Det är märkligt hur vissa resonerar

Ibland tänker jag att det är märkligt vad lite vissa förstår.
Hur vissa fastnar i ett gigantiskt felsökande.
Här har vi haft en löjligt strulig försäsong med överjävligt många skador på viktiga spelare och inte nog med att vi hade till stora delar en ny spelartrupp inför säsongen, med alla skador innebar det att vi fick spela med nya spelare för de redan nya spelarna.
Klart att sådant får konsekvenser.

För jämnheten, för motgångskänsligheten och för den taktiska förmågan.
Man kan inte begära att unga och orutinerade spelare ska vara färdiga på alla sätt.
Och är du ung och gör dina första matcher förtjänar du att få göra det i en trygg miljö där spelarna runt omkring dig kan hjälpa och stötta dig.
Men med allt det nya har det inte sett ut så i varje match.
Förstår alla det?
Knappast.

Istället har det kritiserats, sågats, hånats och letats fel från väldigt många, även när vi vunnit matcher och jag vet inte riktigt varför det har blivit så.
Eller, jag kan ju ana. Abnorma förväntningar.
Nanne sa visserligen på den Allsvenska upptaktsträffen i Helsingborg inför säsongen att han tippade att Kalmar FF skulle vinna Allsvenskan. Men han sa det med viss provokation i rösten och han sa också att vi stundom presterat rätt skralt i träningsmatcherna.
Men många skenade i väg.

Själva sa vi spelare att vi var en väldigt bra grupp, att atmosfären var riktigt bra och jag sa att det påminde om 2004-05, när vi la en fin grund det till som sedan kom.
Men att så mycket berodde på hur nyförvärven skulle lyckas. Skulle McDonald klara av övergången till svensk fotboll? Sebastian Andersson kunna hantera klivet från Superettan?
Och, påpekade vi, vad hände om vi fick skador på bra spelare?
Man måste ha sådant i åtanke.

Men många ser det kortsiktigt, svart eller vitt, bort med den, in med nytt (men vem ska ersätta?) och tålamodet tryter snabbare än snabbt.
Vi som är inne i det måste dock se på det på ett annat sätt.
Vi jobbar långsiktigt.

Vi försöker successivt förbättra oss, förbättra vårt spel, men vi vet att det bästa sättet att göra det på är att ge sig hän, att ge varandra kraft och energi och sluta sig inåt och inte lyssna för mycket utåt.
Man ska alltid ta till sig av konstruktiv kritik, men om jag hade tagit allt som tyckts om mig genom åren som sanningar hade jag lagt av för sisådär tolv år sedan. Redan då ansågs jag vara passé, för gammal och visst var det dags att någon annan, någon yngre skulle spela i mitt ställe.

Man kan med andra ord inte lyssna för mycket på det som sägs och skrivs.
Det enda man kan göra är att komma till träningen, till matcher med så ljus blick man kan, med så lätt sinne som det bara går och sedan försöka överföra det lätta och ljusa på sina lagkamrater och så går man ut på träningen eller matchen och ger sitt yttersta och när träningen och matchen är klar är man nöjd med det, med att man gett sitt yttersta och om det inte inneburit en seger just där och då tar man på sig rustningen som skyddar mot hugg och slag och så bär man med sig tanken att konsekvens och uthållighet i det ljusa och lätta leder till seger – snart.