Äntligen!

Jag säger som Gert när jag ser den här trailern. Ett fint favoritspel blir till film – en film med Miike Takashi i regissörsstolen! Jag tror inte att peppet kan stiga mycket mer innan det når max.
Jag är en sucker för courtroom-filmer, håller Ichi the Killer som en av de finaste splatter/knasrullarna jag sett och skulle kunna gifta mig med Phoenix Wright (om han bara frågade). Jag och denna film borde alltså, enligt naturens alla lagar, vara en match made in heaven.

Jag vet att jag har sagt detta förut, både en och två gånger. MEN, tänk om detta är filmen som bevisar att man visst kan göra bra filmer av tvspel?! Tänk om!

Annons:

Här är en 90 sekunder lång trailer att ge en försmak.

(För den som missat denna lilla guldklimp i spelfloran så går det att plocka på iOS-plattformar nu med. Förutom på Wii-Ware och good old fashion DS eller Game Boy.)

Ps. Tack Angelica för tipset.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

njaaaaee.... Älskar Takashi Miike men det här känns mer som Speed Racer flopp..

Ogge, 07:52, 9 november 2011. Anmäl

Han heter väl Takashi Miike :V

Jerusalem, 23:31, 8 november 2011. Anmäl

Men nog var väl ändå Silent Hill en klart godkänd filmatisering?

KG, 23:21, 8 november 2011. Anmäl

Finns ju massor med spel som hade kunnat bli bra filmer som man av någon anledning inte gjort än. Jag vill se Return To Castle Wolfenstein, Portal eller Mirrors Edge i filmversioner. Eller varför inte Half-Life och Gears of War? Allting behöver inte popnödigt Japanskt i innekretsar för att vara bra.

Håkan, 18:23, 8 november 2011. Anmäl

Allt man bär på

Jag visste inte riktigt om jag var klar med tankarna om mitt senaste inlägg. Eller tankarna blir nog aldrig klara – men orden verkar tagit slut.
Så nu försöker jag reboota och tänka på något annat. Rätt svårt.

Men vi testar.
Läste nämligen denna krönika på gamesindustry. Den förutspår de handhållna formatens död. Eller de handhållna som vi känner dem. Kom därför att tänka på mitt eget handhållna beteende.
Eller brist på.

Från att ha varit en central pryl i min handväska till att vara en del av min telefon. Tio år sen, ganska exakt, så bladade jag in på Webhallen (som låg vid Fridhemsplan på den tiden) och köpte mig en rosa GBA. Jag minns inte vilka spel jag köpte till, men jag minns att vi ägnade mycket tid sammankopplade spelandes Bomberman.
Sen kom GBA SP, jag importerade ett pearl pink från Japan och var lycklig. Minns att jag deklarerade att ju fler tech-apparater jag hade i min väska, desto lyckligare var jag.
När N-gagen kom så fnissade jag åt att man skulle spela på sin telefon. Tyckte det var knasidéer. Det tyckte jag väldigt länge. Till 2008, när jag fick min iPhone.

Det känns som att jag, sedan dess, har långsamt förflyttat mig från de handhållna spelkonsolerna. När 3DS:en släpptes var jag inte peppad. Jag har inte ens tagit mig råd att köpa en.
Jag undrar vad det är som gör att jag långsamt glidit isär från de bärbara spelkonsolerna och spelen. Det är ju inte så att jag inte uppskattar att spela Zelda, eller Mario. Eller Patapon… Men jag GÖR det inte. Jag nöjer mig med det som finns i min iPhone. Jag tar inte det extra klivet till skåpet och gräver fram min gamla DS.

Kanske har jag bara blivit gammal? Kanske har jag uppriktigt svårt att få tiden att räcka till och sorterar bort. Det är för lätt att spela iOs-spel, för långa omvägar att spela annat.
Jag verkar inte vara lyckligare av fler tech-prylar i min väska längre. Jag verkar mest tycka det är tungt att bära. Tiderna förändras.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Vi blir alla äldre. Jag förundrades över mig själv härom veckan att jag inte ens känner suget att spela på barnens Nintendo DS. Kände mig lite sorgsen över det faktiskt...

Toggan, 15:49, 5 augusti 2011. Anmäl

Vi blir alla äldre. Jag förundrades över mig själv härom veckan, att jag inte ens känner suget att spela på äldsta dotterns Nintendo DS. Kände mig lite sorgsen över det faktiskt...

toggan, 15:46, 5 augusti 2011. Anmäl

Tror nog dessvärre snarare att du blivit gammal isåfall ja. Handheld är spelvärldens snabbmat, och i min mening aldrig riktigt tillfredsställande för någon som tar spel på allvar. Och av allt att döma blir det bara ännu mer derp över det när utvecklingen går mot att touchscreen-input tar över efter vad som brukade vara knappkommandon.

Alex, 14:30, 5 augusti 2011. Anmäl

Att spel i smartphones funkar så bra är nog en blandning av tillgänglighet, utbud och pris. Övriga bärbara format ligger så långt efter på de två sista delarna.

Per (Webbsida), 12:48, 5 augusti 2011. Anmäl

Personligen har jag ingen smartphone, men jag misstänker att den har ersatt de bärbara konsolerna, mp3spelarna, GPSerna etc. genom att vara multifunktionell och alltid finnas tillgänglig, less is more antar jag. Jag tycker verkligen om 3d-effekten i min 3DS och har ständigt problem med att andra skärmar känns "platta", så min 3DS får åka med här och där. Främst ligger den dock nära sängen i mitt i övrigt skärmfria rum och agerar som en latmans/idag orkar jag inte upp ur sängen konsol :) OT: ang det tidigare inlägget, krigslekar har alltid funnits och om det nu skulle vara så att tv-spel är så farliga som de har framställts under de senaste 20 åren, så borde det inte finnas många människor kvar i livet. Nej tv-spel tror jag inte är värre än något annat i samhället för att trigga ett sådant handlande hos människor.

Portabel, 11:55, 5 augusti 2011. Anmäl

Jag känner igen mig. Jag hade en PSP Slim för ett par år sen men det blev liksom aldrig av att jag använde den och slutade med att den hamnade på Blocket. Nu är jag dock rätt sugen på Vita, men frågan är om den kommer gå samma öde till mötes om jag köper den? PSP hade ju inte så många bra spel och jag köpte hellre PS3-spel för pengarna... Om det kommer tillräckligt många bra spel till Vita så kanske det kan bli ett köp... Men frågan är ju om man orkar bära runt på ännu en pryl. Tyckte det var skönt att slippa iPod'en när man kunde ha Spotify i mobilen, och den väger ju kanske en femtedel av Vita'n...

Daniel (Webbsida), 11:03, 5 augusti 2011. Anmäl

Gratis är gott

Befinner mig på resande fot. Långt bort från mina vänner konsolerna. Eftersom jag tappat bort mig från WoW igen och väntar på att spellusten ska infinna sig så är försmäktar jag med enkom min telefon som spelbar kamrat. Men även där har jag svårt att hitta något att göra. Eller – hade – svårt att hitta något att göra. Tills jag läste på Kotaku att MapleStory har entrat iOs-scenen, för inte så mycket som ett korvöre.

Hej MapleStory: Theif Edition! Välkommen ner till min telefon.
Jag har varit så sugen på att kasta mig in i MapleStory-världen länge. Detta koreanska MMO/RPG som är sockersött och ja… koreanskt (så till vida att man grindar sig blå). Men eftersom det varit PC så har jag inte riktigt orkat ta tag i det och bootcampat mig för dess skull. Det har liksom inte riktigt känts vårt besväret.

MEN nu!!! Ojoj, Nu sitter jag här på min lilla telefon och grindar. Ja, jag kan inte mycket annat göra. Ekorren i mig har hittat fram och jag känner mig inte redo att låsa in henne igen.
Så, jag får helt enkelt tacka för att jag hittade posten på Kotaku om spelet och därmed har något att pyssla med tills jag är tillbaka i hemmets lugna vrå igen.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Dead or Alive-spektaklet

Vänner av Dead or Alive, vad är det som händer?!
Tänkte, innan jag lämnade jobbet, dra en snabb liten koll på vad som hänt på internet i dag och upptäckte, på Spelfeber, detta! Dead or Alive Dimensions – som skulle släppts idag – kommer inte släppas i Sverige. På grund av stirr kring barnpornografilagen.
Kasumi (och flera DoA-tjejer med henne) är inte bara lättklädd, hon är under 18 – vilket i den strikta lagens mening gör henne till minderårig och det därmed förligger risk att någon kan anse att spelet är opassande (ja, dom har ju så små/lite kläder på sig, tjejerna i DoA) och anmäla det som barnpornografi. Eller ja – det är ju det som redan hänt. (Läs om det på Flashback som Spelfeber också länkade till)

Nintendo vill ju såklart inte att det ska bli någon kalabalik kring detta och tog det säkra före det osäkra för att slippa medialt spektakel och släpper inte spelet här i Sverige. Alls…
MEN!!!…. Kollar på man Webhallens lagerstatus så verkar det dock finnas 11 ex kvar… Så hur är det egentligen? Säljes eller inte säljes?

Man blir ju lite lätt förvånad ändå. Tycker nog att Nintendo är lite väl nervösa i detta. Men samtidigt – man vill väl inte riskera det goda ryktet som barnvänlig speltillverkare.

Ps. Man tänker ju ibland på det här med att spelkaraktärer åldras, ni vet ”Mario fyller 25 osv”. Undra hur det skulle kännas att spela en gammal Bayman eller en medelålders Tina Armstrong eller en ännu äldre Gen Fu (går det, eller kommer han vara dö?).

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Blanda inte ihop äpplena och bananerna. Sluta nu komma med gissningar kring lagar. Barnpornografi i just Sverige har alltså ingen 20, 18, 15, eller annan åldersgräns. Det handlar om barn eller inte barn. Könsmognad. För kvinnor handlar det om könsbehåring och bröst, medan hos män handlar det om erektion och utlösningsmöjlighet. Det är det som gäller tecknad erotik också. Vi har dock regler kring att man inte får ha levande personer i erotik om de inte fyllt 18. Spelbolaget här vet väl om hur övernitiskt neurotiskt Sverige är, och att 'vi' gärna anmäler vadsomhelst för vadsomhelst som 'vi' antar att någon kan finna stötande, eller vi själva finner stötande. Som spelbolag, seriebolag, tv-bolag eller liknande hade jag heller inte viljat sälja någonting alls till just Sverige. Inte för att jag skulle släppa någon barnporr eller ens något som Jag skulle tolka som liknande, men för att svenskar är bra på att tolka in saker själva som får andra att få svindel. Dålig press. Om flera personer i ett land skulle få för sig att anmäla [vadsomhelst] för något som är [definitionen av skam] så skulle bolaget åka på aktiedropp.

Lucas, 11:44, 31 maj 2011. Anmäl

Att slå mot barnpornografi är viktigt men ibland känns det som att argumenten är rätt märkliga. Skälet till att DOA kan betraktas som barnpornografi är att det i spelet finns MÖJLIGHET att fotografera karaktärer som kan UPPFATTAS som minderåriga. Med detta resonemang skulle man ju kunna åtala alla med en internetuppkoppling eftersom det finns MÖJLIGHET att titta på karaktärer som UPPFATTAS som minderåriga. Gör om och förtydliga lagen så att vi kommer åt de verkliga förövarna.

RB, 07:13, 26 maj 2011. Anmäl

"Man får alltså ha sex med en minderåring men inte kolla på denne?" Du får kolla på en sjuttonåring i verkligheten, men inte på ett foto eller en teckning. Då är det barnpornografi. I skrift får du däremot skildra vilken form av övergrepp du vill.

Martin, 17:31, 22 maj 2011. Anmäl

Jo, det där med ålder på virtuella karaktärer och fantasifigurer är intressant, sett ur lagstiftningssynpunkt. Jag bloggade lite och funderade över vid vilken "ålder" en Alv blir byxmyndig: http://lakonism.blogspot.com/2011/02/nar-blir-en-alv-byxmyndig.html Suck...

Markus "LAKE" Berglund (Webbsida), 14:24, 22 maj 2011. Anmäl

Snart är väl Lolita förbjuden och därefter tantsnusket. För att inte tala om undervisningsmaterial i sex och samlevnad i skolan och ungdomsböcker som beskriver sex och kärlek!

gastlind, 10:30, 22 maj 2011. Anmäl

Poängen är att en översättare av serier i Sverige har blivit dömd i två instanser för att han hade nån teckning av ett naket barn och det är denna absurditet som illustreras när det hotats med att anmäla detta spel. Resurser som borde läggas på faktiska brott tas alltså till detta, även om jag själv inte förstår den här grejen med att titta på trosor i spel och serier så blir man helt galen på idiotin med såna lagar som dessutom tar resurser från riktiga brott mot barn. Dessutom om man beivrar tankebrott, vilka andra tankar är då brottsliga imorgon?

Don Kongo, 03:14, 22 maj 2011. Anmäl

Borde då inte star ocean 4 också klassas på samma sätt Meracle i det spelet är sexton och har ganska lite på sig också sen kan man säkert vända och vrida lite på moral för att förbjuda Ronja rövardotter, Madicken m.m

Anonym, 01:04, 22 maj 2011. Anmäl

Många lagar är dåligt skrivna eller helt enkelt dåliga och det är det användaren på Flashback försöker visa. Men om man vill ha spelet så är det väl bara att köpa det från england, tyskland eller nåt annat land i närheten och sedan spelar det ingen roll vad lagen i sverige säger om nu inte tullen har fått order om att leta efter just detta spel.

Anonym, 17:11, 21 maj 2011. Anmäl

Hur kan det vara det om man får ha sex med vem man vill när man är 15? Man får alltså ha sex med en minderåring men inte kolla på denne?

Logain Bergström (Webbsida), 12:21, 21 maj 2011. Anmäl

Väl nervösa? Lagen säger ju att det är barnporr om 1) personen är under 18. Det spelar ingen roll om bilden är tecknad, ett foto eller avbildad på något annat sätt. Eftersom det tydligen går att tvinga fram lite perversa kameravinklar i spelet så skulle de kunna gå att ta screenshots som alltså är barnporr. Självklart är det helt sinnessjukt eftersom den här lagen inte hjälper ett enda utsatt barn, men så har vi väl de politiker vi förtjänar också.

Nollbit, 10:17, 21 maj 2011. Anmäl

Om att vara dedikerad

Häromdagen pratade vi om det här med att brinna för saker, att vara dedikerad. Vi snackade om när man var liten och hade fått ett nytt NES-spel. Det enda man kunde tänka på, hela tiden, var spelet. I skolan var man knappt kontaktbar, när man kom hem kastade i sig maten för att kunna få gå från bordet och fortsätta spela. Det enda som cirkulerade i skallen var spelet. Spelet. SPELET.
Eller när jag blev lite äldre, det viktigaste i livet var djurrätt och jag kunde ligga vaken nätterna igenom och fundera igenom olika lösningar på hur jag skulle få folk att förstå hur mycket som var fel i samhället.
Eller någonstans däremellan, när jag hade min freestyle på mig varje vaken sekund för att kunna lyssna på Guns and Roses, som när jag var 11 var VÄRLDENS BÄSTA BAND!

Så funkar jag inte längre. Jag kan inte hitta den där oerhörda peppen, den som tar en bortom all sans. Visst är jag vrålpeppad på att spela LA Noir om bara 12 dagar. Men jag tänker inte på det varje dag, jag har inte broderat en gobeläng på LA Noir-tema och hängt upp hemma.
Jag önskar ofta att jag vore mer dedikerad. Jag önskar jag kunde göra något år ut och år in för att nå ett mål, att jag kunde grinda i verkliga livet – inte bara i spel.

Lite som Kristina Pettersson.
En 64-årig dam som för dryga två år sen bestämde sig för att lära sig programmera så att hon kunde utveckla ett spel till iPhone. Ni har säkert läst om henne förut, jag minns vagt att jag på fenomenala BlogEmUp läst om Pettersson (japp, här är texten) – men det var inte förens häromdagen som jag kom mig för att testa spelet.
Ja. SPELET!!! Det i sig är egentligen lika imponerande som att en människa biter tag i att lära sig något som den aldrig gjort förut. Det är så enkelt och ändå så kul – man tiltar telefonen för att rädda den lilla pappersraketen från att krascha in i hinder. Vi har en level-mätare som hela tiden kittlar en till att spela mer. Oooo upgrades!! We love them upgrades!!!
Men återigen. Kristina Pettersson hade aldrig programmerat för iPhone innan. Jag tror inte ens hon hade programmerat alls. Hon bestämde sig bara för att göra ett spel till iPhone. Helt själv. Och så började hon lära sig programmera. Och två år senare. TVÅ ÅR senare så släpper hon ett spel. Det är att vara dedikerad. Det är att brinna för något. Hatten av!

Jag önskar jag hade samma självdisciplin. (Jag tänker inte vara så dum att jag ska börja titta på mina /played i World of Warcraft och se efter hur mycket jag hade kunnat lära mig att göra istället för att lalla runt i Azeroth) Istället har jag blivit blasé. Jag är väl inte likgiltig – men jag brinner inte längre. Inte på samma sätt. Och det är jag allt lite ledsen över.
Säger jag och sätter mig tillrätta för att spela bara liiiiiite till Paper Rocket istället för att lära mig något jag inte kan.

PS. Upptäckte även att Joystick skrivit roligt om tantaluran.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Pratade om det där med spelglädjen man hade som barn med en kompis och han beskrev det bra: "man har blivit för bortskämd med spel. I början fanns ju inte så mycket häftigt, då blev spelen så sjukt exotiska och häftiga och alla hade heller inte råd med dem" Det var lättare att fastna stenhårt för ett spel när man inte hade så mycket att välja på, nu för tiden så känner jag att jag knappt har tid att spela alla spel jag vill så mycket som jag vill.

Maria, 12:45, 9 maj 2011. Anmäl

ser ut att va ett grymt spel det där paper rocket

Anonym, 02:20, 9 maj 2011. Anmäl

Pon Pon Pata Pon!

Äntligen har det dykt upp ett spel som fått mig att damma av min gamla PSP som under, jag vet inte hur lång tid, legat och tyckt synd om sig själv i ett mörkt skåp.
Jag har inte gett den stackars konsolen någon kärlek på mycket länge, iPhone kom, iPad kom, jag tröttnade på att spela på något som inte hade internet, mail och resten av världen ett knapptryck bort.
Jag skäms lite kanske. Min fina, gamla trotjänare. Vi som haft så fina stunder ihop.
MEN, som sagt, nu är det good times för oss igen. Nu är det den och jag för ett tag. Den, jag och Patapon 3!
Den här underbara lilla rytmspelsserien. Eller ska man kalla det musikspel? Eller kanske strategi? Eller… äsch. Vi säger bara rytmspel – allt annat är bonus. Den som sätter sig i huvudet efter en halvtimme. Pata Pata Pata Pon! Som sedan stannar, obarmhärtigt, i både tumme och huvud. Pon Pon Pata Pon! Så charmigt och… rart. På något sätt.
Jag spelade inte tvåan. Den sprang mig totalt förbi (eller om det var livet som rann förbi när jag lyssnade på kolikskrik och bytte blöjor). Så storymässigt är jag lite förvirrad (kanske lite extra eftersom jag knappt minns storyn i första spelet längre). Men vem bryr sig? Man får trumma! Pata Pata Pon Pon! Och det är ju det, tillsammans med djupet i gameplayet, som jag gillar.
Nu är det dags att lägga PSP:n på laddning igen. Pon Pon Pata Pata! Och försöka sova. Pata Pata Pon Pata! (GLHF eller?!) Pon Pon Pata Pon!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Portalapp

Man gillar ju Portal 2. Det är nog de flesta överens om.
Jag är tokig i skiten. En annan grej man gillar är ju extramaterial. Och nu har Valve en rätt smart grej på just temat extramaterial. Nämligen The Final Hours of Portal 2-appen som man med fördel drar hem till sin iPad efter att ha hostat upp 15 riksdaler. (Och klaga nu inte på priset, det är bra mycket maff man får för pengarna och om jag – som notorisk tedrickare – inte är helt fel ute så är det väl mindre än en latte kostar?)

Det fina med appen, förutom att den är riktigt fin och väldigt välgjord, är ju att den går att ta med sig. Till skillnad från extramaterial som kommer förpackat med på den fysiska discen så kan man helt enkelt njuta Portal 2 när man är långt från en portalpistol eller en spelmaskin.

Wellwell.
Jag langar upp två screens från appen så ser ni vad jag snackar om.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

J-a, brain-cramp pusselspel! När kommer den sista utlövade episoden av Half-life 2 undrar jag.

Svenn, 15:10, 27 april 2011. Anmäl

50 sekunder

50 sekunder, det är den sammanlagda tiden jag hängt med han den där 3DS. Inte så mycket – men det räckte gott och väl för att förstå det här med yrsel, illamående och huvudvärk som alla pratar om.
Inte för att jag hann bli yr under den korta tiden, men man känner ju rätt snabbt att i den där märkliga lilla manicken så finns stora krafter. Tror att det var ett smart drag av Nintendo att ge spelarna möjligheten av justera 3D-effekten själv.

Men mjo – den var ju rätt fräck, han den där 3DS. Ska bli kul när jag får tag på en att lägga labbarna på under lite längre tid så att man kan utforska den på riktigt och inte bara i språnget.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Hur funkar det med 3D utan glasögon egentligen? Verkar lite sci-fi, eller är det bara jag..? Undrar förresten hur framtiden ser ut för bärbara konsoler, man kan ju spela i alla smartlurar nu för tiden, och det har t.o.m. kommit en PS-mobil. Är ju rätt smidigt att bara bära runt på en pryl istället för flera... Jag använder t.ex. nästan aldrig min iPod längre... Lite trist ändå.

Daniel (Webbsida), 00:05, 30 mars 2011. Anmäl

då kan jag lova dig att du kommer bli illamående de luxe efter bara 1-2 timme....och efter 3 är batteriet slut.. :( men ändå pepp på maskinen..men blir väl en bättre version längre fram som det brukar med de där bärbara nintendo-konsolerna.. f.ö tycker jag det är bra att du börjat blogga igen! MVH

anton a (Webbsida), 18:41, 29 mars 2011. Anmäl

Är ni där?

I kväll så håller folk hov här och var, för högheten 3DS. Den lilla maskinen släpps ju i morgon och ikväll är det förfest på bland annat Webhallen här i Stockholm. Jag är ju inte där – eftersom jag är riktigt tråkig och gammal (samt dunkar hostmedicin med varningstriangel på).
Är du där? Eller borde du kanske vara där?
Har du inget bättre för dig just NU så är det ju aldrig fel att gästa ett spel/hårdvarusläpp – nördpeppet är alltid lite roligare när man inte är ensam.
Och om inte annat så borde väl var man och kvinna närma sig en Virtualboy någon gång under sin livstid. Vilket man kan göra just på webbis, just i kväll.
Nåväl.
Jag tar istället min kvällsdos av medicinen och drömmer mig bort till cosplayande Nintendovänner, chipmusik och 3D.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Tjeena Susanne, Såg nu att du är tillbaka. har saknat din blogg. Kul......vuxen, ja, (nästan) alla skall vi den vägen vandra.......J""""ligt kul att se att du skriver igen. Kör hårt........../Pekka

Pekka, 15:40, 25 mars 2011. Anmäl

Hobo with a Shotgun!

Har en vän som är iväg och spelar massa spel i Texas (Hej CovoX!). Han teasade/tipsade om arkadspelet Hobo with a Shotgun och jag sväljer konceptet med hull och hår. En hemlös vigilante som städar upp de pixliga gatorna ”one shell at a time” (tänk om man finge göra något ”one shell at a time” – ”hon dammsuger, one shell at a time”) och konceptet är ju hur kul som helst. Man älskar ju underdogs som slår uppåt. Eller, man älskar ju underdogs, dom behöver inte slåss för att vara älskvärda.

Var precis på väg att börja tjura över att jag inte var i Texas och sannolikt aldrig skulle få möjlighet att lira spelet. Men räddaren i nöden (aka Björn) drog av en google och såg att det finns att köpa på Appstore. Även om det kanske inte riktigt lyckas leverera lika fläskigt på liten skärm som på arkad så är det i alla fall något jag kan spela. Så nu kör vi. 22 spänn senare. BAM!!!
Å här har ni trailern.

(Råkade skriva Hobo with a Shogun först – vilket är ett spel jag också gärna skulle vilja se, men har lite svårare att föreställa mig såhär på rak arm…)

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Kommer även på film med Rutget Hauer i huvudrollen.

Rossi, 11:03, 15 mars 2011. Anmäl