Tragiska trappor på Kungsholmen – eller?

Nere vid Kungsholms strand i Stockholm, i förlängningen av Carl-Gustaf Lindstedts gata, finns resterna av trappor och terrassmurar i slänten. Jag har rådfrågat Stadsmuseet och Kungsholmens kultur- och hembygdsförening och båda tror att trapporna är en rest från den tidigare arbets- och försörjningsinrättningen ”Grubbens”, som låg i S:t Eriksområdet. Själv är jag inte så säker. Ligger trapporna inte lite för långt österut om man jämför med äldre kartor?

trappanStockholms norra frivilliga arbets- och försörjningsinrättning öppnade 1860 och fick sitt smeknamn efter de tidigare markägarna familjen Grubb. Tanken var att hjälpa fattiga, men inrättningen kom att bli en livets slutstation. Förhållandena var enligt Harald Norbelie i ”Vårt Kungsholmen” antagligen sämre än i ett fängelse. ”Grubbens” blev ett ord som gav olustkänslor.

Annons:

kartan1908 års karta över Stockholm.

Förhållandena förbättrades långsamt och 1922 bytte man namn till S:t Eriks sjuk- och vårdinrättning. Namnet lever vidare i dagens S:t Eriks ögonsjukhus, men stora delar av området är sedan 1990-talet bebyggt med bostäder. Många av ”Grubbens” byggnader står dock kvar och på norra sidan av Grubbensringen finns en karta i marken som visar hur området såg ut på den gamla onda tiden. Några trappor finns inte med.

Fakta/läs mer
Harald Norbelie: ”Vårt Kungsholmen”, PMB Bokkonsult, 1992.
Räf mfl: ”S:t Eriks sjukhus. Innan såren försvinner…”, S:t Görans sjukhus, 1993.

Dela med dina vänner

  • 6
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Hemlig radioavlyssning i Kista

Trehundraåriga Kista gård sover sin törnrosasömn (på Kista gårdsväg) i Stockholms ”Silicon valley”. Skivor för fönsterna och nedfallande puts. När jag senast skrev om gården, för drygt tio år sedan, drevs här bland annat konferensservice och skönhetsvård. I april 2015 är det mycket stilla.

Nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1717 och tillbyggdes på 1780-talet. På gårdsområdet finns också bland annat en flygelbyggnad och ett ståtligt spannmålsmagasin.

garden
Under andra världskriget hade krigsmakten en radiostation på huvudbyggnadens övervåning. De tiotalet i personalen bodde på gården.

husen
Kistas marker brukades fram till 1976. Mellan 1955 och 1958 fanns 450 får på gården. Deras uppgift ska ha varit att beta gräs på militärflygplatsers landningsbanor.

Gården ägs av Stockholms stad, som hoppas på att någon hyresgäst vill starta restaurangverksamhet i byggnaden. Det borde finnas potential med tanke på alla arbetsplatser i området.

Fakta/läs mer
Spångabygden” nr 16, Spånga fornminnes- och hembygdsgille, 1985.
”Järvabygd”, Norra Järva hembygdsförening, 1997.

Dela med dina vänner

  • 6
  • 1
  • 0
  • 0

Wallenbergs portfölj i skogen

De flesta känner säkert till att det står en portfölj av brons vid en gammal husgrund i en skog på Lidingö. För mig var det dock en nyhet, därav detta blogginlägg. Ett inlägg som känns extra viktigt i dessa dagar då människor trakasseras och mördas för sin religion, nationalitet, etnicitet, sexuella läggning, hudfärg…

Den 4 augusti 1912 föddes Raoul Wallenberg i sina morföräldrars sommarställe Kappsta på Lidingö. (Pappan hade gått bort tre månader innan födseln.) Den unge Raoul kom att tillbringa många somrar i huset och på den stora tomten ned mot Stockholms inlopp.

Sommarstället brann ned 1933, antagligen på grund av ett elfel. År 1986 köpte Lidingö stad marken och skapade Kappsta naturreservat. Raul Wallenberg har hedrats med minnesmärken över hela världen. År 2002 invigdes det vid hans födelseplats på Lidingö. En portfölj av brons placerad på gatstenar från Budapest. Ett vackert minnesmärke över en stor man.

ruinen

Fakta/läs mer
Svanberg & Tydén: ”Sverige och Förintelsen”, Arena, 1997.
Attila Lajos: ”Hjälten och offren. Raoul Wallenberg och judarna i Budapest”, Svenska Emigrantmuseets skriftserie, 15, 2004.
Ingrid Carlberg: ”’Det står ett rum här och väntar på dig…’. Berättelsen om Raoul Wallenberg”, Norstedts, 2012.

portfolj

Dela med dina vänner

  • 13
  • 1
  • 0
  • 1

En liten stump av Smålandsgatan

Bakom NK i centrala Stockholm göms en stump av Smålandsgatan, nu omdöpt till Mellangatan. Passa på att ta en titt. Snart kan gatresten ha förvandlats helt.

Städer förändras ständigt. Gator kommer och gator försvinner. I den här bloggen har du redan kunnat läsa om Gamla stans försvunna gränder. I samband med saneringen av nedre Norrmalm på 1960-talet ändrades kartbilden en del. Bland annat försvann hela Norra Smedjegatan, som i princip följde huvudstråket i dagens Gallerian. En gata som krympte, och som fortsatt att krympa, är Smålandsgatan.

År 1885 beslutades att hela gatan från Malmskillnadsgatan i väster till Nybrogatan i öster skulle heta Smålandsgatan. Det höll i nästan 80 år.

kartanKartläget 1926.

Delen mellan Malmskillnads- och Regeringsgatan försvann i början av 1960-talet och fick bland annat ge plats för det 1963 färdigställda parkeringshuset Parkaden.

Tio år senare försvann en stor del av gatan omedelbart öster om Regeringsgatan när Nordiska Kompaniet byggdes ut. Kvar i kvarteret blev en cirka 150 meter lång sträcka, som kom att fungera som nedfart till Klaratunneln. Omkring millennieskiftet uppfördes en kontorsbyggnad tvärs över denna återstående del. Kvar mot Norrlandsgatan blev ett litet torg och inne i kvarteret en gatstump, som rimligtvis snart förvandlats till en ”vanlig” innergård. Se upp för byggtrafiken, om du tar dig in från Mäster Samuelsgatan.

gatanEn stump av Smålandsgatan, numer Mellangatan.

Smålandsgatan fortsatte att krympa. År 2008 döptes delen mellan Birger Jarls- och Nybrogatan om till Ingmar Bergmans gata. Det är inte mycket kvar nu.

Bonusinformation: Smålandsgatan har inget med landskapet Småland att göra. Namnet kommer från bagaren Jochum Småhl, som i mitten av 1600-talet ägde en tomt i området.

Fakta/läs mer
Stahre mfl: ”Stockholms gatunamn”, Stockholmia, 2005.

Dela med dina vänner

  • 15
  • 2
  • 0
  • 0

Vad hände med järnvägen till Värmdö?

För drygt hundra år sedan planerades det för en järnväg från Stockholm österut till Värmdölandet. Av projektet bidde det dock inte ens en vante.

Kommunikationerna ut till Värmdölandet var minst sagt usla och speciellt usel var passagen på den gamla flottbron över Skurusundet. Med bättre kommunikationer skulle de stora markägarna kunna stycka av och sälja mark till stadsbor som, i tidens anda, skulle lockas att bo i villa. Dessutom skulle en järnväg locka industrier till området.

Den första järnvägsplanen från 1902 redovisade en sträckning från Saltsjöbanans station vid Henriksdal, över Skurusundet, förbi Gustavsberg och Hemmesta, ända ut till Bullandö. Dessutom en gren norrut från Hemmesta till Norrnäs.

De ”starka män” (en lantbrukare, en ryttmästare, en docent och en kapten), som tagit tag i järnvägsprojektet, ansökte 1904 om att få anlägga en normalspårig järnväg från Saltsjöbanan, vid Järla, och ut till Ålstäket på Värmdön. Alltid en början. Året efteråt lämnade man dock in en ny ansökan, om att i stället få anlägga en elektrisk spårväg från Saltsjöbanans station Storängen till Ålstäket, samt en ny bro över Skurusundet för järn- och landsvägstrafik.

Den 9 februari 1906 beviljades koncession för spårvägen. Den 10 februari hölls konstituerande bolagsstämma med Värmdö järnvägsaktiebolag på anrika Hotell Rydberg i Stockholm. År 1907 reviderades sträckningen av banan och den förlängdes till Vik. Samtidigt stod det klart att anläggningskostnaden från början varit en glädjekalkyl. Den hade ökat från 1,7 till 2,9 miljoner (x 50 i dagens penningvärde) – dessutom hade en del av aktiekapitalet försvunnit i oklara sidoprojekt. Försöken att få in mer kapital misslyckades helt och den 19 april 1909 upplöstes bolaget.

John Tjerneld (se nedan) avslutar sin historik över bolaget med ”Aktieägarna är visserligen fattigare på mynt, men desto rikare på erfarenhet.”

Finns det något kvar av det havererade projektet?

En ny bro över Skurusundet stod klar 1915, men den har inget med järn/spår-vägen att göra.

En kollega, som bor i Hemmesta, har hört att huset på Viks skolväg 20 skulle vara uppfört som stationshus. Ser lite överdimensionerat ut.

Busshållplatsen ”Viks central” heter ”central” eftersom den var tänkt station på banan. Låter ambitiöst för en spårväg. Busstrafiken startade först 1930, men jag har inte lyckats utröna om hållplatsen och namnet fanns då.

Det stora trähuset på Skärgårdsvägen 211 uppfördes som tänkt järnvägshotell. Det kom i stället att fungera som pensionat in på 1950-talet, men är nu bostadshus.

pensionatGammalt järnvägshotell?

Drygt 100 meter nordost om nedfarten till Viks gård fanns tidigare en terrassering som påstås vara en del av banvallen. Men ingen av de planerade sträckningarna av banan skulle passera här. Terrassen uppfördes på order av ägaren till Vik, docenten Cassel, som sedan planterade nyheten i media att bygget av järnvägen var i full gång. Allt för att kunna sälja avstyckade villatomter i området. I dag döljs terrasseringen av ett – villaområde.

Fakta/läs mer
John Tjerneld: ”Värmdö järnvägs historia, framställd med ledning av järnvägsbolagets handlingar”, PA Norstedt & söner, 1910.
Nils Ädelgren: ”Om elektrisk spårväg till Värmdön och Värmdö järnvägsaktiebolag” i Värmdö skeppslags fornminnesförenings årsskrift 1955–56.
Cecilia Hammarlun-Larsson: ”Nacka kommun. Kulturhistoriska miljöer”, Nacka kommun mfl, 1987.
Rolf Källman: ”Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun”, Stiftelsen Stockholms läns museum och Värmdö kommun, 1991.
Boo hembygdsförening: Berättelsen om Skarpnaäs villastad.

Dela med dina vänner

  • 4
  • 1
  • 0
  • 1

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[…] För drygt hundra år sedan planerades det för en järnväg från Stockholm österut till Värmdölandet. Av projektet bidde det dock inte ens en vante. Kommunikationerna ut till Värmdölandet var minst sagt...  […]

Vad hände med järnvägen till V&a... (Webbsida), 22:42, 7 februari 2015. Anmäl

Två ”nya” fyrskepp i Stockholm

Det har ”dykt upp” ytterligare två gamla fyrskepp längs Stockholms kajer sedan blogginlägget i julveckan, båda kraftigt ombyggda. Tack till bland andra Nils Pettersson för tipsen.

kristinKristin.

Vid Junibacken på Djurgården ligger ”Kristin”. Hon startade sin karriär 1884 som fyrskeppet ”Utgrunden” i södra Kalmarsund. Fram till pensioneringen 1959 tjänstgjorde fyrskeppet även vid Norströmsgrund och Östra Kvarken.

grepenGrepen.

Vid Söder Mälarstrand ligger fartyget ”Grepen” med piratflagga och allt. Det finns inte mycket som antyder om ett fyrskepp. Här börjar historien 1894 som fyrskeppet ”Norströmsgrund” i Bottenviken. Därefter följde stationeringar vid Utgrunden och Grepen fram till 1955.

Jakten på Sveriges gamla fyrskepp fortsätter!

Dela med dina vänner

  • 8
  • 1
  • 0
  • 0

Finn fyrskeppen i Stockholm

I dag är de flesta svenska fyrskepp släckta och skrotade och längs kusten står i stället bottenfasta så kallade kassunfyrar. Även fyrarna släcks en efter en. Den som vandrar längs Stockholms kajer ska finna åtminstone tre gamla ljusspridare.

Vid Skeppsholmens kaj ligger ”Fladen” från 1892. Efter pensioneringen som fyrskepp 1965 lämnade hon Hallandskusten och tjänstgjorde bland annat som charterfartyg för sportfiske och flytande handelsbod. Fram till nyligen höll filmbolaget med samma namn till ombord. Fyrtornet är inte original.

fladen

De flesta svenska fyrskepp hade åtta mans besättning. En fyrmästare förde befäl och en kock lagade mat. Övriga ombord skötte vakthållningen. Förutom fyrljuset fanns möjlighet att varna sjöfarande med bland annat mistlur och kanonskott. Dessutom gjordes försök med undervattenssignalering.

Det är lätt att föreställa sig den enformighet som måste ha infunnit sig efter några månader ombord, speciellt för de som tjänstgjorde på fyrskepp långt ute till havs. Innan radiotekniken uppfanns var enda kontakten med land underhållsfartyget som kom på besök varannan vecka. Förutom fiske och läsning var utbudet av fritidsaktiviteter mycket litet.

Tvärs över vattnet från Skeppsholmen, vid Vasamuseet, ligger ”Finngrundet” från 1903, det bäst bevarade fyrskeppet. Efter 66 år i Bottenhavet är hon nu museifartyg. En utmärkt plats att lära sig mer livet ombord.

finngrundet

Vid Biskopsuddens marina på Djurgården ligger ett mindre fyrskepp, byggt 1899, som vakat vid inloppet till Trelleborg och Oskarsgrundet utanför Malmö. Hon är helt ombyggd och det är inte många detaljer kvar från det gamla skeppet. Nu inrymmer det en exklusiv festvåning.

biskopsudden

FOTNOT: Bloigginlägget bygger på en artikel som jag skrev i Dagens Nyheter den 14 april 2004. Då fanns det ytterligare två gamla fyrskepp vid kaj på Skeppsholmen: ”Vinga” och ombyggda ”Svinbådan”.

Fakta/läs mer:
Björn Werner: ”Fyrskepp i Sverige”, Marinlitteratur, Björn Werner (1999).
SMHI: Fyrskepp.

Dela med dina vänner

  • 12
  • 5
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

[…] Finn fyrskeppen i Stockholm […]

Två ”nya” fyrskepp i Stockholm - DN.se (Webbsida), 15:00, 9 januari 2015. Anmäl

Utsikten från tornet på M/S fladen är makalös - jag tog en 360 graders högupplöst bild därifrån : http://www.fotograf.nu/2013/Topview_skeppsholmen/Birdsview_skeppsholmen_sRGB.html

Anonym, 17:23, 1 januari 2015. Anmäl

Vid Söder Mälarstrand låg, åtminstone nyligen, det mindre f.d. fyrskeppet Grepen. Det är inte rött numera, troligen svart och förbyggt. Västra Banken såldes för ett antal år sedan till Västindien.

Captain Mecanicus, 13:12, 27 december 2014. Anmäl

De mest välbyggda, vackraste och genuina fyrskeppen har dessvärre skrotats eller sålts till utlandet. Några skeppsbyggnadstekniska mästerverk. Finngrundet är fin.

captain mechanicus, 10:08, 21 december 2014. Anmäl

Idylliskt läge vid Magelungen

Forsåns början i sjön Magelungens nordöstra hörn är en idyllisk plats, trots att underhållet av parkområdet kunde vara lite bättre. Ån gjorde sig redan på medeltiden känd för ålfiske och kvarndrift och här låg till för 75 år sedan gården Forsen. Den vackra omgivningen gjorde att Forsen redan under 1600-talet användes som sommarnöje av stressade huvudstadsbor.

kartan
Plankarta över Stockholm med omnejd, 1934.

Farsta hembygdsförenings senaste nummer (2014/3) av informationsbladet ”Hembygdsnytt” har temat Forsen. I häftet görs en ordentlig genomgång av områdets historia, från det första kända omnämnandet 1441. Extra intressant för Stockholmskonnässörer är uppgiften att familjen Feith, berömd för sina konditorier i början av 1900-talet, slog sig ned på Forsens gård 1896.

gammaltHuvudbyggnaden och flygeln från trädgårdssidan. Foto från Farsta hembygdsförening.

Den sista huvudbyggnaden på gården uppfördes troligen i mitten av 1800-talet. Byggnaden förstördes i en brand i slutet av 1930-talet. I dag finns inga hus kvar från gårdstiden. Rotar du lite i gräset är dock spåren tydliga. Grundmurarna till huvudbyggnaden och flygeln är inga problem att hitta.

husetResterna av huvudbyggnaden.

Sjön Magelungen sänktes med en meter i mitten av 1800-talet och sedan dess har ytan sjunkit ytterligare en halvmeter. Det medför att du också kan se fundamenten till gårdens bryggor uppe på torra land.

brygganRester av brygga.

EFTERLYSNING: Har du mer information, eller bilder, om Forsen så vill Farsta hembygdsförening gärna komma i kontakt med dig.

Soundtrack till detta blogginlägg: Evert Taubes ”Stockholmsmelodi” från 1929 vari ”Stockholms unga damer och koketter skymta fram vid Feiths och Röda kvarn”.

Om du är sugen på ytterligare en osevärdhet i området så rekommenderar jag milstenen vid den gamla Dalarövägen, som markerade en (gammal) mil från Stockholms slott. Den är spårlöst borta sedan början av 1980-talet, men ska ha stått intill vägporten under järnvägen.

Fakta/läs mer
”Stockholmstraktens natur- och kulturminnen”, Kartografiska institutets förlag, 1935.
”Brännkyrka 1913–2013. Socknen som blev 51 stadsdelar”, Trafiknostalgiska förlaget, 2013.
Farsta hembygdsförening: Hembygdsnytt 2014/3.

Dela med dina vänner

  • 10
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Jonas, tack

Bengt O. (Webbsida), 17:39, 11 december 2014. Anmäl

Bengt O. Det låg/ligger här http://www.hitta.se/kartan?s=2db6a2e8

Jonas, Farsta Hembygdsförening, 07:41, 11 december 2014. Anmäl

Väldigt svårt att identifiera området på kartor, t.ex. Google. "Magelungens nordöstra hlrn" öär litet oprecist. Kan du ange litet närmare var "Forsen" finns elleer fanns?

Bengt O. (Webbsida), 23:31, 10 december 2014. Anmäl

Alvik heter fortfarande Alvik

Många av tunnelbanestationerna i utanför tullarna i Stockholm har, som alla vet, fått sina namn av äldre gårdar eller torp. Det ger en intressant koppling i bakåt i historien. Därför är det tråkigt när fastighetsmäklare tar över och jagar fram mer säljande(?) namn. Något som kollega Viktor Barth-Kron tagit upp. Vi tar en tur till Alvik, som fortfarande heter Alvik, och beskådar vad som gav stadsdelen dess namn.

kartan1912 års karta över Stockholm med omgivningar.
Gården Alvik låg ungefär där Alviksvägen startar i norr. Gården omfattade i början av 1800-talet det som i dag är stadsdelen Alvik. Stockholms stad köpte det mesta av marken 1908 och 1930 revs huvudbyggnaden.
torpet
Uppe i backen bakom huslängan på Gustavslundsvägen 173 har ett litet rött trähus blivit kvar. Det är den sista resten av Alviks gård. Huset har genom åren bland annat fungerat som spannmålsbod, rättarbostad, drängstuga och lokal för gatukontoret. I dag härbärgerar det en konstnärsverkstad med utställningslokaler. Missa inte de mäktiga tunnvalven i butiken i källaren.

När du är i Alvik passar du naturligtvis på att…
Besöka gräsmattan där det spelades OS-fotboll 1912.
Besöka resterna efter Tranebergsbrons föregångare.

Fakta/läs mer:
Sigurd Erixon: ”Den äldre folkliga bebyggelsen i Stockholmstrakten”, Rådet till skydd för Stockholms skönhet, 1941.
Göran Söderström (red): ”Stockholm utanför tullarna”, Stockholmia, 2004.

Dela med dina vänner

  • 11
  • 1
  • 0
  • 0

Spårvägsspår på Lidingö

Finns det något bättre höstnöje än en promenad längs en nedlagd spårvägslinje? Nej, antagligen inte. På med promenadskorna och ta dig till Ropsten i nordöstra Stockholm.

När norra Lidingö började bebyggas med villor för drygt hundra år sedan insåg man redan från start att det krävdes goda kommunikationer för att locka nybyggarna. Den 11 november 1905 bildades därför Lidingö trafik AB. År 1907 fick företaget tillstånd att driva järnvägstrafik mellan Islinge och Kyrkviken på Lidingö och färjetrafik Ropsten–Islinge. På land kom det i stort sett att handla om klassisk spårvägstrafik.

kartanSS karta från 1946.

Den 26 oktober 1907 började vagnarna gå mellan Islinge och Hersbyholm. I början av 1909 förlängdes trafiken till Kyrkviken och senare samma år kunde en nybyggd färja frakta spårvagnar över Värtan.

Stockholms nya spårvägs AB, som trafikerade Stockholms norra delar, körde vart fjärde tåg på linje 5 (Karlberg–Ropsten) med färjan över till banan på Lidingö. Det innebar en turtäthet på 20 minuter. I samband med utbrottet av första världskriget upphörde dock överskeppningen. Först elva år senare, 1925, fick Lidingö åter spårvägskontakt med huvudstaden. Nu rullade vagnarna över den nya bron och vidare in till ändhållplatsen i korsningen Humlegårds-Sturegatan. På ösidan hade banan förlängts Från Islinge till det nya brofästet.

bronBrogrenen.

Trafiken in till Stockholm fortsatte fram till högertrafikomläggningen 1967. Norra Lidingöbanan överlevde ytterligare nästan fyra år, men den 12 juni 1971 var sagan slut.

Vad finns då kvar att se längs den drygt 4 kilometer långa promenaden längs banan?

När du närmar dig Lidingö delar sig bron och i grenen står det runda stationshuset där banorna till södra och norra Lidingö delade sig. Vid hållplatsen Brogrenen kunde resenärer mellan öns olika delar byta spårvagn.

Banan gick sedan parallellt med Norra Kungsvägen fram till nuvarande Lejonvägen. Skärningen du ser sprängdes för spårvägens skull. Biltrafiken fick ta de backiga vägarna på sidorna.

Längs med Kyrkvägen gick banan i dagens cykelbana. Här finns dessutom två byggnader från spårvägstiden. Hersbyholms stationshus är numer japansk restaurang och vagnhallen från 1949 fungerar i dag bland annat som hotell.

stationenHersbyholms stationshus.

Banan gick sedan mellan idrottsplatsen och Kyrkviken. Ändhållplatsen låg ungefär där det nu står en tennishall.

hallenDen tidigare vagnhallen.

Innan du tar bussen tillbaka mot mer tätbebyggda trakter passar du naturligtvis på att ta en titt på den gamla väderkvarnen på platsen. Kvarnen har en kos liv på sitt samvete.

Fakta/läs mer
”Stockholms förstäder och villasamhällen 1911”, Rediviva, 1975.
”Linje 20: Humlegårdsgatan–Kyrkviken”, Svenska Spårvägssällskapet, 1995.
Petrus J Sarmento: ”Norra Lidingöbanan”, Trafik-nostalgiska förlaget, 2009.

FOTNOT: Om allt går som planerat så kommer Spårväg city att nå till ut till Ropsten år 2020 och kopplas samman med Södra Lidingöbanan. Intet nytt under solen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 2
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Klicka på länken i meningen innan så får du förklaringen.

Gunnar H, 22:51, 7 oktober 2014. Anmäl

Man kan inte bara skriva "Kvarnen har en kos liv på sitt samvete" och inte ge nån vidare förklaring! :O

Daniel, 19:46, 7 oktober 2014. Anmäl