Galens beslut raserade Turestorpsö

Sommaren 1980 var regnig, i alla fall de två veckor jag tillbringade i Skåne. Perfekt väder för borgspaning med den röda Folkabubblan som lånats av morbror Egon.

Många av de skånska medeltida borgarna är välbevarade och mycket ståtliga än i dag. Andra är härliga osevärdheter. Som Turestorpsö, belägen på en halvö i Havgårdssjön i Svedala kommun.

Det är oklart när borgen uppfördes, men 1382 innehades den av Skånes gälkare Tue Galen. (Gälkaren var kungens högste företrädare.) Galen hade 1377 undertecknat ett dokument till stöd för kronpretendenten Albrekt av Mecklenburg (dy). Tilltaget ogillades av drottning Margareta som 1382 intog borgen. Fyra år senare skänktes borgen till ärkestiftet i Lund som bröt ned den och återanvände byggnadsmaterialet.

borgen
Efter en trevlig promenad genom en kohage, om jag minns rätt, så kommer man fram till halvön. Borglämningen består av två kullar. På toppen av den ena finns resterna av en kraftig tegelmur – kanske stod anläggningens kärntorn här.

Fakta/läs mer
Sten Skansjö: ”Kampen om Skåne på 1300-talet” i Populär Historia 1/1998.
Anders Ödman: ”Borgar i Skåne” Historiska Media”, 2002.
Gunnar Wetterberg: ”Skånes historia I”, Bonnier, 2016.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Eremiterna i Mariefred

Kartusianerna räknas till en av de strängaste ordnarna inom den katolska kyrkan. Varje munk/nunna i klostret disponerar ett eget litet hus där han/hon lever i absolut avskildhet.

År 1493 bjöd Sveriges riksföreståndare Sten Sture in fyra kartusianermunkar från Rostock. De fick gården Gripsholm i Södermanland. Året därpå grundlade de klostret Pax Mariae – Mariefred – på en udde i Mälaren. Klostrets historia blev dock mycket kort. I och med hjältekonungen Gustav Vasas genomförande av reformationen stängdes klostret 1526. Byggnaderna revs och materialet återanvändes i uppförandet av Gripsholms slott. Innan stängningen hade den givmilde Sten Sture fått sin grav i klosterkyrkan, för tillfället vilar han i domkyrkan i Strängnäs.

klostermur
På platsen för kartusianernas klosterkyrka stod 1624 staden Mariefreds kyrka klar. (Mariefred hade vuxit fram som ett servicesamhälle till Gripsholms slott, övertagit klostrets namn och fått sina stadsprivilegier 1605.) Den tydligaste lämningen av klosterkyrkan är en bit mur på södra sidan av kyrkokullen. Den som längtar efter ståtligare kyrkoruiner får bege sig till närbelägna Kärnbo eller Ärja.

Fakta/läs mer
Broomé mfl: ”Katolska ordnar och kloster”, Petrus de Daciaföreningen, 1963.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kung Ingjald Illrådes sista bloss

Det var en gång en kung som hette Ingjald Illråde som inte skydde några medel för att utvidga sitt rike. Under sin fars, Bröt-Anunds, gravöl i Uppsala satte han eld på gästabudssalen. Sex kungar, med anförvanter, från intilliggande riken brann inne och Ingjald kunde lägga sig under deras länder. Kungen av Södermanland hade lämnat återbud till gravölet, men efter diverse strider brann även han upp. Ingjald Illråde var nu kung över svearna.

Ingjalds dotter Åsa, som var gift med kung Gudröd av Skåne, var lika driftig hon. Först fick hon Gudröd att ta livet av sin bror Halvdan, sedan tog hon själv livet av Gudröd. Halvdans son Ivar ogillade dock dödandet och beslutade sig för att hämnas.

Åsa flydde till sin far. Ivar samlade ihop en stor här och begav sig upp till Mälardalen. Ingjald och Åsa belägrades på kungsgården Räninge. När de insåg att slaget var förlorat brände de sig själva inne på gården.

Ingjald Illråde blev den siste kungen ur Ynglingaätten i Uppsala. Ivar fick tillnamnet Vidfamne eftersom han lade hela Sveariket – och även Danmark, Baltikum, samt delar av Saxland och England – under sig.

borgen
Allt detta är naturligtvis en saga. Men om det hade varit sant så hade kanske kungsgården Räninge legat i det som i dag är fornborgen med namnet Rällingeborg. Och kanske hade det varit där, på Fogdön nordväst om dagens Strängnäs, som Ingjald Illråde gick upp i rök år 655. Borgens inre mur bär spår av eld, en påverkan som är daterad till någon gången mellan år 445 och 725.

Fakta/läs mer
Starbäck & Bäckström: ”Berättelser ur svenska historien”, 1885–86.
Verner von Heidenstam: ”Svenskarna och deras hövdingar”, 1908–10.
Alf Henrikson: ”Ända från Vendelkråka”, Bra Böcker, 1985.
Dick Harrison: ”Sveriges Historia 600–1350”, Norstedts, 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Brände fogdens borg och fick en sång

I den ovetenskapliga följetongen om obetydliga rester efter landets medeltida borgar har turen nu kommit till Faxeholm, beläget i dagens Söderhamn.

Faxeholm delar historia med Styresholm vid Ångermanälven (se blogginlägg från 30 mars 2016). Fästet uppfördes i slutet av 1300-talet av sjörövarna Vitaliebröderna. Överlämnades till unionsdrottningen Margareta 1398 och blev därefter en borg för rikets fogde.

De boende i Hälsingland var minst sagt missnöjda med Kalmarunionen och skattepolitiken. Under ledning av Olof Djäken hakade man på Engelbrekts uppror och den 8 september 1434 intogs borgen Faxeholm och brändes. Händelsen skildras i ”Delsbovisan”/”Faxehusvisan” som nedtecknades på 1600-talet.

Stormningen av borgen skildras livfullt i en bok för folkskolan från 1898. Dessutom får vi veta att det i början av 1434 utkämpades en strid mellan allmoge och danskar på Ljusnans is. Allmogen gick segrande ur striden eftersom man hällde ut ärter som de fumliga danskarna halkade omkull på.

I boken påminns vi också om Faxeholms historiska betydelse. ”I all sin ringhet vittnar dessa lämningar dock för kommande släkten om huru svensk fosterlandskärlek vunnit segrar öfver utländskt förtryck.”

faxehus
Faxeholm uppfördes på en ö, strategiskt placerad vid en av Hälsinglands viktigaste hamnar och vid handelsleden till ådalarna innanför. Ön är sedan länge landfast, men borgkullen utmärker sig fortfarande i hamnområdet. Nu är det några år sedan jag besökte platsen. Jag minns dock tydliga vallanläggningar på borgplatån. Man känner fosterlandskärlek…

Fakta/läs mer
Anders Johan Hydén: ”Illustrerad beskrifning öfver Helsingland för folkskolan”, 1898.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1996.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Snart ryker golfbanan vid Östberga

Det är inte bara golfbanan på Årstafältet som är hotad. För minigolfen mellan Östbergahöjden och Åbyvägen är läget ännu mörkare. Sedan ägaren gick i konkurs och banan övergavs har naturen långsamt börjat ta tillbaka terrängen. Viss hjälp i nedbrytningen har naturen fått av mänskliga händer.

För den som vill spela minigolf med naturliga hinder gäller det att skynda på. (En del av banorna är faktiskt nästan spelbara.) Så småningom kommer Stockholms stad att röja området.

golf4

golf3

golf1

golf2

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Borgen i rikets sydvästra hörn

Fram tills att de lömska danskarna besegrats i mitten av 1600-talet var Finnveden ett oroligt gränsland med främmande makt i både väster och söder. Naturligtvis behövdes det en borg här.

Piksborg uppfördes antagligen någon gång på 1360-talet. Anläggningen placerades strategiskt på några holmar i sjön Bolmen, holmar som på grund av sänkning av sjön nu är landfasta. Namnet Piksborg härrör antagligen från den lokale stormannen Ebbe Pik.

Precis som många av Sveriges medeltida borgar gick Piksborg upp i rök under Engelbrektsupproret. I september 1434 belägrades fästet av upprorsledaren Herman Berman. När man förhandlade med fogden Olof Ragvaldsson passade några upprorsmän på att sätta eld på borgen på motsatt sida. Allt som kunde brinna brann och få tillhörigheter hann räddas.

borgen

I dag återstår en ståtlig borgkulle. Anläggningen bestod av några träbyggnader bakom dubbla vallar och en vallgrav. Med lite fantasi går det att föreställa sig anläggningens storhet.

Bonus för besökaren är resterna av Halmstad-Bolmens järnväg (HBJ) som 1889–1966 trafikerade sträckan Halmstad Östra–Bolmen. Vid Piksborg finns stationshus och en ståtlig bro.

Fakta/läs mer
VisitLjungby: Piksborg, en medeltida borganläggning

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Sjörövarborgen vid Ångermanälven

Styresholm, Sveriges nordligaste medeltida borg, uppfördes i slutet av 1300-talet på en ö i Ångermanälven, nära det dåvarande utloppet i Bottenhavet. Byggherrar var Vitaliebröderna, ett sällskap med sjöröveri som specialitet.

År 1398 överlät Vitaliebröderna Styresholm till fienden unionsdrottning Margareta och borgen blev en fogdeborg bland många i rikets förvaltning. Sista kända dokumentet där den nämns är från 1405, men enligt berättelser på orten levde borgen vidare till Engelbrektsupproret 1434. Arkeologiska utgrävningar 2008–09 visar att aktiviteter på platsen ägt rum långt in på 1400-talet.

borgen

Landhöjningen, cirka fem meter, har medfört att borgholmen numer är landfast. Erosionen längs älven har dock ätit upp kanske så mycket som en tredjedel av befästningen. Styresholm var sannolikt en borg med träbyggnader och jordvallar. I dag får man nöja sig med att studera borgplatån och njuta av vyn över älven.

Vitaliebröderna och deras borgar återkommer in om kort i denna blogg.

Fakta/läs mer
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1996.
Kvarkenrådet: Faktablad om Styresholm

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Inga dokument om medeltida borgen i Halmstad

Läsare av förra inlägget på denna blogg känner igen sig. På nytt tar vi oss an en nästan osynlig medeltida borg och en försvunnen stad.

När namnet Halmstad dyker upp i dokumenten i början av 1200-talet handlar det om en kungsgård. Den låg cirka två kilometer uppströms Nissan från dagens stadskärna. Intill gården växte en stad med samma namn upp. Man levde av export av boskaps- och järnprodukter från Småländska höglandet. Även laxen i Nissan var till ekonomisk glädje.

Den gamla sockenkyrkan på platsen rustades upp. Dominikanermunkar byggde ett kloster och nedströms, intill vadstället vid Laxön, uppfördes en borg.

Borgen återfinns inte i några skriftliga dokument. En arkeologisk undersökning som gjordes 1978 visade att borgen bestod av en cirka 4 meter hög och 36 meter bred kulle av uppkastad sand. Den var omgiven av en palissad, dubbla vallar och dubbla vattenfyllda vallgravar. Antagligen var hela anläggningen av trä. Dendrokronologiska dateringen ger byggnadsåret 1255.

borgenBorgkullen en vårvinterdag 1987.

Med åren blev sjörövarna i Kattegatt färre och handelsfartygen mer djupgående. Det stod klart att det skulle vara bekvämare att ha staden närmare kusten och 1322 fick den nya staden Broktorp sina privilegier av kung Kristoffer II. Något år senare bytte man till det gamla stadsnamnet.

kyrkanEn gång stadskyrka i Halmstad.

Det första Halmstad blev Övraby. Borgen hade spelat ut sin roll och revs, en kulle återstår inne på idrottsplatsens område. I staden fanns kyrkan och sju gårdar kvar fram till 1563, då de eldades upp av den ärorika svenska armén. I dag återstår bara de nedre delarna av kyrkan. Tack för det, Erik XIV.

Fakta/läs mer
• Jan-Erik Augustsson: ”En 1200-talsborg vid Nissan” i ”Halland 1978”, Ideella föreningen Länsmuseet Halmstad, 1978. >
• Jan-Erik Augustsson: ”Halmstad”, Medeltidsstaden 20, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1980.
• Fredrik Larsson: ”En medeltida gård och spår av nordiska sjuårskriget vid Slottsmöllan”. Arkeologisk undersökning 2013.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Den fega danska fogden brände borgen i Östhammar

Min första misslyckade, av många, bokidé handlade om medeltida borgar. Boken skulle innefatta alla medeltida borgar inom Sveriges nuvarande gränser som tillhört kronan eller kyrkan. Jag kom inte så långt med projektet, men jag hann i alla fall bli ordentligt utskälld av länsbibliotekarien på Gotland för att jag sänkte bibliotekets ekonomi med alla mina fjärrlån.

Nu är det dags för revansch! Under våren blir det en del medeltida borgar i denna blogg och som vanligt koncentrerar jag mig på dem som det finns minst kvar av. Perfekta utflyktsmål nu när snön har försvunnit och SMHI proklamerat att våren nått landet. Utgångspunkt är, precis som då för nästan 40 år sedan, ”Atlas över Sverige” som gavs ut 1967.

Ingen vet helt säkert var den medeltida borgen Östhammarshus låg, men det mesta tyder på att den låg vid Gammelhus i den norra utkanten av staden Östhammar. Resterna består av några grundstenar som med lite fantasi kan kopplas ihop med mänsklig aktivitet – kanske en terrassmur. På informationstavlan på platsen finns dock en teckning av hur ruinen såg ut på 1700-talet. På medeltiden bör platsen ha varit omfluten av vatten.

Östhammarshus nämns första gången 1395. Förutom säte för kungens fogde fungerade borgen sannolikt även som styrelseplats för det dåvarande Östhammars län. Borgens historia blev dock kort. I samband med Engelbrekts uppror 1434 satte den fega fogden, dansken Niklas Pedersen, själv eld på borgen och flydde till Stockholm. Allt enligt den medeltida Karlskrönikan (sidan 53–54).

stenarna

När du ändå är i Östhammar bör du inte missa att känna historiens vingslag vid de obefintliga resterna av det första Östhammar. Staden nämns första gången 1368, men är sannolikt äldre. Centrum låg ungefär i korsningen Gammelbygatan–Roslagsvägen.

Östhammars hamn blev allt sämre på grund av landhöjningen och 1491 fick man nog. Borgarna anlade staden Öregrund, en mil åt nordost, med friare vatten. Men säg den lycka som varar. Tjugo år senare härjades den nya staden av de lömska danskarna och Östhammarborna flyttade tillbaka till sin gamla stad, men närmare havet med bättre hamnförhållanden. Öregrund repade sig dock så småningom och sedan 1554 existerar de båda städerna sida vid sida.

Fakta/läs mer
”Atlas över Sverige” blad 133–134 Det medeltida Sverige, Generalstabens litografiska anstalts förlag, 1967.
Sverker Söderberg: ”Östhammar och Öregrund”, Medeltidsstaden 63, Riksantikvarieämbetet, 1985.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1996.
Nationalencyklopedin.
Informationstavlan på platsen.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kapellet i Nabreluokta gick upp i rök

Kanske brändes kapellet i Nabreluokta ned av samer som inte ville kristnas. Så är i alla fall traditionen enligt informationstavlan på platsen.

Under 1500- och 1600-talet uppfördes flera kapell och kyrkor i Lappmarkerna. Samerna skulle kristnas, vilket dock inte gick helt utan motstånd. Varför överge den gamla tron för något som förkunnades på ett främmande språk?

Kapellet vid samebyn Sirges samlingsplats, intill Stora Lulevatten, stod klart 1646, men brann ned efter bara något år. Resterna av kapellet återfanns på 1940-talet och grävdes ut 1947. Byggnaden ska ha varit knuttimrad och omkring 6 x 5 meter stor. Förutom predikstol och bänkar fanns i ena hörnet en murad eldstad. Intill kapellet fanns ett mindre hus för prästen och ett härbre. Efter branden diskuterades var ett nytt kapell skulle uppföras och det slutade till sist med att en kyrka byggdes i det som skulle bli Gällivare.

stensamlingen

platsen i Nabreluokta finns en liten stenhög som skulle kunna vara en rest av prästens stuga. Där står även en minnessten vars avslutande text på samiska lär betyda ”Må gångna släkters gärningar bevaras i minne av eftervärlden”.

Fakta/läs mer
Forsström & Strand: ”Gällivare tätort och landsbygd”, Norrbottens museum, 1977.
Informationstavlan på platsen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0