Järnvägen utplånade slutligen Köpingshus

Först Engelbrekt och sedan rallarna. Den medeltida borgen i Köping är utraderad från jordens yta.

Staden Köping, som i början gick under det vilda västern-liknande namnet Laglösaköping, dyker upp i urkunderna i mitten av 1200-talet.  Borgen i stadens utkant anlades antagligen omkring hundra år senare. Den skyddades av ån och kanske också av en ringmur.

Annons:

Ringmur, eller inte. När rebellen Engelbrekt Engelbrektssons här närmade sig fästet sommaren 1434 flydde hjältekonungen Erik av Pommerns fogde Giovanni Franco. Borgen intogs, brändes och lämnades åt sitt öde i 150 år.

I slutet av 1500- och början av 1600-talet initierade Johan III respektive Karl IX uppförande av ett slott på platsen för den gamla borgen, men det är oklart om några större arbeten genomfördes.

kopingshusPlatsen för borgen i september 2014.

Lämningar av borgen fanns kvar till 1874 då allt schaktades bort när bangården vid stationen skulle anläggas.  (Borgkullen uppmättes året innan.) Efter att du avnjutit historiens vingslag på perrongen vid stationen i Köping rekommenderar jag ett besök vid den likaledes utplånade hälsobrunnen i staden.

Fakta/läs mer
Karl Joel Österberg: ”Köpingshus. Vad man vet och tror om dess tillkomst och öden”, Köpings museum, 1932.
Catharina Folin: ”Medeltidsstaden 11. Köping”, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1979.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1996.

Dela med dina vänner

  • 5
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Sorgligt detta med borgen. Men Köping kan glädja sig åt att ha härbärgerat en av Sveriges främsta vetenskapsmän någonsin - Carl Wilhelm (von) Scheele. Han upptäckte syret, liksom flera andra viktiga grundämnen under laboratoriearbete på sitt apotek i Köping. Grattis, Köping. När vi var yngre kände en del av oss till Köping främst genom att det - i en känd visa - rimmade på snöping. Lyckligtvis vet ju ingen längre vad detta ord betyder. Blada hälsningar

Bengt S Nilsson, 17:03, 27 januari 2015. Anmäl

Två ”nya” fyrskepp i Stockholm

Det har ”dykt upp” ytterligare två gamla fyrskepp längs Stockholms kajer sedan blogginlägget i julveckan, båda kraftigt ombyggda. Tack till bland andra Nils Pettersson för tipsen.

kristinKristin.

Vid Junibacken på Djurgården ligger ”Kristin”. Hon startade sin karriär 1884 som fyrskeppet ”Utgrunden” i södra Kalmarsund. Fram till pensioneringen 1959 tjänstgjorde fyrskeppet även vid Norströmsgrund och Östra Kvarken.

grepenGrepen.

Vid Söder Mälarstrand ligger fartyget ”Grepen” med piratflagga och allt. Det finns inte mycket som antyder om ett fyrskepp. Här börjar historien 1894 som fyrskeppet ”Norströmsgrund” i Bottenviken. Därefter följde stationeringar vid Utgrunden och Grepen fram till 1955.

Jakten på Sveriges gamla fyrskepp fortsätter!

Dela med dina vänner

  • 8
  • 1
  • 0
  • 0

Finn fyrskeppen i Stockholm

I dag är de flesta svenska fyrskepp släckta och skrotade och längs kusten står i stället bottenfasta så kallade kassunfyrar. Även fyrarna släcks en efter en. Den som vandrar längs Stockholms kajer ska finna åtminstone tre gamla ljusspridare.

Vid Skeppsholmens kaj ligger ”Fladen” från 1892. Efter pensioneringen som fyrskepp 1965 lämnade hon Hallandskusten och tjänstgjorde bland annat som charterfartyg för sportfiske och flytande handelsbod. Fram till nyligen höll filmbolaget med samma namn till ombord. Fyrtornet är inte original.

fladen

De flesta svenska fyrskepp hade åtta mans besättning. En fyrmästare förde befäl och en kock lagade mat. Övriga ombord skötte vakthållningen. Förutom fyrljuset fanns möjlighet att varna sjöfarande med bland annat mistlur och kanonskott. Dessutom gjordes försök med undervattenssignalering.

Det är lätt att föreställa sig den enformighet som måste ha infunnit sig efter några månader ombord, speciellt för de som tjänstgjorde på fyrskepp långt ute till havs. Innan radiotekniken uppfanns var enda kontakten med land underhållsfartyget som kom på besök varannan vecka. Förutom fiske och läsning var utbudet av fritidsaktiviteter mycket litet.

Tvärs över vattnet från Skeppsholmen, vid Vasamuseet, ligger ”Finngrundet” från 1903, det bäst bevarade fyrskeppet. Efter 66 år i Bottenhavet är hon nu museifartyg. En utmärkt plats att lära sig mer livet ombord.

finngrundet

Vid Biskopsuddens marina på Djurgården ligger ett mindre fyrskepp, byggt 1899, som vakat vid inloppet till Trelleborg och Oskarsgrundet utanför Malmö. Hon är helt ombyggd och det är inte många detaljer kvar från det gamla skeppet. Nu inrymmer det en exklusiv festvåning.

biskopsudden

FOTNOT: Bloigginlägget bygger på en artikel som jag skrev i Dagens Nyheter den 14 april 2004. Då fanns det ytterligare två gamla fyrskepp vid kaj på Skeppsholmen: ”Vinga” och ombyggda ”Svinbådan”.

Fakta/läs mer:
Björn Werner: ”Fyrskepp i Sverige”, Marinlitteratur, Björn Werner (1999).
SMHI: Fyrskepp.

Dela med dina vänner

  • 12
  • 5
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

[…] Finn fyrskeppen i Stockholm […]

Två ”nya” fyrskepp i Stockholm - DN.se (Webbsida), 15:00, 9 januari 2015. Anmäl

Utsikten från tornet på M/S fladen är makalös - jag tog en 360 graders högupplöst bild därifrån : http://www.fotograf.nu/2013/Topview_skeppsholmen/Birdsview_skeppsholmen_sRGB.html

Anonym, 17:23, 1 januari 2015. Anmäl

Vid Söder Mälarstrand låg, åtminstone nyligen, det mindre f.d. fyrskeppet Grepen. Det är inte rött numera, troligen svart och förbyggt. Västra Banken såldes för ett antal år sedan till Västindien.

Captain Mecanicus, 13:12, 27 december 2014. Anmäl

De mest välbyggda, vackraste och genuina fyrskeppen har dessvärre skrotats eller sålts till utlandet. Några skeppsbyggnadstekniska mästerverk. Finngrundet är fin.

captain mechanicus, 10:08, 21 december 2014. Anmäl

Idylliskt läge vid Magelungen

Forsåns början i sjön Magelungens nordöstra hörn är en idyllisk plats, trots att underhållet av parkområdet kunde vara lite bättre. Ån gjorde sig redan på medeltiden känd för ålfiske och kvarndrift och här låg till för 75 år sedan gården Forsen. Den vackra omgivningen gjorde att Forsen redan under 1600-talet användes som sommarnöje av stressade huvudstadsbor.

kartan
Plankarta över Stockholm med omnejd, 1934.

Farsta hembygdsförenings senaste nummer (2014/3) av informationsbladet ”Hembygdsnytt” har temat Forsen. I häftet görs en ordentlig genomgång av områdets historia, från det första kända omnämnandet 1441. Extra intressant för Stockholmskonnässörer är uppgiften att familjen Feith, berömd för sina konditorier i början av 1900-talet, slog sig ned på Forsens gård 1896.

gammaltHuvudbyggnaden och flygeln från trädgårdssidan. Foto från Farsta hembygdsförening.

Den sista huvudbyggnaden på gården uppfördes troligen i mitten av 1800-talet. Byggnaden förstördes i en brand i slutet av 1930-talet. I dag finns inga hus kvar från gårdstiden. Rotar du lite i gräset är dock spåren tydliga. Grundmurarna till huvudbyggnaden och flygeln är inga problem att hitta.

husetResterna av huvudbyggnaden.

Sjön Magelungen sänktes med en meter i mitten av 1800-talet och sedan dess har ytan sjunkit ytterligare en halvmeter. Det medför att du också kan se fundamenten till gårdens bryggor uppe på torra land.

brygganRester av brygga.

EFTERLYSNING: Har du mer information, eller bilder, om Forsen så vill Farsta hembygdsförening gärna komma i kontakt med dig.

Soundtrack till detta blogginlägg: Evert Taubes ”Stockholmsmelodi” från 1929 vari ”Stockholms unga damer och koketter skymta fram vid Feiths och Röda kvarn”.

Om du är sugen på ytterligare en osevärdhet i området så rekommenderar jag milstenen vid den gamla Dalarövägen, som markerade en (gammal) mil från Stockholms slott. Den är spårlöst borta sedan början av 1980-talet, men ska ha stått intill vägporten under järnvägen.

Fakta/läs mer
”Stockholmstraktens natur- och kulturminnen”, Kartografiska institutets förlag, 1935.
”Brännkyrka 1913–2013. Socknen som blev 51 stadsdelar”, Trafiknostalgiska förlaget, 2013.
Farsta hembygdsförening: Hembygdsnytt 2014/3.

Dela med dina vänner

  • 10
  • 1
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Jonas, tack

Bengt O. (Webbsida), 17:39, 11 december 2014. Anmäl

Bengt O. Det låg/ligger här http://www.hitta.se/kartan?s=2db6a2e8

Jonas, Farsta Hembygdsförening, 07:41, 11 december 2014. Anmäl

Väldigt svårt att identifiera området på kartor, t.ex. Google. "Magelungens nordöstra hlrn" öär litet oprecist. Kan du ange litet närmare var "Forsen" finns elleer fanns?

Bengt O. (Webbsida), 23:31, 10 december 2014. Anmäl

34 års sökande efter S:t Olofs kapell

Vissa osevärdheter tar det flera decennier att hitta. Första gången jag letade efter resterna av kapellet i S:t Olof på Österlen var 1980. Min salig mor, mina då 13-åriga systrar och jag slog oss fram i snårskogen utan att lyckas se något som påminde om helgonet. Sedan dess jag plågat min omgivning med flera misslyckade försök. Det var först våren 2014 som jag kom till rätt plats. Och osevärdheten var, precis som det ska vara, inte mycket att se.

Kyrkan i S:t Olof har sedan medeltiden varit en vallfärdsort för människor som vill söka hjälp av helgonet. Enligt legenden ska den norske kungen Olav Haraldsson vistats på platsen efter att ha förlorat slaget vid Helge å 1026. Fyra år senare stupade kungen vid ett annat slag och därefter blev Olav snabbt ett populärt helgon i Norden.

I kyrkan finns en berömd träskulptur av S:t Olof. Han håller i en silveryxa, som du vid behov kan ta ned och stryka nio gånger över det ställe på kroppen där du har ont. (Efter var tredje strykning ska yxan sättas tillbaka hos Olof för att laddas med ny kraft.) Ett par hundra meter om kyrkan finns en offerkälla, där du kan offra några mynt för bättring.

kullenKapellet våren 2014.
Cirka 250 meter norr om kyrkan, på höger sida av Lunkendevägen, finns en låg gräskulle med några stora träd. Platsen grävdes ut 1973 och välgjort murverk av gråsten samt rester av medeltida taktegel påträffades. Dessutom en stenfot, som tolkades som ett fundament till ett altare. Tyvärr verkar dokumentationen av utgrävningen vara bristfällig.

Sommaren 2013 gjordes en ny utgrävning av kullen. Murar, med dörröppning, och golv undersöktes. Arkeologerna konstaterade att den 6,6 x 5,0 meter stora byggnaden sannolikt uppfördes under 1300- eller 1400-talet. Bevis för att den haft någon kyrklig funktion påträffades dock inte. Kanske var byggnaden ett kapell och/eller härbärge för de pilgrimer som kom norrifrån. Kanske ”bara” en del av en medeltida storgård. Arkeologen Lars Jönsson konstaterar att ”tolkningen av byggnaden som ett kapell inte är oproblematisk, snarare tvärtom”.

Mer om S:t Olof på denna blogg: Kungen bankade in kristendomen i gutarna.

Fakta/läs mer
John J Delaney: ”Pocket dictionary of saints”, Image books, 1983.
Lennart Jörälv: ”Vägen till Nidaros”,  Wahlström & Widstrand, 2000.
Peter Carelli: ”Det medeltida Skåne”, Historiska media, 2007.
Jönsson & Axelsson (red): ”Pilgrim S:t Olof 800 år”, 2014.

Dela med dina vänner

  • 6
  • 1
  • 0
  • 0

Alvik heter fortfarande Alvik

Många av tunnelbanestationerna i utanför tullarna i Stockholm har, som alla vet, fått sina namn av äldre gårdar eller torp. Det ger en intressant koppling i bakåt i historien. Därför är det tråkigt när fastighetsmäklare tar över och jagar fram mer säljande(?) namn. Något som kollega Viktor Barth-Kron tagit upp. Vi tar en tur till Alvik, som fortfarande heter Alvik, och beskådar vad som gav stadsdelen dess namn.

kartan1912 års karta över Stockholm med omgivningar.
Gården Alvik låg ungefär där Alviksvägen startar i norr. Gården omfattade i början av 1800-talet det som i dag är stadsdelen Alvik. Stockholms stad köpte det mesta av marken 1908 och 1930 revs huvudbyggnaden.
torpet
Uppe i backen bakom huslängan på Gustavslundsvägen 173 har ett litet rött trähus blivit kvar. Det är den sista resten av Alviks gård. Huset har genom åren bland annat fungerat som spannmålsbod, rättarbostad, drängstuga och lokal för gatukontoret. I dag härbärgerar det en konstnärsverkstad med utställningslokaler. Missa inte de mäktiga tunnvalven i butiken i källaren.

När du är i Alvik passar du naturligtvis på att…
Besöka gräsmattan där det spelades OS-fotboll 1912.
Besöka resterna efter Tranebergsbrons föregångare.

Fakta/läs mer:
Sigurd Erixon: ”Den äldre folkliga bebyggelsen i Stockholmstrakten”, Rådet till skydd för Stockholms skönhet, 1941.
Göran Söderström (red): ”Stockholm utanför tullarna”, Stockholmia, 2004.

Dela med dina vänner

  • 11
  • 1
  • 0
  • 0

Oljan var Gotlands hopp

Vad krävs för att Gotland ska bli självständigt från Sverige? Antagligen stora fynd av olja. Frågan är dock om det är ett pris man är villig att betala.

(Vid läsning av detta blogginlägg rekommenderas lyssning av ”Skagerack” med Scafell Pike.)

När man hittade olja i Norge på 1960-talet tändes hoppet i Sverige och provborrningar gjorde på flera platser i landet. År 1974 påträffades olja på Gotland och fram tills verksamheten upphörde 1993 borrades 323 hål – bara 20-30 gav någon utdelning. Sammanlagt pumpades cirka 100.000 kubikmeter olja upp.

vykortetOljeborrning i Hamra på södra Gotland. Vykort från Gotlandskonst.

Risungsfältet på norra Gotland stod för en dryg tredjedel av oljefynden. Intill landsvägen finns Sveriges enda bevarade oljepumpanläggning – ett minne av något som skulle ha kunnat bli så mycket större. Men allt hopp är inte ute, nya aktörer har gjort nya fynd på ön.

pumpenDen bevarade anläggningen.

Dela med dina vänner

  • 4
  • 2
  • 0
  • 0

Tynnelsö slott sover sin törnrosasömn

Tynnelsö rosa slott tornar upp sig mellan träden på andra sidan fjärden i Mälaren. Lika oåtkomligt för den vanliga vandraren som slotten i sagorna om Askungen och Törnrosa.

Tynnelsö slott är en blandning av 550 år med stora om- och tillbyggnader. Först ut var biskoparna i Strängnäs, som i slutet av 1200-talet uppförde en borg åt sig på platsen. Murarna av detta enkla stenhus ingår i nuvarande källar- och bottenvåningarna. De vita blinderingar som smyckar fasaderna utfördes vid en tillbyggnad i slutet av 1400-talet. Hjältekonungen Gustav Vasa såg till att Tynnelsö hamnade under kronan och hans drottning Margareta Leijonhufvud avled på slottet 1551. 1779 sålde kronan slottet och det brukades som bostad ytterligare ett sekel innan det övergavs och lämnades att förfalla.

slottetNUSlottet sommaren 2014.

År 1940 återvände Tynnelsö slott till staten och det förvaltas i dag av Riksantikvarieämbetet. Reparationsarbeten genomförs för att byggnaden inte ska ta skada av väder och vind, men det finns för närvarande inga planer på att öppna slottet för allmänheten.

slottet1991Slottet vid mitt besök 1991.

För 25 år sedan fanns dock möjligheten att träda in i gemaken. Slottet stod olåst och en familj vid Landhäll på Selaön fraktade intresserade över vattnet i sin lilla båt. Har du ingen båt njut du bästa av byggnaden från bryggan just vid Landhäll.

Fakta/läs mer:
Bengt G Söderberg: ”Slott och herresäten i Sverige. Södermanland bd 2”, Allhem, 1968.
Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige” Kungl Vitterhets historie och antikvitets akademien, 1996.

Dela med dina vänner

  • 13
  • 1
  • 0
  • 0

Spårvägsspår på Lidingö

Finns det något bättre höstnöje än en promenad längs en nedlagd spårvägslinje? Nej, antagligen inte. På med promenadskorna och ta dig till Ropsten i nordöstra Stockholm.

När norra Lidingö började bebyggas med villor för drygt hundra år sedan insåg man redan från start att det krävdes goda kommunikationer för att locka nybyggarna. Den 11 november 1905 bildades därför Lidingö trafik AB. År 1907 fick företaget tillstånd att driva järnvägstrafik mellan Islinge och Kyrkviken på Lidingö och färjetrafik Ropsten–Islinge. På land kom det i stort sett att handla om klassisk spårvägstrafik.

kartanSS karta från 1946.

Den 26 oktober 1907 började vagnarna gå mellan Islinge och Hersbyholm. I början av 1909 förlängdes trafiken till Kyrkviken och senare samma år kunde en nybyggd färja frakta spårvagnar över Värtan.

Stockholms nya spårvägs AB, som trafikerade Stockholms norra delar, körde vart fjärde tåg på linje 5 (Karlberg–Ropsten) med färjan över till banan på Lidingö. Det innebar en turtäthet på 20 minuter. I samband med utbrottet av första världskriget upphörde dock överskeppningen. Först elva år senare, 1925, fick Lidingö åter spårvägskontakt med huvudstaden. Nu rullade vagnarna över den nya bron och vidare in till ändhållplatsen i korsningen Humlegårds-Sturegatan. På ösidan hade banan förlängts Från Islinge till det nya brofästet.

bronBrogrenen.

Trafiken in till Stockholm fortsatte fram till högertrafikomläggningen 1967. Norra Lidingöbanan överlevde ytterligare nästan fyra år, men den 12 juni 1971 var sagan slut.

Vad finns då kvar att se längs den drygt 4 kilometer långa promenaden längs banan?

När du närmar dig Lidingö delar sig bron och i grenen står det runda stationshuset där banorna till södra och norra Lidingö delade sig. Vid hållplatsen Brogrenen kunde resenärer mellan öns olika delar byta spårvagn.

Banan gick sedan parallellt med Norra Kungsvägen fram till nuvarande Lejonvägen. Skärningen du ser sprängdes för spårvägens skull. Biltrafiken fick ta de backiga vägarna på sidorna.

Längs med Kyrkvägen gick banan i dagens cykelbana. Här finns dessutom två byggnader från spårvägstiden. Hersbyholms stationshus är numer japansk restaurang och vagnhallen från 1949 fungerar i dag bland annat som hotell.

stationenHersbyholms stationshus.

Banan gick sedan mellan idrottsplatsen och Kyrkviken. Ändhållplatsen låg ungefär där det nu står en tennishall.

hallenDen tidigare vagnhallen.

Innan du tar bussen tillbaka mot mer tätbebyggda trakter passar du naturligtvis på att ta en titt på den gamla väderkvarnen på platsen. Kvarnen har en kos liv på sitt samvete.

Fakta/läs mer
”Stockholms förstäder och villasamhällen 1911”, Rediviva, 1975.
”Linje 20: Humlegårdsgatan–Kyrkviken”, Svenska Spårvägssällskapet, 1995.
Petrus J Sarmento: ”Norra Lidingöbanan”, Trafik-nostalgiska förlaget, 2009.

FOTNOT: Om allt går som planerat så kommer Spårväg city att nå till ut till Ropsten år 2020 och kopplas samman med Södra Lidingöbanan. Intet nytt under solen.

Dela med dina vänner

  • 38
  • 2
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Klicka på länken i meningen innan så får du förklaringen.

Gunnar H, 22:51, 7 oktober 2014. Anmäl

Man kan inte bara skriva "Kvarnen har en kos liv på sitt samvete" och inte ge nån vidare förklaring! :O

Daniel, 19:46, 7 oktober 2014. Anmäl

Trosaborna tröttnade och drog till kusten

På medeltiden var avståndet till Världens ände inte lika långt som i dag. Närmare bestämt var det sju kilometer kortare.

Hamnstaden Trosa växte upp där ån med samma namn inte längre var segelbar. Här behövdes en omlastningsplats för bland annat mellansvenskt järn. Annars handlades det mest med jordbruksprodukter. Orten nämns i dokumenten första gångerna i slutet av 1200-talet och 1383 kallas Trosa stad på riktigt. Men säg den glädje som varar. 1445 brändes staden av sjörövare och ån blev bara grundare och grundare. Under andra hälften av 1500-talet fick stadsborna nog och flyttade ut till de öppna vattnen vid kusten. Dagens Trosa fick sina stadsprivilegier 1610.

trosabildenDowntown Trosa – i alla fall på medeltiden.

Den första staden låg på fälten söder om Trosa landsförsamlings kyrka. De praktiska Trosaborgarna använde den redan existerande sockenkyrkan som stadskyrka. Det är logiskt att denna kyrka är det enda som idag återstår av den första versionen av Trosa.

Fakta/läs mer
Birgitta Broberg: ”Medeltidsstaden 14: Trosa”, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1979.

Dela med dina vänner

  • 11
  • 2
  • 0
  • 0