Historisk Norrköpingsbro med avgift

Tro inte att vägtullar och broavgifter är något nytt i Sverige! I Norrköping finns – i alla fall ett tag till – Femöresbron över Motala ström.

Gångbron öppnades 1901 för att underlätta för gästerna vid Kneippens kuranstalt att ta sig ut till Himmelstalund. Ända fram till 1940-talet kostade det att passera över bron. Brovakten bodde i en stuga som fortfarande står kvar vid det norra brofästet. I stugans trädgård finns nu en vacker örtagård.

bron
Hösten 2016 stängdes Femöresbron sedan man konstaterat att konstruktionen var kraftigt angripen av rost. I december slog så bomben ned i Norrköping: Angreppen var så kraftiga att bron inte skulle gå att rädda. I början av februari lät det dock lite hoppfullare, kanske kan bron ändå repareras.

Skulle brons saga vara all finns det ändå anledning att stanna till Himmelestalund. Tre byggnader finns kvar från Himmelstalunds hälsobrunn. Den upptäcktes 1708, men fick slå igen på 1860-talet sedan en koleraepidemi satts i samband med brunnens vatten. Och så hällristningarna.

Fakta/läs mer
Länsstyrelsen Östergötland: ”Riksintresse: KE 50–51. Leonardsberg – Himmelstalund – Skälv”, 2001.
Emil Jakobsson: ”Beskedet: Bron ska lyftas bort” på nt.se den 10 februari 2017.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Brutalt på läktaren i Katrineholm

Det är lätt att hålla med författarna till boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”: Läktaren på Backavallen i Katrineholm är ”brutalt snygg”.

Smidig betongstomme kompletterad med trä med patina. Konstruktionen smälter väl in omgivningen en mulen vinterdag. Det enda som bryter av är de färgglada plastsitsarna, men så har de också tillkommit i efterhand.

vallen
Läktaren invigdes av prins Bertil 1962 och är ett exempel på arkitekturstilen brutalism. En fin detalj är domartornets tak som har samma kurviga form som läktarens. En annan är den ståtliga skorstenen, de blir färre och färre sedan fjärrvärmen tagit över.

Fakta/läs mer
Cecilia Tuohy: ”Backavallens läktare, en kurvig skönhet från 60-talet” i Katrineholms-Kuriren den 8 september 2013.
Willis mfl: ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”, Arx, 2016.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Eremiterna i Mariefred

Kartusianerna räknas till en av de strängaste ordnarna inom den katolska kyrkan. Varje munk/nunna i klostret disponerar ett eget litet hus där han/hon lever i absolut avskildhet.

År 1493 bjöd Sveriges riksföreståndare Sten Sture in fyra kartusianermunkar från Rostock. De fick gården Gripsholm i Södermanland. Året därpå grundlade de klostret Pax Mariae – Mariefred – på en udde i Mälaren. Klostrets historia blev dock mycket kort. I och med hjältekonungen Gustav Vasas genomförande av reformationen stängdes klostret 1526. Byggnaderna revs och materialet återanvändes i uppförandet av Gripsholms slott. Innan stängningen hade den givmilde Sten Sture fått sin grav i klosterkyrkan, för tillfället vilar han i domkyrkan i Strängnäs.

klostermur
På platsen för kartusianernas klosterkyrka stod 1624 staden Mariefreds kyrka klar. (Mariefred hade vuxit fram som ett servicesamhälle till Gripsholms slott, övertagit klostrets namn och fått sina stadsprivilegier 1605.) Den tydligaste lämningen av klosterkyrkan är en bit mur på södra sidan av kyrkokullen. Den som längtar efter ståtligare kyrkoruiner får bege sig till närbelägna Kärnbo eller Ärja.

Fakta/läs mer
Broomé mfl: ”Katolska ordnar och kloster”, Petrus de Daciaföreningen, 1963.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Piraternas tredje borg i Norrland

Dags så för den tredje och sista av piraternas borgar i Norrland, Gaddaborg i Gästrikland. Följare av denna blogg har tidigare kunnat ta del av inlägg om Styresholm och Faxeholm. Till skillnad mot dessa är lämningarna av Gaddaborg minst sagt obetydliga – en riktig osevärdhet.

Borgen anlades antagligen mot slutet av 1390-talet av Vitaliebröderna, ett sjörövarsällskap som härjade i Östersjön. Borgen intogs av unionsdrottningen Margaretas trupper, senast hösten 1398. Sannolikt revs borgen redan tre år senare.

Gaddaborg låg på den östra udden av ön med namnet Ön i Gavleån, cirka 10 kilometer från kusten. Borgområdet hade en trekantig form med ån på två sidor och en vallgrav på den tredje. Inga större båtar har kunnat ta sig upp för ån till Gaddaborg, men borgen låg strategiskt placerad nära vägen till det viktiga Bergslagen.

gaddaborg
Platsen för borgen är sedan länge uppodlad och efter sexhundra år är alla spår i princip borta. Med mycket god fantasi kanske det går att upptäcka en liten rest av vallgraven.

Fakta/läs mer
Informationstavla på platsen.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitets akademien, 1996.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kung Ingjald Illrådes sista bloss

Det var en gång en kung som hette Ingjald Illråde som inte skydde några medel för att utvidga sitt rike. Under sin fars, Bröt-Anunds, gravöl i Uppsala satte han eld på gästabudssalen. Sex kungar, med anförvanter, från intilliggande riken brann inne och Ingjald kunde lägga sig under deras länder. Kungen av Södermanland hade lämnat återbud till gravölet, men efter diverse strider brann även han upp. Ingjald Illråde var nu kung över svearna.

Ingjalds dotter Åsa, som var gift med kung Gudröd av Skåne, var lika driftig hon. Först fick hon Gudröd att ta livet av sin bror Halvdan, sedan tog hon själv livet av Gudröd. Halvdans son Ivar ogillade dock dödandet och beslutade sig för att hämnas.

Åsa flydde till sin far. Ivar samlade ihop en stor här och begav sig upp till Mälardalen. Ingjald och Åsa belägrades på kungsgården Räninge. När de insåg att slaget var förlorat brände de sig själva inne på gården.

Ingjald Illråde blev den siste kungen ur Ynglingaätten i Uppsala. Ivar fick tillnamnet Vidfamne eftersom han lade hela Sveariket – och även Danmark, Baltikum, samt delar av Saxland och England – under sig.

borgen
Allt detta är naturligtvis en saga. Men om det hade varit sant så hade kanske kungsgården Räninge legat i det som i dag är fornborgen med namnet Rällingeborg. Och kanske hade det varit där, på Fogdön nordväst om dagens Strängnäs, som Ingjald Illråde gick upp i rök år 655. Borgens inre mur bär spår av eld, en påverkan som är daterad till någon gången mellan år 445 och 725.

Fakta/läs mer
Starbäck & Bäckström: ”Berättelser ur svenska historien”, 1885–86.
Verner von Heidenstam: ”Svenskarna och deras hövdingar”, 1908–10.
Alf Henrikson: ”Ända från Vendelkråka”, Bra Böcker, 1985.
Dick Harrison: ”Sveriges Historia 600–1350”, Norstedts, 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Man vill bara sätta stenen i rullning

Den kantiga stenen är cirka fem meter hög och verkar balansera på en spets. Den så kallade Spikstenen ser ut att när som helst kunna rulla i väg och säkert är det tusentals personer som genom åren försökt sätta stenen i rörelse. Flyttblocket har dock stått där det har stått sedan inlandsisen placerade det på platsen för cirka 10.000 år sedan.

Du hittar den märkliga stenen på en ås intill sjön Båvens södra ände i Sörmland.

stenen

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Brände fogdens borg och fick en sång

I den ovetenskapliga följetongen om obetydliga rester efter landets medeltida borgar har turen nu kommit till Faxeholm, beläget i dagens Söderhamn.

Faxeholm delar historia med Styresholm vid Ångermanälven (se blogginlägg från 30 mars 2016). Fästet uppfördes i slutet av 1300-talet av sjörövarna Vitaliebröderna. Överlämnades till unionsdrottningen Margareta 1398 och blev därefter en borg för rikets fogde.

De boende i Hälsingland var minst sagt missnöjda med Kalmarunionen och skattepolitiken. Under ledning av Olof Djäken hakade man på Engelbrekts uppror och den 8 september 1434 intogs borgen Faxeholm och brändes. Händelsen skildras i ”Delsbovisan”/”Faxehusvisan” som nedtecknades på 1600-talet.

Stormningen av borgen skildras livfullt i en bok för folkskolan från 1898. Dessutom får vi veta att det i början av 1434 utkämpades en strid mellan allmoge och danskar på Ljusnans is. Allmogen gick segrande ur striden eftersom man hällde ut ärter som de fumliga danskarna halkade omkull på.

I boken påminns vi också om Faxeholms historiska betydelse. ”I all sin ringhet vittnar dessa lämningar dock för kommande släkten om huru svensk fosterlandskärlek vunnit segrar öfver utländskt förtryck.”

faxehus
Faxeholm uppfördes på en ö, strategiskt placerad vid en av Hälsinglands viktigaste hamnar och vid handelsleden till ådalarna innanför. Ön är sedan länge landfast, men borgkullen utmärker sig fortfarande i hamnområdet. Nu är det några år sedan jag besökte platsen. Jag minns dock tydliga vallanläggningar på borgplatån. Man känner fosterlandskärlek…

Fakta/läs mer
Anders Johan Hydén: ”Illustrerad beskrifning öfver Helsingland för folkskolan”, 1898.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1996.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

700 meter underbar väg från 1930-talet

Vid Åsen, strax utanför Ljungskile, slingrar sig gamla Rikstvåan. Jag citerar ”upptäckarna”, K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis: ”Med gatsten som fjällen i ett glänsande ormskinn. // Mitt i vägbanan den där mittsträngen av svart granit för att markera körbanorna. Mer reptil än så här blir ingen väg.”

vagen
Huvudvägen längs Västkusten stensattes som så kallat AK-arbete. Sträckan vid Åsen stod klar 1935 och under 20 år bar den trafiken mellan Oslo och Göteborg. Sedan blev olyckorna för många på den smala vägen och nya Rikstvåan fick en annan sträckning. Den vackra vägen förföll, men tack vare K-spanarna uppmärksammades de kvarvarande 700 meterna gatsten. Vägen renoverades och blev 1998 landets första byggnadsminnesförklarade väg.

Fakta/läs mer
Bengtsson & Willis: ”K-märkt på väg”, Bonniers, 1995.

kartanKAK:s bilatlas 1948.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

I Byringe sattes ryssen i läger

Rysskräcken håller i sig. Senaste varningen gäller ”små gröna män” på kajen i Slite på Gotland. Hoppas bara att inte några tjeckiska kanotister skjuts av misstag.

Den svenska krigsmakten är inte var den har varit, inte ens de gamla fånglägren är mycket att skryta med. Lägret i Byringe söder om Strängnäs är helt igenvuxet och bara några grundmurar vittnar om platsens betydelse under andra världskriget.

Fånglägret uppfördes 1940–41 för att kunna ta hand om ”opålitliga” svenskar om landet skulle dras med i kriget. Men efter att Tyskland anfallit Sovjetunionen i juni 1941 gjordes förberedelser för att internera sovjetiska soldater på flykt. Från september 1941 till oktober 1944 satt drygt 160 sovjetiska medborgare i lägret i Byringe, de allra flesta var militärer. Sovjetiska myndigheter hade full insyn i lägret och ambassadör Aleksandra Kollontaj besökte lägret vid några tillfällen.

grund
När lägret upplöstes valde (lyckades) ett trettiotal av internerna att stanna i Sverige medan övriga reste tillbaka till Sovjetunionen. För många av dessa väntade nya fångläger i Gulag eftersom de flytt från krigsmakten.

stuga
Länna hembygdsförening vårdar på ett förtjänstfullt det gamla lägret. Informationstavla och med karta över lägerplatsen. Dessutom skyltar ute i naturen som berättar var de olika byggnaderna låg. Förutom diverse husgrunder återstår två mindre byggnader som under lägertiden användes som tvättstugor.

Läs också
Rysslägret i Bergslagen.
Tysklägret på Gotland.

Det här var terminens sista osevärdhet. Trevlig sommar!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Mystisk stad på väg bli en ”sjöstad”

Lomma i Skåne förekommer i ett gåvobrev från Knut den helige 1085. Formuleringen i brevet tyder på att Lomma, tillsammans med Helsingborg och Lund, var en av Skånes tre städer vid den tiden. Det är i stort sett det enda beviset på att Lomma varit en stad.

Studier av äldre kartor har visat en möjlig stadsvall på båda sidor om Lommaån nära utloppet i Öresund. Upptäckten på kartorna var dock inget som nådde grävmaskinerna på marken och så sent som 2010 schaktades den sista delen av den eventuella stadsvallen bort och ersattes av en parkeringsplats. I princip allt område i det tänka stadsområdet är förstört av sentida verksamhet.

lomma
Klart är i alla fall att Lomma under tidig medeltid fungerade som Lunds hamn. Klart är också att områdena kring ån nu är på väg att förvandlas exklusivt vattennära boende.

Fakta/läs mer
Fotevikens museum: Vikingastaden Lomma.
Peter Carelli: ”Det medeltida Skåne”, Historiska media, 2007.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0