Vi gled med

Tobinho kom upp till Örebro på matchdagen. För att stötta oss? Ge oss sitt support?
Icke.
Han skulle till en knäspecialist dagen efter och fick snällt ta rygg på sjukgymnast Svensson och besvära sig med en omväg via Örebro.
Fast lite glad var han allt. För det betydde att han skulle få dela rum med undertecknad. Äntligen. Det är det Tobinho saknar mest under sin skadeperiod. Att inte få åka med på bortaresor, komma hemifrån, slippa fru Sabines gnäll och skäll för istället dricka kaffe, grymta och snusa på hotellrummet.
Efter matchen gottade vi in oss på rummet. Jag hade spritt ut mina saker överallt, jag gjorde en fåra åt Tobinho, han nickade till tack och när klockan närmade sig midnatt smög vi genom korridoren och in i hotellets bastu och där blev vi sittande.
Vi pratade om matchen mot ÖSK, Tobinho kom med läktarperspektivet och sedan förhörde jag Tobinho på ligatabeller ur tidningen och när vi sedan var tillbaka på rummet blev jag kaffesugen och gick och hämtade kaffe och så sjönk vi in i den vänskapliga tystnaden. Tobbe låg i sängen, med datorn på magen, snusade, läste Dagens Industri, jag satt i en stol, med datorn framför mig, läste kvällstidningar, DN och en bok och samtidigt hade vi på TV:n, ibland kommenterade vi det som visades, men mest av allt gled vi bara med, framåt eller i alla fall inte bakåt.
Nu är det buss hem och det är lång dags färd mot Kalmar.