En grå variant av Filip och Fredrik

16 februari hade en ny podcast premiär på Sveriges Radio: ”Luuk & Lokko”. Två välkända och creddiga mediekändisar, med det gemensamt att de båda har rötter i Estland, ”pratar om ämnen de bestämt på förhand” en gång i veckan.

Jag tror inte att jag var ensam om att ha höga förväntningar. Andres Lokko var med i killinggänget och är hyllad musikjournalist och manusförfattare. Kristian Luuk är utbildad civilekonom men startade en radiokarriär med Hassan för att sedan bli en av Sveriges mest populära programledare alla kategorier för alla olika publiker. Han sjönk inte ens i värde av att göra Melodifestivalen.

Annons:

Så här efter att två avsnitt har publicerats, och genast gått upp i topp över mest lyssnade podcasts på Itunes, borde det finnas många omdömen ute på nätet men det gör det inte. Det enda som kommer upp när man googlar ”Luuk & Lokko” är texter som skrevs inför premiären och EN recension av Charlotte Ågren på Helsingborgs Dagblad. Hon sågar podcasten. Och jag håller med henne. Hur kan de här erfarna personerna göra ett så fladdrigt och oflytigt program? De vet hur man bygger ett manus, de vet vad som krävs för att det ska bli intressant att lyssna. Lite energi till exempel. Lite kemi. Och även om det inte ska låta så – en planering, att man har någonting att säga.

Men det är lite fint på något sätt. Ingen förutom Charlotta (och jag men jag är helt svettig nu) vågar säga att programmet inte infriade deras förväntningar. Vi väntar alla snällt på att det ska utvecklas och bli bättre. För det är vi säkra på att det kommer att bli. Vi vill ju det! Just nu gör de bara en torr och ohärlig variant av ”Filip och Fredrik”.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Men för oss som får utslag av Filip och Fredrik är det trevligt med ett litet vuxnare alternativ med folk som inte hyperventilerar fullt lika ofta.

Bo Wiehe, 11:06, 22 mars 2012. Anmäl

Men för oss som får utslag av Filip och Fredrik är det trevligt med ett något vuxnare alternativ med folk som inte hyperventilerar lika ofta,

Bo Wiehe, 11:05, 22 mars 2012. Anmäl

Luuk funkar även om hans stil är utdaterad. Lokko funkar tyvärr inte. Han kan skriva men har aldrig kunnat prata. Se vilken intervju som helst med honom och han framstår alltid som en nervös fjortonåring i en enkät från skolgården.

Karl, 08:44, 9 mars 2012. Anmäl

lika uselt som skräpet i den "unga" kanalen P3 är det ju inte. men inte är det bra. inte någonstans.

allt är bäst i radio, 16:23, 5 mars 2012. Anmäl

Det är ju precis den hör typen av program som saknas i Sverige idag. Två intelligenta som sitter och småpratar utan att de måste vara roliga. Med bra musik dessutom. Vem har på allvar trott att det skulle likna på ett F&F-program?

kekekex, 11:02, 5 mars 2012. Anmäl

Håller inte alls med. Njuter verkligen av programmen och dess ledighet: associationerna mellan ämnena, den privata tonen och att varje ämne diskuteras under en längre tid. Jämförelsen med pubertala Filip och Fredrik håller inte alls - det här är en annan typ av program.

Andreas, 18:56, 3 mars 2012. Anmäl

det är som att höra en ungdomsreporter intervjua en åttonde-klassare om 'kärlek, pop, kompisar och sånt'. Luuk har ju i alla fall formulerade meningar med en linje- lokko sitter ju bara och tror att han är på ett fik med en polare. det är som när man åker tåg och börjar lyssna på vad människor pratar om och hur och man tänker -pratar verkligen jag så där; det låter ju inte klokt.

badabing, 08:58, 1 mars 2012. Anmäl

Du har rätt, det var riktigt tråkigt. Lyssnade bara på första programmet men det blev ju mer av en intervju med Lokko än ett samtal. Det känns som att de bara har kommit undan på gamla meriter.

Martin, 14:13, 29 februari 2012. Anmäl

@Ull Nu var det inte formatet som sådant jag menade när jag skrev att det var ett manligt utan att ämnena som tas upp diskuteras ur ett väldigt manligt perspektiv. Programmet handlar väldigt mycket om manlig vänskap.

Henrik, 00:14, 29 februari 2012. Anmäl

Andreas: Men LoL-podcasten går ju ut på att de ska prata om sig själva. Henrik: Vad skulle det vara för specifikt "manligt" med att associera fritt och byta ämnen menar du? De flesta skulle nog beskriva det som ett ganska "kvinnligt" sätt att samtala. Om det nu skulle finnas några typiskt manliga eller kvinnliga diton.

Ull, 23:06, 28 februari 2012. Anmäl

Hubotten Malou

Jag måste återkomma till Malou von Sivers i min blogg. Precis som i många människors liv tar hon en oförtjänt stor plats här. Men så får det vara. För Tankesmedjan i P3 har startat det fantastiska inslaget ”Malou-medley”, en liten krönika på fem minuter där ”vi får reda på vad vår främste samtidsspanare har haft för sig på sistone”. Om jag förstår det hela rätt så kommer det att fortsätta vara ett stående inslag på onsdagar.

”För de som har riktiga jobb och inte tid att sitta och kolla på Malou” sammanfattar Ola Söderholm det viktigaste som hänt i ”Efter tio” under veckan. Det vill säga ingenting. Mycket underhållande: Lyssna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Motsatt effekt

Onsdagen den 18 april fattade Sveriges Radio beslut om att inte sända en intervju som spelats in för programmet Kaliber i P1.

Programmet var del två av tre i en specialgranskning och handlade om de ”ofrivilliga företagarna”, de som tvingas skaffa F-Skattsedel för att arbetsgivaren ska slippa anställa dem.

Intervjun som stoppades för att den ”inte var relevant för programmet” var ett samtal med journalisten Linn Ohlsson som jobbat tio år utan att få en fast anställning. Gissa på vilket företag? Jo, hos Sveriges Radio självt.

Alla som jobbar i journalistbranschen vet att anställningsformerna är ett stort problem. Bemanningsföretag, frilansare, projektanställningar, produktionsbolag och vikariat. Lagen om anställningsskydd ger motsatt effekt när få eller ingen får fast anställning och både SR och SVT är ökända för att lyckas undvika saken in i det sista.

Jag hade gärna tagit del av Linn Ohlssons berättelse men efter att ha lyssnat igenom hela programserien tycker jag nästan att det var lika bra att vi blev utan.

Alldeles säkert hade hon tillfört ytterligare ett provocerande exempel på hur det kan gå till, men tillsammans redde de tre programmen alldeles tillräckligt ut hur det kan komma sig att arbetsmarknad och trygghetssystem inte längre hör ihop i välfärdssverige. Det som saknas är möjligen frågan om bemanningsföretagen. Men beslutet att ta bort Linn Ohlssons röst ser inte bara dåligt ut, det gav också programmet en spridning som det inte hade fått annars.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Perfekt dramaturgi

Den första maj i år sände P1 Dokumentär ett sannerligen genomarbetat program om Socialdemokraternas nya partiledare Håkan Juholt. Bara två månader tidigare hade han valts till ledare för Sveriges största parti.

Redan då hade några i sammanhanget mindre skandaler utspelat sig. Nyheten om Juholts sambo och hennes dom för bedrägeri uppdagades, Juholt backar om från sitt utspel om att se över pensionssystemt och han sparkar den enda med utomeuropeisk bakgrund ur sitt lag. Han svänger om Libyeninsatsen och ändrar sig vad gäller fastighetsskatten.

Att P1 följt en så okänd politiker som sedan blir en av Sveriges absoluta huvudpersoner räcker för att programmet ska blir utmärkande spännande. Lägg på de ovanstående skandalerna och det blir ännu bättre.

Så i oktober kommer hyresskandalen och allt snack om Juholts avgång. Man kan tro att det var flax men P1 Dokumentär hade följt många fler än bara Håkan Juholt under den här perioden för programmet ”Riksdagen 100 dagar”.

Det är helt otroligt hur Juholt klantar sig om och om igen men det är klart att han också är en snäll och helt normal människa. Så tänkte jag och tryckte på play för att höra om den här människan, känna hur förståelsen svepte genom mig.

Men det gjorde den inte. Han är skitkonstig. Han har inte skaffat sig en enda vän under sina 20 år i Stockholm och det nämner han som en fördel, som en prestation. Och han skulle aldrig låta sin son klå honom i pingis så därför vägrar han att spela mot honom nu när han han blivit tillräckligt stor för att göra just det.

Dokumentären om Juholt vann förra årets stora Journalistpris i kategorin ”Årets berättare” och ger en bild av vem han faktiskt är. Har du inte hört den någon gång i samband med alla kriser så är det dags nu, oavsett om han hade avgått eller inte så är  programmet ”Partiledaren” ett måste att ha hört.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Vad som är konstigt är att media genom drev och agendasettning kan avsätta partiledare och fullständigt misslyckas med att granska regeringen.

Anonym, 17:38, 21 januari 2012. Anmäl

Skriken biter sig fast

De senaste dagarna har media rapporterat om en ung pojke som ska utvisas från Sverige till Azerbajdzjan. Detta trots att flera läkare har varnat för att det kan innebära fara för hans liv.

Det är svårt att som nyhetskonsument ta till sig hemska historier och rapporter med otroliga siffror. Nyheten om pojken är ett typiskt sådant fall. Vi hör återkommande om människor som utvisas, barn och vuxna som som far illa. Vi reagerar men inte i närheten av så mycket som vi skulle reagera om vi verkligen förstod.

För att någonting ska bita sig fast och stanna i våra tankar mer än någon minut efter att vi har läst, sett eller hört om en flykting krävs hemskt nog någonting extra.

Ekot kallar pojken för Mattias. Till skillnad från alla på Migrationsverket och i Migrationsdomstolen som har tagit i Mattias fall har Ekot träffat pojken i verkligheten. Inte bara läst om honom på ett papper. Och det går inte att glömma hans ångestfyllda skrik. Hade personerna på Migrationsverket och i Migrationsdomstolen fått höra det här hade beslutet kanske blivit ett annat.

Lyssna på inslaget här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

” Ekot kallar pojken för Mattias. Till skillnad från alla på Migrationsverket och i Migrationsdomstolen som har tagit i Mattias fall har Ekot träffat pojken i verkligheten. Inte bara läst om honom på ett papper.” Den som söker asyl har rätt till förhandling i Migrationsdomstolen. Mattias, om han så önskat, har alltså träffat domaren, nämndemän och migrationsverkets representant vid en förhandling som brukar ta ett par timmar. Jag undrar varför Jenny ger en felaktig bild av detta?

Tommy, 18:36, 13 januari 2012. Anmäl

Frågan är väl om myndigheter ska börja grunda sina beslut på känslomässiga impulser? Hur ska domstolarna döma i brottsmål där den skyldige skriker hjärtskärande av ångest? Hur ska medierna belysa bedragare som gör detsamma?

Bekymrad medborgare, 15:25, 13 januari 2012. Anmäl

Korvstoppning

Tre elever dyker från bassängkanten, en gör magplask. Läraren signalerar att han ska upp och ställa sig på kanten igen men hon säger ingenting. Hon bara blåser hårt i sin visselpipa och ropar ”Dyk!” ”PLONGE!” så att hon blir röd i ansiktet.

Pojken gör magplask igen. Och igen. Och igen. Längs med bassängkanten står elever från tre gymnasieklasser och tittar på. Till slut ger läraren upp och fortsätter med nästa tre livrädda offer.

Pojken kommer inte få godkänt för han kunde inte dyka.

Jag gick ett år i gymnasiet i Frankrike. Jag hade det jättebra och jag lärde mig franska men det var inte skolans förtjänst, definitivt inte lärarnas.

Den första dagen jag kom dit hade min klass historiaprov. Tre frågor skulle besvaras med två sidor text vardera. Jag kunde i princip bara säga, ”Jag heter Jenny, vad heter du?” och ”det är vackert väder, hur mår du?”. Jag duade både rektorn och lärarna det första jag gjorde. Men jag svarade ändå på alla frågorna. Dessutom hade jag många rätt, men när jag fick tillbaka provet var bara nedklottrat med röd penna. Grammatiska fel, stavfel. Allt var markerat och jag blev inkallad till rektorn.

Skolan ville flytta ner mig till en lägre årskurs eftersom jag inte hängde med.

Jag föraktade dem. De brydde sig inte och de ville inte förstå. Jag hade hunnit vara där en dag och jag hade kunnat gå i en mellanstadieklass, jag hade ändå inte hängt med eftersom jag inte kunde språket. Själva undervisningen var aldrig problemet.

Snarare tvärtom. För i Frankrike fanns ingen plats för egna initiativ, diskussioner eller analyser i gymnasieskolan. Det enda som gällde var utantillinlärning. Eller korvstoppning.

Läraren dikterar, eleverna skriver ner på likadana papper, med likadana bläckpennor som går att sudda och med identisk handstil. Sen lär de sig allt för att rabbla upp på nästa prov.

I Sverige har synen i skolan länge varit att förståelse är viktigare än faktainlärning och speciellt nu, med internet i var människas ficka anser många att elevernas energi ska läggas på övergripande problem och analyser, inte faktakunskaper

Utantillinlärning har blivit en motsats till förståelse.

Som del i Vetenskapsradions granskning av den svenska skolan i kris sändes ett reportage i förra veckan från Paris. Ingenting verkar ha förändrats sen jag var där 2003. Programmet gav mig ändå perspektiv, jag har hela tiden tänkt att franska skolan bara var dålig. Men en mix kanske vore bäst? Utantillinlärning och förståelse kanske inte är motsatser, de kanske snarare förutsätter varandra.

Till Niklas Zachrissons reportage.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Att en mix vore bäst! Jo det lär vara precis så det ligger till. Inlärda kunskaper är ju det byggmaterial som förståelse skapas av. Hur ska man kunna begripa något om man inte har något att greppa? Och samtidigt - vad ska man med byggmaterialet till om man inte förstår vad man ska göra med det? Utan tvivel är man inte klok - men vad ska man tvivla på om man inget vet?

Simon J, 11:34, 30 november 2011. Anmäl

Fransk akademi är bara ett skämt. Kommer ingen vetenskaplig utveckling därifrån, varken teknisk, medicinsk eller ekonomisk.

Anonym, 14:04, 29 november 2011. Anmäl

" en mix kanske vore bäst?". Definitivt! Titta på Lycée Français Saint Louis! Världens bästa skola, enligt min dotter, som gått i svensk skola i Sverige, fransk skola i Frankrike och numera elev på Saint Louis på Stora Essingen i Stockholm.

Francosuedois, 10:34, 29 november 2011. Anmäl

Om att räkna

Att räkna kön må vara ett enkelt grepp. Men ack så viktigt. Det blir konkret och till dess att resultaten är ojämna, åt något håll, så är det motiverat att fortsätta.

Nyligen kom listan över årets mest nedladdade och streamade avsnitt av Sommar i P 1. I topp-tio: 7 män. Vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaarföööööööööööör?!?!?

Är det de schöööna djupa basrösterna eller är det bara att vi tror att de har mer att säga? Det är i alla fall inte en tillfällighet.

Jaja, det finns mycket att säga om saken men i stället tänker jag tipsa om några utmärkta Sommar i P 1 med värdinnor.

– Cecilia Uddén, 2011. Om du vill bli imponerad, inspirerad och uppdaterad i nutidshistoria. Fast hon pratar lite för snabbt och intensivt ibland.

– Monika Nyström, lyssnarnas sommarvärd 2011. Om du vill gråta.

– Nour El Refai, 2009. Sjukt bra. Sjukt upprörande. Om att bara få ett försök att vara rolig medan männen får tio innan de döms ut.

– Maria Wettertrand, 2011. Det finns någonting tryggt i att höra rösten av politiker som inte är med så ofta längre. Och när om jag får barn så kommer jag aldrig köra med det falska hotet ”om du inte kommer nu så går jag och lämnar dig här”. Tack vare Maria Wetterstrand. Det ska också sägas att det före detta språkrörets program oundvikligen får dig att gilla MP mer.

– Annika Norlin, 2011. Hon känner så mycket. Det är skönt att höra om man själv är likadan. Det märks också att hon är journalist och har jobbat med radio. Flyt och inte ett dugg nervös.

– Alice Bah Kuncke, 2011. Om att vara lyckad och ha ett avundsvärd liv, att vara irriterad och äcklad över det där med självkänslan och sen lära sig att misslyckas. Och komma på att man inte alls vill jobba på tv. Smart och radiobegåvad.

– Maj Briht Bergström-Walan, pionjär inom svensk sexualundervisning med sina läroböcker och filmer som kom redan på 50-talet. Maken orkade inte med just filmerna, sen gifte hos sig med Helle från Danmark. Om saker som primalterapi. Fantastiskt cool. Från 2008.

Och så ett dåligt:

– Malin Åkerman från 2009. Hahahaha.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Jag kan också räkna. 100% på din lista är kvinnor. Oooorääättviiiist! Buhu buhuuu!

Anonym, 08:43, 30 november 2011. Anmäl

Alla som upprört snackar om kvotering som att det var någonting jag föreslog: jag föreslår inte det. Antalet manliga och kvinnliga sommarpratare är dessutom lika många.

Jenny Nordlander, 16:03, 29 november 2011. Anmäl

@ Hm. Absolut, det håller jag verkligen med om. Jag ändrar. fast en tant är ju också en person. Men det är självklart också en kvinna.

Jenny Nordlander, 16:08, 23 november 2011. Anmäl

Vad då "tant". "Fantastiskt cool kvinna." menar du väl? En kvinna är faktiskt också en person t.o.m. när hon nått pensionsåldern!

Hm, 14:19, 23 november 2011. Anmäl

Jag förstår inte vad som skall bevisas. Vad sägs om att samtliga 32 anställda på min Folktandvård är kvinnor? Är det könsdiskriminering?

Cello Jr (Webbsida), 03:53, 12 november 2011. Anmäl

Dan, tror du att det kommer en dag då även du inser att det flitiga användandet pk-begreppet är ett tecken på bristande argumentationsförmåga?

Bengan Brecht, 15:35, 11 november 2011. Anmäl

I många sammanhang kan det vara befogat att räkna kön, men här? Kan inte tänka mig att någon väljer sommarprogram efter kön. Jag ser inte en kvinna eller en man framför mig när jag tänker på t ex Annika Östberg och Carl Bildt - jag ser två intressanta människor med vitt skilda människoöden som jag vill höra mer om. 2010 var det f ö 5 män och 5 kvinnor på tio-i-topp-listan, så jag tolkar årets 7/3 mer som en slump.

Karl, 12:52, 11 november 2011. Anmäl

Det är bara min personliga uppfattning men jag tycker kvinnoröster ofta är för gälla för att vara njutbara. Detta kombinerat med att de flesta kvinnliga sommarpratare är överambitiösa och sitter med långa manuskript som de ska försöka pressa in på en viss tid, gör att de ibland pratar snabbt och forcerat, vilket inte är angenämt. Men visst finns det som är bra: Nanne Grönvall (till min förvåning), idolsångerskan från Lund, simmerskan. Ja, jag har svårt att komma ihåg namn. Fast jag skiter i vilket kön de har, bara de är bra. Så kvotering rakt av är olämpligt om man villa ha nöjda lyssnare. Man får väl fortfarande tycka som man vill? Det gör ju Jenny N.

Roland Ch Johansson (Webbsida), 11:11, 11 november 2011. Anmäl

Hoppas att Pär Ström eller Pelle Billing får bli sommarpratare nästa år.

Treve, 09:58, 11 november 2011. Anmäl

Hoppas att Pär Ström eller Pelle Billing får bli sommarpratare nästa år!

Treve, 09:56, 11 november 2011. Anmäl

Höstdepp

Halloween är den högtid som ungdomar firar minst och helgen fick aldrig det stora fäste som många (inom handeln) hoppats på.

Varför blev det så? Visst, det finns en viss motvilja till kommersialismen, mot att det var den amerikanska restaurangkedjan Hard Rock Café som tillsammans med Buttericks sålde in hela konceptet till svenskarna. Happy Halloween! Uuuuhh… Men det känns inte tillräckligt. I vanliga fall tar alla svenskar varje tillfälle i akt till att supa och handla (ja, jag överdriver lite).

Jag tror att jag har hittat förklaringen. Vi är rädda.

SR:s hemsida har man för att uppmärksamma högtiden, samlat ihop ”läskiga ljud” av typen: ”obehagligt spökljud”, ”läskiga kyrkklockor” och ”ensam berguv”.

Visst låter det inte läskigt? Å nej, en ensam berguv! Nej! Inte ett ondskefullt skratt!

Ljuden är mycket klassiska, likt de man hör när man går i spökhus på Liseberg eller Gröna Lund. ”Moahahahaha!” ”Iiiiiiiooooiiiiii”. Enkelt gjorda, inte ett dugg skräckinjagande. Men ändå. Människan har det i sig. Jag blir illa till mods när jag sitter mitt på en upplyst redaktion, mitt bland folk. Tar av mig lurarna.

Ibland har man ingenting att säga till om. Forskning visar att infraljud, alltså ljud som är för långvågiga för att det mänskliga örat ska kunna uppfatta dem, skapar känslor av obehag, sorg och rädsla hos oss.

Dessutom är det höst. Ljuset är borta. Då orkar vi inte med mer saker som gör oss ledsna.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 24

Hmmm... nä, det är kommersialismen. Vi hade ju redan en högtid, där vi stämningsfullt och värdigt hedrar dem som lämnat oss. Finns ingen anledning att anamma en massa skränigt plastskit bara för att handeln ska tjäna mer pengar.

Fislisa, 10:42, 10 november 2011. Anmäl

Det man kan bli rädd för är amerikanernas oerhörda skicklighet i fråga om distribution av sina egenheter från genderforskning till språket, till tvserier filmer litteratur musik bilarna prylarna julsångerna så varför inte också Halloween. Att Sverige jämfört med andra EU-länder gjort sig särskilt mottagligt är en politisk fråga hårt driven efter andra världskriget. Börja kollen där.

axel, 09:04, 8 november 2011. Anmäl

Kanske Halloween fått fäste om tio år när de som gick runt och tiggde godis utklädda till skräckfigurer har blivit vuxna. Men jag hoppas inte det. Varför m¨åste vi ta till oss allt de gör i USA? Vad blir nästa steg? Att fira thanksgiving?

Sanna, 08:40, 7 november 2011. Anmäl

Fast i USA är det inte bara häxor och vampyrer man klär ut sig till. Man kan klä ut sig till vad som helst t.ex Marie Antoinette. Det är alltid vanskligt att pracka på folk seder som inte passar in i deras egen kultur. Då får det inte riktigt fäste. Fast jag undrar var påskens alla påskgummor som brukade gå runt och sjunga eller dela ut påskkort för att få lite godis har tagit vägen.

Palle, 08:10, 7 november 2011. Anmäl

Håller med, halogen (vägrar att stava rätt) är bara svart, kommersiellt skit dessutom. Usch, när jag läste det där om att infraljud skapar en känsla av sorg, gick en lång kall rysning genom kroppen...

Henke, 17:07, 6 november 2011. Anmäl

Eller så kan det vara att vi sett Hallowen i USAiska filmer och TV-serier, men inte känner att det är något för oss?

Johan J, 14:02, 6 november 2011. Anmäl

Det var det mest långsökta argument som jag hört. För mig finns det inget behov med en till "godissamlarhelg" då vi redan har påsk.

Katharina, 13:53, 6 november 2011. Anmäl

Det var det mest långsökta jag har hört. Brist på argument känns det som för min del och det är sällan jag fäller sådana kommentarer. Om jag går till mig själv så ser jag ingen poäng med helgen. Vi har påsk och påskkärringar och påskgubbar som går runt och får godis. Jag ser inget behov av en "godishelg" till.

Katharina, 13:32, 6 november 2011. Anmäl

Jag är inte rädd för halloween, men jag vill hellre minnas mina nära och kära som gått till den eviga vilan. Jag vill ha andlighet, vacker musik och tända ljus i kyrkan. Vadan du vandringsman och varthän?

Anonym, 11:14, 6 november 2011. Anmäl

En artikel om varför vi INTE importerar en poänglös amerikansk jippodag!? Herregud, vi är så snabba att fördöma kulturer från öst, men amerikansk kultur, den måste vi tydligen ta emot med särade ben, annars är vi tydligen rädda. Nej, det är snarare amerikanerna som borde ta åt sig av vår allhelgonadag och lära sig att vårda minnet av sina döda med värdighet!

Anonym, 23:20, 5 november 2011. Anmäl

Madonnan och skökan

Jag lever i en värld där alla kan, vet och tycker mycket – mer specifikt journalistvärlden. Jag jobbar på DN och pinsamt många av mina vänner håller på med media. Därför känns det som att jag inte får skriva det här:

Jag vet inte vad jag tycker om surrogatmödraskap. Eller om prostitution. Eller porr. (För att ta några exempel.) Saker som jag känner att jag verkligen vill vara säker på vad jag tycker om.

Ämnena engagerar mig enormt. De upprör mig och rent instinktivt är jag helt på det klara med att jag är emot i alla fall de två första av de ovannämnda. Därför blir jag rädd när jag känner att jag vet så lite. Och ännu mer förvirrad ju mer jag sätts in i saker och ting.

Helena är 71 år och gick i pension förra året. Hon älskar sin trädgård, har över 100 typer av blommor i den. Hon kommer från Norge men pratar göteborgska. ”Välkommen till Edens Lustgård, ja jag är ju inte naken men…”

Hon har jobbat som prostituerad i 35 år. Det var efter att hon hade fött tre barn, efter att ha etablerat ett liv, efter att ha köpt hus med den stora trädgården och alla blommorna som hon började. Hon berättar om hur hon kom in i branschen. Och plötsligt tänker jag att men vad fan, det är väl kanske inte alltid så farligt ändå.

”Vem är det som inte är prostituerad?! De enda som inte är det är socialbidragstagarna som inte jobbar för sina pengar!”, säger hon.

Hon berättar om en man i grön grodmansdräkt ”med lilla firren där nere då” som han dessutom ”tog hand om själv” och man tänker att det var ju inte heller så farligt. Mest väldigt komiskt.

Och enda gången Helena gråtit var efter att en cancersjuk hade besökt henne när hon tre veckor senare såg hans dödsannons.

Men så frågar Mia Blomgren som gör dokumentären: Är det verkligen den enda gången som det varit jobbigt?

”Ja”

”Under 35 år som prostituerad har du aldrig ställts inför någonting som känts svårt förutom det?”

”Nej”

”Eller jobbigt?”

”Nej. Det beror väl på vad du har varit med om när du varit liten. Du vet Mia, när jag var liten så blev jag utsatt för övergrepp av min pappa. Så jag kanske jämför lite med det också.”

Plötsligt är jag rätt säker på vad jag tycker i just prostitutionsfrågan ändå.

Lyssna på dokumentären från P 1 Dokumentär här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Ju mer medveten man blir, desto mindre benägen blir man att hysa tvärsäkra, kategoriska åsikter. "Tuan-mu Tzu ser klarare än jag, men har fördenskull svårt att svara entydigt ja eller nej." - Konfucius Verkligheten är komplicerad. Något som egot gärna bortser från, för att få åtnjuta den psykologiska trygghet det finner i bestämda åsikter. Att "veta" ger trygghet.

okänd, 09:47, 3 november 2011. Anmäl

Så det skulle alltså vara ok med prostitution bara för att kvinnan som säljer sig tycker att det är helt ok för henne att göra det? Jag tycker inte riktigt att det är den enda aspekten att ta hänsyn till.

Anonym, 14:58, 2 november 2011. Anmäl

Ja ni mediearbetare kan verkligen vara självgoda! Vet mycket och kan mycket - ha ha ha ha. Måste du verkligen tycka så mycket, och måste det gälla just de här klassiska PK-frågorna? Jag har jobbat med bemanning, utländsk arbetskraft etc (ett annat av era favoritämnen när det gäller livets orättvisor). Media högg på några av de projekten, men det som stod i tidningen liknade inte tillnärmelsevis verkligheten. Journalisterna skrev vad som helst bara för att mana fram bilden av utnyttjade stackare. Stackarna själva höll inte alls med om att de var stackare!

Lasse, 10:33, 2 november 2011. Anmäl

Mia Blomgren gör jättebra radio och väldigt fina reportage där hon lyssnar och ofta ställer sig på den "lilla" människans sida. Ofta den utsatta människans sida. Ett problem som uppstår i dessa reportage är att det i enlighet med den journalistiska traditionen inte är sed att ifrågasätta den "lilla" eller "utsatta" människan för att komma närmare sanningen och nysta upp uppenbarliga inkonsekvenser i dessa människors sätt att resonera. Som lyssnare lotsas man genom denna typ av reportage automatiskt till att stå på den intervjuades, den "lilla" eller "utsatta" människans sida. Hur uppenbarligt vilse denna än är. För Mia Blomgren var det säkert uppenbart att den här kvinnan var för lat för att arbeta och därför till följd av sin bristande moral slank in i prostitution. Som lyssnare är det svårare att avkoda utsagor som "alla är ändå prostituerade". Det kan ju låta rimligt när det framförs av en människa som givits legitimitet och erhållit intervjuarens sympati. Hennes beskrivning av sexövergreppen som skulle ha varit orsaken till prostitutionen kändes som ett påhitt. Lyssna om och lyssna kritiskt, även till den "lilla" och "utsatta" människan så blir det lättare att ta ställning. Jag tycker att reportaget innehöll utmärkt argumentation till varför sexsäljare bör kriminaliseras.

Anonym, 22:14, 1 november 2011. Anmäl

[...] andra DN-artikeln som intresserade mig var ett blogginlägg där författaren verkar visa upp en, för DN överlag, ovanlig ambivalens inför ämnen som [...]

Vem är det som bromsar och vem är det som skjuter på? | CONDRECA CONDRECA (Webbsida), 21:53, 1 november 2011. Anmäl

@Putte. Du har en poäng såklart. Tar bort det där om gradering. Sjukt svårt det också. Det finns så många perspektiv att se det ur, kanske ännu fler vad gäller surrogatmödraskap, det var nog så jag tänkte när det gäller hur svårt det är att bedöma.

Jenny Nordlander, 21:35, 1 november 2011. Anmäl

Det upprör mig att människor som blivit utsatta för sexuella övergrepp tas ifrån rätten att ha legitima åsikter om sex. Om någon människa blivit utsatta för övergrepp, då avfärdar man alla åsikter denna människan har med "Det där tycker h*n bara för att h*n blev utsatt för övergrepp som liten." Du gör själv detta, Jenny, när du avfärdar kvinnans åsikter med att antyda att hennes jobb tycker hon bara om pga hennes barndom. Det som gör ämena sex, porr och prostitution besvärliga är att somliga personer (läs: politiker) inte nöjer sig mig att tycka illa om dem, de ska lagstifta och förbjuda också. Folk får tycka illa om precis vad de vill, problemet uppstår när de förespråkar att staten ska få använda våldshandlingar mot folk som sysslar med "fel" saker. Och det är precis det man gör när man förespråkar ett förbud.

Liam (Webbsida), 19:19, 1 november 2011. Anmäl

Om du tycker det är svårare att veta vad du ska tycke om surrogatmödraskap än om prostitution så betänk att prostitution är utnyttjande av annas kropp en kort stund, och ganska ytligt. Medan surrogatmödraskap är utnyttjande under nio månader 24 tim om dygnet och mycket grundligt och slitande.

putte, 18:39, 1 november 2011. Anmäl

Om du tycker det är svårare att ta ställning om surrogatmödrar än prostitution så tänk på att prostitution innebär utnyttjande av annans kropp under en kort stund, och rätt ytligt, medan surrogatmödraskap gör det under nio månader och mycket mycket mer grundligt och nedslitande.

putte, 18:33, 1 november 2011. Anmäl

I och för sig så finns det väl ett fåtal sexarbetare på Södermalm också http://www.expressen.se/debatt/1.2080650/gudrun-pa-pride-ett-han-mot-sexsaljare http://politikerbloggen.nyheterna.se/2009/05/08/19497/

iggz, 17:04, 1 november 2011. Anmäl

Nyheter dygnet runt

Fredagen den 23:e juli gick Anders Behring Breivik i land på Utøya och sköt ihjäl 69 personer. Jag jobbade på DN.se när bomben i Oslo sprängdes några timmar tidigare. Vi drog upp det stort och jag jobbade över flera timmar. Sen åkte jag ut till Värmdö för att laga en båt.

I bilen på väg ut ville jag höra mer om vad som hänt och satte på radion. Ingen info. I bilen på väg hem på kvällen ville jag höra mer om vad som hänt. Jag satte på radion. Ingen info.

Under tiden hade en massaker påbörjats, pågått och avslutats. Vid en så extrem nyhetshändelse bör Sveriges Radio kabla ut information om och om igen, ny och gammal. Det ska inte gå att missa. Det ska vara som att kolla på CNN.

Detta skrev jag en krönika om dagarna efter (läs här). Jag pratade med tillförordnad ekochef Michael Österlund och fick känslan av att jag inte var ensam om min åsikt, mejl från flera SR-anställda dagarna efter bekräftade samma känsla.

Jag inser att det inte är så men tänker ändå att jag därför ligger bakom en fantastisk satsning på Sveriges Radio – ”Alltid Nyheter”. Via nätet, via Android eller Iphone kan man lyssna på en kanal som inte finns att ratta in via fm-radion.

Om och om igen sänder kanalen nyheter, gör egna, plockar från ekoredaktionen, Studio 1 och P4-kanalerna. Dygnet runt. Skulle ”Alltid Nyheter” ha funnits när jag var på väg till och från Värmdö hade jag inte missat någonting.

Projektet är ett test från SR:s sida. Från och med 1 oktober skulle man fram till i januari jobba med kanalen men i går kom nyheten att testperioden förlängs till sommaren. Redaktionen förstärks dessutom med 5-6 personer. I dag jobbar 23 journalister där.

Journalistiken hotas, tidningsredaktioner skärs ned för att spara pengar. Bemanningsföretag blir den gemene anställningsformen och på radion lasas man ut. Men ibland blir det bättre, ibland startas nya saker. Det moderna medielandskapet har många följder för journalistiken. Men de är inte bara dåliga.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0