Vi tar det väl en vända till?

Så var vi här igen. Tre forskare från Karolinska menar på att våldsamma datorspel visst kan ha skadlig inverkan på ungas hjärnor. De sågar Medierådets rapport som i korthet sa att det inte var så.
Och vi är igång igen. Samma gamla debatt. Repeat.
På ett sätt är det väl bra att det snackas om det, alltid fint att de åberopas mer forskning. Mer anslag till forskning på området, kalasbra, tror att ju mer det forskars – desto mer lär vi oss om våra hjärnor och hur de funkar!
Vore väldigt kul dock om forskningen inte utgick från att spel var farligt. Ni vet storyn – jag tänker inte måla upp den tydligare än såhär; varje nytt medium påstöter patrull. Romanerna i sin ungdom, jazzen i sin, serietidningarna och hårdrocken. Repeat.

Nåväl. Jag är ingen forskare, saknar både vit rock och brillor. Jag är alltså inte kapabel att syna rapporter i sömmarna och hitta fel och brister i vetenskapliga metoder. Jag har sunt förnuft (och magkänsla) som jag brukar luta mig mot, samt en rätt lång erfarenhet av just tv och datorspel.
Och såhär tänker jag: nog fan påverkas vi av spel! Ett bra spel SKA påverka – annars är det ett misslyckat spel!

Exempel på andra saker som påverkar oss är: tv, böcker, musik, osv. All form av kultur vi konsumerar alltså (Samt mat, luft, omgivning, ect tills vi nämt allt som existerar i vår värld). Att spelen påverkar oss att bli våldsamma känns så långt från den verklighet jag lever i.

Läser att de tre forskarna på DN Debatt idag tycker det är helt knäppt att Medierådet uttrycker att det är fel att se datorspel som en hälsofråga. Men jag har svårt att förstå varför den ska göras till en hälsofråga. Sen när blev spelen något för hälsan? (NEJ, nu vill vi inte prata om Kinect eller Wii Fit) I min värld så handlar spel om en kulturell upplevelse. Inte en spahelg med detox och yoga.

Sen kan man tycka (eller jag gör) att det är lite lusigt av dem att skriva:
”Som bäst handlar bristerna i Medierådets granskning om okunskap. Tyvärr går Medierådet samtidigt (frivilligt eller ofrivilligt) också starka kommersiella krafters ärenden – de som inser att det finns miljoner att tjäna på extremt våldsamma dataspel.” – Lite på samma sätt som det finns miljoner att tjäna på behandlig av stackars unga människor som fastnat i gapet på de farliga spelen kan man tänka… (eller jag gör).

Men skitsamma! Detta är samma debatt som förut. Den kommer väl att gå på ständig repeat. Fram till den dagen då vi får nästa grej att förfäras över. (Och då jag – med min föga ringa ålder – säkert kommer vara en av de som nervöst hävdar att det där, det MÅSTE vara skadligt. För det fanns inte när jag var ung).

Pst! Inte helt på samma tema – men lite om att det minsann är spelens fel. För att vi spelare inte ska tycka alltför synd om oss själva så kan man ju glädja sig åt att det ibland även kan vara ”filmens fel”. (För hyr man en film som man inte lämnar tillbaka – ja, då vet man att det är nått fuffens i görningen).