Vem tjänar på VM — och vem betalar?

Min Oslo-kollega Thomas Hylland Eriksen säger i en intervju i Morgenbladet att norsk nationalism 2011 är mer ”implicit” och individualistisk än vid tiden för Lillehammer-OS 1994. Då var det flaggor och kollektiv norsk kultur (”det er typisk norsk og vaere god”, som Gro Harlem Brundtland sade), nu är det rikedom och nyliberalism.

     En symbol för förändringen är den nya hoppbacken i Holmenkollen och den TV-mässiga arenan, med sitt vindlande nystan av spår och sina batterier av kameror. En hoppbacke och ett nytt stadion är inte gratis. De första kalkylerna talade om under en miljard norska kronor, summan har höjts successivt och nu verkar slutnotan komma på 2,4 miljarder. Det är Oslo kommun som byggt – två nya hoppbackar, längd- och skidskyttestadion, vägar och upprustad T-bana – och Oslos skattebetalare som betalat; statsbidraget är beskedliga 110 miljoner.

    Vem som vinner och vem som förlorar på detta megaprojekt är ganska lätt att säga. Till förlorarna hör onekligen dem som inte är sportintresserade utan bara försöker ta sig fram på Oslos obegripligt vanskötta trottoarer, täckta av ett skrovligt och livsfarligt ispansar. Tillhör man denna grupp, som till och med i Oslo är talrik, inte minst bland stadens tiotusentals asiatiska invandrare, kan man säkert fundera en del över prioriteringarna. Man de får väl försöka se det som en del av den globala marknadsföringen – Oslo vill bli ”världens vintersporthuvudstad”, säger borgmästaren Fabian Stang – och inte som en åtgärd för de egna medborgarna.

    Den stora vinnaren heter EBU, European Broadcast Union, den europeiska TV-organisationen. Man har köpt alla rättigheter till evenemanget av FIS, som enligt en beräkning i Dagens Naeringsliv tjänar 100 miljoner på affären. Då har FIS ändå lämnat ett bidrag till arrangörerna på 65 miljoner, dock betydligt mindre än till alpina VM i Garmisch nyligen som fick 225 miljoner. FIS bidrag, om än alltså blygsamt, utgör i sin tur en tredjedel av de totala beräknade VM-intäkterna på närmare 200 miljoner.

     Så när kalaset är över har: FIS tjänat en rejäl hacka, EBU skurit guld genom att sälja rättigheter till världens olika mediebolag, vilka i sin tur tjänat en hacka, och VM-arrangörerna fått budgeten att gå ihop. Men grundvillkoret är alltså att Oslos skattebetalare betalat för att bygga om Holmenkollen för att skidåkningens förvandling till arenaidrott skall kunna äga rum (och därför inte fixat sin urbana infrastruktur). Och för att världens TV-bolag skall kunna dra större publiker till apparaterna, få fler sponsorer och öka intäkterna. Känner vi igen det? Det kallades nollnoll-tal och innehöll namn som Lehman Brothers. Men detta är Norge, där det verkar som om det finns pengar också till de mest egendomliga upplägg och där de som borde bli upprörda verkar sakna röst i ett land där det som görs för skidor står höjt över varje misstanke.

    Dock, samtidigt, just denna vinter, ett tecken. Den anrika Skiforeningen låter röja och preparera 25 km-banan för den klassiska Kollen-femmilen, från OS 1952, som kördes ända fram till 1997. http://www.skiforeningen.no/om_skiforeningen/arkiv/aktuelt_arkiv/marka_aktuelt/fullt_fokus_paa_marka_ogsaa_under_vm  Om något år skall ett gäng entusiaster ordna en ”riktig” femmil igen i detta spår, jag tror det kommer att bli en prestigetävling. Fast säkert utan medverkan av EBU.