Gammelnytänk

Se där, hur man kan utnyttja nätets möjligheter och samtidigt hålla det ÄKTA!

Annons:

I en tid då hiphopen återuppfinner sig själv varje kvartal är det anmärkningsvärt – och en smula skönt – att det fortfarande finns de som brinner för de. Fyra. Elementen. Svenska hiphopduon Professor P & DJ Akilles har burit fanan för rap, scratch och beats framför sig i ganska många år nu. Något man blir rik på? Knappast.

Alltså. I stället för att drömma sig bort om guldkedjor och snabbmatskändisskap satsar P & A på den trogna klick som faktiskt bryr sig. Smart drag. Kommande ep:n ”Maintain”, som gästas av Timbuktu och danska DJ-fenomenet Static, släpps alltså i en pytteliten upplaga bestående av 100 signerade och numrerade vinylskivor.

Nummer ett har redan lagts ut till försäljning på en oväntad kanal.

– Eftersom vi bara släpper 100 vinylskivor och alla är numrerade fick vi lite ångest över vad vi skulle göra med skiva nummer 1 i serien. Efter långa funderingar kom vi på att vi ville ge våra mest hängivna fans en chans att komma över den. Lösningen blev att auktionera ut den på Tradera! Men vi vill ju inte vara giriga, utan pengarna vi tjänar på skiva nummer 1 kommer oavkortat att gå till att bjuda gästerna på vår releasefest på öl, säger DJ Akilles till På stan.

Oäkta kids utan skivspelare behöver förstås ändå inte oroa sig. Singeln ”Do What’s On Your Mind” (med Timbuktu) är redan släppt på Youtube, och plattan kommer snart ut på Spotify. Se där, som sagt.

(Bild: Pressbild/Erik By Erik)

Tävling! Tävling! Tävling!

Filmaffisch

På torsdag kväll anordnar pr-byrån YouMeAgency en förhandsvisning av filmen ”Scott Pilgrim vs. the world” på Park (Sturegatan 18, t Östermalmstorg).

På stan låter fem lyckliga läsare ta med varsin kompis och mota höstmörket i grind med hjälp av popcorn och röda sammetsdraperier. ”Scott Pilgrim vs. the world” handlar om den rara medelmåttan Scott, som har hittat sin drömtjej men motarbetas av hennes sju onda ex – som är på väg för att döda honom.

Det enda du behöver göra? Mejla en mening eller två om varför just du behöver se en film om ”en romantisk slackers resa mot ett extraliv fyllt av kärlek”. Vi behöver ditt svar senast i morgon, onsdag, kl 12.

Uppdatering: TÄVLINGEN ÄR AVSLUTAD.

Missa inte På stans intervju med huvudrollsinnehavaren Michael Cera på fredag. Tills dess, läs mer om filmen här.

Tack och hej Mr. Cool Ruler

Gregory Isaacs största hit.

Okej, det här börjar bli en jobbig vana. ”A case of the mondays” har fått en ny innebörd, nu när På stan-bloggen levererar ledsamma RIP-inlägg för tredje måndagen i rad.

I dag rapporterade BBC att reggaestjärnan Gregory Isaacs avlidit i sitt hem i London, efter en tids kamp mot levercancer. Isaacs blev 59 år gammal och efterlämnar fru, barn och en herrans massa sorgsna reggaefans.

Det är extra sorgligt eftersom Gregory Isaacs precis hade lyckats kämpa sig tillbaka. 2008 släpptes albumet ”Brand New Me”, ett kritikerrosat comebackalbum från en man som slagits mot drogerna sedan tidigt 80-tal.

Gregory Isaacs slog igenom med buller och bång 1982, med plattan ”Night Nurse” (även om vissa kännare anser att ”Cool Ruler”, 1978, är bättre). Gregory Isaacs var snart en av reggaevärldens mest hyllade sångare, endast utmanad av Bob Marley och Dennis Brown, men rastlösheten, fängelsestraffen (Isaacs sägs ha arresterats ett 50-tal gånger) och crackmissbruket – med uttappade tänder som följd – ledde till att Isaacs aldrig blev den stora ikon han förtjänade att bli. Trots att hans lena stämma och romantiska roots var vassare än konkurrenternas.

”Drugs are a debasing weapon. It was the greatest college ever, but the most expensive school fee ever paid – the Cocaine High School. I learnt everything, and now I’ve put it on the side”, sade han i en intervju med Daily Telegraph 2007. Comebacken blev onekligen alldeles för kort. Ledsamt var ordet.

Stockholm i hans hjärta

Missade ni TV4-programmet ”Så mycket bättre”? Kort sammanfattning: en brokig samling artister flyttar till Gotland för att lära känna varandra, bråka lite och spela musik.

I premiäravsnittet, som fått mest kritik för sättet på vilket det skildrade Christer Sandelins pillertrillande, avslöjade även Lasse Berghagen att han brukade skolka, bära basker och ”vara rebell” back in the days.

Dessutom höll Petter fortet i en gotländsk ladugård. Där tolkade han Berghagens banger ”Stockholm i mitt hjärta”. Resultatet? En finstämd hyllning till stan. Vad skulle passa bättre på På stan-bloggen? Va?

(Funkar inte länken? Klicka här).

 

Pompa och ståt

I kväll samlas gräddan av den svenska kändiseliten, då och nu, för att fira Café Operas 30-årsdag. Är du bjuden? Se fram emot Micael Bindefeld-regisserad glamour. Om inte? Whatever.

Tills dess, länkfest från På stans arkiv:
- Anne-Lie Rydé om sitt 80-tal på kaféet: ”Så hipp var jag faktiskt inte!”

- Finanshajen Gordon Gekkos svenska apostlar: Om finansvalparna på Kafé Opera på 80-talet.

- Rapeliten festar loss: Ansiktsmaskinen på Café Opera.

UPPDATERING: På stan snackar med Abbe Ibrahim, vd på Café Opera, om kvällens festligheter.

(Bild: Roger Turesson)

Världspremiär för Lady Warhol

Åtta peruker, två dagars poserande, lite make-up och 16 kontaktkartor. Mer behövs tydligen inte för att skapa en fotoutställning som ger eko i hela vida konstvärlden. Men då skadar det kanske inte att motivet är Andy Warhol.

Den 10 december är det världspremiär på Fotografiska för en utställning med Christopher Makos bilder på Warhol från 1981. Museet utlovar en unik porträttserie som vi aldrig har sett tidigare: ”En förvandling från popkulturens kanske främsta tolkare och bildkonstnär till sitt alter ego, Lady Warhol”.

Mer info här.

(Bild: Christopher Makos)

Bli ekopirat för en kväll

Den obevekliga thrillerdokumentären ”The Cove” har skapat förstämning varhelst den visats. Filmen, som har vunnit en Oscar för bästa dokumentär och hur många andra prestigefyllda priser som helst, skildrar delfinjakten, och -slakten, i en otillgänglig vik vid den japanska kusten.

I morgon torsdag bjuder Bio Rio in till ännu en omgång av Dokusoppa – film, samtal, soppa och kaffe till det facila priset av 120 kronor. Efter visningen av ”The Cove” samtalar Mikael Olsson, programledare för Konflikt i P1 med Peter Hammarstedt, ”Sveriges mest kända ekopirat” enligt arrangörerna, om hela den smutsiga… ja, soppan.

Mer info här.

Bild: Bio Rio

Trista nyheter

RIP-inlägg två måndagar i rad. Trist. Men vad ska man göra? I går hittades 28-årige Eyedea, fixstjärna på amerikanska indiehiphopscenen och en snuskigt talangfull + tekniskt briljant freestylerappare, död i Minneapolis.

Ledsamt!

I filmen ovan freestylar Eyedea och Slug skjortan av varenda rappare i världen. För några år sedan levde jag för sådana klipp.

Och i morse tog jag på mig en Rhymesayers-tischa för första gången i år. Det måste ha varit en omedveten hyllning, av något slag.

Uppdatering:
Min rap-compadre Axel Björklund noterar att även fraktalmatematikens fader dog i går. En slump? Knappast.

Kaffebordsbokporr

Så här kommer de Murakami-doftande omslagen till de nytryckta Mario Vargas Llosa-böckerna se ut. Sjukt snygga, om jag får säga det själv.

Jag ringde upp en bekant som jobbar på boklåda för en miniintervju.

Vad säger du om omslagen?
– De är väldigt snygga.

Kommer de sälja?
– Ja.

Sen hann han inte prata mer. Nåja. Gillar man böcker för böckernas skull, inte bara innehållet, kan man inte klaga (eller är det bara något som jag, som tillbringade större delen av mina övre tonår bakom disk i flera bokhandlar och utvecklade en dyrköpt fetisch, tror mig ha en uppfattning om).

Bild: Norstedts förlag.

”Urban-folking it out!”

Magnus ”Embee” Bergkvist är den musikaliske ryggraden i Looptroop och upphovsman till två fina soloplattor. För detta är vi honom evigt tacksamma.

Nu är han aktuell med projektet Skuggpoeten. Jag sms:ade Embee och bad honom skicka en kort programförklaring. Svaret?

”Svårt att skriva kort! Funkar detta? Folkmusikens bitterljuva meloditon blandad med Embees storstadspulserande beats placerar Skuggpoetens musik i en genre man bäst kan beskriva som Urban Folk. Esmeralda Moberg sjunger och texterna är Embees pappa Roger Bergkvists dikter från en av hans böcker. Något han var ovetandes om tills albumet var snudd på färdiginspelat.”

Far och son, alltså. Vajjert. Men ”Urban folk”? Låter lite 90-tal. Ett första smakprov, ”En kväll i maj”, släpptes hur som helst i går och laddas lämpligen ner här (högerklicka och välj ”spara länk som…”). Mer info här.