Slut

 Siste tävlande har gått i mål i Whistler Olympic Park

Annons:

 

Nu är det bara 1460 dagar till nästa OS femmil. I det vanliga livet tänker vi inte  så men som elitidrottare är det den verklighet man lever i.

OS är större än allt i sportväg och om någon säger att OS är som viken tävling som helst så ljuger man.Här är alla olika idrotter lika mycket värda och intresset blir enormt för idrotter som vi vanligtvis inte bryr oss om.Jag gillar den tanken och anser att om man är bäst i världen i sin grej så är man just bäst. Oavsett om det gäller fotboll eller curling, konstsim eller pimpelfiske. Sen är det givetvis lättare att relatera till sporter som man känner till och därigenom mer uppskatta dem.

 

Johan Olsson under 50 km loppet

 

Jag har på OS tagit tusentals exponeringar med mina 4 kameror under ca två veckor. Av dessa har jag valt ut  284 st som jag skickat hem till tidningen för publicering och här är de bilder jag gillar bäst från vinter OS 2010.

Klicka på bilderna för att se dem större

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regn

Dagen började med snö och slutade med regn. Däremellan hade det växlat säkert 10 gånger under dagens 30 km lopp för damerna. Skiddräkterna liknade mest simkläder och att fotografera under i detta väder är svårt. Gårdagens curlingfinal satt fortfarande i mitt huvud och jag undrar om verkligen Marit Bjørgen var lika hungrig på att vinna idag som i sina första lopp. Såg Hellner ute i skogen och tittade en stund på svenska vallateamet som jobbade frenetiskt inför dagens lopp. Troligtvis står de kvar och jobbar hela natten för i morgondagens  50km  för herrar, där kommer vallningen att vara avgörande.

Guldkyssen

Inför OS i Turin så följde Jag och Jens Littorin det svenska curlinglaget med Anette, Anna, Eva och Chatrine under några månader. Ett gäng som på ytan liknade några glada och spralliga tjejer som gillar att spela curling och spexa i musikvideor men som även hade en  enorm förmåga att koncentrera sig.

Speciellt när det var knepiga matchsituationer verkade laget att  njuta av situationen och resan mot OS i Turin slutade med guld. 

 

Sedan dess har resultaten varit varierande ända fram till OS turneringen här i Canada

Uppe i Whistler har vi fått spridda rapporter om curlingens framgångar men när vi väl kom ner till curlingens semifinaler så flyttades man plötsligt fyra år tillbaka och allt kändes självklart.

Lag Anette Norberg hade inte förändrats utan spelade, log , åt banan i pausen och vann. De svåra situationerna var fortfarande svåra men rutinen var nu ännu större och plötsligt insåg man att guldet återigen är inom räckhåll.

 

När väl matchen kommer till avgörande så ser jag inte sista stenen eftersom jag enbart följer Anette  med kameran. När jublet sedan utbryter så kommer  Eva in i min sökare och jag kan ta bilden som jag missade i Turin.

 

 

 

Vancouver

Vi är i Vancouver med hockey och curling på schemat. Med Turin OS i färskt minne så skulle väl alla matcherna vara lätta. Men nu är vi i Canada och här betyder inte gamla meriter något. Själv hann jag knappt lära mig var man skulle sitta i arenan innan Trekronor var utslaget och vid lunch i dag så åkte damkronorna på stryk i bronsmatchen.

 

 

 

Tråkigt, men det ger också insikt om hur stor prestation de gjorde i förra OS.

Nu  kvarstår curlingen med damerna i OS final och herrarna i bronsmatch. Senast jag fotograferade damlaget var under guldjublet i Turin och jag har en konstig känsla av att det kommer upprepas.Att fotografera curling är nog något av svåraste som finns och jag har tillbringat 5 timmar i curlinghallen idag för att lära mig all möjliga och omöjliga fotopositioner.

Egentligen är det  onödigt för den enda bild som är viktig i morgon är guldjublet

Inga sms från Harry

Min Norska fiskekompis Harry Gaula och jag har som tradition att alltid skicka meddelanden när det är större skidtävlingar på gång. Under många år har vi hetsat varandra inför de avgörande loppen, både före och efter.

Vi var tex helt överens om damernas 10km här på OS och spikade båda alla tre medaljörerna. Tora Berger i skidskyttet satte Harry och Hellner var min gubbe och så har det fortgått tills nu.

Idag var det helt tyst och tomt i telefonen, eller kanske inte helt tomt.

Några snälla sms från vänner gjorde mig glad medan någon annan undrar om jag redan åkt hem vilket gör mig fundersam.

 

Men Harry då?

 

Var stafettguldet för mycket för honom?

Är våran vänskap hotad nu?

 

De norska fotograferna på OS ser helt uppgivna ut och grattar oss redan innan loppet startat, precis som vi gjort så många gånger förr.

Ett silver för tjejerna känns som ett misslyckande och snart slår vi Canada i hockey, eller?

 

Harry kanske tyckte det var jobbigt idag men han kommer igen.

Hans dotter Leneli är nämligen skidåkare och  dominerar sin åldersklass totalt.

Om 10 år är hon en världsåkare i längd och jag kommer fotografera henne i målfållorna.

Jag är helt säker.

För Lenelis mamma är svensk och pappa Harry norsk så det kan bara bli succe´.

 


Min idol

Tim Clayton

 

I mitt yrkesliv träffar jag ständigt personer som jag ser upp till. Bevakar man dessutom ett OS så vimlar det av världsartister i alla möjliga grenar och tekniker. Är de inte aktiva inom sin idrott så jobbar de åt radio eller tv som experter eller kommentatorer.

Som tonåring hade jag Gunde Svan på bild i mitt tak men numera är min idol en 49årig Australiensare som heter Tim Clayton och är världens bästa sportfotograf. Han har vunnit världens största fototävling World Press Photo åttta gånger och är en ikon inom mitt yrke. Hans motto är att berätta något extra med de bilder han tar och det gör han . Tim Clayton reser lätt och använder 2 st kameror med fasta objektiv. Själv använder jag 4 st kameror och ett stort antal objektiv vilket innebär en dagspackning på ca 25kg .Det vi har gemensamt är kärleken till sportbilden och att vi ägnar många timmar åt att hitta bra fotopositioner inför de olika  tävlingarna. Många gånger har jag träffat Tim på olika arenor runt om  i världen klättrande på en stege i taket eller under en stor gran ute vid ett skidspår och varje gång vet jag att jag har hamnat rätt. 

Hey Mate!

 

 

 

Sol

Skicross är en ny olympisk gren och på förhand hade vi förhoppningar på bla Lars Leven.

Att bevaka en ny sport är alltid en utmaning och men det tog inte lång tid att bli förtjust i denna  nyagren. 

 

 

 

Hellner

OS dagarna här i Canada är fyllda av överaskningar både tråkiga och roliga. Gårdagens höjdpunkt var att Anja med sin fina form skulle ta ytterligare en medalj. Tyvärr höll det inte riktigt för Anja  men istället öppnades möjligheten att hinna med längdtävlingen. Väl på plats i Whistler Olympic Park möttes vi av 10 gradig värme och mjölig snö som liknade grovt socker. I den klassiska delen av loppet var det helt självklart med klister enligt Peter Thor, svensk vallachef i Canadensiska laget. Enda frågan var vilken typ av riller man skulla ha under skidorna för att få bästa glidet. Allt detta verkade det svenska teamet ha full koll på och ganska snabbt i loppet var det svenskar som tog över kommandot .

Resten är redan historia och att Hellner fick sin guldmedalj kändes oerhört rättvist. Att sedan Johan Olsson med sin fantastiska dragvillighet fick sitt brons kändes också logiskt.

Men den person som enligt mig gjorde en av de största insatserna var Anders Södergren. Han blev fälld redan i starten och gick ut näst sist ur stadion. Sedan jobbade han sig uppåt för att när Johan Olsson drog i ledningen ligga och bromsa klungan. Ingen medalj till Anders men som han själv skrek efter målgång

– Nu skall det bli skoj att åka stafett.

Silver

Dagen började med ett fantastiskt väder och backhoppningskval.

 

Och fortsatte med skiatlon för damer. Redan på uppvärmningen såg Anna Haag väldigt pigg ut och under loppet åkte Anna mycket rutinerat och effektivt.

Ute i spåret kände man tydligt att Marit Björgen var den åkaren som åkte bäst och i slutändan blev guldet en lätt match för Marit. Anna Haags avlutade loppet starkt och efter målgången ville hon nästan inte lämna målområdet. Om det berodde på trötthet eller att hon var tagen av stunden vet jag inte.

 

 

Ja vi elsker

Norska flaggan har vajjat mycket de senaste dagarna här i Whistler. Gårdagen bjöd på Marit Björgens första OS-guld och idag dominerades skidskyttet av Tora,Emil och Björndalen. Efter ett antal tävlingar i gråmulet väder blev plötsligt Whistler Olympic Park en ganska vacker skidanläggning, även om det är mycket svårt att visa på bild. Dagens bilder är tagna ca 1,5 km från starten i ett av de tyngsta partierna. När åkarna passarer kan man nästan höra på deras andning om de gör ett bra lopp och jämför man dessutom  bilder på de olika åkarna så ser man ganska klart vem som är i bra form.

När Emil Hegle Svendssen passerade mig så såg han ut att njuta av dagens lopp från första till sista varvet och att det blev ett guld kändes rättvist.