Vi tar det väl en vända till?

Så var vi här igen. Tre forskare från Karolinska menar på att våldsamma datorspel visst kan ha skadlig inverkan på ungas hjärnor. De sågar Medierådets rapport som i korthet sa att det inte var så.
Och vi är igång igen. Samma gamla debatt. Repeat.
På ett sätt är det väl bra att det snackas om det, alltid fint att de åberopas mer forskning. Mer anslag till forskning på området, kalasbra, tror att ju mer det forskars – desto mer lär vi oss om våra hjärnor och hur de funkar!
Vore väldigt kul dock om forskningen inte utgick från att spel var farligt. Ni vet storyn – jag tänker inte måla upp den tydligare än såhär; varje nytt medium påstöter patrull. Romanerna i sin ungdom, jazzen i sin, serietidningarna och hårdrocken. Repeat.

Nåväl. Jag är ingen forskare, saknar både vit rock och brillor. Jag är alltså inte kapabel att syna rapporter i sömmarna och hitta fel och brister i vetenskapliga metoder. Jag har sunt förnuft (och magkänsla) som jag brukar luta mig mot, samt en rätt lång erfarenhet av just tv och datorspel.
Och såhär tänker jag: nog fan påverkas vi av spel! Ett bra spel SKA påverka – annars är det ett misslyckat spel!

Annons:

Exempel på andra saker som påverkar oss är: tv, böcker, musik, osv. All form av kultur vi konsumerar alltså (Samt mat, luft, omgivning, ect tills vi nämt allt som existerar i vår värld). Att spelen påverkar oss att bli våldsamma känns så långt från den verklighet jag lever i.

Läser att de tre forskarna på DN Debatt idag tycker det är helt knäppt att Medierådet uttrycker att det är fel att se datorspel som en hälsofråga. Men jag har svårt att förstå varför den ska göras till en hälsofråga. Sen när blev spelen något för hälsan? (NEJ, nu vill vi inte prata om Kinect eller Wii Fit) I min värld så handlar spel om en kulturell upplevelse. Inte en spahelg med detox och yoga.

Sen kan man tycka (eller jag gör) att det är lite lusigt av dem att skriva:
”Som bäst handlar bristerna i Medierådets granskning om okunskap. Tyvärr går Medierådet samtidigt (frivilligt eller ofrivilligt) också starka kommersiella krafters ärenden – de som inser att det finns miljoner att tjäna på extremt våldsamma dataspel.” – Lite på samma sätt som det finns miljoner att tjäna på behandlig av stackars unga människor som fastnat i gapet på de farliga spelen kan man tänka… (eller jag gör).

Men skitsamma! Detta är samma debatt som förut. Den kommer väl att gå på ständig repeat. Fram till den dagen då vi får nästa grej att förfäras över. (Och då jag – med min föga ringa ålder – säkert kommer vara en av de som nervöst hävdar att det där, det MÅSTE vara skadligt. För det fanns inte när jag var ung).

Pst! Inte helt på samma tema – men lite om att det minsann är spelens fel. För att vi spelare inte ska tycka alltför synd om oss själva så kan man ju glädja sig åt att det ibland även kan vara ”filmens fel”. (För hyr man en film som man inte lämnar tillbaka – ja, då vet man att det är nått fuffens i görningen).

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Maxwell Cale: Har du funderat på populariteten hos deckare, som konsumeras av folk i alla åldrar, men främst av den äldre delen av befolkningen? Många av dem innehåller målande beskrivningar av våldshandlingar. Visst, de som läser är inte subjekt på så sätt att de inte aktivt väljer att utföra handlingarna, men det är ju tydligt att många fascineras av våld - annars skulle det inte sälja så bra. Oavsett hur det ligger till med hur man påverkas så är frågan viktig, eftersom gränsen mellan virtuell och traditionell verklighet kommer att gradvis suddas ut och till slut bli oviktig i framtiden. Hur snabbt processen går får vi se. Vissa, som Ray Kurzweil, räknar med ett 100-årsperspektiv.

Radagast, 06:20, 16 januari 2012. Anmäl

[...] DN refererade debatten här, och SvD här. DN:s spelexpert Susanne Möller suckade 12/1 ”Vi tar det väl en vända till?” och SvD:s spelexpert Sam Sundberg skrev den 13/1 en lång artikel ”Debatten vägrar [...]

Datorspelen och våldets praktik « Slowfox (Webbsida), 19:35, 15 januari 2012. Anmäl

Maxwell Cale: ang. din andra kommentar så måste jag bara säga att det finns många fler aspekter till att man spelar dessa spel. Man spelar dem INTE för att mörda andra människor eller få utlopp för någon bisarr mord-lust eller för att göra illa folk. Man gör det för att koppla av, men det är inte våldet som är avkopplandet. Vilket jag tycker är en viktig poäng. När jag spelar får jag utveckla en rad färdigheter, jag utmanar mig själv, utmanar andra osv. Våldet är inte det som lockar. Jag kan bara tala för mig själv, men jag vet ingen som spelar för att mörda andra i en virtuell värld - där själva våldet är målet med spelandet eller där just våldet anses avkopplande i sig.

Syntkatten | glad (men lätt irriterad) vegan med skivintresse (Webbsida), 19:03, 13 januari 2012. Anmäl

Maxwell Cale: Självklart kan jag spela våldsamma videospel eller datorspel och samtidigt tycka verkligt våld är helt förkastligt. Vilken urbota dum fråga. Och vet du varför? För att jag inte ser att de har något samband. Ingen far illa när jag spelar med mina kompisar, oavsett om det är Tekken eller CoD, precis lika lite som jag är för våld för att jag tittar på action eller för mord för att jag tittar på kriminalare.

Syntkatten | glad (men lätt irriterad) vegan med skivintresse (Webbsida), 18:59, 13 januari 2012. Anmäl

http://blogg.dn.se/kultur-noje/statens-medierad-anklagelserna-ar-fullstandigt-absurda

hamstrn, 16:02, 13 januari 2012. Anmäl

Vill ni förstå vad som är sant eller tro på det som är bekvämast? Att hjärnforskare hittar samband mellan spel och våld är inte samma som att religiös höger dissar allt från Jazz till rollspel. Dalquist och Christofferson som skrev medierådets rapport har inte forskat inom medicin. En av fyra i medierådets referensgrupp kan medicinsk forskning. Barnläkaren Sven Bremberg är en seriös och kompetent läkare och forskare, men han är varken neurolog, psykolog eller experimentell forskare. De tre som Susanne och Johannes Åman väljer att raljera över, har helt annan kompetens. Kolla PubMed.

Magnus, 15:37, 13 januari 2012. Anmäl

Jag skulle vilja dra en parallell till sport. Många ser spel som tävlan (speciellt online) och i all form av tävlan blir man arg när man förlorar. Givetvis är det stor skillnad mellan individer, men jag menar att anledningen till att man blir mer arg när man spelar och misslyckas/förlorar är att det är som en tävlan. När det gäller barn och spel finns det en märkning på spel som bör följas. Jag är inte för förbud, men jag tycker föräldrarna har ett ansvar att se till så att barn inte spelar spel med fel åldersgräns.

Johan, 14:39, 13 januari 2012. Anmäl

@Max: När jag tar del av nyheter som skildrar hemska saker, tex mord, ser jag inte det som avkoppling eller underhållning. Jag ser det som ett sätt att få reda på vad som händer ute i världen, hur situationen är idag. Jag vet inte hur du ser på dataspel, men jag ser det som underhållning/avkoppling. Tex läser vi om våldtäkter när vi tar del av nyheter, men jag tror inte att folk brukar spela dataspel där man utför den typen av handlingar (såvida jag vet). Även om det finns många filmer som, i min mening, är onödigt våldsamma och brutala (tycker personligen att det är meningslöst att se filmer som skildrar mycket våld), så är man mer delaktig själv när man spelar ett dataspel. Ungefär som att ett mord skildras i en film, men i dataspelet är du mördaren som utför mordet. Även om det inte är i verkligheten, så tycker jag att det är lite konstigt att man vill spela dataspel där man utför handlingar som visserligen är på låtsas, men som i verkliga livet är fruktansvärda. Man kanske inte blir direkt våldsam av det. Men jag ser det som ett etiskt problem. Tycker man att det är fel att mörda om man själv spelar dataspel där man utför de handlingarna? För när man ser en film där ett mord skildras, behöver man inte instämma i att det var rätt.

Maxwell Cale, 13:25, 13 januari 2012. Anmäl

@Maxwell Cale: Det är verkligen inte ok att skjuta människor i verkliga livet. Men datorspel är inte verkliga livet. Det är inte film, böcker, musik mm heller vilka alla har skildrat våld under mycket längre tid än datorspel. Jag har varit i kontakt med datorspel i nästan tre decennier nu och ännu inte träffat någon som haft problem att skilja på verklighet och fantasi. Notera att jag inte förnekar att det säkerligen finns personer som har det, men det beror enligt mig inte på datorspelen, utan helt andra saker. Hur ska vi tolka din kommentar? Att det ska vara förbjudet att på något sätt avbilda en förbjuden handling, oavsett medium, inklusive nyhetssändningar eller nyhetsrapporteringar i tidningar? Eller har datorspelen någon sorts särstatus menar du?

Max, 08:10, 13 januari 2012. Anmäl

Jag är nog inne på samma spår som några har varit tidigare. Samhället är fyllt med risker för barnen och inom vissa områden har föräldrarna blivit överbeskyddande till max, mestadels när det gäller fysisk ohälsa och risker. När det gäller psykiska och sociala problem å andra sidan får jag känslan av att det inte alls finns samma engagemang att beskydda barnen från t.ex. tillgången till medievåld. Givetvis kostar det samhället pengar med personer som på grund av detta blir spelberoende eller våldsamma, men jag tror att det är en spottstyver jämfört med den kostnad som samhället får betala för att vuxna är medieberoende och leker med sin smartphone (kanske spelar de rentutav spel på den dessutom, hemska tanke!) och uppdaterar facebook (eller dylika kloner) på arbetstid, för att inte tala om kostnaden för de som gör det istället för att uppfostra sina barn när de kommer hem från jobbet.

MyTwoCents, 00:42, 13 januari 2012. Anmäl