Nu kan du höra småpartierna kvittra

I tisdags lanserade DN.se tjänsten Valkvitter, där du kan följa hur valrörelsen diskuteras på den sociala nätverkssajten Twitter. Vi fick genast synpunkter på vilka partier som ingick i Valkvitter.

Den linje utgivaren lagt fast för DN:s valbevakning är att den huvudsakligen ska handla om riksdagspartierna. Det är dessa partier vi belyser i större sammanställningar och granskningar. Partierna utanför riksdagen rapporterar vi också om, men i mindre format.

Detta var utgångspunkten när vi lanserade Valkvitter och därför var Feministiskt Initiativ, Piratpartiet och Sverigedemokraterna inte med. Efter att ha lyssnat på kritiken och diskuterat saken internt på redaktionen, har vi nu ändrat vårt beslut. Från och med i dag finns dessa tre partier också med på Valkvitter.

Principerna för vår valbevakning prövas fortlöpande på redaktionen. I detta fall bestämde vi oss för att göra skillnad på å ena sidan Valkvitter, som är ett slags ”fönster” mot det som pågår på Twitter, och å andra sidan publiceringen av exklusivt DN-material.

Vi hoppas och tror att Valkvitter på detta sätt blir ett ännu intressantare sätt att skärskåda valdebatten på nätet.

Uppdatering: En effekt av att vi inkluderat fler partier är att mätningen nu bara sträcker sig bakåt till den 21 augusti. Det beror på begränsade möjligheter att hämta historiska data från Twitter.

Annons:

Följ Valkvittret på DN.se

I dag lanserar DN.se den nya tjänsten Valkvitter där du kan följa hur valrörelsen diskuteras på den sociala nätverkssajten Twitter. Här kan du se vilka av riksdagspartierna, deras ledare och de två blocken det twittras mest om dag för dag.

Valkvitter ger också en överblick över innehållet i twittrandet. Vilka ämnen är vanligast i tweets om ett visst parti? Är tweetsen om en viss partiledare övervägande positiva eller negativa? Vilka adjektiv är utmärkande när det twittras om det ena eller andra blocket? Här hittar du också de senaste tweetsen som du kan sortera efter parti, partiledare eller block.

Valkvitter har tagits fram i samarbete med Kairos Future och A3J.

Jag tror att riksåklagaren dribblar bättre än Zlatan …

Det finns en speciellt utvecklad myndighetsutövning på hemmaplan. Den är inte ohygglig som i en diktatur, utan mer raffinerad och hygglig. Den mest framgångsrika spelstrategin är att vara upprepande, blek och intetsägande. Att få motspelarna att somna.

Sömnsjukeknepet kan användas i samband med tsunamiutspel, svininfluensapandemier, ubåtsutredningen eller Hallandsåsen. Det klassiska fallet, men som ändå blev en sällsynt och klockren träff i vänsterkrysset för oss pressmeddelande-läsare, var när den tidigare finansministern Bosse Ringholm år 1999, tänkte ge rött kort till Inga Britt Ahlenius på Riksrevisionsverket. Ringholm satt på presskonferensen och upprepade samma sak, om och om igen, i entonigt tonfall – men här blev sömnpillret en väckarklocka – självmål och stolpskott på samma gång.

Men i den journalistiska vardagen är det svårare att näta. Just i dag handlar det om riksåklagaren, RÅ, och Assange-affären. Hans myndighet har ju, överösts med kritiska frågor från världens medier och jurister. Egentligen har hans myndighet dabbat sig, och hade RÅ varit fotbollsspelare hade hans pressutskick varit kort och pang på: ”Vi spelade inte på topp. Nu går vi vidare. Nästa brottmål kommer vi att vinna.”

Men i en sträng post-protestantisk kultur måste misstag döljas, så här måste tugget vara mer som att räkna får. Segt. Dunkelt. Sömnigt. Det är så följande suveränt otydliga pressmeddelande ska läsas. Se det framför dig. Läs först rubriken några gånger:

”Kommentar om övervägande kring öppenhet och sekretess.” Redan vid ordet ”övervägande” försvann nog tusentals läsare. Spännande och vag fortsättning följer:

”Riksåklagare Anders Perklev ger med anledning av Assange-ärendet en kommentar om överväganden som gäller öppenhet och sekretess i brottmål.” Repris i slow motion!

”Det mediala trycket mot myndigheten har varit mycket stort de senaste dagarna med anledningen av beslutet att anhålla JA.” (Julian Assange) Ett så öppet mål att det inte går att få några läsare.

”Åklagarmyndighetens informationsdirektör har varit i tjänst under hela helgen och svarat på frågor från nyhetsredaktioner både i Sverige och utomlands.” Vi har liksom har jobbat, fast det är helg. Och nu kommer inkastet högt över oss i bortalaget:

”Beslut om anhållande och andra åklagarbeslut fattas av en enskild åklagare på eget ansvar, och inte av Åklagarmyndigheten som sådan.” Ytterligare en passning från John Blund.

”Detta begränsar möjligheterna för andra än åklagaren själv att träda in och ge information eller kommentera ett beslut.” Så när en pratar för sig själv då kan ingen annan bryta in. Fel sida – offside liksom.

”Dessutom måste hänsyn tas den sekretess som gäller i förundersökningar så att inte den fortsatta utredningen försvåras.” Här faller den bästa. ”Sekretess. Utredning försvåras. Dessutom. Förundersökningar.” Svår modern myndighetsprosa. Långa dribblingar. Men, mittåt, var det inte just det misstaget som gjordes, att man inte tog ”hänsyn”?

För att sömnsjukan ska bli epidemisk, ska slutklämmen vara malande, kommer då RÅ att lyckas med det? Är han laddad? I matchform? Är han tillräckligt luddig?

”Det är emellertid mycket viktigt att den information som kan lämnas ut också lämnas snabbt och på ett korrekt sätt.” Pang. Såg ni “emellertid” den bollen komma?

”Vi kommer att se över vår beredskap inom myndigheten för att bättre kunna möta det stora intresse som finns av att få information i uppmärksammade fall.” Med andra ord: Vi har gjort allt rätt, och det kommer vi att se över – med. Det internationella mediauppbådet har här definitivt bitit i gräset. Inte ens vi svenska journalister har en rimlig. Makten spelar i en annan liga.

Riksåklagaren gör här en slags Zlatan i otydlighetens disciplin. Tänk landslaget har bara en, men i samhållet, i alla fall på elitnivå – sitter det en Zlatan på alla ledande positioner.

Respekt.

Anders Forsström
anders.forsstrom@dn.se

Rimligt att Assange-debatten handlar om mer än pressetik

Tidigt på lördagmorgonen briserade historien om våldtäktsmisstankarna mot Wikileaksgrundaren Julian Assange, en sensationell nyhetshändelse som hade genererat mer än 1200 sökbara tidningsartiklar när chefsåklagaren på eftermiddagen meddelade att Assange inte längre var misstänkt för våldtäkt.

Efterdebatten har vid sidan av konspirationsteorierna kommit att handla mycket om pressetik – gjorde Expressen (som avslöjade historien) och andra medier rätt som namngav Assange?

För DN.se, som hörde till de allra första att publicera uppgifterna, var det självklart – om än inte okomplicerat – att namnge Assange. Vi är normalt mycket restriktiva med att namnge misstänkta brottslingar, men i det här fallet var allmänintresset oomtvistat. När vi på lördagsmorgonen hade en egen bekräftelse från åklagarmyndigheten valde vi att publicera. Den vändning historien tog på lördagseftermiddagen ändrar inte på faktumet att morgonens publiceringsbeslut var riktigt.

Läsare har hört av sig med frågor om varför vi valt att stänga av kommentarfunktionen under artiklar som rör fallet. Orsaken är att vi erfarenhetsmässigt vet att vissa ämnen ofta leder till många inlägg som bryter mot vår kommentarpolicy, artiklar om våldtäktsmisstankar hör till den kategorin. Vi valde därför att samla all debatt om Assange-fallet under en särskild artikel, där vi granskar kommentarerna innan de publiceras på DN.se. Mer om hur vi tänker kring kommentarerna kan du läsa här.

Från journalistisk horisont återstår mycket att berätta i den här historien och det är helt rimligt att debatten efter Assange-affären också kommit att handla om sådant som inte rör det pressetiska – exempelvis åklagarmyndighetens agerande.

Björn Hedensjö, redaktionschef och tf ansvarig utgivare, DN.se

 

När valtempen stiger håller Valfläskkollen huvudet kallt

Valrörelsen har dragit igång för fullt igen efter en kort temposänkning när Almedalen var överstökat. Utspelen haglar och vi matas med en ständig ström siffror som påstås ge en korrekt bild av verkligheten.

Det är därför Valfläskkollen finns. Här sätter vi politikernas uttalanden under lupp. Vad är sant? Vad är falskt? Och framför allt: Vilka slutsatser kan man egentligen dra av statistik som visserligen inte är påhittad men ofta lyft ur sitt sammanhang?

I dag ägnar sig Valfläskkollen åt ett av valets små uppstickare, Feministiskt initiativ. Håller deras påståenden om löneskillnaderna mellan män och kvinnor? Det är en fråga av vikt oavsett om man tänker lägga sin röst på Gudrun Schyman eller inte.