Hanna: Var finns den här feminismen?

Den genomsnittliga svenska kvinnan heter Maria Johansson, är 42 år och jobbar inom vården. Hon tjänar 23 300 kronor i månaden. Hon har två barn; en son som heter Simon och är 15 år och en dotter som heter Emma och är 12 år.

Maria är gift sedan 12 år tillbaka. Hennes man tjänar 32 000 kronor. Maria och hennes man bor i en villa som är taxerad till 1 326 000 kronor och de äger en silverfärgad Volvo av 1999 års modell. ”Om Maria får bestämma så kommer deras nästa bil att vara röd. Under året kör de 1 240 mil.”

Annons:

Ovanstående fakta om medelsvensson finns att läsa i ”Statistisk årsbok för Sverige 2012” som kom ut förra veckan. I boken har statistiken för 2011 sammanställts och svart på vitt är det här otroligt jobbig och sorglig läsning, för alla. För mig är det naturligtvis tråkigt att läsa att Marias man, fortfarande 2011, FORTFARANDE tjänar nästan 9 000 kronor mer än sin hustru, och det är självklart riktigt störande läsning för dem som hävdar att feminismen egentligen inte behövs eftersom vi redan lever i ett jämställt samhälle. Det finns helt enkelt ingen som tycker att ”Statistisk årsbok för Sverige 2012” är en särskilt rolig bok.

Jag tycker å andra sidan att det är skönt när SCB släpper siffror som är ganska lättillgängliga och enkla att förstå. Men när jag i radion höjer ett, faktiskt i sammanhanget ganska ödmjukt, finger och påpekar att det är en ganska behaglig ingrediens i debatten att få tillgång till konkreta fakta om män och kvinnors situation i Sverige i dag, då jävlar brakar det loss bland lyssnarna.

”Men GUUUUD Hannisen, skaffa dig en hjärna”, skriver någon. ”Men asså snälla, man gör väl det man VILL göra hemma.” ”Men asså, snälla, ska det vara tillåtet att feminister sitter och smutskastar män i en public service-kanal?”

En kille skriver följande: ”Vi män har mer koll på omvärden föratt vi ängnar mer tid åt TV och radio, därför står vi mindre tid framför spisen! min sambo vet tex. aldrig ens vad det blir för väder i morgon. Mkt kortsiktigt levene tycker jag!” OBS, SIC!

Något jag ofta får höra när jag för feminismen på tal är att jag ska ta och lugna ned mig lite. Har den inte redan fått alldeles för stor genomslagskraft i samhället? Tagga ned! Det har liksom helt spårat ur det här med att det ska råda total jämlikhet mellan könen och kan man inte bara vara humanist i stället, det låter ju så mycket bättre. Men jag fattar inte varifrån den uppfattningen kommer. När jag i radio säger att jag är feminist, då blir liksom folk helt vansinniga. Det är så fruktansvärt provocerande att jag använder det ordet, och att jag ser det mönstret i de här siffrorna från Statistiska centralbyrån. Det kokar av hat därute alltså. Det blir så tydligt när jag sitter i radion och folk kan sms:a och mejla in direkt med sina åsikter, det finns inget filter. Och deras motargument? Jag blir mörkrädd. På riktigt. Och jag undrar: var finns denna feminism som tydligen är konsensus i detta land?

Den genomsnittliga svenska kvinnan lägger 106 minuter varje dag på att handla, laga mat och städa hemma. Motsvarande tid för män är 69 minuter. Jag vet inte, men jag tror faktiskt inte att Maria får bestämma färgen på nästa bil. Nej det är verkligen ingen rolig ­läsning, för någon.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (147)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 147

Hanna, det är sagt sen länge att om en individ kan förnimma en verklighet så är det inte heller helt omöjligt att dennes handlingar präglas utav denna verklighet. Du är en sådan person. Vi är alla överens om de faktiska skillnaderna mellan män och kvinnor, jämställdhetsmässigt, det vill säga allt det som inte är ojämlikheter utifrån våra kön. Kvinnor utför mer av det obetalda arbetet i hemmet etc. Ponera med tanken att alla dessa jämställdhetens frågor skulle lösas. Skulle inte kvinnor fortfarande vara utsatta? Förmodligen, fast på en mer intersektionell nivå - kvinnor sinsemellan. Kvinnan som är fast i förtrycker och inte kan se genom dimman kommer därför alltid att handla utifrån denna verklighet och aldrig nå en konsensus, vilket denna debatten bör eftersträva och inte en konflikt.

Anonym, 12:46, 24 februari 2012. Anmäl

Annika: Klart som fasen det inte räcker att bara "se ett mönster"? Man kan se oändligt många mönster. Man väljer vilken mönster man vill se. För att göra någon alags anständig analys krävs givetvis mer än en magkänsla som kan vara helt uppåt väggarna fel. Den rådande magkänslan i västvärlden var länge att vita var smartare än alla andra. Det mönstret tyckte man var tydligt. Men det var banne mig inte rätt. Så nej, din känslobaserade analys duger inte. Inte till någonting. /Härskarteknik

Förståsigpåare, 12:44, 24 februari 2012. Anmäl

[...] http://blogg.dn.se/pa-stan/2012/01/27/hanna-var-finns-den-har-feminismen/ [...]

thefeedblog - ett motstånd (Webbsida), 22:40, 22 februari 2012. Anmäl

Annika: Det räcker inte att bara se "mönster" hur som helst och sedan behandla dem som om de vore sanning. Människan är skapt för att se mönster även där det inte finns några, och det ligger oss ibland i fatet. Med sakliga argument kan du vinna en debatt, inte med 'jag tycker jag ser ett mönster här'. Det finns attityder i oss, som grupp, som fortfarande gör att det på vissa områden suger mer, i genomsnitt, att vara kvinna än man: ok så långt. Men det är också så att lagen och samhället har dragit iväg för långt åt andra hållet i vissa fall. Och när t.ex. Ström och Billing påpekar att det även förekommer mansdiskriminering, så jämförs de med Breivik. Det är så man jagar folk i armarna på mörkerkrafterna.

Anders Rehnsberg, 11:16, 17 februari 2012. Anmäl

Hur skulle humanismen skilja sig från feminismen? Duger inte namnet åt männen? Jag är hellre feMINist än huMANist. Lugna dig aldrig och allt det där. ;)

Christina, 22:52, 10 februari 2012. Anmäl

Nanna, Konjunkturinstitutets undersökning hänvisar till SCB för data, så det är egentligen bara en upprepning av samma data som ligger till grund för rålönegapet, och de lider båda av samma problem, bristen på detaljerad information på individnivå. SCB har t.o.m. själva skrivit om det problemet och klarlagt att siffrorna inte kan sägas visa på diskriminering just för att de inte har tillgång till och kan korrigera för relevanta faktorer i lönebildningen. Det som man kan se i Milgroms artikel som jag skrev om nedan är att gapet minskar ju mer och nyanserad information man har på individnivå. Denna artikel stämmer också ganska väl överens med att Konjunkturinstitutets siffror på 1-10% i det att med mycket och detaljerad statistik så hamnar den kvarvarande (fortfarande oförklarade) skillnaden i den lägre delen av intervallet, kring 1%, medans när kategoriseringarna är grövre och rollerna mer otydliga så ökar skillnaderna upp emot 6-7% och med SCBs väldigt grova korrigeringar så hamnar skillnaderna kring 10-17%. Det handlar alltså inte om osakliga löneskillnader här utan (i brist på bätre data) oförklarade löneskillnader. Vidare, så när kartläggningen går ännu djupare och mer på individnivå som i jämos granskning så lyckas man, genom jämföra även med andra yrken som man tycker borde ha samma lönenivå (likvärdigt arbete, inte ens lika lön för lika arbete), hitta under en procent (antal individer) som sägs ha oskäligt för låg lön och då med i genomnsnitt en tusenlapp/månad ungefär. Den verkliga skillnaden i inkomst som kan tillskrivas osakliga löneskillnader är alltså betydligt under en procent. Slutsatsen kvarstår därmed, vi har ingen lönediskriminering med avseende på kön i Sverige. Att man i vissa grupper har 10% skillnad kvar som man inte kan förklara med de data man råkar ha tillgång till i sin statistik betyder ingalunda att dessa 10% utgör någon diskriminering, det betyder bara att data inte räcker till för att förklara mer, därför kallas den resten för oförklarad löneskillnad. Om det blir 50% kvar av valfri skillnad mellan könen om du försöker förklara den på individnivå utgående från födelsedatum och diverse planeters positioner i solsystemet, betyder inte att det är 50% diskriminering i den skillnaden utan att du valt en usel metod för att förklara skillnaden.

Andreas, 22:37, 10 februari 2012. Anmäl

Sant. Och ledsamt. Och varifrån kommer det här att man alltid måste ha förklaring till ALLT, kan man inte bara se att: ja, här ser vi ett mönster (inklusive förklaringar av varierande grad, men som ändå inte kan förklara varför det är så JÄMT), det måste vi jobba på. Ingen vill se. Så hejja dig Hanna - fler som vågar stå upp för feministmen!

Annika, 13:28, 10 februari 2012. Anmäl

Visst är det som du säger, Hanna -- men löneskillnaderna beror på att männen känner ett tryck på sig att "göra karriär" i första hand, medan kvinnorna tenderar att prioritera familjen högre och därför ofta hamnar i ett mer okvalificerat och lågt avlönat jobb. Vad gör vi? Ser till att ett vårdbiträde får samma lön som en avdelningsdirektör, kanske? Du inser kanske själv det orimliga i den idén...

torparn, 12:23, 10 februari 2012. Anmäl

Från Konjunktur institutes rapport Avtalsrörelsen 2007: Avtal och förhandlingsgång. Det finns en omfattande forskning om löneskillnader mellan män och kvinnor som tar hänsyn till olika lönepåverkande individrelaterade faktorer som t.ex. ålder, hel- eller deltidsarbete, civilstånd, antal barn och utbildning. Lönegapet mellan män och kvinnor varierar betydligt mellan olika sektorer och bran-scher. En slutsats från forskningen är att löneskillnaden mellan män och kvinnor kan uppgå till 20 procent när ingen hänsyn tas till skillnader i individegenskaper och yrkesval. När skillnader i observerade individrelaterade faktorer beaktats återstår en löne-skillnad på 1–10 procent. Med andra ord, ja, vi har en lönediskriminering mellan män och kvinnor som ej kan bortförklaras med argument om att löneskillnaderna enbart beror på individbaserade faktorer.

Nanna, 20:19, 8 februari 2012. Anmäl

jens, Nej det är ingen nyhet egentligen att det är galet skeva villkor för kvinnor och män, men inkomstskillnader som Hanna skriver om ovan är just resultatet av att vi har lika villkor (lika lön för lika arbete), men olika beteende (olika arbetstider, olika studieval, olika karriärssatsning mm.), att försöka påskina att det är pga av olika villkor när statistiken tyder på det omvända är direkt verklighetsfrånvänt. Av någon anledning så hyllas det i den här debatten och inom feminismen att framställa jämlika villkor som ojämlika och osynliggöra där ojämlika villkor faktiskt råder.

Andreas, 20:15, 8 februari 2012. Anmäl