But why?

Just nu finns ett gäng BUT WHY?:s i mitt huvud.

Jag har läst tomma ord från någon som inte vet något om det som de tomma orden ska handla om. Nr ett BUT WHY.?

Annons:

Nästa BUT WHY? handlar om att jag inte förstår hur svårt det kan vara för en mail att fungera. Och varför det är miljonte gången i ordningen som min mail-general tycks tagit ledigt och lämnat skeppet. 

Ett annat BUT WHY? är varför Reuters inte förens nu har stängt ner sitt virtuella Second Life-kontor.

Något som inte är ett BW (som jag väljer att förkorta det nu) är det här med Wii Speak. Mojängsan som sänder ut det man säger i vardagsrummet till de vänner som ska höra. Och det är ju kul. MEN… Det finns uppenbara bekymmer med att inte ha någon push-to-talk. Efter att flyttat från Teamspeak till Skype så inser man hur oprivat det lätt blir. Jag har svårt att skälla på hunden som försöker tjyva något från soffbordet när jag har Skype igång. Och man hör hur Emilie dammsuger hemma hos Björn, eller hur Lucy är nöjd med livet. Med riktigt goda vänner så gör det ju inget – men hur blir det med andra? 

Exempel. Wii Speak aktiverat, två kids snackar jodder med sina polare över på en annan adress, strunt pratas om polare nr 5, som insläppt av någons morsa bladar in i rummet och hör… Det kan bli tufft. För som jag förstått det så hörs ljudet för alla oxå, den tar inte bara in ljud? 

Aja – den som lever får se. 

Sista länken för denna veckan. Landar på Joystick. Och en liten samling av avatarer. Småfestligt kan hända. 

 

Om livet vore en enda lång semester

Jag vet inte om ni har läst catchphrasen på det kommande Animal Crossning – lets go to the city? Det frågar: If life were an endless vacation, what would you do? och ja.. vad är det för jobbig fråga att ställa?? Det är ju som när man var liten och någon frågade vad man skulle göra om man vann en miljon.

Hursomhelst.

Den frågan (eller om man ska gissa att det är spelets förtjänst kanske) har fört upp högst upp på den japanska försäljningslistan (förra veckans alltså). Nu är jag på farlig mark med antalet parenteser här ser jag.
Över 300 000 ex såldes.
Så jag funderar på om ett spel som är som en enda lång semester blir extra attraktivt i ögonen på en arbetande befolkning som har rätt till en veckas semester per år?
Mmmmm semester.

Svart fredag och fin tårta

Som jag har förstått det så är det i dag man måste handla – annars går världen under, säkert med stora bränder, explosioner och implosioner – gråt och tandagnisslan. Black Friday. Ett helt nytt begrepp i min värld (eftersom jag tydligen levt mitt liv under en sten) och ett begrepp som såklart lockar mig till att göra precis tvärt om. Inte en jäblans pryl ska inhandlas idag. Dom får hitta på något annat sätt att hålla världsekonomin rullande än att bygga den kring eskalerande konsumtion – åtminstone på svarta fredagen.

Okey. Ni vet ju att jag har en faiblesse för tårta, kakor och allmänna sötsaker. Om inte så vet ni det åtminstone nu. Och när framförallt tårtor liknar spel så blir jag alldeles tjing i skallen. Så jag brukar hålla mina korpgluggar öppna efter fina tårtor och idag hittar jag en som tar ALLA priser.
När jag var liten och min bror fyllde år så gjorde min mamma en tårta i form av ett tåg, eftersom bror min på den tiden var tokig i tåg. Nu har utmaningarna bevisligen blivit lite vassare – en Super Mario Galaxy-tårta. Tjing i skallen.

Fjärde dagen på rad

Det börjar bli mindre kul. Är inne på dag fyra av sent kvällsjobbande. I går kunde jag visserligen sluta redan vid halv tolv – idag siktar jag på ännu lite tidigare. Det har helt enkelt varit veckan då ALLT har hänt. Läkarbesök, bonusdeadlines, utredande av krångliga frågor, tonvis av research, planering och så vidare. Varför allt kommer på en och samma gång kan man ju fråga sig, vanligtvis handlar det ju om dålig planering (åtminstone när det gäller mig) men denna gång kan jag inte skylla på mig själv. Så jag väljer att skylla på världen i allmänhet. Det är inte mig det är fel på – det är resten av världen.
I dag har det i alla fall beställts en styck ny dator. Det var tvunget att bli så. Jag vill inte tänka på att jag borde skämmas för mitt konsumerande – och när jag ändå skäms så tänker jag att jag inte konsumerar speciellt mycket annat (bortsett från mat och godis). Samt att jag gärna går ett extra varv till återvinningsstationen. Vilken dator det blev? Jamen förstår ni, jag ska få en ny MacBookPro av mig själv i för tidig juleklapp. God jul susanne önskar jag mig själv.

Men, jag funderar på vad som händer nere på Dreamhack. Där hade det varit rätt najs att vara! När jag såg webbtv-filmen på när ljusen släktes så gick en nördrysning längs min ryggrad. Det är mycket pepp på Elmias kvadratmetrar kan man ana. Jag måste se till att komma iväg nästa år. Men min nya dator (tänker hon och spinner lite där hon ligger under filtarna i soffan).

Nu ska jag ta och titta på vad som hänt i spelvärlden ídag medan jag har trampat vatten i jobbträsket.
I morgon ska jag försöka berätta något mer intressant än detta blahablah-inlägget på bloggen. Till dess får ni sova så gott. Det ska jag.

Det finns så mycket jag vill veta

Nu när Dreamhack står på tröskeln – och halva Sveriges (och kanske världens?) esportselite kommer vara där så känner jag att jag vill veta mer om esport. Visst vet man lite här och lite där – men det mesta är som en enorm djungel. Fylld av åsikter och snack om n00bc4kes i l33t. Rena grekiskan för mig. Det är ju förstås lite av charmen – att man inte mycket förstår! Säger ju lite om hur stor den scenen är runt om i världen.
Jag undrar dock om det finns någon övergripande bok om esport? Nån som vet? Om inte – kan inte någon skriva en? Så att man som n00b kan få lite kött på benen.

Just nu sitter jag med ett svenskutvecklat spel. På ämnet så såg jag denna posten på Kotaku och funderade på det här med svenskhet och snygghet. Eller/och värderingar. Om ni läser inlägget från spelets producent Tom Farrer så tycker jag man kan ana en svenskhet i hur de såg på Faith och skapandet av henne. Lagomet liksom. Och jag gillar det.
Vi brukar inte prata sådär råmycket om hur tjejer visas upp i spel – mest för att jag tycker den diskussionen är deprimerande samt att det är olika från spel till spel och man halkar lätt in i generaliseranden. Men… i fallet Faith så blev jag råglad över hur verklig hon kändes i sina proportioner. Det är ingen hitta-på-kropp (bortsett från att någon ju har hittat på den, eftersom den är digitalt framställd utifrån ett koncept – men ni förstår hur jag menar). Kroppen skulle kunna tillhöra en väldigt vältränad verklig kvinna. (inte jag alltså). Och med så känns den digitala Faith lite mer verklig. (Så verklig man nu kan kännas i ME).
Jag fick frågan för några veckor (tror jag det var) sedan om vad jag tycker om att females i WoW var ekivoka. Så började jag tänka på det igen (inte bara i WoW utan i spel generellt). Jag vet att jag retade mig på det mycket förr, att när det väl var en tjej med framträdande roll i ett spel så var det T&A (alternativt ultrakawaii blandat med T&A eftersom jag var mer inne på japanska spel just då). Men nu höjer jag knappt på ögonbrynen över det längre, utan suckar avslaget irriterad åt det när jag noterar det. Avtrubbad har jag väl blivit eller är det så att det har blivit mindre tuttar och mer karaktär? Det vore sjukt trevligt om det vore det senare.

OMG LOLZ

I dag har jag lärt mig att QQ är lika med whine. Man lär sig något nytt varje dag – i dag detta, i morgon något annat. 

God natt, sov så gott.

Det här med spel och beroende

Vi har pratat om det förut och vi kommer säkert prata om det igen. Men idag så dök det upp i framkanten av min hjärnbalk dels med anledning av en notis på Gamesindustry. Där en man som driver ett behandlingshem för compulsive gamers. Alltså det som upplever ett tvång att spela. Mr Bakker, den tidigare nämna mannen, säger att de allra flesta av de som tvångsmässigt spelar tv och datorspel inte är missbrukare eller beroende – han säger det är ett socialt problem. Hell ja!!
I ljuset av fredagens spelforum på Berns i Sthlm – där ett av Fair Play initierat seminarium ägde rum – så är det skönt att få fler typer av input från olika håll.
Jag var inte där. (På Berns alltså). Men Martin Lindell, som nu arbetar för dataspelsbranschen men som innan dess höll i trådarna på branschtidningen Manual var, och bloggade om det på lördagsmorgonen innan han pös för att träffa Kojima.
(Ja, sablarns att man missade att morsa på Kojima som var på Webhallen i Sthlm och skrev på saker och ting).
Och han var, som många andra fast kanske av olika anledningar, inte helt missnöjd över att Fair Play som projekt lades ner.
Och jovisst – det är sunt med en motvikt, det behövs någon form av avvaktande – men från en part som inte ropar varg så fort en jycke skådas.

Nog om detta. Finns ingen anledning att gå på eftersom ni som läser redan är som jag. Mer eller mindre – vissa kanske har kortare hår eller annan spelsmak, men jag gissar att rätt många av er är spelare. Compulsive eller inte.
Så pass mycket spelare att ni förstår att uppskatta detta.

Appropå Penny Arcade så tycker jag detta är ganska talande för hur det känns just nu.

Kort frukostnotering

Det blev lite jobbande igår. Inte så mycket annat. Men eftersom jag satt och donade så passade jag på att hålla mig uppdaterad på ståhejet kring twentyfifthnovemer; Nihilum och SK-gaming(Curse) nya guild. Ett par minuter efter midnatt så utannonseras namnet: Ensidia. Jag läser igen: Ensidia. Sen tänker jag att dom skojar lite – men det gör dom alltså inte. Ensidia med inte så fin logo. Det är vad som sannolikt kommer att bli världens bästa gille det…
Jag tänker på någon form av finansfond alternativt medicin när jag hör namnet. Men det är jag.
Roligt: första kommentaren är (såklart) First!

Nu blev detta lite mindre en frukostblogg eftersom jag ränt runt och letat efter min telefon för att kunna lägga upp detta rätt menlösa dravel. Suck.


Snö trivs bäst med kyla trivs bäst med Northrend

Krävs ingen racketforskare för att räkna ut vad jag gjort i helgen. Snöovädret lockade fram onlinespelaren i mig och jag hängde mycket Northrend, men även en ganska bra stund med min lilla DK. Det är en redigt kul startzon för DK:n. Jag gillar att den är så dynamisk och förändras under tiden man spelar – och jag tycker det är mysigt med ömma viskningar i mitt öra från Kungen av Klåda (eller Lich King – som han nog föredrar att kallas). Tyvärr så missade jag det stora byta-sida-eventet – kom dit och väntade, men tydligen gjorde någon annan det precis då. Och plötsligt dök det upp att jag klarar det och jag missade helt vad som sas. Jag som läste igenom varje quest innan för att noggrant följa utvecklingen. Nåja. Det kan inte bli rätt jämt.
I övrigt så borde man få någon form av straff (kanske en debuff som talar om att man är en fegis) om man gankar någon (kanske en lite, försvarslös belf präst?) som är afk, det tänkte jag på när jag kom tillbaka från köket där jag kokat te och poppat popcorn.
Nog om WoW-snack nurå.

I dag har jag suttit upp till armbågarna med jobb. Eller sitter – rättare sagt. Det var det här med att jag borde ha jobbat i helgen… Så bidde det ju inte. Host.
Men lite har jag hunnit surfa runt lite. (Sjukt om jag menade surfa som i på riktigt… jag gillar inte att surfa runt, tycker jag låter som någon som just upptäckt internet, eller cyberspace, och pratar om att jag har ”surfat runt” … crap – jag byter till nått annat).
Men jag har hunnit kolla runt lite vad som hänt på nätet (bättre va?).
Och jag ramlade över att US Army gör värsta spelsatsningen. För sin egen skull alltså – men med ögonen på den kommersiella marknaden. Ska bli lite intressant att se vad det blir för typ av spel. Om man nu får se det – vem vet, kanske har en röd top secret-stämpel på?
Vidare så hittade jag ännu en habegärsgubbe. Tur att jag har satt mentalt stopp för antalet gubbar av plast som får flytta in på samma adress som mig. Annars hade jag letat buy-knapp, för den är rätt jäblans fin. Och det är ju ändå Sephirot.

Måste återvända till de oskriva sakerna vars deadline närmar sig med stormsteg.
Återkommer i morgon efter lunch, förmiddagen ska jag till p3 på. Och babbla. Och babbla lite till. Jag babblar för mycket. Phu.

Hade ni varit här

så hade ni hört mig spinna som en katt. Orsak.