Korvstoppning

Tre elever dyker från bassängkanten, en gör magplask. Läraren signalerar att han ska upp och ställa sig på kanten igen men hon säger ingenting. Hon bara blåser hårt i sin visselpipa och ropar ”Dyk!” ”PLONGE!” så att hon blir röd i ansiktet.

Pojken gör magplask igen. Och igen. Och igen. Längs med bassängkanten står elever från tre gymnasieklasser och tittar på. Till slut ger läraren upp och fortsätter med nästa tre livrädda offer.

Pojken kommer inte få godkänt för han kunde inte dyka.

Jag gick ett år i gymnasiet i Frankrike. Jag hade det jättebra och jag lärde mig franska men det var inte skolans förtjänst, definitivt inte lärarnas.

Den första dagen jag kom dit hade min klass historiaprov. Tre frågor skulle besvaras med två sidor text vardera. Jag kunde i princip bara säga, ”Jag heter Jenny, vad heter du?” och ”det är vackert väder, hur mår du?”. Jag duade både rektorn och lärarna det första jag gjorde. Men jag svarade ändå på alla frågorna. Dessutom hade jag många rätt, men när jag fick tillbaka provet var bara nedklottrat med röd penna. Grammatiska fel, stavfel. Allt var markerat och jag blev inkallad till rektorn.

Skolan ville flytta ner mig till en lägre årskurs eftersom jag inte hängde med.

Jag föraktade dem. De brydde sig inte och de ville inte förstå. Jag hade hunnit vara där en dag och jag hade kunnat gå i en mellanstadieklass, jag hade ändå inte hängt med eftersom jag inte kunde språket. Själva undervisningen var aldrig problemet.

Snarare tvärtom. För i Frankrike fanns ingen plats för egna initiativ, diskussioner eller analyser i gymnasieskolan. Det enda som gällde var utantillinlärning. Eller korvstoppning.

Läraren dikterar, eleverna skriver ner på likadana papper, med likadana bläckpennor som går att sudda och med identisk handstil. Sen lär de sig allt för att rabbla upp på nästa prov.

I Sverige har synen i skolan länge varit att förståelse är viktigare än faktainlärning och speciellt nu, med internet i var människas ficka anser många att elevernas energi ska läggas på övergripande problem och analyser, inte faktakunskaper

Utantillinlärning har blivit en motsats till förståelse.

Som del i Vetenskapsradions granskning av den svenska skolan i kris sändes ett reportage i förra veckan från Paris. Ingenting verkar ha förändrats sen jag var där 2003. Programmet gav mig ändå perspektiv, jag har hela tiden tänkt att franska skolan bara var dålig. Men en mix kanske vore bäst? Utantillinlärning och förståelse kanske inte är motsatser, de kanske snarare förutsätter varandra.

Till Niklas Zachrissons reportage.