En apelsin – varför inte ett?

Fråga: Tack för utläggningen om ursprunget till ordet ”apelsin”. Men du svarade inte på frågan om varför det heter ”en apelsin” och inte ”ett apelsin” när betydelsen är ’(ett) äpple från Kina’, ’kinaäpple’.

Svar: Den frågan har heller inga språkvetare svarat på, så vitt jag vet. Men jag tror att vi här kan räkna med analogiprincipen, som så ofta styr våra språkval. Det heter ju en kamin, kanin, baldakin, maskin, gardin, karaffin, officin, serpentin … alla lånord, och så har man spontant anslutit apelsin till den gruppen.

För många språkbrukare var det nog inte så tydligt att det var äpple och Kina som ingick i ordet, utan man uppfattade det som en helhet, som baldakin och liknande ord.

Och så blev formen apelsinen riksspråksform. Men Valdemar Dalquist rimmar i Jules Sylvain-låten ”Anna du kan väl stanna” från 1927 på det sätt som för många runt om i landet är självklart:

Vinet och apelsinet, det har jag köpt åt dig!

Catharina Grünbaum

Annons:

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Jag läste det där i DN. Det avslutades med: Om det ens har en regel. Svar: ja, det har det! <br/>När använder man ordet EN eller ETT? <br/>Svar: Man tar sista bokstaven av substantivet i bestämd form singularis <br/>Ex. dekal blir i bestämd form: Dekalen <br/>Slutet är N alltså blir det EN DEKAL <br/>Bord blir bordet därmed ETT BORD. <br/>Träna på olika saker du ser. Det fungerar så här: <br/>obestämd form sing. bestämd form sing. obestämd form plur. bestämd form plur. <br/> dekal (en, ett) dekalen (den, det) dekaler (flera, olika) dekalerna (de, dem) <br/>Kontenta: bestämd form i ental och flertal är något man exempelvis PEKAR PÅ <br/> obestämd form är opersonfierade objekt <br/>sing. respektive plur. är förkortning av singularis och pluralis dvs. ental och flertal. <br/>Det här är skrivet i bredare format, därför kan det te sig flängt i denna lilla ruta. Färgerna följer ju heller inte med.

Murdocka, 09:39, 6 mars 2009. Anmäl

Även om man säger ett äpple, så säger man ju en apel, vilket gör att en apelsin känns som det självklara för mig. <br/>Även om ordet apel står för trädet så är det ju det ordet som används i det sammansatta ordet apel-sin.

Anita, 00:25, 3 mars 2009. Anmäl

Pallervantar – var hör de hemma?

Fråga: På senare tid har jag mött ordet ”pallevantar” om hundvalpar och kattungar. Vad är det för ett ord? ;

Svar: Pallevant, pallervant, pallervante, palevasker ordet finns i många varianter, och innebörden är en som dräller omkring och pladdrar, en lite småfjollig eller barnslig person som inte duger till att uträtta något nyttigt.

Ordet är levande framförallt i finlandssvenska dialekter. Förleden innehåller verbet palla, pallra, som kan betyda både babbla och stulta omkring och till och med båda på samma gång.

Efterleden vant är förmodligen detsamma som fant, som betecknar manspersoner av lite udda slag landstrykare, tokar, glada och oansvariga typer.

Läsarna är hjärtligt välkomna med rapporter om bruket om pallervantar.

Catharina Grünbaum

Dela med dina vänner

  • 1
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Min halvsyster hade en hundvalp som hennes far (född i Finland) kallade för Pallevanten. Jag har varken hört det förr eller senare.

Svea, 12:56, 4 juni 2009. Anmäl

I Österbotten uttalar man ordet 'ti pjalder, pjaldrar' (att pallra, pallrar). Efter en snabbtitt på google så ser jag att 'pjalder' också är älvdalska. Pjaldervant har jag dock inte hört i Österbotten.

Johan, 15:32, 29 maj 2009. Anmäl

Min pappas kusin kallade alltid min bror för pallevante när han var liten. Alltid undrat varifrån det komer, så tack för förklarningen.

Helena, 21:14, 23 maj 2009. Anmäl

Ordet låter ju misstänkt likt Pellefant. Serietidningarna med Rune Andréassons tecknade figur Pellefant, som fanns på 70/80-talet, såldes också i Finland.

Anita, 00:08, 3 mars 2009. Anmäl

Bor i Västergötland och är uppväxt med detta ord, betyder liten pojke och uttalas "pållevånte".

Kalle Anka, 01:15, 20 februari 2009. Anmäl

I min ungdom hade jag en kamrat som av sina syskon och sedemera av oss kallades Pellefant. Till sättet var han som som ovan beskrives; pladdrig, yvig, gladlynt och godmodig.

Jonny S, 13:47, 19 februari 2009. Anmäl

I Astrid Lindgrens bok Nya hyss av Emil i Lönneberga så får Emil chansen att sko en häst. Då tilltalas han av en skrattande hästhandlare med "Du, lille pallervante!" Jag lyssnade till denna saga på kassettband i min barndom. När jag läste din spalt så fick jag scenen med Emil och hästen för mig direkt. I annat fall har jag aldrig hört detta ord användas.

Catherine L., 10:29, 18 februari 2009. Anmäl

Bot för cykelslangar

Fråga: Hej! Regionalt i Västsverige används uttrycket ”bot” för lagningslappar på cykelslangar. Vi är några vänner som diskuterar pluralformen. Jag tror att ordet kommer från verbet ”bota” och borde heta ”botar” i pluralis. Några tror på ”böter”. Vilket är rätt?

Svar: Det gamla ordet bot för ‘lagningslapp’ lever alltså än, och det är roligt!

En gång var det fullt levande och förekom i Bibeln: ”Ingen insätter ena bot utav ett nytt kläde uti ett i gammalt kläde” står det i Lukas evangelium 5: 36 i Gustav Vasas bibel.
I 1917 års översättning hette det ”Ingen river av en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal mantel” och i vår tids version, Bibel 2000, lyder stället ”Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt”.

Bot i betydelsen ‘laglapp’ finns alltså inte längre i riksspråket och saknas därför i dagens ordböcker.

Går man till äldre språkförhållanden finner man det däremot, med boter, botar, böter och bötter som pluralformer.

Alla är på sitt sätt riktiga. Den enda som väl är mindre lämplig är böter, eftersom den leder tanken till pluralformen för (penning)bot.

Kanske kan ni hitta någon äldre människa i trakten som använder någon av formerna. Det kan ju ge en vägledning.

Catharina Grünbaum

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

När jag växte upp i Helsingborg på 40-talet och fick punktering på min cykelslang så fick jag böda den, d.v.s. klistra på en gummiböda med solution. Om slangen var gammal hade den redan flera bödor från tidigare punkteringar. <br/>B. Persson <br/>Kanada

B. Persson, 07:18, 17 juli 2009. Anmäl

Skinnböttad tröja är en tröja med skinnlappar på armbågarna.

Linda, 19:45, 21 mars 2009. Anmäl

Jag kommer från Trollhättetrakten och där var pluralformen "bötter", precis som "fot - fötter". Om jag inte minns fel så har jag även hört en verbform, "bötta - bötte - bött".

Kristian Persson, 08:06, 21 mars 2009. Anmäl

Även i Småland används en lappebot för att laga däck. Pluralformen som används är lappebötter.

Jonas Rydow, 21:50, 12 mars 2009. Anmäl