Hanna: Helt omöjligt steka pannkakor i kök med öppen planlösning

Det är helt omöjligt att steka pannkakor i ett kök med öppen planlösning. Gud. Det säger ju sig själv. Det oset syns till och med på bild.
En kompis till mig skulle få besök av en inredningstidning. Det var ett sådant där vanligt hemma-­hos-reportage, inte överdrivet exklusivt utan mer liksom: så här bor en kändis, mysigt! Och hon bor ju mysigt med sin mysiga familj på Söder. Så det var inget konstigt med det.
Men när de rekade hemma hos henne så såg de snart att hennes kökslampa inte var så himla snygg. Inför fotograferingen tog de då i stället med en annan kökslampa och hängde upp i hennes kök. Skrev var man kunde köpa den och vad den kostade. Det var lite konstigt faktiskt. För det var ju inte hennes lampa. Inte hennes smak. Och inte riktigt hennes hem då ­heller, inte fullt ut.
Är inte det konstigt? Inte ens de hem som kan vara tillräckligt intressanta för att locka hem en fotograf med tillhörande reporter, inte ens de är tillräckligt intressanta.
Ett annat skvaller: en känd svensk artist fick hela sitt kök utbytt under ett liknande hemma-hos-reportage. Hennes egna kök i fina villan höll inte måttet, så tidningen plockade helt sonika artisten ur sitt hem och satte henne i ett utställningskök i en butik och gav henne en bunke och en slev. Duttade lite mjöl på näsan på henne. Var nu en duktig flicka och rör ihop en pannkaksmet! Vi är hemma hos… ingen alls.
Det är tydligen inte ovanligt att tidningar jobbar på det här sättet. De piffar upp och byter ut. Plockar bort. Rensar. Så att de här personliga hemmen är precis lagom personliga för att alla ska vilja göra dem till sina egna. Så att vi fortsätter köpa. Så att vi fortsätter att drömma om alla pannkakor vi kan steka i vårt nya kök.
Jag tycker det säger så mycket om hur vi ser på våra hem nu för ­tiden.
Vi blir aldrig nöjda. Vi ­klipper och klistrar ur inredningstidningarna och gör inspirationskartor, konsumerar i det oändliga och drömmer drömmer drömmer.
Sedan får man sig lite sådant bakom kulisserna-skvaller från inredningsvärlden till livs och allt liksom faller platt.
Vad det gäller skvaller så finns det nästan inget som slår det som handlar om de ofattbart rika. De där ytliga borgarna på Öfre Östermalm som är lata, har ganska dålig smak och alla pengar i världen att förverkliga sina ganska ointressanta inredningsdrömmar.
Som de där paren i den exklusiva köksbutiken. Nu ska du få höra, väser min kontakt från den öfre världen, och berättar sedan upphetsat om de unga paren med paradvåningar och storslagna visioner om italienska kök, de där paren som aldrig går in i den där köksbutiken med en budget på mindre än 600 000 kronor. Och, fortsätter han skadeglatt, de har nästan aldrig några ambitioner vad det gäller själva matlagningen. Helst micrar de sig igenom livet, men lik förbannat ska de ha det senaste i köksväg.
Jag mår ju naturligtvis som en liten prinsessa när jag får ligga och lyssna på dylikt skrömt. Det är ju så tacksamt! Dumma rikingar, tänker jag. Varför lägga så mycket pengar på ett kök om man inte ens gillar att laga mat? Jaa, svarar rikingarna, varför inte? Det är ju som om de vaskar ett kök. Höjden av lyx är att inte använda skiten man köper.
Vilket ju i kökssammanhang är helt rätt. För även om man nu skulle svälja att den här kända artisten vispar smet på sin porfyrhäll så borde man ju veta att det är helt omöjligt att steka pannkakor i ett kök med öppen planlösning. Gud. Det säger ju sig själv. Det oset syns till och med på bild.