Vådan av att gifta sig med ett spel.

Ahh, det är fantastiskt.

Jag försöker städa upp en aning i mina prenumerationer, kapa konton som jag inte har använt sedan något år eller så.

Annons:

Star Wars The Old Republic, som kändes som en fest utan gäster och som blivit gratis sedan jag backade och sprang hem för att glömma. När jag försöker logga in på mitt konto för att stoppa de månatliga betalningar som uppenbarligen dras från mitt konto trots att spelet är gratis, så får jag besked om att jag inte kan logga in på mitt konto eftersom jag inte har loggat in på mitt konto.

Fucking great.

Så jag går vidare till The Secret World, som också är gratis men drar pengar från mitt konto varje månad. Där påstås det att jag – i och för sig mycket riktigt – inte har loggat in på ett tag, så därför får jag inte lov att logga in förrän jag har fått ett mail.

Jag väntar fortfarande.

Eve Online är ok. Där är jag med. Men betalar jag fortfarande till Age of Conan? Verkar så på kontoutdraget. Det är norska Funcom som har hand om det, samma som The Secret World
Jag hoppas att ni, liksom jag, hör ledmotivet till Mission Impossible i lurarna. Och känner First Blood rinna till i artärerna.

All hail microtransactions!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Var osäker på om du menade det du skrev eller om du bara var lätt förvirrad. Personligen så föredrar jag ett fåtal månadsprenumerationer framför Pay2Win.

Carl, 11:43, 6 maj 2013. Anmäl

Carl: Du kan <em> inte ha missuppfattat budskapet där väl? Om valet står mellan hopplöst administrerade prenumerationer och fungerande mikrotransaktioner, så väljer jag det senare. Annars väljer jag det förra, för det blir färre kids då.

Susanne Möller, 10:34, 3 maj 2013. Anmäl

"All hail microtransactions!" Hängde inte med där. Föredrar du mikrotransaktioner framför månadsprenumerationer?

Carl, 10:54, 2 maj 2013. Anmäl

Om att börja på nytt.

Visst är det så, att man tvekar att inleda ett nytt spel som man tror kan ha något av det där som gör att man vill följa det ett tag?

Och visst är det så, att en del av en hoppas på att spelet ifråga skall utgöra ett haveri, så att man kan slippa ifrån det med gott samvete?

Särskilt för oss kompletionister är varje bra spel ett vågspel. Om det står ”40 timmars speltid” i beskrivningen så kan vi kompletionister räkna med i alla fall 60 timmar. Är vi dessutom recensenter – ett öde jag inte önskar någon – så bör vi spela åtminstone två av de alternativa vägar som bjudes i form av karaktärer, betydande narrativa val osv.

Nu stirrar jag på ikonen för nya Star Trek på skärmen, och jag tvekar att ta steget. Köpa mjölk, fixa biljetter till den där konserten, betala räkningarna före den förste, ordna drycker till valborgsmäss, stämma gitarrerna, recensera två viktiga bokutgivningar, titta färdigt på Carnevale säsong 2 innan jag tappat tråden, svara i telefon, hänga upp tavlan, sopsortera innan det börjar lukta, ta farväl av nära och kära ….

Allt det där som bör göras innan man faller handlöst ner i ett bra spel.

Jag hoppas att Star Trek är uselt.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Dag: Ingen fara. Förutom det faktum att du har missat poängen, så är hat och kärlek oupplösliga. Likigiltighet och rutin däremot - där har du något att oroa dig för.

Susanne Möller, 19:41, 1 maj 2013. Anmäl

Läser jag in lite hat-kärlek in i ditt inlägg? Hoppas att du inte skall recensera detta spel när du går in med förhoppningen att det skall vara uselt. /dag

Dag König (Webbsida), 07:14, 30 april 2013. Anmäl

Two Tribes

Nyss kom ett pressmeddelande från isländska CCP. Efter att en tid ha varit i open beta kommer Dust 514 att officiellt släppas den 14 maj.

Det här är vansinnigt intressant. I en tid då en ny plattform släpps dagligen (överdriftsvarning) är det helt naturligt att spelen korskopplas. Vi kommer att få se allt mer av det.

Dust 514 är ett PS3-spel. Ett ftp-MMO som utspelar sig på främmande planeter. Det särskilda med det hela är att det är kopplat till snart tioåriga MMORPG:et Eve Online, tilldrar sig i samma värld och påverkar samma server.

Rent praktiskt kommer det att gå till såhär:

Federationer i Eve (på PC) kan finansiera marktrupper (på PS3) att kämpa om strategiska mål mot andra federationers legosoldater. Marktrupperna kan understödjas med bombmattor från skepp som kretsar i omloppsbana. Resultatet av striderna påverkar maktbalansen.

Låter kul, inte sant?
Det enda problematiska kan komma att bli en ömsesidig misstro mellan PC-aficionados och PS3-grunts.

Själv har jag spelat Eve Online i snart tio år, fast ohyggligt passivt. Senaste året har jag bara gått in och arrangerat studieplaner – suttit på skolbänken med andra ord. Mina teoretiska kunskaper är imponerande, men min praktiska förmåga att ens manövrera ut från stationen är bara sorglig.

Förmodligen innebär Dust 514 en anledning att ta sig igenom de mängder av komplicerade dokument som krävs för att komma in i spelet igen.  Mer hardcore än det här spelet är det svårt att vara.

Mer info finns här.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Jacoby: Jag är inte säker på att jag är bekväm med att folk trycker på min nuna, men jag kan göra ett undantag för dig. Då.

Susanne Möller, 21:02, 29 april 2013. Anmäl

Faramarz: Barn skall överhuvudtaget inte spela spel där legosoldater förekommer. De har i allmänhet 18-årsgräns.

Susanne Möller, 21:01, 29 april 2013. Anmäl

Vad sjutton! Jag minns att jag läste att du skulle vikariera som spelbloggare för ett bra tag sedan, och har sedan dess klickat in på Kultur & Nöje och vidare till Spel-kategorin för att läsa dina texter. Jag blev mer besviken för varje gång för jag såg inget nytt. Bara samla gamla nyheter. Först nu hittade jag hit, efter att ha tryckt på din nuna uppe till höger om "DN", och ser att du skrivit massor! Din blogg borde få en mer framträdande plats under spelsektionen. Nu ska jag läsa ikapp.

Jacoby, 20:57, 29 april 2013. Anmäl

Handlade om Litteraturen eller datorspel? Det låter tråkigt med alla legosoldater i datorspel medan vi har redan de riktiga sådana i Syrien, finansierade av Sverige, USA, Nato och Arabdiktaturer vid Persiska Viken! Vad vi lär våra barn?

Faramarz Moazzami, 20:55, 29 april 2013. Anmäl

Hjuke: Med tonvikt på "tror jag", vill jag påstå. Att falla fullständigt för ett onlinespel är en tveeggad upplevelse, som vi alla vet. Trösta dig med att "Eve Online" är top notch. Jag menar ... det kunde ha varit "Hello Kitty Online".

Susanne Möller, 20:36, 29 april 2013. Anmäl

Testade på EVE online efter att du skrivit ett par rader om det för snart ett år sedan. Tidigare avfärdade jag det som gammalt utan att testa det. Misstänker nu att jag aldrig kommer sluta spela detta spel. Tack, tror jag!

Hjuke, 17:08, 29 april 2013. Anmäl

Spel man aldrig blir färdig med

Det måste vara något stort med ett spel man återvänder till bara för att njuta av små, enskilda delar.

Exemplet i fråga: GTA IV och det obetvingliga behovet att återuppleva scenen där den helt zonkade rastafarin Little Jacob tolkar sin mentor Badmans ur-jamaikanska för den helt handfallne kroatiske huvudpersonen Niko Bellic.
Det är ett globaliseringens mikrokosmos genialt genomfört.

I samma spel: hatkärleken mellan de ryska immigranterna Dimitri och Michail. Givetvis är det det ryska elementet som får mig att associera till de stora ryska romanerna, men jag är övertygad om att Dostojevskij själv inte hade skämts över dialogen.

Somliga scener i GTA IV kan helt enkelt mäta sig med de där klassiska filmscenerna man gärna återvänder till – Marlon Brandos höglitterära schizosvada i Apocalypse Now, Jack Nicholsons YOU CAN’T HANDLE THE TRUTH!!-vittnesmål i A Few Good Men, Orson Welles Pratermonolog i The Third Man och Harry Dean Stantons peepshow-monolog i Paris, Texas.
[På frågan ”kunde han inte hitta åtminstone en kvinnlig monolog värd att nämna?” svarar jag att nej inte i skrivande stund, men hjälp mig gärna]

På tal om den här serien så tvivlar jag på att något spel någonsin har haft så höga förväntningar på sig som GTA V.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kryddmått och Starcraft

Torsten Ehrenmark skrev en gång ett kåseri i DN som handlade om receptförfattare.

Det är detta med proportionerna i ett matrecept. Receptörens tvärsäkra: ”Lägg i två lagerblad, fem svartpepparkorn och tre vitpepparkorn”.

Okej, grubblar Ehrenmark, då måste receptförfattaren först ha prövat med kanske ett lagerblad, fyra svartpepparkorn och fyra vitpepparkorn.

Kass! Häll ut grytan i grishon.

Nytt försök: två lagerblad, sex svartpepparkorn och två vitpeppardito…

Katastrof!!

Ja, och så vidare till dess att de optimala proportionerna uppenbarar sig.

Antologin där Ehrenmarks angelägna efterforskning ingår har jag inte längre kvar (eftersom den stals från mig i ett källarinbrott i Göteborg för sådär femton år sedan och det var ett signerat exemplar och jag har ännu inte fått tag på dem som begick inbrottet men jag har inte gett upp, och när jag en gång får tag på dem så garanterar jag att i sadistiskt våld överträffa samtliga världens gamedesigners sammantagna censurerade djupdykningar i mänskligt lidande) men resonemanget gör sig påmint när jag spelar igenom Starcraft-addonen Heart of the Swarm.

Jag beundrar verkligen den stab vars uppgift det är att balansera terrans, zerg och protoss så att ingen av raserna skall få fördelar by design.

Det där med by design är förresten värt ett eget kapitel, eftersom det är så nära gudsbegreppet som en spelare kan komma. By design innebär som bekant att vi har att göra med en faktor som vi spelare inte kan påverka eftersom den är inbyggd i själva speldesignen.

Den mest kylslagna dissningen man som förlorare kan komma med i ett onlinespel är att ens förlust skedde by design, vilket innebär att vinnaren hade Gud – dvs en felbalanserande idiot till designchef – på sin sida, snarare än den egna skickligheten.

Personligen ragequittade jag The Secret World för evigt på grund av ett allt för länge oadresserat by design-fel i PvP:n.
Inte bara ragequittade förresten. Jag rageavinstallerade det också, och ragerageade för mig själv i en vecka innan jag helt glömde bort det satans spelet och de 100+ timmar jag lagt ned på det.

Ok, för att återvända till Starcraft: med tanke på dess gedigna status som tävlingsarena med miljoner i potten kan jag bara ana vilken press det måste ligga på dem som har till uppgift att tweeka gamla byggen och lägga till nya element.

Jag tror att vi alla andra bör vara väldigt glada och tacksamma över att vi slipper ta det ansvaret.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Turist mördad av fyra psykon!!

Inför Badlands postapokalyptiska trashpunk kan jag bara kapitulera. Några nätter med Badlands 2 för att motionera handkontrollreflexerna inför GTA V (jag litar inte på att de satans konsolisterna på Rockstar släpper en PC-version tidigt nog)  och jag fastnar i denna påfallande vulgära skjutare.

De närmsta referenserna torsde vara Mad Max-filmerna och Alan Martin/Jamie Hewletts serie Tank Girl.

Lustigt, för övrigt, att just Australien har blivit projektionsyta för de mer anarkistiskt grungiga efter katastrofen-visionerna. De är som den cyniska motbilden till mer ödesmättat kristet färgade västvärldsskildringar som Cormac McCarthys The Road och Andrej Tarkovskijs film Stalker till exempel.

Utgångspunkten i Badlands-spelen är inte att överleva och söka svar – bara att håva in coolare vapen. Och jag vet inte hur många vapenvarianter just Badlands 2 skryter med, men jag tror att varianterna kan räknas i miljarder.

Animationen är underbar, med alla bossar och kreatur Larger than Life och med tjocka streck runt konturerna som i de allra billigaste superhjälteseriernas teckningar. Känslan av att röra sig genom ett landskap av gruvligt animerade klippdockor är mycket suggestiv.

Men jag kämpar med PS3-kontrollen.
Svär åt den.
Kallar den ”din korkade jävel” och drabbas av panik när fyra psychon trycker in mig i ett ishörn och jag förtvivlat drar och snurrar i spakarna medan jag trycker ner knapparna och försöker minnas exakt vilken funktion som gör vad i just denna situation och inte i någon annan situation och det sista jag ser innan jag dör är mina fåfänga skott mot himlen.

Hittills i år har jag betat av tre kontroller och när sömnen befriar mig från bitterhet och hämndbegär drömmer jag om wasd.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Jay: Det är vansinnigt sant. Men även spel designerade för konsoler känns som att man spelar med rollator, ungefär. Says I.

Susanne Möller, 23:18, 26 april 2013. Anmäl

Anon: Okej - två alternativ. Antingen är "Badlands" en titel som bara släppts för superspelhipsters, eller också menade jag "Borderlands".

Susanne Möller, 23:16, 26 april 2013. Anmäl

Niklas: Ja, självklart gör jag det.

Susanne Möller, 23:13, 26 april 2013. Anmäl

Fantastisk Gatsy-referens där, Jay-D! Way to knyta samman litteraturen och spelvärlden i Jonas blogg!

Anonym, 08:58, 24 april 2013. Anmäl

Vad är Badlands för spel? Allt låter som Borderlands, tycker jag.

Anonym, 12:44, 23 april 2013. Anmäl

I mina yngre och konsolspelande dagar fick jag ett råd av min bror som allt sedan dess funnits i mina tankar: "Olika spel lämpar sig för olika plattformar", sa han, "så kom ihåg att t ex Heavy Rain är utmärkt på PS3, medan klassiska FPS och tredjepersonsspel gör sig bättre på PC."

Jay-D, 13:05, 22 april 2013. Anmäl

Du menar väl Borderlands?

Niklas, 11:50, 21 april 2013. Anmäl

One does not simply walk into LotRO

Som sista människa på jorden har jag ikväll sett Peter Jacksons The Hobbit. Hundra miljoner har redan sett den på bio bara i Flen, om jag inte tar fel.

Biverkningen består hur som helst i ett nästan övermäktigt behov av att återvända till The Lord of the Rings Online, som jag så snöpligt fick överge för två år sedan efter en synnerligen olycklig kärleksaffär. Jag spelade ju kvinna – som jag alltid gör i rollspel eftersom rollspel skall vara rollspel – och gjorde samma misstag som en gång i WoW: jag uppgav även mitt verkliga kön som kvinnligt.

Ni vet kanske hur det är. Man får gåvor. Folk vill hjälpa en. Biologiska kvinnor vill hjälpa en för att man är biologisk kvinna och biologiska män vill hjälpa en för att man … ja samma skäl.
Och eftersom jag har svårt att se någon företeelse som mer svetsar en samman (förutom möjligen force majeur-aktiga katastrofer) än ett mmo, är det naturligt att fattar tycke för varandra.

I LotRO fattade somliga lite väl mycket tycke för mig. Den gräns passerades innan vilken jag kunde klämma fram den hemska sanningen utan att krossa hjärtan.
Så jag lade av, fegade ur, tog min Matilda ur skolan.

Efter The Hobbit längtar jag tillbaka. Framför allt noterar jag hur väl spelets miljöer stämmer överens med filmens, vilket gör mig nyfiken på exakt hur samarbetet mellan filmskaparna och Turbine ser ut. Turbine har ju rättigheter att adaptera filmerna och de texter dessa utgår ifrån – inte övriga texter eller delar av Middle Earth-universum.

Med tanke på hur fri läsarens tolkning av arkitekturen och landskapet är, är det slående hur lika spelets och filmens visioner ter sig.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Olle: Ah...jag hade glömt bort Somethingawful, men jag följde den hängivet när jag kuskade omkring i WoW. Tack för påminnelsen.

Susanne Möller, 20:38, 29 april 2013. Anmäl

På tal om positiv särbehandling och att rollspela kvinna online: Kolla min länk (min "website").

Olle (Webbsida), 17:32, 28 april 2013. Anmäl

Grumpy: Intressant. Jag får nog återkomma till detta, men tills vidare kan jag hänvisa till en notis i senaste brittiska officiella XboX Magazine, där utvecklarna bakom "Remember Me" konstaterar att deras spel ratades av distributörer på grund av att spelets huvudperson var kvinna. Grejen är att man i spelet kan komma att hångla med en man, och det var just denna potentiellt homoerotiska aspekt som distributörerna antog skulle stöta bort grabbkunder. Jag vet inte, men heterosexuell som jag är skulle jag ändå gärna ge de där distributörerna en tungkyss till döds.

Susanne Möller, 23:26, 26 april 2013. Anmäl

Som en kvinna som aldrig fått någon positiv särbehandling i MMOer kan jag inte låta bli att fundera på om män helt enkelt är bättre på att rollspela kvinnor för de vet precis vad män vill ha i en kvinna.

Grumpy, 15:10, 24 april 2013. Anmäl

En fråga om stress

Neurologer och andra -ger påstår att det finns två sorters stress: negativ och positiv.

Den negativa är vanlig stress, som jag tror att vi alla känner igen. Den positiva stressen har med deadlines och brainstormings och sånt att göra.

Men det finns en tredje stress, som vi kallar dailys.

Då är vi på mmo-territoriet och jag kan ge ett exempel:

Guild Wars 2, nämligen.
En daily – för er som inte konfronterats med en – är en uppsättning begränsade uppgifter spelaren har att utföra inom en 24 timmars-ram för att inkassera en bonus av ett eller annat slag. I princip är dailys ett sätt att få singelsspelare att återvända trots att spelets egentliga innehåll tagit slut.
I praktiken innebär dailys att man går igenom samma identiska schema varje dygn för att inkassera förmåner i form av särskild valuta eller någon annan bonus.

Självklart har grundpremisserna utvecklats, som i Guild Wars 2. Och det är där Den Tredje Stressen kommer in.

GW 2 håller sig med monthlys.

Det innebär att man har en månad på sig att utföra en mängd uppdrag. Vilket hade varit ok, om det inte vore för att räkneverket nollställdes klockan 00.00 den förste i varje månad.
Det är här stressen kommer in. Jag har ännu inte lyckats skänka så mycket tid åt GW2 att jag har kunnat inkassera den månadsbelöning som jag utgår ifrån är epokgörande, ofantlig.
Men när månadsskiftet närmar sig känner jag en malande oro i magtrakten och jag inser att det är mina quests, missions och gatherings som brinner inne.
Denna malande oro är stress av klass tre.

Jag återkommer med en fullständig redovisning av mina epokgörande ofantligheter om jag lyckas utföra min monthly för april.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Trasiga saker

Förra gången jag spelade The Elder Scrolls V:Skyrim gjorde jag det på en PC.

Det känns som tio år sedan, fastän det bara var häromåret.

Samma buggar som plågade mig då plågar mig nu.

Jag är en kompletionist – det vill säga att jag tillhör den kategori spelare som mår fysiskt illa av att minnas den där dörren i den där grottan. Dörren jag aldrig öppnade.

Somliga av er vet vad jag menar och jag behöver inte förklara vidare.

Nu kör jag Skyrim på Xbox.

Och där är de ju igen: precis samma eländen som jag minns från första  PC-installationen. Eftersökta böcker jag kånkar omkring på (+1 kg) som jag inte kan överlämna till bibliotekarien; quests jag har avslutat och inrapporterat men som ändå tynger min lista över saker jag inte har gjort…

Å ena sidan fascineras jag av hur buggar får en fysisk form. Om man nu kan kalla vikt i ett spel för fysisk, men häng med… För tillfället släpar jag på tre böcker, 18 sällsynta juvelskrin samt en Dibella-staty som väger flera kilo och som jag skulle ha lämnat till ett butiksbiträde om det inte vore för att jag först råkade ta livet av henne eftersom hon ingick i en grupp synnerligen fientliga kannibaler.

Denna vikt är en påtaglig påminnelse om Bethesdas tillkortakommanden.

Inom alla andra konstarter hade det upplevts som en pinsamhet om upphovsmannen lämnat luckor och hål i verket.

När jag går in på spelfora och wikis ser jag mina problem listade under rubriken ”Known bugs”.

”Known bugs”???

Det skall fan veta att de är. Och framförallt vet Bethesda sedan minst ett år att det är kända buggar. Jag noterar att en patch har kommit till PC-versionen för någon månad sedan. Möjligen kommer en uppdatering till PS3 och 360 lagom till utgivningen av Game of the Year Edition.

Jag kan inte låta bli att undra hur filmpubliken hade reagerat om Stanley Kubrick bara låtit Danny i The Shining spårlöst, utan kommentar, försvinna en timme in i filmen. Eller om Picasso lämnat ett tomrum där den andra kvinnan från vänster skulle vara i ”Les demoiselles d’Avignon”. Okej, det kanske hade uppfattats som än mer avantgarde, men ni som har läst Schelling begriper vad jag menar: i ett berättande medium är det inget mindre än scheisse att lämna tjocka trådar hängande längre än tre månader.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

138: Jo, men återigen: att buggarna reparerats (och vi snackar inte McGuffins här, utan sidequests man ångrar att man tog) för PC-formatet pekar på att Bethesda inser att något är fel och har läst korrektur. Jag antar i och för sig att jag är mest arg på mig själv, för att jag för en satans gångs skull gav efter och spelade på konsolformat. Det är som att spela med rollator.

Susanne Möller, 23:20, 12 april 2013. Anmäl

Benji: Fair enough. "The Big Sleep" måste man se många gånger för att begripa att den inte riktigt är begriplig. Men man slipper släpa med sig 20 kilo Lockbox of Barenthia, eller vad eländet heter.

Susanne Möller, 23:15, 12 april 2013. Anmäl

"Buggar" förekommer ju i och för sig i andra medium också. Jag kommer att tänka på filmen "The Big Sleep", där William Faulkner skrev manuset baserat på Raymond Chandlers roman. Faulkner kände sig förvirrad ett av morden i boken och när han ringde upp Chandler och undrade vem som egentligen var mördaren, lär Chandler ha svarat nåt i stil med "whoops". Vad jag minns lät Faulkner buggen vara kvar och mordet förblir ouppklarat även i filmen.

Benji, 04:25, 11 april 2013. Anmäl

Ja, håller med om att det inte passar in i spelets modell att inte kunna släppa "MacGuffins" eller inte kunna döda NPCs närsomhelst. Men båda de sakerna är ju faktiskt mekanismer för att upprätthålla spelarens väg från A till B utan att spelets kaos ska sätta käppar i hjulen. Slumpmässigt vald spelnörd kanske stör sig mer på att inte kunna bryta systemet men casuals kanske faktiskt blir mer störda av att plötsligt faila en quest på grund av att en NPC råkar bli vådaskjuten?

138032587316972, 00:48, 11 april 2013. Anmäl

138 etc: Jag hör vad du säger, men tycker att Bethesda och TES bär en del av ansvaret att sprida spelevangeliet till en menighet som i alla fall till att börja med vill se B när de har valt A. Om "Skyrim" vill vara open-ended, så bör det också innehålla incitament att dumpa sånt man inte vill ha utan problem.

Susanne Möller, 22:05, 10 april 2013. Anmäl

Jay: Det beror på nedskärningarna på DN. Varje gång de dyker upp så anstränger sig alla fast anställda slöfockar för att visa sig oumbärliga.

Susanne Möller, 21:58, 10 april 2013. Anmäl

Casual: Heh... mot bakgrund av mina tusen rants mot konsolerna till förmån för PC:s överlägsna miljö kan jag bara häpna. Vad gäller erfarenhet och tradition i fråga om det du kallar underhållningsmedium, ber jag dig hålla dina blöjor för dig själv.

Susanne Möller, 21:56, 10 april 2013. Anmäl

Allså, det har ju att göra med att spelet är så pass open-ended. Konflikterna handlar ju mest om det som är hårdkodat vs. det som är slumpgenererat. Titta på magisystemet bara. Om man skulle bygga ut det till ett "helt" magisystem som i D&D 3.5s system för episk magi eller liknande där alla effekter består av komponenter i ett system så skulle det vara mycket bättre. Men om allting är slumpgenererat så blir ju världen surrealistisk och formlös. Utopin är väl t.ex. nethack, där "utvecklarna tänkt på allt", men det är ju orealistiskt att tro att det ska gå och göra i ett så mycket större system som Skyrim.

138032587316972, 20:12, 10 april 2013. Anmäl

Det här bloggtempot är vi sannerligen inte bortskämda med på bokbloggen. Beror det på att du spelar mycket mer än du läser, eller känner du någon slags ansvarskänsla när du vikarierar? Känner mig mycket kränkt, överväger att säga upp prenumeration etc osv. Men skämt åsido är jag mest glad att du bloggar nånstans.

Jay-D, 15:21, 10 april 2013. Anmäl

Kass liknelse från någon som totalt verkar sakna insikt i underhållningsmediet det är frågan om. Skillnaden mellan att få kod att fungera i ett spel där konsumenten tillåts att interagera med världen på diverse hårdvara och att vara en passiv konsument där allt redan lagts på plats som i film, böcker, tavlor eller liknande är enorm. Bilden av inkompetens förstärks bara av gnället på Dead Space III, där recensenten tydligen inte spelat tidigare delar i serien. Där klagar du på att spelaren är detaljstyrd, här visar du att du inte kan hantera friheten genom att avliva en NPC som gör att man inte kan avsluta en given quest. Att du dessutom bara kör på konsol, som är notoriskt svåra att patcha inom rimlig tid, visar också på kompetensnivån. Av dina krönikor att döma tycker du om att klaga på saker. Ha åtminstone självinsikten att förstå när du inte behärskar ett område tillräckligt för att kommentera det och håll dig till liknelser som på det minsta sätt kan betraktas som relevanta.

Casual gamer, 14:29, 10 april 2013. Anmäl

Tar Airtours till Helgen

Astronautfilmerna, ni vet.
Eposen där hjältarna lämnar över till Houston för att sedan bara sitta och skaka under fentio kilo säkerhetsbälten och hundra kilo ångest under tiden de hjälplöst väntar på att brinna upp i en eller annan atmosfär.

Det är jag, när jag spelar konsolstöpta AAA-fps:er.

Som senast: Deadspace III.

De har sina poänger, de här hangaroundsen.
De är som Gröna Lund, Liseberg eller EuroDisney.
En blandning av det heroiska bekämpandet av träankor i något gistet stånd under ett blött företagsrace och att åka spöktåg.
Jag klarar ett par timmar av hjälplöst vallande längs scenariot innan mitt frihetsbehov manar mig till revolt.

Om jag ska ledas vid nosen genom en story så får den vara fan så mycket bättre än Deadspace III:s slöa kompromiss mellan Alien, Doom och Clas Ohlson (och jag orkar inte gå in på Aliens: Colonial Marines och dess närapå fulländade hopplöshet)

, för att skaka av mig känslan att famnas av en järnjungfru och återfå känslan av frihet, återvänder jag till Skyrim, lik en tuberkulös frigångare till ett schweiziskt sanatorium.

Jag vill bara kunna röra mig en aning i sidled, runt en sten till exempel, utan att stöta emot järnjungfruns obönhörliga vägg.

Det kan ha varit en usel idé.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Carl: DEAL!

Susanne Möller, 21:59, 10 april 2013. Anmäl

Jonas: Jag köper en prenumeration när DN erbjuder en produkt som är värd att betala för. Ditt senaste inlägg, "Trasiga saker", var betydligt bättre än de två första. Fortsätt så!

Carl, 17:11, 10 april 2013. Anmäl

TV: Bioshock Infinite är ett måste. Jag har spelat färdigt det och förhoppningsvis kan du läsa recensionen samt den intervju jag gjorde med Ken Levine för ett år sedan härintill vilken minut som helst.

Susanne Möller, 01:26, 10 april 2013. Anmäl

Anonym: Tack, jag vet. Men upplevelsen är densamma när man står i trång korridor och tömmer magasinen. Dessutom får jag välja perspektiv. Och om du köper en prenumeration så får vi nog råd att bevaka spelen på daglig basis.

Susanne Möller, 01:24, 10 april 2013. Anmäl

Jonas, Du vet väl att FPS står för FIRST PERSON shooter och att Dead Space 3 spelas från tredje person (TPS)? Jag vill inte vara elak, men jag upplever det som om Du egentligen inte vet vad Du ska skriva här och därför bara sitter och ordbajsar. Jag vet att det är dumt att förvänta mig att DN ämnar bedriva seriös speljournalistik (senaste uppdateringen på er Spelsida gjordes 2013-03-02 - har det inte hänt något inom spelvärlden sedan dess?) men ni kan väl i alla fall låtsas?

Anonym, 09:03, 8 april 2013. Anmäl

Det är antagligen lika illa, men bioshock infinite. Spela, tänk och ge dig in debatten om handlingen <3 Finns en längre diskussion mellan fyra recensenter på gamespot som av bra anledning heter "spoilercast", men som är mycket intressant.

TVshock, 09:04, 6 april 2013. Anmäl