Historisk Norrköpingsbro med avgift

Tro inte att vägtullar och broavgifter är något nytt i Sverige! I Norrköping finns – i alla fall ett tag till – Femöresbron över Motala ström.

Gångbron öppnades 1901 för att underlätta för gästerna vid Kneippens kuranstalt att ta sig ut till Himmelstalund. Ända fram till 1940-talet kostade det att passera över bron. Brovakten bodde i en stuga som fortfarande står kvar vid det norra brofästet. I stugans trädgård finns nu en vacker örtagård.

bron
Hösten 2016 stängdes Femöresbron sedan man konstaterat att konstruktionen var kraftigt angripen av rost. I december slog så bomben ned i Norrköping: Angreppen var så kraftiga att bron inte skulle gå att rädda. I början av februari lät det dock lite hoppfullare, kanske kan bron ändå repareras.

Skulle brons saga vara all finns det ändå anledning att stanna till Himmelestalund. Tre byggnader finns kvar från Himmelstalunds hälsobrunn. Den upptäcktes 1708, men fick slå igen på 1860-talet sedan en koleraepidemi satts i samband med brunnens vatten. Och så hällristningarna.

Fakta/läs mer
Länsstyrelsen Östergötland: ”Riksintresse: KE 50–51. Leonardsberg – Himmelstalund – Skälv”, 2001.
Emil Jakobsson: ”Beskedet: Bron ska lyftas bort” på nt.se den 10 februari 2017.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Rester av t-stationen Kungsgatan

Som en framgrävd väggmålning i Pompeji. När de stora reklamskyltarna på Hötorgets tunnelbanestation byts ut blottläggs stationens originalnamn – Kungsgatan.

skyltenHötorget den 12 januari 2017.

I oktober 1952 invigdes linjen från Vällingby in till stationen Kungsgatan. Först drygt fem år senare, den 24 november, kopplades linjen ihop med det södra nätet vid Slussen. Samtidigt ändrades namnet till Hötorget.

Fakta/läs mer
Alfredsson mfl: ”Stockholm under. 50 år – 100 stationer”, Brombergs, 2000.

kartaSS karta från 1957.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

700 meter underbar väg från 1930-talet

Vid Åsen, strax utanför Ljungskile, slingrar sig gamla Rikstvåan. Jag citerar ”upptäckarna”, K-spanarna Staffan Bengtsson och Göran Willis: ”Med gatsten som fjällen i ett glänsande ormskinn. // Mitt i vägbanan den där mittsträngen av svart granit för att markera körbanorna. Mer reptil än så här blir ingen väg.”

vagen
Huvudvägen längs Västkusten stensattes som så kallat AK-arbete. Sträckan vid Åsen stod klar 1935 och under 20 år bar den trafiken mellan Oslo och Göteborg. Sedan blev olyckorna för många på den smala vägen och nya Rikstvåan fick en annan sträckning. Den vackra vägen förföll, men tack vare K-spanarna uppmärksammades de kvarvarande 700 meterna gatsten. Vägen renoverades och blev 1998 landets första byggnadsminnesförklarade väg.

Fakta/läs mer
Bengtsson & Willis: ”K-märkt på väg”, Bonniers, 1995.

kartanKAK:s bilatlas 1948.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Den ”okända” spårvägen i Nacka

Det grävs och larmas vid Tvärbanans östra stoppbock i Hammarby sjöstad. Spårvägen förlängs från Sickla i Stockholm till Sickla i Nacka, ett arbete som beräknas vara klart hösten 2017. Men Tvärbanan blir inte den första spårvägen i Nacka. Redan för hundra år sedan rullade spårvagnar genom Nacka.

År 1909 invigdes spårvägen från Slussen till Enskede. På sin väg söderut passerade den landtungan mellan Årstaviken och Hammarby sjö, för att sedan stånka upp för Dalarövägen (nuvarande Hammarbybacken).

kartan

 

Spårvägskarta över Stockholm år 1926 utgiven av Aktiebolaget Stockholms spårvägar.

 

Vid den tiden, och fram till och med årsskiftet 1929–30, var nuvarande stadsdelarna Södra Hammarbyhamnen och Hammarbyhöjden en del av Nacka. Därför kom cirka 400 meter av spårvägen att gå igenom Nacka. Två hållplatser, Gamla begravningsplatsen och Grindstugan/Skogshyddan, låg i gränslandet.

Fakta/läs mer
”Linje 8”, Svenska Spårvägssällskapet, 1996.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bromstens gamla centrum dog med stationen

Bromsten i nordvästra Stockholm är en vit fläck för mig. Efter att ha läst på lite inser jag att jag missat ”småstadscentrumet” vid järnvägsstationen med ungefär ett halvt sekel. Det gör dock inte så mycket när man jagar osevärdheter.

Villasamhället Bromsten såg dagens ljus runt sekelskiftet 1900, när Bromstens gård (som fram till rivningen omkring 1970 låg vid Duvbovägen 127) styckades upp i tomter. Redan från år 1900 stannade tåget vid Bromsten och fyra år senare uppgraderades Bromsten till municipalsamhälle.

KArta1934 års karta över Stockholm med omgivningar.

Runt stationen samlades affärsrörelserna och ännu vid början av 1970-talet ska det ha funnits ett 20-tal butiker i kvarteren. Början till slutet inträffade dock redan när stationen drogs in 1968. Områdets centrum förflyttades till Bromstensplan. Den slutliga spiken i kistan för det gamla stationsområdet blev den genomfartsled som i mitten av 1990-talet byggdes över området fram till Ulvsundaleden.

VYkortVykort från förlaget A Nilsson i Bromsten.

 

I dag finns i nästan inga spår kvar av butikerna och de ursprungliga villorna i området. Stationen låg i det lilla ”grönområdet” mellan järnvägen och Mamrevägen. På den gamla goda tiden var adressen Norra Stationsvägen.

PLatsen

Här låg stationen.

Fakta/läs mer
Stationen drogs in – Bromstens centrum dog” i Spångabladet februari 1999.
Göran Söderdtröm (red): ”Stockholm utanför tullarna. Nittiosju stadsdelar i ytterstaden”, Stockholmia förlag, 2003.
Björkman, Ekström & Klang: ”Stockholms järnvägar. 6 Västerås-/Mälar- och Citybanorna”, Trafiknostalgiska förlaget, 2014.

Det var sista inlägget 2015. Nu blir det lov några veckor. God jul och gott nytt år!

 

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Bara stenen kvar efter kungens vägomläggning

Vägen ut till Drottningholms slott och Mälaröarna var tidigare lång och besvärlig, även om trängseln mellan fordonen var mindre då än nu. Kungligheter och andra var tvingade att ta vägen via dagens Sundbyberg, över Bällsta bro och ned till Tyska botten vid Mälaren, där färjan väntade.

Detta irriterade hjältekonungen Gustav III och 1787 kunde den nya vägen över broarna vid Traneberg och Nockeby invigas av majestätet. Till glädje för de flesta, men säkert lite snopet för de vägansvariga. Bara tio år tidigare hade den gamla vägen noggrant mätts upp och försetts med prydliga milstolpar av sten.

ARTstenen
På kyrkbacken vid Islandstorget minner en milsten om nuvarande Blackebergsvägens tidigare storhet. Stenen säger ”1/4” vilket i det här fallet betyder en och fjärdedels (gammal) mil från Stockholms slott.

Läs även…
om de olika broarna vid Traneberg
om en milsten bland gravstenar på Skogskyrkogården

Fakta/läs mer
Stefan Nordin: ”Milstolpar”, Res i tid och rum, 1998.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En bro för kungar

I den svenska historiens töcken finns något som kallas eriksgata. Den nyvalde kungen skulle färdas runt sitt rike och formellt ”dömas” till kung i respektive landskap. Vid landskapsgränserna skulle byte av gisslan ske – kanske skulle den garantera kungens säkerhet.

Den förste kung som säkert ridit eriksgata är Magnus Eriksson 1335, han följdes av mist fyra kolleger under 1400-talet. När landsfadern Gustav Vasa bestämde att kronan skulle ärvas försvann eriksgatans funktion, men ytterligare några rundor följde. Sist ut lär ha varit Karl IX år 1609.

Start och mål var i Uppsala. Sedan gick resan i princip medsols runt Vättern, Stockholm passerades inte. En av platserna där gisslan skulle utväxlas är Oppboga bro vid gränsen mellan Närke och Västmanland. En mycket vacker plats vid Arbogaån och faktiskt finns de gamla brofästena kvar.

bronEn bro för en kung.

Passa på att besöka ett litteraturhistoriskt gästgiveri i närheten.

Fakta/läs mer
Dick Harrison: ”Sveriges historia 600–1350”, Norstedts, 2009.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

En liten stump av Smålandsgatan

Bakom NK i centrala Stockholm göms en stump av Smålandsgatan, nu omdöpt till Mellangatan. Passa på att ta en titt. Snart kan gatresten ha förvandlats helt.

Städer förändras ständigt. Gator kommer och gator försvinner. I den här bloggen har du redan kunnat läsa om Gamla stans försvunna gränder. I samband med saneringen av nedre Norrmalm på 1960-talet ändrades kartbilden en del. Bland annat försvann hela Norra Smedjegatan, som i princip följde huvudstråket i dagens Gallerian. En gata som krympte, och som fortsatt att krympa, är Smålandsgatan.

År 1885 beslutades att hela gatan från Malmskillnadsgatan i väster till Nybrogatan i öster skulle heta Smålandsgatan. Det höll i nästan 80 år.

kartanKartläget 1926.

Delen mellan Malmskillnads- och Regeringsgatan försvann i början av 1960-talet och fick bland annat ge plats för det 1963 färdigställda parkeringshuset Parkaden.

Tio år senare försvann en stor del av gatan omedelbart öster om Regeringsgatan när Nordiska Kompaniet byggdes ut. Kvar i kvarteret blev en cirka 150 meter lång sträcka, som kom att fungera som nedfart till Klaratunneln. Omkring millennieskiftet uppfördes en kontorsbyggnad tvärs över denna återstående del. Kvar mot Norrlandsgatan blev ett litet torg och inne i kvarteret en gatstump, som rimligtvis snart förvandlats till en ”vanlig” innergård. Se upp för byggtrafiken, om du tar dig in från Mäster Samuelsgatan.

gatanEn stump av Smålandsgatan, numer Mellangatan.

Smålandsgatan fortsatte att krympa. År 2008 döptes delen mellan Birger Jarls- och Nybrogatan om till Ingmar Bergmans gata. Det är inte mycket kvar nu.

Bonusinformation: Smålandsgatan har inget med landskapet Småland att göra. Namnet kommer från bagaren Jochum Småhl, som i mitten av 1600-talet ägde en tomt i området.

Fakta/läs mer
Stahre mfl: ”Stockholms gatunamn”, Stockholmia, 2005.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Vad hände med järnvägen till Värmdö?

För drygt hundra år sedan planerades det för en järnväg från Stockholm österut till Värmdölandet. Av projektet bidde det dock inte ens en vante.

Kommunikationerna ut till Värmdölandet var minst sagt usla och speciellt usel var passagen på den gamla flottbron över Skurusundet. Med bättre kommunikationer skulle de stora markägarna kunna stycka av och sälja mark till stadsbor som, i tidens anda, skulle lockas att bo i villa. Dessutom skulle en järnväg locka industrier till området.

Den första järnvägsplanen från 1902 redovisade en sträckning från Saltsjöbanans station vid Henriksdal, över Skurusundet, förbi Gustavsberg och Hemmesta, ända ut till Bullandö. Dessutom en gren norrut från Hemmesta till Norrnäs.

De ”starka män” (en lantbrukare, en ryttmästare, en docent och en kapten), som tagit tag i järnvägsprojektet, ansökte 1904 om att få anlägga en normalspårig järnväg från Saltsjöbanan, vid Järla, och ut till Ålstäket på Värmdön. Alltid en början. Året efteråt lämnade man dock in en ny ansökan, om att i stället få anlägga en elektrisk spårväg från Saltsjöbanans station Storängen till Ålstäket, samt en ny bro över Skurusundet för järn- och landsvägstrafik.

Den 9 februari 1906 beviljades koncession för spårvägen. Den 10 februari hölls konstituerande bolagsstämma med Värmdö järnvägsaktiebolag på anrika Hotell Rydberg i Stockholm. År 1907 reviderades sträckningen av banan och den förlängdes till Vik. Samtidigt stod det klart att anläggningskostnaden från början varit en glädjekalkyl. Den hade ökat från 1,7 till 2,9 miljoner (x 50 i dagens penningvärde) – dessutom hade en del av aktiekapitalet försvunnit i oklara sidoprojekt. Försöken att få in mer kapital misslyckades helt och den 19 april 1909 upplöstes bolaget.

John Tjerneld (se nedan) avslutar sin historik över bolaget med ”Aktieägarna är visserligen fattigare på mynt, men desto rikare på erfarenhet.”

Finns det något kvar av det havererade projektet?

En ny bro över Skurusundet stod klar 1915, men den har inget med järn/spår-vägen att göra.

En kollega, som bor i Hemmesta, har hört att huset på Viks skolväg 20 skulle vara uppfört som stationshus. Ser lite överdimensionerat ut.

Busshållplatsen ”Viks central” heter ”central” eftersom den var tänkt station på banan. Låter ambitiöst för en spårväg. Busstrafiken startade först 1930, men jag har inte lyckats utröna om hållplatsen och namnet fanns då.

Det stora trähuset på Skärgårdsvägen 211 uppfördes som tänkt järnvägshotell. Det kom i stället att fungera som pensionat in på 1950-talet, men är nu bostadshus.

pensionatGammalt järnvägshotell?

Drygt 100 meter nordost om nedfarten till Viks gård fanns tidigare en terrassering som påstås vara en del av banvallen. Men ingen av de planerade sträckningarna av banan skulle passera här. Terrassen uppfördes på order av ägaren till Vik, docenten Cassel, som sedan planterade nyheten i media att bygget av järnvägen var i full gång. Allt för att kunna sälja avstyckade villatomter i området. I dag döljs terrasseringen av ett – villaområde.

Fakta/läs mer
John Tjerneld: ”Värmdö järnvägs historia, framställd med ledning av järnvägsbolagets handlingar”, PA Norstedt & söner, 1910.
Nils Ädelgren: ”Om elektrisk spårväg till Värmdön och Värmdö järnvägsaktiebolag” i Värmdö skeppslags fornminnesförenings årsskrift 1955–56.
Cecilia Hammarlun-Larsson: ”Nacka kommun. Kulturhistoriska miljöer”, Nacka kommun mfl, 1987.
Rolf Källman: ”Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun”, Stiftelsen Stockholms läns museum och Värmdö kommun, 1991.
Boo hembygdsförening: Berättelsen om Skarpnaäs villastad.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[…] För drygt hundra år sedan planerades det för en järnväg från Stockholm österut till Värmdölandet. Av projektet bidde det dock inte ens en vante. Kommunikationerna ut till Värmdölandet var minst sagt...  […]

Vad hände med järnvägen till V&a... (Webbsida), 22:42, 7 februari 2015. Anmäl

Spårvägsspår på Lidingö

Finns det något bättre höstnöje än en promenad längs en nedlagd spårvägslinje? Nej, antagligen inte. På med promenadskorna och ta dig till Ropsten i nordöstra Stockholm.

När norra Lidingö började bebyggas med villor för drygt hundra år sedan insåg man redan från start att det krävdes goda kommunikationer för att locka nybyggarna. Den 11 november 1905 bildades därför Lidingö trafik AB. År 1907 fick företaget tillstånd att driva järnvägstrafik mellan Islinge och Kyrkviken på Lidingö och färjetrafik Ropsten–Islinge. På land kom det i stort sett att handla om klassisk spårvägstrafik.

kartanSS karta från 1946.

Den 26 oktober 1907 började vagnarna gå mellan Islinge och Hersbyholm. I början av 1909 förlängdes trafiken till Kyrkviken och senare samma år kunde en nybyggd färja frakta spårvagnar över Värtan.

Stockholms nya spårvägs AB, som trafikerade Stockholms norra delar, körde vart fjärde tåg på linje 5 (Karlberg–Ropsten) med färjan över till banan på Lidingö. Det innebar en turtäthet på 20 minuter. I samband med utbrottet av första världskriget upphörde dock överskeppningen. Först elva år senare, 1925, fick Lidingö åter spårvägskontakt med huvudstaden. Nu rullade vagnarna över den nya bron och vidare in till ändhållplatsen i korsningen Humlegårds-Sturegatan. På ösidan hade banan förlängts Från Islinge till det nya brofästet.

bronBrogrenen.

Trafiken in till Stockholm fortsatte fram till högertrafikomläggningen 1967. Norra Lidingöbanan överlevde ytterligare nästan fyra år, men den 12 juni 1971 var sagan slut.

Vad finns då kvar att se längs den drygt 4 kilometer långa promenaden längs banan?

När du närmar dig Lidingö delar sig bron och i grenen står det runda stationshuset där banorna till södra och norra Lidingö delade sig. Vid hållplatsen Brogrenen kunde resenärer mellan öns olika delar byta spårvagn.

Banan gick sedan parallellt med Norra Kungsvägen fram till nuvarande Lejonvägen. Skärningen du ser sprängdes för spårvägens skull. Biltrafiken fick ta de backiga vägarna på sidorna.

Längs med Kyrkvägen gick banan i dagens cykelbana. Här finns dessutom två byggnader från spårvägstiden. Hersbyholms stationshus är numer japansk restaurang och vagnhallen från 1949 fungerar i dag bland annat som hotell.

stationenHersbyholms stationshus.

Banan gick sedan mellan idrottsplatsen och Kyrkviken. Ändhållplatsen låg ungefär där det nu står en tennishall.

hallenDen tidigare vagnhallen.

Innan du tar bussen tillbaka mot mer tätbebyggda trakter passar du naturligtvis på att ta en titt på den gamla väderkvarnen på platsen. Kvarnen har en kos liv på sitt samvete.

Fakta/läs mer
”Stockholms förstäder och villasamhällen 1911”, Rediviva, 1975.
”Linje 20: Humlegårdsgatan–Kyrkviken”, Svenska Spårvägssällskapet, 1995.
Petrus J Sarmento: ”Norra Lidingöbanan”, Trafik-nostalgiska förlaget, 2009.

FOTNOT: Om allt går som planerat så kommer Spårväg city att nå till ut till Ropsten år 2020 och kopplas samman med Södra Lidingöbanan. Intet nytt under solen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Klicka på länken i meningen innan så får du förklaringen.

Gunnar H, 22:51, 7 oktober 2014. Anmäl

Man kan inte bara skriva "Kvarnen har en kos liv på sitt samvete" och inte ge nån vidare förklaring! :O

Daniel, 19:46, 7 oktober 2014. Anmäl