Att beskriva sig själv

Dejtingsajterna slår rekord. Drömmen om en fungerande kärleksrelation gör att allt fler registrerar sig i hopp om att träffa den rätta.

Det riktigt kokar därute och kärleksföretagen lägger ved i elden genom att berätta små romantiska historier om alla de som träffats just hos dem och blivit lyckliga.

Annons:

Och det är ju sant. Jag känner rätt många. Internet är nördarnas revansch. Du behöver inte ens kunna uttrycka dig. Färdiga fraser och blommor finns att skicka till den utvalda.

För många blir det ett gift, att kolla sin sida, jämföra brudarna eller männen och checka av mot listan och beskrivningen.

Men det är just här som det blir knasigt.

För så som vi tror att vi uppfattas av andra är kanske långt ifrån vad vi utstrålar.

Alltså kan det vara lite si och så med både foton och information om vederbörande.

Eller så fattar vi inte hur våra tankar låter nedskrivna.

Som killen som skrev:

”Obs! Jag vill bara träffa normala tjejer, ej feta, ej feminister”. (Sorry, men Anna Anka är redan upptagen).

För att råda bot på det hela har ett känt dejtingcommunity låtit några reklamare hjälpa oss kärlekstörstande att få till det.

Och det är ju sant att killen ovan – och många med honom – säkert skulle behöva slipa lite på sina uttryck.

Men själv tänker jag tvärtom. Det är ju den jag egentligen är som jag vill ska framkomma. Inte någon annan.

För en allmänt skriven text som alla känner igen sig i kan få många svar. Vi snackar tusentals.

Då blir kärleken ett jobb, något att bocka av.

Och så är det många som ser det.

Kolla, välja ut, fika – och om det går bra – ligga. Men sedan iväg till nästa. För han/hon kanske är ännu bättre, tänker många. Känslorna har de lämnat hemma, nu ska kriterier uppfyllas. 

Jag kände mig aldrig bekväm i den där rollen. Varken att bli testad eller testa.

Då försöker jag hellre vända mig inåt och fråga mig själv:

Vem är du, Isabella? Och, vad vill du, tro?

Ibland får jag ett svar, en ledtråd, en glimt.

Och kommer kanske lite längre bort från ensamheten.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

ja dejtingsajter är faktiskt mest ångestskapande, tycker jag. Det skulle ju kunna funka som ett bra verktyg att träffa människor man aldrig skulle stöta på spontant, sådär. Men det blir mest beta av och checka listan. På den gamla goda tiden blev man väl inte ihop efter en fika?

maria, 08:54, 5 november 2009. Anmäl

Vi, det frigjorda svenska folket, har ju en uppenbar svårhet att ta kontakt med våra medmänniskor på spontana sätt. Inte konstigt att dejtingsiter och dylikt slår rekord.

Matte, 23:21, 2 november 2009. Anmäl

"normala ej feta eller feminister"-killen visade ju hur han var direkt iaf. Det kan inte klaga på :) <br/>Dejtingsiter verkar vara ett smidigt sätt för dem som vill hitta sexpartners utan att gå på krogen om man ska tro vissa kompisar. Tycker det verkar vara en minoritet som är seriösa. ch tjejerna blir så överösta med uppmärksamhet att de blir bortskämda och missar guldkornen i allt brus.

gom, 09:18, 2 november 2009. Anmäl

"Dejtning" är en tidstrend, ett slags dataspel där själva spelandet tagit över. Spelreglerna har blivit ett geschäft för många, det satsas även pengar, och vadslås över godtrogna krälekstörstande ensamma mammors - och andras - huvuden. Vid sidan av sådana destruktiva avarter som är en reell och alltmer växande företeelse idag, bevittnar vi också en slags generell robotifiering av beteenden som tidigare sorterade under det som kallades par-och familjebildning. Ett litet evolutionistiskt spratt mot Skapelsens krona kanske?

Trams, 08:13, 1 november 2009. Anmäl

@Giovanni <br/>Kvinnor är äkta i känslorna. Det finns gott om män som luras medvetet eller inte vet vad de vill heller. Lyft blicken och se att det inte är en könsfråga.

Aleta, 00:15, 1 november 2009. Anmäl

”Obs! Jag vill bara träffa normala tjejer, ej feta, ej feminister”. Om killen bara kunde ana hur många normala, ickefeta tjejer som han skrämmer bort med en sån där mening... Att skriva sådär speglar ju en persons människosyn. Vad är norm? Feminist är ett sånt där begrepp som är rätt knepigt eftersom alla verkar lägga in helt olika saker i begreppet. Jag anser att alla människor bör ha lika rättigheter och möjligheter, oavsett kön, ger det mig en feministstämpel? Och när är man fet? När man har ett BMI som säger "fetma" eller bara när man är normalviktig, dvs väger ett par kilo mer än photoshoppade, utsvultna modeller?

Thea, 17:18, 31 oktober 2009. Anmäl

Samma köttmarknad fast på ett annat, mer industriellt sätt. Jag håller med kolumnisten! När man träffas "på vanligt sätt" vet man ju inte någons intentioner, men då finns det inte heller en sådan tydlig mall som man ofta har om man nätdejtar. Jag tycker det är svårt nog i vanliga livet, men det är ju ännu värre på nätet.

Rulle, 17:13, 31 oktober 2009. Anmäl

Baksidan av nätdejtandet är att det tar fram ganska läskiga saker hos en del. Och den som förnekar det är blind.

Två sidor, 16:30, 31 oktober 2009. Anmäl

Isabella, du har fullkomligt rätt men då menar jag diskussionen om vi ska vaccinera oss eller inte, Vargdiskussionen kommer tvåa och vett och etikett -diskussionen 3 <br/> Jag trodde inte att sådana människor fanns utan att det var ett nedlåtande namn på oss gamlingar men nu inser jag att de riktiga nördarna finns bland dem som gick grundskolan från 1970- och uppåt. <br/>Att lyssna på dem som vet något är otänkbart, experter, professorer, forskare, <br/>blä blaä,överklass fy fy bestämmare fyy Nej, Charlataner, Wikipedia, Mumbojumbosajter sprider all sanning där örter kan bota alla sjukdomar. Ännu värre är den nedlåtande attityden mot glesbygden i vargdiskussionen. Invånarna där är farliga människor. Att en del försörjs via sina renar är hemskt eftersom man då inte kan semestra i Norrland och spela golf där. <br/>Kan Du som tillhör en annan generation förklara hur det har bilvit så.. <br/>Vad gäller etikett är attityden: " Du skall skita i att uppforstra mitt barn även om han/hon slänger småsten på ä

Karl för sin hatt, 15:48, 31 oktober 2009. Anmäl

Ok, en av feminismens grundpelare är att "verkligheten är en social konstruktion". Det du gör är att ständigt återskapa en dysfunktionell världsbild där du dessutom aldrig gör avkall på att uppfatta "feminism" och "jämställdhet" som nödvändiga sociala markörer. Frågan är, går det att använda föreställningar om "feminism" och "jämställdhet" för att värja sig mot kvinnors vilja till tvåsamhet och ansvar? Hur skall man i så fall formulera sig? Hur ser världen ut sedan kvinnorna internaliserat detta och gjort det till sin världsbild. Som då, som sagt, är en social konstruktion? <br/>Står du på en marknad, varför förvånas över att det köps och säljs?

Well, 13:41, 31 oktober 2009. Anmäl