Svenska tranbär i fara

Bredvid mig i baren hänger två brudar som varvar ner efter jobbet eller möjligen upp inför kvällen. ”En sån där med cranberry”, beställer den ena.
”Varför säger du inte tranbär?” undrar väninnan, i vilken språkpolisen plötsligt vaknat. Om det nu inte är äkta nyfikenhet på varför kompisen använder den engelska benämningen.
”Å, jovisst, men jag är så van … ” säger beställerskan, och får det att låta som om hon tillbringade sin mesta tid vid de stora bärodlingarna i Nordamerika.

Jag misstänker att hennes bekantskap med bäret i fråga i första hand kommer från flaskan med den engelskspråkiga etiketten, och inget ont i det. Men det är ju tråkigt om det uppväxande släktet inte alls skulle känna till att det finns tranbär på myrar och skärgårdsöar i vårt land, även om det är dess odlade släkting som i dag dyker upp i efterrätter och drinkar. Tranbär är de var de än växer.

Annons:

Att unga människor möter ord och begrepp på engelska utan att ana att de redan finns på svenska är nu inget att förvånas över. Verkligheten är sådan. Men det är å andra sidan inte förbjudet att försöka ta reda på om företeelsen i fråga kan  råka ha en svensk benämning. Jag misstror lätt sakkunskapen hos en förevisare på ett konstmuseum som säger att det verk man betraktar är en replica. Ett dubblettexemplar av konstnärens egen hand har i svenskan kallats replik i mer än hundra år.


Av och till hör jag också yngre personer tala om sitt /si:vi:/, det vill säga cv.  Om koncernspråket hos de företag dit de skickar sina platsansökningar är engelska har de kanske fått föreställningen att cv är en engelskspråkig förkortning för något som betyder ’meritlista’.  Men curriculum vitae, ’levnadslopp’, är latin och har använts i svenskan långt innan engelskan blivit svenska akademikers  andraspråk.

Vienna, Cologne och Bavaria, som ibland dyker upp i svenska texter, heter på ort och ställe Wien, Köln och Bayern, och så gör de även på svenska.

ENSKILDA engelska lånord i svenskan brukar inte anses som ett hot, inte ens när de är så många som i dag. Åtskilliga blir dessutom svenska när de fått sätta sig, från tidiga lån som biff och räls till sena som dissa, sajt och mejla. Oron i dag gäller det som med ett språkpolitiskt ord kallas domänförlust,  det att hela områden trängs undan av engelskan – som när företag inte längre skriver kundbrev eller information på svenska.
Men visst är det en form av domänförlust när tranbären vigs åt glömskan. Och den dag de svenska krusbären får ge rum åt gooseberries är nog hela fältet förlorat.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (42)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 42

Tråkigt att dina kommentarer inte längre kan följas. Så mycket händer med vårt språk; så många röster som tystnar och ord som byter innehåll i medierna och sakta men säkert fasas det mångtydiga ut och vår kommunikation förflackas o instrumentaliseras av bara farten. Så viktigt att det dagliga talet och lästa ordet direkt kommenteras och för en sekund hålls kvar innan det som löver fladdrar bort. Du borde finnas kvar i än högre grad, anser jag.

jannike brantås, 15:07, 25 augusti 2010. Anmäl

Om språket ersätts av Engelska eller Stockholmska kan vara på ett ut!

Svensk, 10:15, 18 augusti 2010. Anmäl

För att inte tala om när Slynorna har blivit Odon eller när Kakaon har blivit Choklad.

Svensk, 10:06, 18 augusti 2010. Anmäl

Hej Catharina! Jag ser till min fasa idag i DN (pappers-DN, alltså) att du verkar ta adjö från jobbet med språkspalten. Är det så? Jag skulle sakna din penna, du har gett tidningen ett mervärde (ett ord som annonsavdelningar förstår) som inte kan mätas i pengar. Det är alldeles för ont om skribenter med sakkunskap och förmåga att skriva fängslande om sitt ämne. Din spalt är en del av DN-mixen som gjort varumärket starkt (fler ord som annonsavdelningar förstår).

Bio, 12:59, 18 april 2010. Anmäl

Mina topplista av irriterande språkmisslyckanden är följande: Sharia lagar (lag lagar) Safari resa (resa resa) intifada uppror (uppror uppror) salsa sås (sås sås) och guden allah (guden guden)

Peter, 02:37, 17 april 2010. Anmäl

Anledningen att värna om svenskan är inte att svenskan är bättre än andra språk. Utan det är för att det är vårt modersmål. Och vi som har ett modersmål kan aldrig uttrycka oss lika bra på andra språk. Och därför innebär det i förlängningen att vi långsamt förlorar vårt språk om vi inte vaktar på det en smula.

Sune, 20:34, 11 april 2010. Anmäl

Några exempel på engelska ord och uttryck som används fel i svenskan (med det korrekta inom parentes): air condition (air conditioning/air conditioner), "No comments." ("No comment."), walking closet (walk-in closet), back in the days (back in the day) och happy end (happy ending).

Clabbe, 11:06, 8 april 2010. Anmäl

@Robert Huselius, (Webbsida) 19:21, 5 april 2010. <br/>Syftar du på Europarikets kungar Charles och George? <br/>I de mindre riken fanns många Karlar och Göran. Den störste var Carolus Magnus, Charlemagne, Karl der Grosse (sv. Karl den Store, eng. Charles the Great). Obs att det var tyska Karl och inte franska Charles, som i de slaviska språken blev till kral, kralj = konung, kung!

Sand, 10:29, 8 april 2010. Anmäl

Jag skulle köpe en latte på en av Lunds kaffebarer, och för en gångs skull ville jag ha en smakstillsättning. - Kanelsirap, bad jag om. - Det har vi inte, sa tjejen bakom disken. - Men det står ju en flaska där uppe på hyllan, den andra från vänster. - Å, du menar cinnamon!

JulieN, 17:14, 7 april 2010. Anmäl

Var tvungen att kolla om dubblett var korrigerat här - vilket det var. I tidningen stod det nämligen "dublettexemplar". Inte konstigt att dubblett är svenskans mest felstavade ord när inte ens en språkvårdare stavar rätt, tänkte jag... Ett olycksfall i arbetet eller tryckfel?

Hillbilly, 11:35, 6 april 2010. Anmäl

Bebisen har lämnat barnspråket

Bebisen har lämnat barnkammaren för att dyka upp på nyhetsplats.

Där kan man läsa om bebisar som fått felaktig behandling på sjukhus och om bebisar som överlevt trafikolyckor.
 
Somliga läsare finner det horribelt att en ”barnspråksform” som bebis över huvud taget får förekomma i mediespråket. Andra tycker att formen är alltför intim för att användas i strikt sakprosa. Ytterligare andra tycker däremot att bebis är ett alldeles normalt ord i alla sammanhang.

I min barndom ansågs det ”obildat” att säga en bebis. Den formen var, så argumenterade de ”bildade”, en missuppfattning av engelskans babies, som ju är pluralformen.
 
Liknande hade hänt förr med inlånade ord, men ingen protesterade längre mot en keps (engelsk plural caps), ett kex (cakes) eller rälsen om den ena av de två skenorna i ett järnvägsspår (rails).
 Och liksom en keps blev flera kepsar blev en bebis flera bebisar.

Det var ju i själva verket ett rationellt sätt att hantera lånordet bäbi, bebi, av engelskans baby eller franskans bébé. (Ä-ljudet kom från gårdagens engelska högspråk som inte hade en så tydlig diftong som dagens, och denna uppfattades än mindre i svenskan, där ord som lady och face ofta återgavs ungefär som /lä:di/ och /fä:s/.)
 
Problemet med bebin var just att den saknade pluralform. Svenska Akademiens ordlista, SAOL, försökte förgäves med babyer och babyar. Ingen tog dem i bruk. De som ställde frågan: ”Om man inte får säga bebisar, vad ska man säga då?” fick ofta svaret: ”Spädbarn.”
 
Men vem vill säga, till exempel, att man har mött Lisa och Lotta och deras söta spädbarn? Bebisen har en gullighetsfaktor som spädbarnet saknar. Formen bebis, bebisar är utmärkta svenska former, just för familje- och smekspråk. Den vardagliga ändelsen -is används gärna både för vardagliga personbeteckningar, som chaffis och skådis men också för så kallade hypokoristiska former, smekformer: Lillis, Gullis, Sötis, Sotis (populärt för svarta kattungar).
 
Men bebis räcker längre än så. Det duger i rätt många slag av vanlig sakprosa utan att bli kladdigt. Jag minns när jag i början på 1990-talet hörde det användas i ett radioreportage om ett barnhem och hur självklart det lät med bebisarna, nytt i sådana sammanhang. I dag har SAOL bebis, bebisar som eget uppslagsord, låt vara med beteckningen ”vardagligt”. Å andra sidan ska vi inte kasta ut spädbarnet med badvattnet. Om bebisen hör familjen till är vårdens och medicinens ord snarare just spädbarn. ”Bebisvård” och ”bebisklinik” vore att överdriva gulligheten. Och en rubrik som ”Spädbarn fick felaktig behandling på sjukhus” har den rätta sakligheten. En nyhetsartikel om en sådan händelse ska inte spela på läsarens känslosträngar.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

I min översättning av Alice i Underlandet, utkommen i oktober 2009, skriver jag helt frejdigt bebis, och ingen redaktör eller korrekturläsare, kritiker eller nöjesläsare har protesterat. Så bebis är numera införlivat med världslitteraturen, eller hur? Så upp med hakan, språket lever!

suzanne, 11:17, 21 februari 2010. Anmäl

Götalänningarna är fler än svealänningarna, men ge mig gärna ett ord där Götamålet har gått in i SAOL. Detta handlar inte om statistik, Sveamålet går alltid in i SAOL trots att det talas av en minoritet.

Ylva, 09:18, 16 februari 2010. Anmäl

Ingen? Jag har alltid använt "babyar".

Andersson, 19:16, 21 januari 2010. Anmäl

Fabbe: Att SAOL skriver bebis före bäbis är baserat på användning, alltså statistik. Det du kallar "Stockholmsdialekten" är egentligen de gamla uttalen kring Mälardalen, Sörmland, Västmanland och Uppland. De dialekterna har fortfarande delvis kvar de äldre, mer nasala, uttalen av bokstäverna ä och ö. Detsamma gäller andra ålderdomliga dialekter, som t.ex Finlandssvenska och Gotländska. I Stockholm är situationen en annan, de vanligaste stockholmsdialekterna är idag olika varianter på de nyare Norrländska målen.

Karin, 14:36, 9 januari 2010. Anmäl

När jag för första gången såg stavningen "bebis" så undrade jag var i Sverige man säger "bebis" och inte "bäbis". Senare förstod jag att det var Stockholmsdialekten som av någon anledning fått styra att det skulle stavas med "e". Själ kommer jag fortsätta att stava det "bäbis"

Fabbe, 16:42, 8 januari 2010. Anmäl

Vilken kovändning... Först är du nästan hotfull och hånar oss som språklig minoritet i vår egen hembygd, för att sen plötsligt börja tugga politiskt korrekt snömos? Det sistnämnda ett trist standardknep mot besvärliga argument (luras man acceptera den typen av relativism kan man nämligen inte ha åsikter om någonting). Om det bara är "subjektiva fördomar" att ha åsikter om hur och varför språkbruk uppstår eller ändras och att hålla vissa varianter som mindre absurda än andra, i så fall kan man nog klassa det mesta inom humaniora som fördomar. <br/>Du och jag kanske inte hör skillnad på en man från Tokyo och en från Kyoto, men beror det på att alla nyanser i japanskan är oväsentliga? Nej, det beror förstås på djup okunnighet från vår sida! <br/>Sen kanske det ändå inte är HELT ointressant att mälardalsdialekterna en gång i tiden stod som modell för det bildade normaluttalet? Åtminstone inte när man grälar om vem som egentligen har de mest bisarra avvikelserna från just normaluttalet ;)

Fortfarande genuin upplänning, 12:20, 16 december 2009. Anmäl

Jag har funderat en del över äldre lånord man har lånat pluralformen från engelskan (förutom exemplen ovan t.ex. muffins, scarfs). Finns någon idé om varför? Är plural-s:et en markering av att ordet egentligen är engelskt, eller finns någon annan känd orsak?

Fu, 11:07, 16 december 2009. Anmäl

Visst är jag medveten om hur min dialekt ter sig för upplänningar och även för andra dialektgrupper i Sverige. Vilket uttal som är prestigeuttal och inte är dock som du säkert vet en historisk tillfällighet och handlar i detta fall helt enkelt om var Sveriges maktcentrum råkade hamna. Därför är det ungefär lika intressant, eller ointressant, vad upplänningarna anser om andra dialekter som vad värmlänningarna eller skåningarna har för intryck eller fördomar om jämtska. Ber du någon som inte talar svenska lyssna på ljudupptagningar av uppländska och gästrikemål så lär de inte höra någon större skillnad, och framför allt inte lägga in samma värderingar i dialekterna som du eller jag. Det vulgära och fåniga du tycker dig höra i det öppna ä-uttalet är bara ett resultat av subjektiva fördomar, precis som de fördomar jag associerade med 'bebis' i mitt första inlägg.

Äkta människa, 07:01, 16 december 2009. Anmäl

Nej, "fjortisar" uttalas inte med å i min värld. <br/>Kul att vi är nere på sandlådenivå och att du riktigt vrider om kniven i såret, jag var ju faktiskt inte helt på det klara med att fjolliga aah och ääh-ljud är det som numera gäller bland dussinakademiker och klassresenärer (f.ö. inte sällan kombinerade med riktiga fylle-ööh). <br/>Något mer seriöst: jag försökte bara kort antyda att uttalat skriftspråksuttal lätt leder till sk hyperkorrektion, alltså att man tenderar att korrigera även sådant som egentligen är korrekt. Detta är inget okänt fenomen, utan sannolikt så de överdrivna ä-ljuden har uppstått. Mer konservativa och genuina norrlandsmål har inte lika öppna och breda ä, rätt naturligt då de till stor del härstammar från 1600-1800-talens mälardalsdialekter, då Norrland befolkades på allvar. <br/>Då du faktiskt själv skrev ordet "brääka" kan jag kosta på mig en trevare: Kan man ana att du ändå hör något av det fåniga eller vulgära i tandläkarstolsuttalet? (Lite pilsnerfilm, fast tvär

Genuin upplänning, 14:25, 15 december 2009. Anmäl

Kan du inte utveckla din tes om hur uttalen 'mää' och 'mäd' av ordet som skrivs 'med', eller uttalet 'chäf' av ordet som skrivs 'chef' delvis bygger på obildat skriftspråksuttal? <br/>Innan du trasslar in dig i resonemanget kan jag avslöja hur det egentligen ligger till - det är JAG som står bakom den oheliga alliansen mellan norrlänningar, bimbos och fjortisar (som för övrigt bör uttalas fjoortisar, eftersom man faktiskt inte säger fjårton om talet 14). <br/>Innan det är fääärdigt kommer hela Stockholm att lydigt brääka mää efter min pipa och det finns inget ni förtretade genuina upplänningar kan göra åt saken, ni är redan en språklig minorität. <br/>Så valä mä dää.

Rötterna sträävar i jordän, 11:59, 15 december 2009. Anmäl

Skolskjutning – från övning till vansinnesdåd

I den alldeles nya och högst rekommendabla ”Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien” slår jag på ordet skolskjutning.
Definitionen lyder ’praktisk utbildning i skytte’.

Ingen ska nu tro att det ligger kall cynism bakom ordboksupplysningen. Ordet skolskjutning, med innebörden att det rör sig om skolning i skjutandes konst, har funnits sedan slutet av 1800-talet, och det har stått med i Svenska Akademiens ordlista sedan 1950.
Verkligheten har i dag gett oss en annan och mörkare betydelse hos ordet.

Den nya betydelsen kommer in i svenskt mediespråk 1998, först i en DN-artikel som tar upp företeelsen att en psykiskt störd person öppnar eld mot elever och personal i en skola. Skolskjutning nyskapas som en översättning av engelskans school shooting; det är i USA som skjutningarna börjar bli så vanliga att de betraktas som ett fenomen, inte som enskilda händelser.
Det dåd som introducerade ordet i svenskan var inte det första och än mindre sista. Det äldsta kända ägde rum 1902 i Kanada, följt av ett i Tyskland tre år senare. Den första stora skolmassakern skedde i Austin i Texas 1966. Den skulle följas av bara alltför många andra på skilda håll i världen. Mest uppmärksammad har den på skolan Columbine i Colorado 1999 blivit.
Behovet av ett eget ord för företeelsen är oundvikligt.

Vi som arbetar med vården av mediespråket har ibland fått propåer om att avstå från ordet skolskjutning. Skälet är att det skulle ge intryck av en på något sätt normaliserad företeelse.
Jag förstår argumentet, men jag kan också invända mot det.
Att man ger något ett namn eller en benämning innebär att man visserligen erkänner dess existens men inte att man därför nödvändigtvis accepterar den. Det är det första.
Det andra är ordet i sig och vilka föreställningar det skapar.
Själva ordet skjutning är neutralt. Det uttrycker den rena handlingen att skjuta. Prickskjutning är en övning och salutskjutning är en form av firande. Dödsskjutning bör inte vara någondera.

Så finns det ett annat substantiv till skjuta, nämligen skytte. Det däremot syftar på skjutandet som en verksamhet, framför allt som sport eller jakt: prickskytte, bågskytte, pistolskytte, skidskytte, lerduveskytte, skyttepaviljong; alfågelskytte, sälskytte, tjuvskytte. Ibland kan formerna växla: banskytte/banskjutning, precisionsskytte/precisionsskjutning, målskytte/målskjutning.
När det gäller dödsskjutningarna kommer ordet skytte naturligtvis inte i fråga.

Ingen ordbok, om aldrig så bra, är utan brister. Men alla nya ordböcker som nu redigeras bör se till att få med ordet skolskjutning i den nya betydelsen. De flesta känner i dag nog inte ens till den äldre.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Skolmassaker heter det och inget annat! Här i Finland har vi tyvärr erfarenhet av två dylika massakrer. Skolskjutningar var det verkligen inte frågan om!

Pekka, 11:13, 18 november 2009. Anmäl

Jag tycker du får jobba vidare. Jag tycker "-ing"-ordet har för mycket klang av normalitet, kanske touche av acceptans. Kan själv bara föreslå "skolskjutande", som väl antyder något oordnat, långtifrån sanktionerat. Det ligger väl också närmare det anförda engelska begreppet. Vårt gamla "skolskjutning" bör väl heta nånting i stil med "shooting exercise" på engelska.

Håkan, 23:02, 15 november 2009. Anmäl

Jag menar naturligtvis "fenomenet" när jag råkade skriva "fenometen"...

Johan, 18:36, 15 november 2009. Anmäl

Jag håller inte med om att ordet skolsjutning ger fenometen legitimitet. Hade man däremot skapat begreppet skolskytte hade det varit en helt annan sak. "Ynglingen utövade skolskytte" hade onekligen varit ett mycket smaklöst accepterande av fenomenet.

Johan, 18:35, 15 november 2009. Anmäl

"Att man ger något ett namn eller en benämning innebär att man visserligen erkänner dess existens men inte att man därför nödvändigtvis accepterar den." <br/>Detta gäller ju bara teoretiskt. I praktiken har det mjuka och eleganta ordet skolskjutning redan gett detta absurda och helt oacceptabla fenomen en klang av normalitet.

Henrik, 17:02, 15 november 2009. Anmäl

TK00S - Dock ger "massaker" en otydlig syftning avseende metod och ett kanske överdrivet intryck av effekten (NE definierar en massaker som "samtidigt dödande av många människor"). Gärningsmannen kan ju dessutom ha använt bomber (som columbine-pojkarna avsåg att göra, men inte hann sätta i verket) eller andra vapen, men inte dödat så många som han hoppats (med lite tur inte en enda). <br/>"Skolskjutning" i dess nya betydelse syftar på att skjutvapen använts, men säger inte något om hur många som skadades eller avled utan bara att någon skjutit mot andra på ett skolområde. <br/>"Skolmassaker" är m.a.o. ännu mer sensationsjournalistisk Aftonbladetsvenska än det väldigt mycket mer neutrala "skolskjutning".

Mabande, 14:38, 15 november 2009. Anmäl

Nej, att en journalist skulle inse det lämpliga i att kalla saker vid sitt rätta namn är väl en avlägsen tanke. <br/>"Skolmassaker" är den term som borde användas och vips slipper vi aftonbladetsvenskans förpestande odör i riksmedia.

TK00S, 12:51, 15 november 2009. Anmäl

Tagga ner!

Fråga:
”Taggad” är ett ord jag möter då och då. Vad betyder det?

Svar:
Taggad har flera betydelser. Den ena, den som man möter i formuleringar som han var taggad inför matchen, taggad till tusen betyder ‘laddad’ ‘anspänd’. Uppmaningen tagga ner! betyder ‘lugna ner dig!’.

Den andra betydelsen tillhör datorvärlden. Att tagga något är att sätta en tagg (av engelskans tag), det vill säga ett märkord eller en etikett på något som därmed blir kodat för ett speciellt bruk.


I dag när man länkar olika företeelser till varandra talar om man om man taggar dem, förser dem med en märkning så att de ingår i länksystemet och förs vidare. Vanligt är man taggar personer på sajter som Facebook  och liknande eller på bloggar

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Inom grafittikulturen innebär "taggning" eller företrädelsevis verbet "att taga" - med engelskt uttal - att spreja sin egen personliga trestaviga bokstavskombination (s.k. tag), för att på ett dolt sätt markera en plats. Dessutom används "tagga" eller "tagga hem" med betydelsen "gå hem".

Carlsson, 03:12, 16 november 2009. Anmäl

"Ska vi gå" kan också bli "ska vi tagga" bland ungdomar. Sk Rinkebysvenska.

Lina, 10:44, 8 oktober 2009. Anmäl

Sen finns det ju också "tagga" som att gå/sticka dærifrån... =P

F, 14:30, 7 juli 2009. Anmäl

...För att återgå till den första betydelsen: <br/>Ursprunget har att göra med igelkottars beteende; när dom är stressade så taggar dom upp (reser taggarna). Därför så kan man säga att en människa som är spänd, nervös och / eller har förberätt sig har rest sina taggar, dvs är taggad. <br/>Naturligtvis så förklarar det också att "tagga ner": slappna av, så lägger sig taggarna...

Stefan, 08:05, 24 juni 2009. Anmäl

Tror snarare at engelsmännen fått sin "tag" från norden för mycket länge sedan. En tistel har taggar som hugger fast i alla som passerar för att sedan hänga kvar som ett kvitto. <br/> Se där vad enkelt det kan vara.

Leif Gson, 23:11, 28 maj 2009. Anmäl

Taggad kan också åsyfta en person som inte helt skadefritt tagit sig igenom ett nyponbuskage...

Fado, 07:53, 27 maj 2009. Anmäl

"term inom graffitikulturen". Vad jag förstår så stämmer detta, men betydelsen hänger ihop med den ena av de tidigare nämnda, dvs. att förse något med ett märke. Att tagga innebär att man sprejar sin signatur på ett föremål.

Morgan Thomsen, 07:44, 27 maj 2009. Anmäl

"Att tagga något är att sätta en tagg (av engelskans tag), det vill säga ett märkord eller en etikett på något som därmed blir kodat för ett speciellt bruk." Helt riktigt. På så vis kan man "tagga" en resväska med en destinationsangivelse, man kan kan "tagga" en husvägg med sitt bomärke eller "tagga" ett mjölkpaket med en streckkod.

Terry Tag, 21:27, 26 maj 2009. Anmäl

När man "checkar in" sin väska på en flygplats får den en sorts adresslapp. Den kallas "tag". Om man ska byta plan på resan och väskan också ska byta plan, kontrollera att väskan är "taggad" till slutdestinationen!

arne hjelm, 20:04, 26 maj 2009. Anmäl

Det är väl även en term inom graffitikulturen?

Gregor, 19:45, 26 maj 2009. Anmäl

Hårdkokta deckare

Fråga:
Jag läser just nu en hårdkokt deckare. Uttrycket hårdkokt är väldigt målande, men var kommer det från? 

Svar:
Hårdkokt, som ju vanligtvis avser ägg, har vi övertagit från engelskans hardboiled som myntades om den stil som företräddes av amerikanska deckarförfattare från 1920-talet och framåt: kärv, kallhamrad, inga känslor på ytan, korta meningar, cyniska kommentarer och med ett innehåll som består av brott, våld och sexualitet.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

På engelska används uttrycket "boil down to" som en metafor för att urskilja det väsentliga, t.ex. när man resonerar om ett problem och kommer fram till kärnan. Uttrycket "hard boiled" kan då liknas vid något helt avskalat, helt utan oväsentligheter.

Jonas, 07:06, 13 maj 2009. Anmäl

Man skulle också kunna tänka sig påverkan från engelskans a hard-boiled shirt - en styvstärkt skjorta. En man iförd en sådan, särskilt om den är försedd med "fadermördare", blir ju gärna något stel och orörlig.

Visp, 08:52, 12 maj 2009. Anmäl

Äsch då, jag som nästan hade hoppats lite på att det skulle vara till skillnad från de råa busarna...

Johan, 19:15, 11 maj 2009. Anmäl

Tack för förklaringen Mabande. DNs förklaring var ju så gott som obefintlig.

Marcus (Webbsida), 03:01, 10 maj 2009. Anmäl

Hard-boiled kommer från just en jämförelse med ägg och kan väl i korthet sägas ha ursprung i viljan att beskriva en samplad, "tajt" person (d.v.s. inte "överallt" som ett slafsigt löskokt ägg) . Hela förklaringen ligger i en pdf-fil som jag via en gökning hittade på Bowling Greene State Universitys hemsida. <br/>La länken som webbsida efter mitt namn.

Mabande (Webbsida), 21:51, 9 maj 2009. Anmäl

Nu har jag ju inget belägg för detta, men eftersom hard kan översättas med både hård och svår kanske det är svårkokt som avses egentligen?

Jalla, 19:32, 9 maj 2009. Anmäl

hmmm...fattar fortfarande inte liknelsen med ägg. Visserligen är hårdkokta ägg tystlåtna och visar inga känslor men det gäller ju även löskokta ägg. Eller ska man likna gulans konsistens med detektivens hjärta? Eller gillar kärva kallhamrade personer hårdkokt bättre än löskokt? Fortfarande förvirrad...

Sixten, 15:05, 9 maj 2009. Anmäl

Brunchen ska ligga rätt i mun

Fråga:
Hur uttalar man ordet brunch?  Med svenskt eller engelskt uttal?

Svar:
Brunch är ett relativt sent inlån från engelskan, ett ord som där skapats för att beteckna ett mellanting mellan frukost – breakfast – och lunch.

Det engelska uttalet är, med den fonetiska stavning som här står till buds, ”brantj”.

Men det finns inget som helst skäl att använda det engelska uttalet när vi talar svenska. Även lunch är ett engelskt lånord  (min mormor, född på 1890-talet, uttalade det ”lö:nsj”), och dess uttal är i dag helt försvenskat. Brunch är bara en variant, och det bör uttalas med samma svenska u-ljud.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Jag ansluter mig strax till frunch-vännernas skara. <br/>Catharina Grünbaum

Catharina Grünbaum, 14:56, 14 maj 2009. Anmäl

Jag har alltid ätit "frunch". Det är ett begrepp som alla som gjort lumpen (och haft helgtjänstgöring) borde känna till dessutom eftersom det var vad man fick sig till livs:) <br/>Jag skulle i dessa dagar med skriverier om hur mycket mat som slängs i onödan vilja slå ett slag för ett annat begrepp också, nämligen RAAP (Reglementsenlig Anpassning Av Portion).

Björn (Webbsida), 10:52, 9 maj 2009. Anmäl

Frunch? Intressant! <br/>Det tänker jag bara använda från och med nu..

hej, 19:28, 8 maj 2009. Anmäl

Frunch för vinsten!

Kindo, 17:07, 8 maj 2009. Anmäl

Jag vill nog ha sagt detsamma som føregående talare. Risken ær att det blir lite tøntigt att anvænda det engelska ordet. Det kænns som att svenskan redan upptas av tillræckligt många anglosismer och engelska lånord. Frunch ær lætt att uttala, lite kul och vældigt beskrivande. <br/>Jag och mina vænner træffas aldrig før brunch, frunch dæremot...

Mattias (Webbsida), 14:10, 7 maj 2009. Anmäl

Vill också slå ett slag för frunchen. Varför har inte det ordet slagit igenom?

Robert K Huselius (Webbsida), 19:21, 6 maj 2009. Anmäl

Varför inte? 5,000 träffar på Google visar väl att ordet redan har börjat smyga sig in.

David, 14:19, 5 maj 2009. Anmäl

Är det helt försvenskade "Frunch" något att överväga?

John, 12:39, 5 maj 2009. Anmäl

Trafficking – människohandel

Fråga:
Vilket svenskt ord bör man använda för engelskans trafficking?`

Svar:
Det beror på vilken form av trafficking det är frågan om. På engelska betyder ordet ’driva olaga handel med något’, ’föra otillåtna varor över gränsen’, vare sig det handlar om knark, utrotningshotade reptiler eller människor som säljs till prostitution.

När man talar om trafficking på svenska är det den senare betydelse som avses. Den allmänna termen här är människohandel.

Sedan kan denna människohandel preciseras i det enskilda sammanhanget: handel med kvinnor alternativt barn, sexslavhandel, kvinnohandel, barnsexhandel, import av kvinnor för påtvingade äktenskap …

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Svenska tranbär lever farligt

”Varför säger du inte tranbär”, frågar jag tjejen vid bardisken som just har beställt något med cranberry.
”Aaa, jag är så van att säga cranberry”, svarar hon men ser faktiskt lite generad ut. Som om hon beslagits med att inte veta något som är självklart.

Det gör hon ju inte heller, och förmodligen inte heller ynglingen som skakar ihop hennes drink. För dem båda är det fråga om en smak på flaska, inte om ett bär som växer vilt på myrar här i Norden.


Engelskan tar sig in vårt språk på många sätt. ”Ordet kommer med saken” har ju gällt sedan urminnes tider. Vet man inte att företeelsen redan finns här hemma använder man förstås den benämning som kommer med varan. Står det cranberry på flaskan blir det cranberry.

När ungdomar å andra sidan plockar in engelska uttryck i sin svenska beror det inte på att de är helt okunniga om motsvarigheterna på modersmålet. Hajpa, dissa, najs och fucka upp använder man för att de har ett annat uttrycksvärde än uppvärdera, nedvärdera, trevligt och trassla till det. De försvenskade stavnings- och böjningssätten visar också att man har ett lättsamt och medvetet förhållande till inlånen.

Ett helt annat slag av påverkan är den som tar sig in i själva det svenska språksystemet. Bruket av sin och hans har alltid varit problematiskt, tro inte annat, men under engelskans inflytande blir det nu allt vanligare med konstruktioner som uppenbart strider mot svensk grammatik: Linda drog fram hennes väska om Lindas egen väska, det vill säga sin väska. Engelskan saknar ju det reflexiva ägandepronomenet, och därför blir his, her, their lätt hans, hennes, deras där det skulle vara sin/ sitt och sina.

Exemplet med Linda som drog fram sin väska hade också en fortsättning: … från under sängen. Här är det engelskans from under (the bed) som ligger bakom – en konstruktion som vi inte har direkt motsvarighet till i svenskan. Än så länge. Men om den blir vanlig i svenskan är den egentligen inte att beklaga; den anger tydligare riktningen än det enkla under sängen och är smidigare än från sin plats under sängen eller som låg under sängen.


De flesta betraktar väl i dag det är upp till dig som ett normalt svenskt uttryck, om än lite slängigt. För trettio år sedan hölls det för en gruvlig anglicism.

En av de nyare smyganglicismerna är göra skillnad, som ren motsvarighet till make difference. Uttrycket används företrädesvis om företeelser som är till gagn för utsatta och elända: engagemang som gör skillnad, julklappar som gör skillnad. Med ett läppstift som gör skillnad hoppas reklamen väl nå även den bottenvarelse som annars inte vågar hoppas på effekten av kosmetika.

Inlånade konstruktioner påverkar vårt språk på ett djupare plan men är samtidigt mindre iögonenfallande än de ytliga orden, som genast avslöjar sitt ursprung. Vem som helst kan ju höra att cranberries är utrikiska. Men den dag krusbär dyker upp som bas i drinkar står de sig förmodligen slätt mot gooseberries, de må vara aldrig så svenska.

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Så bra att du visar på att det finns både fåniga och berikande anglicismer. <br/>Av det mer meningslösa slaget är även satser som "kommunicera information" istället för t.ex "informera". <br/>Förr användes nämligen ordet bara i meningar som "vi kommunicerar med varandra" (för den som glömt).

Henrik, 23:24, 16 november 2009. Anmäl

Ska man dra slutsatsen att "dissa" är så mycket ungdomsspråk att det inte borde förekomma som rubrik i denna tidning: <br/>http://blogg.dn.se/nyheter/sverige/musiker-dissar-fa ngelsets-synth-1.967463 (?)

David, 16:17, 5 oktober 2009. Anmäl

Lars, vad menar du att lingon heter på engelska då? <br/>http://en.wikipedia.org/wiki/Lingonberry

Tomas, 14:24, 28 april 2009. Anmäl

Det här påminner mig om hur vi av någon anledning exporterat den vedervärdiga (i mitt tycke) hybriden "lingonberry". Jag kan tänka mig att det är någon språkokunnig och dito -känslig reklamförfattare på lämpligtvis IKEA som inte orkat ta reda på vad växten heter på engelska utan bara dragit till med svenska i stället.

Lars, 16:57, 2 mars 2009. Anmäl

Hej! <br/>"Linda drog fram sin väska från sin plats under sängen" <br/>Borde väl vara "från dess plats". =) <br/>/Melker

Melker (Webbsida), 16:52, 2 mars 2009. Anmäl

Lama ankor är falska vänner

Fråga: Varför kallar ni i pressen George W Bush ”en lam anka”? Vad menas?

Svar: Vid varje amerikanskt presidentval dyker det upp ett besynnerligt fjäderfä: den lama ankan.
Den är en felaktig översättning från engelskans lame duck, det vill säga en haltande anka, inte en lam.

(Lam – lame är ett exempel på så kallade falska vänner – false friends, som är ett exempel på sig själv eftersom man på svenska snarare skulle tala om förrädiska likheter. Men lam heter på engelska paralysed.)

En haltande anka är en oduglig person i allmänhet och en maktlös politiker i synnerhet. En president som står inför sin avgång är ointressant för såväl folket som andra makthavare. När hans efterträdare är utsedd har han inte mycket annat att göra än att halta sig fram till sin sista arbetsdag.

En bra svensk översättning, använd av kollegerna på Svenska Dagbladet, är en vingklippt politiker.
Det kommer bilden av den lytta ankan ganska nära, om än inte lika folkligt brutalt.
 
Catharina Grünbaum

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Primpar sig pimpar?

Fråga: Att ”pimpa” hör ihop med ”pimp” ‘hallick‘ och amerikanska sådanas utmanande stil har framgått med all tydlighet. Men hur är det med det engelska ”to primp”, som ju verkligen betyder ‘piffa till‘?

Svar: Det kan väl finnas pimpar som ”primpar” sig – det vill säga gör sig fina med utsökt omsorg.

I det engelska verbet to primp ligger att man piffar till sig och snyggar upp sig så att varje hårstrå ligger på plats.
Med ordet följer en ton av perfektionism och prydlighet, för att inte säga prudentlighet, som för övrigt saknas i pimpkulturens smak för prål och överdrifter.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0