En bro för kungar

I den svenska historiens töcken finns något som kallas eriksgata. Den nyvalde kungen skulle färdas runt sitt rike och formellt ”dömas” till kung i respektive landskap. Vid landskapsgränserna skulle byte av gisslan ske – kanske skulle den garantera kungens säkerhet.

Den förste kung som säkert ridit eriksgata är Magnus Eriksson 1335, han följdes av mist fyra kolleger under 1400-talet. När landsfadern Gustav Vasa bestämde att kronan skulle ärvas försvann eriksgatans funktion, men ytterligare några rundor följde. Sist ut lär ha varit Karl IX år 1609.

Annons:

Start och mål var i Uppsala. Sedan gick resan i princip medsols runt Vättern, Stockholm passerades inte. En av platserna där gisslan skulle utväxlas är Oppboga bro vid gränsen mellan Närke och Västmanland. En mycket vacker plats vid Arbogaån och faktiskt finns de gamla brofästena kvar.

bronEn bro för en kung.

Passa på att besöka ett litteraturhistoriskt gästgiveri i närheten.

Fakta/läs mer
Dick Harrison: ”Sveriges historia 600–1350”, Norstedts, 2009.

Dela med dina vänner

  • 7
  • 1
  • 0
  • 0

Wallenbergs portfölj i skogen

De flesta känner säkert till att det står en portfölj av brons vid en gammal husgrund i en skog på Lidingö. För mig var det dock en nyhet, därav detta blogginlägg. Ett inlägg som känns extra viktigt i dessa dagar då människor trakasseras och mördas för sin religion, nationalitet, etnicitet, sexuella läggning, hudfärg…

Den 4 augusti 1912 föddes Raoul Wallenberg i sina morföräldrars sommarställe Kappsta på Lidingö. (Pappan hade gått bort tre månader innan födseln.) Den unge Raoul kom att tillbringa många somrar i huset och på den stora tomten ned mot Stockholms inlopp.

Sommarstället brann ned 1933, antagligen på grund av ett elfel. År 1986 köpte Lidingö stad marken och skapade Kappsta naturreservat. Raul Wallenberg har hedrats med minnesmärken över hela världen. År 2002 invigdes det vid hans födelseplats på Lidingö. En portfölj av brons placerad på gatstenar från Budapest. Ett vackert minnesmärke över en stor man.

ruinen

Fakta/läs mer
Svanberg & Tydén: ”Sverige och Förintelsen”, Arena, 1997.
Attila Lajos: ”Hjälten och offren. Raoul Wallenberg och judarna i Budapest”, Svenska Emigrantmuseets skriftserie, 15, 2004.
Ingrid Carlberg: ”’Det står ett rum här och väntar på dig…’. Berättelsen om Raoul Wallenberg”, Norstedts, 2012.

portfolj

Dela med dina vänner

  • 13
  • 1
  • 0
  • 1

Vikingarna hade kanske spelat tärning om Krim

Det är drygt år sedan Ryssland annekterade halvön Krim. Världen står handfallen och i östra Ukraina flyter blodet. Vikingarna är väl inte direkt kända för sina fredliga sätt att lösa konflikter, men kanske hade de valt att spela tärning om Krim.

Omkring år 1020 höll den norske kungen Olav den helige och hans svenska kollega Olof Skötkonung ett fredsmöte i Kungahälla strax utanför dagens Kungälv. En av tvistefrågorna var tillhörigheten av ön Hisingen och man kom överens om att avgöra saken med hjälp av tärningarna.

Enligt islänningen Snorre Sturlason, som skildrat händelsen i Olav den heliges saga, slog båda kungarna två sexor. I nästa runda slog Olof Skötkonung på nytt två sexor. När det var den norske kungens tur visade den ena tärningen sex medan den andra sprack i två delar och visade både sex och ett. Norge vann Hisingen och kungarna skildes som vänner.

Kungahälla, vid Nordre älvs norra strand i dagens Bohuslän, var en av Norges viktigaste städer under medeltiden. Dess historia försvinner bakåt i de isländska sagorna. Staden var landets utpost där de tre Skandinaviska rikena möttes och där byggde kung Sigurd Jorsalafare (Jerusalemfararen) ett kastell i början av 1100-talet. Staden fick två kloster och borgen Ragnhildsholmen uppfördes på älvens södra sida.

Kungahälla härjades då och då av främmande soldater. Den största smällen blev dock anläggandet av den mäktiga Bohus fästning, i början av 1300-talet, där Nordre och Göta älv delar sig. Kungahällas strategiska betydelse försvann. Nådastöten kom när den ärofulla svenska armén brände staden 1612. Året efter beordrade kung Kristian IV invånarna att uppföra en ny stad – Kungälv – intill Bohus fästningsmur.

Resterna av staden Kungahälla är gömda i åkerns jord vid Kastellegården i Ytterby. Enda undantaget är den så kallade Klosterkullen med några murrester. Där låg först kung Sigurds kastell och sedan stadens augustinerkloster. På andra sidan älven finns ruinen av Ragnhildsholmen.

kullenKlosterkullen år 2005.

Dela med dina vänner

  • 9
  • 1
  • 0
  • 1

Valkäken på Käringön

För två månader sedan blev jag ”strandsatt” två timmar på vackra Käringön i Bohuslän. Blötsnön piskade från väster, men matbutiken vid bryggan räddade oss med nybryggt kaffe vid sitt gästbord.

Det blev tid för en liten promenad innan båten tillbaka till Orust. Intressantast var den uppställda valkäken vid hamnen. Den skänktes till ön år 1900 av en av de första sommargästerna, som fått den i 50-årspresent. Käken, som från början tillhörde en grönlandsval, har nu blivit en symbol för Käringön.

valen_490

Dela med dina vänner

  • 1
  • 1
  • 0
  • 0

En liten stump av Smålandsgatan

Bakom NK i centrala Stockholm göms en stump av Smålandsgatan, nu omdöpt till Mellangatan. Passa på att ta en titt. Snart kan gatresten ha förvandlats helt.

Städer förändras ständigt. Gator kommer och gator försvinner. I den här bloggen har du redan kunnat läsa om Gamla stans försvunna gränder. I samband med saneringen av nedre Norrmalm på 1960-talet ändrades kartbilden en del. Bland annat försvann hela Norra Smedjegatan, som i princip följde huvudstråket i dagens Gallerian. En gata som krympte, och som fortsatt att krympa, är Smålandsgatan.

År 1885 beslutades att hela gatan från Malmskillnadsgatan i väster till Nybrogatan i öster skulle heta Smålandsgatan. Det höll i nästan 80 år.

kartanKartläget 1926.

Delen mellan Malmskillnads- och Regeringsgatan försvann i början av 1960-talet och fick bland annat ge plats för det 1963 färdigställda parkeringshuset Parkaden.

Tio år senare försvann en stor del av gatan omedelbart öster om Regeringsgatan när Nordiska Kompaniet byggdes ut. Kvar i kvarteret blev en cirka 150 meter lång sträcka, som kom att fungera som nedfart till Klaratunneln. Omkring millennieskiftet uppfördes en kontorsbyggnad tvärs över denna återstående del. Kvar mot Norrlandsgatan blev ett litet torg och inne i kvarteret en gatstump, som rimligtvis snart förvandlats till en ”vanlig” innergård. Se upp för byggtrafiken, om du tar dig in från Mäster Samuelsgatan.

gatanEn stump av Smålandsgatan, numer Mellangatan.

Smålandsgatan fortsatte att krympa. År 2008 döptes delen mellan Birger Jarls- och Nybrogatan om till Ingmar Bergmans gata. Det är inte mycket kvar nu.

Bonusinformation: Smålandsgatan har inget med landskapet Småland att göra. Namnet kommer från bagaren Jochum Småhl, som i mitten av 1600-talet ägde en tomt i området.

Fakta/läs mer
Stahre mfl: ”Stockholms gatunamn”, Stockholmia, 2005.

Dela med dina vänner

  • 15
  • 2
  • 0
  • 0

Alla gamla fyrskepp återfunna?

Av de nästan fyrtio fyrskepp som tjänstgjort i svenska farvatten verkar minst åtta stycken finnas kvar i landet. Denna blogg har redan berättat om fem i Stockholm och här kommer tre nya fynd.

Västerås måste betraktas som rikets andra fyrskeppsstad efter Stockholm. I Östra hamnen ligger fyrskepp nummer 2B, ursprungligen stationerat vid Almagrundet 1896. Sista stationeringen blev 1952–69 vid Malmö redd.

1
Lite längre ut från centrum, vid Öster Mälarstrand, ståtar nummer 5. Under åren 1866 till 1962 tjänstgjorde fartyget vid Utgrunden, Svenska Björn, Finngrundet och så åter Svenska Björn.

2
I Göteborg, Sveriges största hamn, verkar bara ett fyrskepp ha överlevt. I museiområdet Maritiman ligger bland många andra museifartyg nummer 29, ursprungligen stationerat vid Ölandsrev.

3
Är uppdraget avslutat? Vi får se om det dyker upp ytterligare något fyrskepp under våren. Tills dess gäller listan nedan.

2B – ”Almagrundet” – Västerås/Östra hamnen
5 – ”Utgrunden” – Västerås/Öster Mälarstrand
15 – ”Utgrunden” – Stockholm/Galärvarvet
19 – ”Norströmsgrund” – Stockholm/Söder Mälarstrand
21 – ”Trelleborgs redd” – Stockholm/Biskopsudden
25 – ”Finngrundet” – Stockholm/Wasamuseet
29 – ”Ölandsrev” – Göteborg/Maritiman
32 – ”Fladen” – Stockholm/Skeppsholmen

Dela med dina vänner

  • 2
  • 1
  • 0
  • 1

Var bor Döden?

En sen kväll i mitten av 1980-talet på stamkrogen i Visby kom diskussionen in på döden och var Döden bodde. Vi beslutades oss för att undersöka om Döden bodde i kyrkoruinen S:t Göran strax norr om ringmuren. Där låg stadens hospital för spetälska på medeltiden. Vi marscherade dit, men lyckades inte – om jag minns rätt – få någon kontakt med Döden. (Håll med om att det låter som inledningen på en sämre amerikansk skräckfilm.) Vi återvände till krogen.

Något år senare avled min mor på lasarettet i Visby och från hennes sjukrum hade man utsikt mot S:t Göran. Jag kommer ihåg att jag då funderade på om inte Döden trots allt bodde just vid kyrkoruinen.

Kyrkoruinen är välbevarad och ståtlig, men av själva hospitalet finns inga spår ovan jord. Kyrkan dateras till omkring år 1200. Spetälska blev så småningom allt ovanligare och 1542 bestämde hjältekonungen Kristian III att de särskilda spetälskehospitalen i Danmark skulle avvecklas. Anläggningen lämnades att förfalla. Kyrkogården kom dock att användas vid speciella tillfällen. Bland annat under pestepidemin 1711–12 och koleraepidemin på 1800-talet.  Intill ruinen finns två gravstenar kvar från det senare tillfället och med lite tålamod gick det i alla fall tidigare att läsa följande på den ena:

”Skomakaren Westerlund, 1824–1859, Jungfru A-M Fadder, 1797–1859”

gravarnaSista vilan.

Oavsett om man vill träffa Döden, eller inte, så är S:t Göran värt ett besök, speciellt i kvällssolen. Ruinen är låst, men det går att hyra nyckel på Gotlands museum. (Logga sedan in på din internetbank och skicka över lite pengar till de organisationer som kämpar mot dagens farsoter i runt om i världen.)

Fakta/läs mer:
Gunnar Svahnström: ”Visby under tusen år”, Awe/Gebers, 1984.

Dela med dina vänner

  • 7
  • 1
  • 0
  • 1

Vad hände med järnvägen till Värmdö?

För drygt hundra år sedan planerades det för en järnväg från Stockholm österut till Värmdölandet. Av projektet bidde det dock inte ens en vante.

Kommunikationerna ut till Värmdölandet var minst sagt usla och speciellt usel var passagen på den gamla flottbron över Skurusundet. Med bättre kommunikationer skulle de stora markägarna kunna stycka av och sälja mark till stadsbor som, i tidens anda, skulle lockas att bo i villa. Dessutom skulle en järnväg locka industrier till området.

Den första järnvägsplanen från 1902 redovisade en sträckning från Saltsjöbanans station vid Henriksdal, över Skurusundet, förbi Gustavsberg och Hemmesta, ända ut till Bullandö. Dessutom en gren norrut från Hemmesta till Norrnäs.

De ”starka män” (en lantbrukare, en ryttmästare, en docent och en kapten), som tagit tag i järnvägsprojektet, ansökte 1904 om att få anlägga en normalspårig järnväg från Saltsjöbanan, vid Järla, och ut till Ålstäket på Värmdön. Alltid en början. Året efteråt lämnade man dock in en ny ansökan, om att i stället få anlägga en elektrisk spårväg från Saltsjöbanans station Storängen till Ålstäket, samt en ny bro över Skurusundet för järn- och landsvägstrafik.

Den 9 februari 1906 beviljades koncession för spårvägen. Den 10 februari hölls konstituerande bolagsstämma med Värmdö järnvägsaktiebolag på anrika Hotell Rydberg i Stockholm. År 1907 reviderades sträckningen av banan och den förlängdes till Vik. Samtidigt stod det klart att anläggningskostnaden från början varit en glädjekalkyl. Den hade ökat från 1,7 till 2,9 miljoner (x 50 i dagens penningvärde) – dessutom hade en del av aktiekapitalet försvunnit i oklara sidoprojekt. Försöken att få in mer kapital misslyckades helt och den 19 april 1909 upplöstes bolaget.

John Tjerneld (se nedan) avslutar sin historik över bolaget med ”Aktieägarna är visserligen fattigare på mynt, men desto rikare på erfarenhet.”

Finns det något kvar av det havererade projektet?

En ny bro över Skurusundet stod klar 1915, men den har inget med järn/spår-vägen att göra.

En kollega, som bor i Hemmesta, har hört att huset på Viks skolväg 20 skulle vara uppfört som stationshus. Ser lite överdimensionerat ut.

Busshållplatsen ”Viks central” heter ”central” eftersom den var tänkt station på banan. Låter ambitiöst för en spårväg. Busstrafiken startade först 1930, men jag har inte lyckats utröna om hållplatsen och namnet fanns då.

Det stora trähuset på Skärgårdsvägen 211 uppfördes som tänkt järnvägshotell. Det kom i stället att fungera som pensionat in på 1950-talet, men är nu bostadshus.

pensionatGammalt järnvägshotell?

Drygt 100 meter nordost om nedfarten till Viks gård fanns tidigare en terrassering som påstås vara en del av banvallen. Men ingen av de planerade sträckningarna av banan skulle passera här. Terrassen uppfördes på order av ägaren till Vik, docenten Cassel, som sedan planterade nyheten i media att bygget av järnvägen var i full gång. Allt för att kunna sälja avstyckade villatomter i området. I dag döljs terrasseringen av ett – villaområde.

Fakta/läs mer
John Tjerneld: ”Värmdö järnvägs historia, framställd med ledning av järnvägsbolagets handlingar”, PA Norstedt & söner, 1910.
Nils Ädelgren: ”Om elektrisk spårväg till Värmdön och Värmdö järnvägsaktiebolag” i Värmdö skeppslags fornminnesförenings årsskrift 1955–56.
Cecilia Hammarlun-Larsson: ”Nacka kommun. Kulturhistoriska miljöer”, Nacka kommun mfl, 1987.
Rolf Källman: ”Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun”, Stiftelsen Stockholms läns museum och Värmdö kommun, 1991.
Boo hembygdsförening: Berättelsen om Skarpnaäs villastad.

Dela med dina vänner

  • 4
  • 1
  • 0
  • 1

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

[…] För drygt hundra år sedan planerades det för en järnväg från Stockholm österut till Värmdölandet. Av projektet bidde det dock inte ens en vante. Kommunikationerna ut till Värmdölandet var minst sagt...  […]

Vad hände med järnvägen till V&a... (Webbsida), 22:42, 7 februari 2015. Anmäl

Dan Anderssons stamställe i Göteborg

1917 var ett tungt år för poeten Dan Andersson. Han var pank, arbetslös, giftaslysten och han hade dessutom flummat in på indisk filosofi. För att få ordning på sig själv lämnade han storskogen och drog till Göteborg. Han hade fått tjänst på tidningen Ny Tid. Under namnet Black Jim skrev han ett kåseri varje lördag, men annars var det bara rutinarbete. Dan, som kallades Broder Joachim på tidningen, vantrivdes. En dag ville han skämta med redaktören och låtsas att han åkt tillbaka till Dalarna. Han smusslade in nedanstående dikt under chefens skrivmaskin.

Broder Joachim, du reser dit där vilda aplar glöda,
och där åbrodd vissnar sakta invid hundraårig gård –
Du skall hälsa alla gamla, unga, alla levande och döda,
du skall hälsa sparv och trana, du skall hälsa räv och mård.
Broder Joachim, vi sutto vid vårt mörka öl och drömde
om de silvervita källorna vid Rökstubackens slog,
och vi sågo liksom syner så att stadens damm vi glömde,
och det vart en kolarkoja utav Tullens svarta krog.
Broder Joachim, du reser dit, där rönnar digna tunga –
hälsa varmt till Luossas gula halm och glesa korn.
Hör hur Hagaparkens almar till ditt avsked sakta sjunga,
och det ringer varmt till vesper ifrån Masthuggstemplets torn!
Du skall hälsa alla Paisos gula kärr och svala floder,
du skall hälsa alla hässjor, alla flyn och vilda snår.
Alla höns och svultna skator skall du hälsa från en broder,
som med själen tung av minnen uti främlingslandet går.
Men, o broder, när du sitter ibland träd som evigt sjunga,
när du bygger dig en koja mitt i Mattnas mörka skog,
bed för dem som staden kväver att de länge må bli unga
och om troll och högland drömma uppå Tullens svarta krog.

danne

Ölstugan Tullen i hörnet Landsvägsgatan–Järntorget i Göteborg öppnades 1892 av fru Judith Karlander. Det drivs fortfarande krog i lokalen, nu som en del av en McDonaldsliknande pubkedja. (Andra stammisar på Tullen har varit Harry Martinson och Per Albin Hansson). Dan tröttande på Götet redan i april 1918 och begav sig norrut. Kvar på Järntorget står en byst av vår melankoliske hjälte.

Dela med dina vänner

  • 7
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Trevligt att Dan A uppmärksammas. Men liten varning för att beskriva Dan som en "melankolisk" hjälte. Läs gärna Waldemar Berhards bok " En bok om Dan Andersson". I den beskrivs Dan som också som en glad, humoristisk person, trevlig i sällskapslivet. Dan A och konstnären Bernhard lärde känna varandra på Brunnsviks folkhögskola och blev goda vänner.

Berndt E Karlsson, 07:12, 30 januari 2015. Anmäl

Lyssna på Om Black Jim av Thåström.

Örjan, 20:44, 27 januari 2015. Anmäl

Järnvägen utplånade slutligen Köpingshus

Först Engelbrekt och sedan rallarna. Den medeltida borgen i Köping är utraderad från jordens yta.

Staden Köping, som i början gick under det vilda västern-liknande namnet Laglösaköping, dyker upp i urkunderna i mitten av 1200-talet.  Borgen i stadens utkant anlades antagligen omkring hundra år senare. Den skyddades av ån och kanske också av en ringmur.

Ringmur, eller inte. När rebellen Engelbrekt Engelbrektssons här närmade sig fästet sommaren 1434 flydde hjältekonungen Erik av Pommerns fogde Giovanni Franco. Borgen intogs, brändes och lämnades åt sitt öde i 150 år.

I slutet av 1500- och början av 1600-talet initierade Johan III respektive Karl IX uppförande av ett slott på platsen för den gamla borgen, men det är oklart om några större arbeten genomfördes.

kopingshusPlatsen för borgen i september 2014.

Lämningar av borgen fanns kvar till 1874 då allt schaktades bort när bangården vid stationen skulle anläggas.  (Borgkullen uppmättes året innan.) Efter att du avnjutit historiens vingslag på perrongen vid stationen i Köping rekommenderar jag ett besök vid den likaledes utplånade hälsobrunnen i staden.

Fakta/läs mer
Karl Joel Österberg: ”Köpingshus. Vad man vet och tror om dess tillkomst och öden”, Köpings museum, 1932.
Catharina Folin: ”Medeltidsstaden 11. Köping”, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1979.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1996.

Dela med dina vänner

  • 5
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Sorgligt detta med borgen. Men Köping kan glädja sig åt att ha härbärgerat en av Sveriges främsta vetenskapsmän någonsin - Carl Wilhelm (von) Scheele. Han upptäckte syret, liksom flera andra viktiga grundämnen under laboratoriearbete på sitt apotek i Köping. Grattis, Köping. När vi var yngre kände en del av oss till Köping främst genom att det - i en känd visa - rimmade på snöping. Lyckligtvis vet ju ingen längre vad detta ord betyder. Blada hälsningar

Bengt S Nilsson, 17:03, 27 januari 2015. Anmäl