Tennis dagen efter AIK-matchen

Dagen efter AIK-matchen och Tobinho var tennissugen och jagade upp oss andra, utan hänsyn till att vi hade varit i Stockholm (jag vet, ni tycker att jag ska skriva Solna här eftersom AIK är från Solna, men för oss är allt, även Gnesta, Stockholm) hela lördagen och åkt buss i oändlighet, det blev en dubbelmatch mellan Tobinho/undertecknad och Paulus/Wastå och det var skiftande spelkvalitet och Tobinho praktiserade en stel gubbstil som förde tankarna till Gustaf V och han kunde skylla en hel del på sitt opererade knä, han fick ju inte anstränga det för mycket, belasta det för mycket och istället lät han mig ta det som inte han kunde och fick ta.
Tobinho och undertecknad tog trots det hem de två första seten, 7-5, 6-4 och det kändes stabilt.
Men så hände något.
Tobbe slog det mesta ut eller i nät och jag var bara millimeter bättre, i en iver att väga upp Tobinhos missar överarbetade jag varenda boll och vi förlorade setet med 6-0!
”Det måste bero på att vi har bättre ork” sa Wastå inför det fjärde setet, samtidigt som svetten rann från hans panna.
Vid ställningen 3-2 till oss i fjärde setet var de två bokade timmarna slut och jag fick skynda mig hem, det vankades försenat födelsedagskalas för 36-åringen och Tobinho kom insläntrande när han hade återhämtat sig från tennisen, fast han kom utan fru och barn i släptåg, de hade flytt till Sälen för sportlovsvecka och att plötsligt vara själv och kunna göra vad han ville fick honom ur fas.
- Fan, det var så mycket jag skulle göra nu när de var borta. Men igår låg jag åtta timmar i soffan. Och idag blir det nog något liknande, konstaterade han.
Valmöjligheternas förbannelse.
Istället gör man ingenting.
Tobinho överräckte sin present – en falukorv.
- Lägg märke till att den är hel. Det är en hel falukorv, inga halvmesyrer här inte. Och det är Scans, det ser du, va? sa han.
Sedan åt vi frallor, drack kaffe och käkade tårta och Tobinho smackade belåtet, ”nu är du lika gammal som jag” och låtsades inte höra när jag sa att han fyller 37 om några dagar – ”vi är båda 36 år just nu” upprepade han, för varje gång med högre röst.
Sedan reste han sig från bordet, tackade för sig och gick.
Resten av kvällen funderade jag på det här med falukorven. Hur skulle jag tolka presenten?
När jag frågade på Twitter om hjälp kom Ralf Edström snabbt med ett förslag – ”Tobinho hade kanske baktankar?”