödig forskning det finns. Det finns bara ett ord Skiträdd

grinola, 03:25, 30 augusti 2014. Anmäl

Vad man vet idag är att hjärtproblem infrakter och liknande är mycket högre i antal nära flygplatser, forskare tror att det beror på stress av bullret. Man kan ju även anta att flygbränslet orsakar dito.

Elvira, 02:14, 30 augusti 2014. Anmäl

Rånmördaren som inte ville dö

Ungefär halvvägs mellan Visby och Slite står på landsvägens södra sida en obetydlig minnessten. Texten är numer svårtydd, men lyder ”Husbonden N. Kullsarfve född den 23 oct. 1799 blev här mördad och rånad af P. Hammarström d. 27 oct. 1857”. Bytet blev 70 riksdaler, i dag cirka 3.500 kronor.

Nils Kullsarve hade varit inne i Visby och bland annat tagit emot betalning för sålt spannmål. Den före detta fästningsfången Johan Petter Hammarström råkade bli vittne till transaktionen i handelsboden och beslutade sig för att råna Kullsarve. Hammarström hade hört åt vilket håll Kullsarve skulle efter avslutade affärer och bad om skjuts. Under en bensträckare plockade han åt sig en sten.

Nästan framme vid Tollby gård i Källunge såg Hammarström sin chans och slog till två gånger i huvudet med stenen, slet ned Kullsarve på vägen och tog hans plånbok. Kullsarve kvicknade dock till, men Hammarström hittade en större sten och slog ihjäl honom.

Mordoffret på vägen upptäcktes nästan genast efter dådet av två förbipasserande. Nils Kullsarves svärson kom också snabbt till platsen, eftersom hästarna hittats springande lösa.

Petter Hammarström betalade bland annat gamla skulder med rånbytet, men tiden i frihet blev kort. Den fanns vittnen som sett honom tillsammans med Kullsarve och den 1 november greps han i Atlingbo.

Hammarström erkände med en gång och dömdes att ”mista liv sitt genom halshuggning”. Nådeansökan avslogs. Därmed var det dags för den sista akten – som blev minst lika dramatisk som den första. Scenen var avrättningsplatsen på Endre backe. (En plats som ni som följer denna blogg redan har besökt.)

Den gotländska kulturhistorikern Theodor Erlandsson, som bland annat skapade Bungemuseet, intervjuade på 1890-talet en av de personer som hade varit med på Hammarströms avrättning den 25 augusti 1858.

När prästen läste ”Fader vår” för Petter Hammarström gjorde den dödsdömda ett flyktförsök och det uppstod kaos bland de bönder som kommenderats ut för vakthållningen. Till slut stoppades Hammarström av Erlandssons sagesman. Hammarström fick ett kraftigt hugg över ryggraden av poliskonstapelns sabel och sjönk ihop, innan han släpades fram till stupstocken och blev av med huvudet. Han begravdes i en grop i skogsbrynet med huvudet mellan benen.

När Erlandssons sagesman senare en kväll kom körande förbi avrättningsplatsen började det hagla stenar omkring honom. Först trodde mannen att det var några busungar, men sedan insåg han att det var Hammarström som hämnades från andra sidan döden. Han steg av vagnen och ropade ”Jaså, det är du, Hammarström. Gå då till ro, för du fick bara vad du förtjänte!” Därefter upphörde stenkastningen.

Theodor Erlandsson avslutar sin nedteckning med en undran ”om den gamla goda tiden var så särskilt bra ändå”.

Fakta/läs mer
Theodor Erlandsson: ”En döende kultur. Andra samlingen”, Förlag Bungemuseet, 1981.
Torsten Daun: ”Med våldsam hand. Om mord, dråp, mordbrand och mordförsök på Gotland under 1800-talet”, Gotlandica förlag, 2008.

Dela med dina vänner

  • 2
  • 3
  • 0
  • 0

Välbevarad skans från andra världskriget

Enligt medieuppgifter är rysskräcken större än någonsin på Gotland. Skönt då att det fortfarande finns skyddsrum kvar att krypa ned i när man blir riktigt rädd.

Skyttevärn.

Mellan Kappelshamns- och Valleviken på norra Gotland uppfördes under andra världskriget den så kallade Lärbrolinjen. Den bestod av 15 skansar och uppgiften var att försvara den skyddade Fårösundsbassängen i norr. Linjen var helt klar först i början av 1945.

Nedgång till skyddsrummet.

Numer är de flesta av skansarna borta, men skansen ”Grustaget” på Skoldrebacke är i det närmaste intakt – bara vägspärren saknas. Skyddsrummet för 24 personer (Sk24) omges av skyttevärn och stridsvagnshinder.

Nere i skyddsrummet.

I skyddsrummet, som står öppet, finns sängarna och den handdrivna fläkten kvar. Ta med en ficklampa om du vill undersöka anläggningen närmare.

Karta över skansen Grustaget.

Fakta/läs mer
Bengt Hammarhjelm: ”Beredskap på Gotland 175 år 1811–1986”, Ödins förlag, 1999.
Per Dahl (red): ”Svensk militärhistorisk atlas”, Hjalmarson & Högberg, 2000.
Ryss’n kummar!”, Symposium om ryssar och rysskräck på Gotland från Bodisco till Nordstream, Högskolan på Gotland, 2009
Högberg & Ohlsson: ”Militär utflykt!”, Fort & Bunker, 2006.

Dela med dina vänner

  • 4
  • 2
  • 0
  • 1

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Våra odugliga politiker har krympt svensk försvarsförmåga till oigenkännlighet efter åtskilliga år av besparingar. Sverige är utskrattat utomlands, ingen tar ett land med ett Kalle Anka-försvar på allvar. Militarisera Gotland NU!

Ludde, 22:56, 10 maj 2014. Anmäl

Undangömt gilleshus från medeltiden

Innanför Visbys ringmur vimlar det av medeltida byggnader, men det finns faktiskt en hel del även ute på den gotländska landsbygden. Det gäller bara att veta var.

Cirka 15 kilometer sydost om Visby återfinns den lilla socknen Björke och gården Björksarve. På gården står ett stenhus, som uppfördes för ett S:ta Katarina gille i mitten av 1400-talet. Gillet grundades 1443 av kyrkoherden i Björke, Botulf.

Förutom gilleshuset finns unikt nog gillets stadgar bevarade i avskrifter. Ville man bli medlem i gillet fick ens rykte inte vara skamfilat: ”Var och en som vill gå in i S:ta Katarina gille skall vara utan uppenbar vanära och skam och dåligt rykte.” Naturligtvis skulle man också ha råd med inträdesavgiften. Gillets ändamål var – precis som i de flesta gillen – att ta hand om medlemmarna. I S:ta Katarina gille gällde detta även efter att någon hade avlidit.

Ordet öl nämns ett otal gånger i stadgarna, så jag misstänker att fester hade en framträdande plats i verksamheten. Men det gällde att sköta sig. Den som spillde öl eller spydde i gilleshuset drabbades av böter.

Fakta/läs mer
Nationalencyklopedin
Sven-Erik Pernler: ”S:ta Katarina-gillet Björke” i Gotländskt arkiv 1986.

Dela med dina vänner

  • 12
  • 2
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

De regler som nämns i slutraderna borde även ha funnits på den sentida Spy Bar och ställen i närheten, men det är nog att begära för mycket av den urbana banan(re)publiken.

Thomas, 03:28, 3 april 2014. Anmäl

K-spaning på Gotland 11

Landet slutar med en klippa och sedan tar vattnet vid. Det kan vara Godahoppsudden i Afrika eller Gibraltar i Europa – men det är Hoburgen på Gotland. Eftersom uddar, med underliggande rev och kraftiga strömmar, kan ställa till problem för sjöfarande håller vi oss på landbacken.

(I gymnasiet tänkte jag mig ett liv till sjöss, men när krigsmakten placerade mig i kavalleriet i stället för i flottan blev jag knäckt. Nu har jag dessutom glömt bort hur man rider.)

Restaurangen vid slutet av Gotland heter Majstregården och är ett givet mål för alla K-spanare med känsla för 1960-talet. Rustik inredning med träpanel och ett tidstypiskt yttre, som smälter in i ett av Gotlands vackraste landskap. Något som uppmärksammades vid den inofficiella invigningen den 22 maj 1969.

Vykort utgivet av Majstregården 1985.
Gotlands Allehandas Allan Cedergren var på plats, tillsammans med landshövding Torsten Andersson och andra speciellt inbjudna, och refererade: ”Under den efterföljande lunchen som värdfolket bjöd på, yttrades många positiva saker både om restaurangens utsökta läge och det sätt på vilket man passat in den lågmälda byggnadskroppen i den känsliga omgivningen.”

Majstregården i dag.
När du besöker Majstregården ska du fortsätta lite söderut och titta på det här.

Fakta:
Allan Cedergren: ”Landshövdingen lyckönskade då Majstregården ’öppnades’” i Gotlands Allehanda den 23 maj 1969.

Dela med dina vänner

  • 9
  • 1
  • 0
  • 0

Kungen bankade in kristendomen i gutarna

Gotland kallas ibland för De hundra kyrkornas ö. Tacka norrmannen Olav Haraldsson för det! Utan honom hade gutarna kanske fortfarande blotat till Tor och Oden.

Den norske kungen var på landsflykt när han i slutet av 1020-talet landsteg på Gotland, enligt legenden på en plats på den nordöstra delen av ön som i dag heter Sankt Olofsholm. De hedniska nordergutarna gillade inte en kristen kung på sin mark och hövdingen Dacker samlade ihop en här för att kasta ut kungen. Slaget kom att stå på Lajkarhajd.

Före bataljen föll Olav ned på knä och bad för seger, och hans gud var starkare denna gång. Efter segern tvingade han gutarna att anta kristendomen. Kvar på Lajkarhajd finns Sangelstenen där kungen förättade sin bön. Avtrycken av hans armbågar och knän syns än i dag. Knackar man på stenen med en mindre sten avger den en metallisk ton. Även det ett litet mirakel.

Olav Haraldsson föddes omkring 995, som son till en till en norsk storman. Redan som tolvåring ska han ha farit Europa runt och härjat som viking. Kanske var han med i London 1014 när vikingarna raserade den gamla romerska bron över Themsen. Döpt sig ska Olav ha gjort i Rouen i Normandie.

År 1015 återvände Olav till Norge och utsågs till kung. Väl hemma jobbade han hårt och brutalt för att ena och kristna landet. Olav kom dock på kant med Nordens mäktigaste man, den danske hjältekonungen Knut den store, och 1028 fördrevs Olav från Norge. Han rymde till Ryssland.

Två år senare försökte Olav, med svensk hjälp, att återta den norska kronan, men det gick inget vidare. Han stupade den 29 juli 1030 i ett slag vid Stiklestad, nordost om Trondheim. Med en gång började det ske under intill hans döda kropp. Kungen begravdes i ett kapell i nuvarande Trondheim och miraklerna fortsatte. En katedral, Nidarosdomen, uppfördes på platsen och pilgrimmerna strömmade till. De gör det fortfarande. Han kanoniserades 1164. Olav den helige är bland annat Norges och Gotlands skyddshelgon, men kulten var (är) utbredd även i Danmark och Sverige.

FOTNOT: Det finns även andra teorier om hur Gotland kristnades.

Fakta/läs mer:
John J Delaney: ”Pocket dictionary of saints”, Image books, 1983.
Roger Öhrman: ”Vägen till Gotlands historia”, Gotlands fornsal, 1994.
Lennart Jörälv: ”Vägen till Nidaros”,  Wahlström & Widstrand, 2000.
Nationalencyclopedin.

Dela med dina vänner

  • 27
  • 1
  • 0
  • 0

Hur lång var en aln egentligen?

Fram till 1889 var det ordning på de svenska längdmåtten. En fot var en fot, en aln var en aln, och så vidare. (En mil var 10.689 meter.) Glasklart! Men hur lång var då egentligen en aln?

Ordet aln betyder underarm – de flesta äldre måtten utgick från någon kroppsdel. Problemet var bara att en underarm bedömdes vara olika lång i olika delar av landet. Likare sattes upp på kyrkportar och i rådhus runt om i riket, så att det inte skulle någon tvekan om vad som gällde på platsen. Man ville ju inte bli lurad på någon tum rep!

Hjältekonungen Karl IX fann dock detta lite opraktiskt och 1604 beslutade han att en aln i Sverige skulle vara 59,38 centimeter. Som utgångspunkt hade han den så kallade Rydaholmsalnen som hängde på Rydaholms kyrka i Småland. Konungen lät tillverka en kopia. Rikslikaren hängde i de olika rådhusen i Stockholm ända fram till 1989, då den hamnade i magasinet hos Stockholms stadsmuseum.

Alnen i Stånga på Gotland.

Några få alnar lär hänga kvar runt om i landet. På Stånga kyrka på Gotland hänger en kopia av Stångaalnen, originalet från 1200-talet förvaras inne i kyrkan. Alnen är 55,5 centimeter och bär texten ”Hitta ier ret gota eln” (Detta är rätt gutaaln).

Hur gick det för Rydaholmsalnen, som blev hela rikets aln? Några skolpojkar från Växjö domskola, som flyttats till Rydaholm för pestens skull, slet ned och kastade bort den 1621. Ligister har det alltid funnits.

FAKTA/LÄS MER Sam Owen Jansson: ”Måttordbok”, Nordiska museet, 1950.
Lagerlöf & Stolt: ”Stånga kyrka”, Almqvist & Wiksell, 1968.

Dela med dina vänner

  • 4
  • 1
  • 0
  • 1

Sjunkna sarkofager på havets botten

År 1761 kom ett skepp med sarkofager, tillverkade av gotländsk sandsten, till Åhus på den skånska ostkusten. Men något gick fel. Innan lasten hann lossas sjönk fartyget utanför Revhaken. Någon gjorde en karta över förlisningsplatsen, men platsen glömdes så småningom bort. Fartyg och last sjönk allt djupare ned i den sandiga botten.

Kartan med förlisningen finns avritad i en bibel från 1840-talet, men det var först 1953 som vraket återfanns. I olika omgångar bärgades sex av de nästan tio ton tunga sarkofagerna. En ställdes upp framför S:ta Annas kapell i Åhus. En återbördades till södra Gotland, där den en gång tillverkats, och placerades vid hembygdsgården i Eke. Kvar på tre meters djup utanför Revhaken vilar resterna av det 20 meter långa fartyget och åtminstone tre sarkofager.

Sarkofagen i Eke på Gotland.

Men vad hände egentligen med den engelska prinsessa som enligt legenden fanns med ombord 1761? Rånmördades hon verkligen av några fiskare?

Fakta/ läs mer
Riksantikvarieämbetets Fornsök.
Mogens Månsson: ”Stensarkofagerna utanför Revhaken i Åhus”.
Maj Wennerdahl: ”Sällsamheter på Gotland”, Rabén & Sjögren, 1985.

När du besöker Åhus nästa gång ska du också titta på de unika resterna av stadsmuren.
Fler sjunkna gravmonument hittar du, kanske, i Vättern.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Nu ska länken fungera. /Skribenten

Mats Areskoug, 18:58, 22 maj 2013. Anmäl

Får inte prinsesslänken att funka.

emi, 17:03, 22 maj 2013. Anmäl