Att tala eller tiga

Så blev det förstamajtal. Och jag funderade länge, fram och tillbaka, vad vill jag säga när jag nu har chansen och jag kom fram till att jag inte ville fastna i en slags partipolitiskt debatt.

Jag är alltså inte medlem i Socialdemokratiska partiet, men att jag har vänstersympatier kan knappast undgått någon.

Jag fick inga som helst direktiv eller krav från någon. Johan Persson, vårt kommunalråd, frågade mig för kanske ett halvår sedan om jag ville tala på 1:a maj. Sedan hörde jag inte mer från honom. Inte förrän fem minuter innan jag skulle kliva upp på scenen. Då ringde han. Jag var givetvis ute i senaste laget, jag satt i bilen och letade parkering. ”Är du på gång?” undrade han och jag svarade:
- Fan, är talet idag!?

När jag sedan kom fram till scenen sa jag till Persson att jag uppskattade förtroendet.
OM han eller någon annan kommit med krav på innehåll i talet hade jag inte velat tala. Nu kände jag mig fri och obunden.
När jag för någon månad sedan började fundera på mitt tal plockade jag fram gamla tidningsartiklar som jag hade sparat. Jag har som vana att göra det. Spara intressanta artiklar. Nu kunde jag bygga upp min argumentation med hjälp av artiklar i DN, Svd och Barometern.

Och jag registrerade stycken i böcker jag läste som kunde användas i talet och jag kände att det jag började skriva handlade väldigt mycket om mig själv.
Jag skrev nog talet framför allt till mig själv. Som en påminnelse.
Jag ville inte bara rapa klyschor och självklarheter. Eller, om jag nödvändigtvis skulle rapa klyschor och självklarheter skulle jag veta VARFÖR jag gjorde det.
Så jag tog reda på VARFÖR exempelvis jämlikhet är nyttigt för ett samhälle.
Vad har ett samhälle att vinna på det? Förutom att det är en vacker tanke. Det kunde ju ha varit så att undersökningar faktiskt visade på goda effekter av skillnader i ett samhälle och jag försökte ta mig an talet med ett öppet sinne.
Ju mer jag läste, ju mer jag funderade, ju mer övertygad blev jag i min syn på samhället.

Nu vet jag verkligen VARFÖR jag tycker som jag gör.
Att en del reagerat mot det faktum att en fotbollsspelare talade på förstamaj säger en del om synen på oss. Visserligen finns det spelare som inte har någon direkt politisk uppfattning.

Men det är klart som fan att många av oss tänker och tycker saker om samhället.
Ska vi då inte få uttrycka det?
Och det är ju inte spelarna som tar ställning som ska kritiseras.
Det är snarare de som inte orkat göra det som ska sågas.

Barometerns ledarsida tyckte emellertid att det hade varit mer intressant att ”höra vad Rydström tycker om de fördelaktiga skattenivåerna som gör att alla duktiga spelare lämnar allsvenskan så snart de får chansen [...].”

Vilken ickefråga!
Skulle jag kliva fram på förstamaj och propagera för skattelättnader för allsvenska fotbollsspelare!?
Varför?
Men det visar vilken okunskap Barometerns ledarredaktion besitter i frågan. De har inte förstått drivkrafterna bakom att spelare försvinner till utlandet.
Och det visar också vilka frågor Barometerns ledarredaktion prioriterar.
Om nu Barometerns ledarskribenter hade lyssnat på mitt tal hade de förstått min inställning till skatter. Och inte behövt skriva något så korkat på sin ledarplats idag.

Här kan ni lyssna och se talet.