Strejkrubriker

Det började som en skakning på nedre däck och det som först tycktes vara något övergående blev något större och i dag såg jag på löpsedlarna att allsvenska fotbollsspelare hotade med strejk och jag tittade förvånat, ”fan, är det sant?” tänkte jag innan jag insåg att det var mig Sportbladet hade intervjuat.
Strejk känns väldigt drastiskt.
Och man ska passa sig för att strejka. Det kan ju faktiskt vara så att väldigt många faktiskt tycker att det vore skönt om jag strejkade. Så slapp de se mig på planen.
Och det vill man ju inte ge dem.
Strejk, undrar du? Varför ska redan privilegierade strejka för att få det ännu mer privilegierat?
Så kan det se ut utifrån. Men sätter man sig in i sakfrågan och försöker nyansera bilden blir det aningen mer komplext.

Visst är vi fotbollsspelare privilegierade. Och vi får syssla med det vi tycker är otroligt roligt och givande. Det finns många saker med vårt yrke som är fantastiskt.
men bara för att vi tycker att det är roligt att spela fotboll betyder inte det att vi inte ska få sträva efter att förbättra vår situation.
Och inom vissa områden är vi skrämmande långt efter andra yrkesgrupper.
Det gäller inte minst de fackliga rättigheterna.
Vi har ju inga möjligheter att vabba eller vara pappalediga eller ta ut föräldrardagar eller ta semester och till viss del handlar det om de speciella omständigheterna med vårt yrke. Det spelas matcher, det är en konkurrenssituation, det ska tränas och när man kliver in i seniorfotbollen är det take it or leave it.
Och vi tar det.

Men under de senaste tio åren har spelarföreningen vuxit sig allt starkare. Magnus Erlingmark och Gert Persson har stretat på och gjort ett stort jobb.
För det är inte enkelt att samla fotbollsspelare.
Många är föga samhällsorienterade, många har ingen aning om hur det ser ut på en normal arbetsplats, vi har en instinkt att inte vilja ha så mycket att göra med de andra allsvenska spelarna. Så varför ska vi förena oss med dem? De sköter sitt, med sin klubb, så sköter vi vårt, med vår förening.

Men det har blivit allt bättre och när det visade sig att förhandlingen om det nya kollektivavtalet körde fast mobiliserades samarbetsviljan hos oss spelare.
När jag, som facklig representat i Kalmar FF, förklarade för de andra killarna i KFF vad det handlade om var alla överens om att vi stod bakom våra kamrater i de andra allsvenska lagen.
Jag frågade om vi var villiga att till och med dra det till en strejk och alla nickade.
Vad handlar det då om?

Framför allt är det två två frågor:

1) Sjukersättningsreglerna.

Vad vill vi då när det gäller sjukersättningar? Jo, att klubbarna skall garantera spelarna full ersättning när man blir sjukskriven på grund av arbetsskada eller sjukskrivning som uppkommit genom vårt arbetet som fotbollsspelare. Varför? Jo, för som fotbollsspelare riskerar du varje dag i din yrkesutövning att bli skadad. Du gör det för din klubb, för ditt lag. Och om du nu offrar dig och blir skadad blir tacken sänkt lön. Man ska också ha i åtanke att vi löper väldigt mycket högre risk än andra yrkesgrupper att bli skadade av och i vårt arbete. Det är ju också så att du som sjukskriven fotbollsspelare ofta tillbringar MER tid på arbetsplatsen än friska spelare i rehabliteringsträningen (vilket klubbarna kräver).
Fast den fulla ersättningen ska alltså bara gälla fotbollsrelaterade skador och alltså inte övriga sjukskrivningar.

2) Införande av tjänstepensioner

När det gäller fråga två måste jag först klargöra – vi fotbollsspelare har aldrig haft tjänstepensioner. Vår arbetsgivare har alltså inte betalat in en viss procent av lönen i pensioner. Har man velat skaffa sig en hygglig pension har det varit upp till en själv.
Vi kräver att alla nya avtal som tecknas efter att kollektivavtalet är i gång skall
omfattas av tjänstepension.
Det är ju numera så att det blir allt vanligare att man som elitspelare spelar till man är mellan 35‐40 år. Och som tjänsteman börjar man att tjäna in pension från 25-årsålder. Med andra ord, vi förlorar kanske 10-15 år av intjänande av tjänstepension.
Då tänker du kanske att vadå, ni tjänar ju så oerhört bra att ni kan lägga undan pengar. Det finns en hel del allsvenska fotbollsspelare som tjänar riktigt bra. Som kan lägga undan pengar. Men väldigt många allsvenska fotbollsspelare tjänar hyfsat, på sin höjd. Och eftersom livsstilen är så speciell och kräver stora uppoffringar är det inte helt enkelt att skaffa sig utbildning under själva karriären och då står du där som 36-åring, utan utbildning och med  noll kronor i tjänstepension och det är en situation vi vill få bort.

Vi i Kalmar FF har inga problem när det gäller sjukersättningar eftersom vi har det på det sättet som övriga allsvenska spelare vill ha det. Kalmar FF ser till att vi har full ersättning även under sjukskrivningar. Men vi är lojala med våra allsvenska kamrater. Och krävs det går vi ut i strejk.

Samtidigt – vi är inga rabiata idioter som bara tänker på oss själva. Vi försöker se helheten och vi tycker att det här är rimliga krav.Det är möjligt att de största stjärnorna alltid haft stora möjligheter att förhandla till sig fina avtal gentemot klubbarna, men som grupp har vi fotbollsspelare under många år inte haft mycket att säga till om. Det här är viktiga frågor för framtiden, för de yngre spelarna och framför allt för de spelare som inte sitter på de fetaste avtalen. Vilket är det stora flertalet.

Och så strejk – klubbarna har förhalat förhandlingen, de har dragit ut på det, kanske för att de inte haft någon anledning – i deras ögon – att anstränga sig. Och då tvingas vi ta till det största påtryckningsmedlet vi har, det vill säga strejk.
Problemet är att en strejk drabbar de oskyldiga – åskådarna.
Låt oss hoppas att det inte går så långt.